Senaste kommentarerna i forumet

I morgon 1 månad nykter 😊 och jag fortsätter denna bana. 2 månader kvar och sen tror jag nog att jag kör 3 månader till.

Just nu känns det lätt, jag tänker inte speciellt mycket på alkohol. Har en ny dricka, citronlemonad som inte innehåller så mycket socker. Vid 18-tiden (min fd vintid) blir jag sugen på något och kan ärligt säga att citrondrickan 🍋 är så mycket godare än vinet.

Men vi har haft tuffa dagar, har kommit på sonen att ljuga (igen) vilket ledde till en stor diskussion mellan min man och mig. Det har gått väldigt dåligt för sonen i skolan detta år och vi kan nu se att hans nya skola som han började i förra hösten har en stor anledning till detta. Vi upplever ett motstånd och ska inte använda ordet rasism men främligsfientlighet. Detta har visat sig på så många olika sätt, både sonen som blivit mobbad nu under hösten och skolan ser honom som ett problembarn som inte sköter sig samt skolans bristande information och kontakt. Sonens självförtroende är i botten och han hatar skolan vilket jag förstår. Sonen som i sin förra skola hade fina betyg när han gick ut förra våren.
Vi flyttade till denna bergsby i september förra året. Nu har vi kommit fram till att om sonen ska ha en chans att må bra och klara av skolan så måste vi nog flytta. Det känns tungt men nödvändigt.
Hela denna process drog upp gamla saker hos mig. Att bli utesluten som barn är så smärtsamt och jag har erfarenhet av det med. Hade tyvärr inga föräldrar som var fungerande så till vida att de kunde möta mig i min förvirring och ledsenhet. Jag svalde mina känslor, tog på mig skulden och tänkte att det är mig det är fel på, att jag är dålig och värdelös. Denna osörjda sorg har nu kommit upp till ytan. Det ledde till att min man totalkraschade och upplevde att allt ligger nu på hans axlar att lösa. Han har levt med mig i över 20 år och pmds fick mig att åka ner i ett svart hål av ångest och självhat varje månad i 1-2 veckor. Den blev värre med åren där jag till slut hade enstaka dagar i månaden som jag mådde ok. Min man fick bära ett stort ansvar under min sjukdomsperiod. Det blev en flashback för honom och han fixade inte det. Men vi har nu pratat, han förstår att jag inte försvinner till sängen 1 vecka för att jag känner sorg.

Tillbringade fm i meditation och eftermiddag med att måla 🎨. Mår helt ok nu och även min man. Under denna process har inte alkohol funnits i mina tankar 🙏 när jag drack hade jag inte fått kontakt med den djupa sorg som legat begravd så länge i mig, påverkat mitt sätt att se på mig själv under åren.
Jag är tacksam över alla fina delningar här på forumet som bl.a. skrivit om att känslor kan komma upp till ytan. Det gjorde det enklare för mig att möta känslorna och låta dem komma. Stort tack 🙏 det är så viktigt att ha er som går före och har mer tid av nykterhet under vingarna ❤️

@vår2022 Tack för att du skrev så klokt till mig. Lite jobbig eftermiddag men valde att tänka som du skrev. Att jag gör något bra för mig själv och fokuserade på den känslan. Blev bra! Sprang och rensade i badrumsskåpet. Ska ladda med mjuka och vänliga aktiviteter och tankar framöver.

@Ken79 Jag skrev i din tråd nyss :-) Det är ju jättebra att du satt upp ett mål. I kväll är det tredje kvällen i rad som jag låter bli alkoholen och det känns helt ok. Det bästa kommer i morgon bitti när jag vaknar och kommer på "att jag var nykter i går"
Ha det fint!

@Kihlas tack! Jag kämpar på.

@Varafrisk jag har en nära väninna sedan 50 år som är kraftigt bipolär. Det har tidvis varit väldigt jobbigt och man blir medberoende. Måste vara ännu värre med ett barn. Lätt att det känns gränslöst. Känner verkligen med dig. Min ena dotter hade självmordstankar som ung. Nu är hon 40, med barn, partner o är högfungerande. Fast skör ibland. Kram! 😘

@berlen Nu är det snart en månad! Heja er!❤️🌺🙏🏻😎

148 dagar skulle det vara, inte 48…🥰

@June76 Du kan hoppa över allt som gäller det, men kanske du menar Alkoholkalendern? Jag har fyllt i den varje dag, nu 48 dagar. Även om det alltid står noll glas, så har jag också fyllt sug. I början fyllde jag i var, med vem osv men övergick till att bara skriva en egen kommentar. Då kunde jag se varför jag hade ett sug vissa dagar och inte andra. Exempelvis om jag varit ledsen och stressad eller gjort något som påmint mig om något…
Jag tycker jag haft lite nytta av att skriva en sådan dagbok. Och så kan man ju njuta av alla dagar som samlas efterhand…🥳❤️

@PlingPlong Heja dig! 💪🏻 Känner igen mig i ditt drickande. Jag sitter också & kollar på serier medans jag dricker. Har gjort så varje dag under ett års tid ungefär. Men inte idag. Nu har jag tagit beslutet att hålla upp en vecka. Låter nog inte så mycket, men för mig känns det stort (& svårt). Men tycker att det känns bra att läsa i forumet & få inspiration. Någon tipsade om en bok ”Skål, ta mig fan!” som jag laddat ner & tycker känns väldigt bra. Kämpa på 🙂

@Lonely Man tack för din pepp inne hos mig. Hur mår du? Har du bestämt dig för hur du ska gå vidare?
Jag är den sista att komma med råd, men vill skicka hopp och pepp. Jag ser dig🌸

@Lavendelblomman Tack snälla du. (Lavendel är en av mina favoritblommor) :-)

@Kennie Bra förslag. Jag har planerat att gå ut med soporna vid 18-tiden för att sedan promenera vidare till affären för att köpa på mig någon dryck (alkoholfri) och eventuellt något att tugga på när jag är tillbaka igen.

@June76
Hej!
Ja, vi verkar vara många som har det här problemet med kontrollförlust, flera andra här på forumet som har liknande historier har jag märkt.

Jag är inte säker på att jag själv helt har velat sluta dricka tidigare heller, jag har insett, efter flera försök att dra ner på drickandet, att det är vad jag behöver göra, att måttlighet aldrig kommer att fungera men har nog ändå inte helt varit villig att ge upp alkoholen fullständigt. Kanske är det därför jag fallit tillbaka i gamla hjulspår efter några månader.

De senaste året eller så är det dock någonting som förändrats och jag har mer och mer börjat se nykterheten som någonting positivt att sträva efter, inte bara ett måste för att jag inte kan hantera alkoholen. Jag kan föreställa mig en framtid där jag inte dricker och trivs med tillvaron.

Jag tror och hoppas att det skall bli annorlunda den här gången, känslan är mer att jag gör det här för att jag vill och inte för att jag måste. Därmed inte sagt att jag inte har mina farhågor som jag nämnt lite om tidigare i den här tråden.

Jag är övertygad om att både du och jag kan klara det här, som Amanda L skriver ovan har många andra gjort det innan och om de kan klara det, varför skulle inte vi kunna göra det?

Bra där- insikter och klarhet efter bara en vecka 💪🏻
Mycket död skriver du, men det eländigaste av allt är ju att alkoholism ju är en progressiv och dödlig sjukdom. Lång eller kort process. Och även innan hjärtat slutar slå så är det icke värdigt att vara full/bakfull denna korta tid vi fått på jorden.
Jag lovar dig att allt blir bättre. Att vara nykter är inte kul varenda dag men det är värdigt, rikt.
Heja dig, och en dag i taget funkade bra för mig i början- ibland en stund i taget. Kram 🌱

Dag 22 det känns riktigt skönt att vakna och vara sugen på en kopp kaffe i stället för en öl. Vi kämpar vidare en dag i taget. Ha en bra vecka.

@Smilans
Du klarar detta. Du har rätt inställning. Fattar inte heller hur jag klarat av jobbet.
Vi kämpar tillsammans..✌️

@Smilans
Gratulerar till din tid.

@June76 Då har samma inställning och behov. Vi får hjälpas åt och ta dag för dag. ❤️
Jag har bestämt att om jag inte klarar det på egen hand ska jag söka hjälp i vården.
Mina fallgropar är just nu att min man som verkligen är måttfull inte alls förstår och inte tycker att jag har problem. Lite märkligt men han är ju inte med i mitt osynliga drickande. Samt sommar med umgänge med mycket alkohol.
Vad är och blir svårast för dig?

@Amanda L tack snälla du ❤️ Jag startade programchef gjorde första delen imorse. Men det med alkoholdagboken, hur gör en med den om en inte vill dricka alls, sluta helt!

@Liv1 Jag är nog i exakt samma skede som du. Jag fyller 47 i höst, har två större barn, unga vuxna och en liten dotter som är 10 år. Min egen mamma var manodepressiv och gravt alkoholiserad på slutet. Hon gick bort i cancer tillslut när hon var endast 49 år, då var jag 23 år och min lillebror bara 12 år. Så jag är själv uppvuxen med psykisk ohälsa samt en mamma som blir full och beter sig mycket illa. Samtidigt var hon rolig och karismatisk och underbar, så det är så svårt. Men jag har alltid sett tillbaka med avsmak på min uppväxt med detta hos min mamma. Och nu är jag tydligen precis likadan själv. Utsätter min dotter för exakt detsamma som jag själv gick igenom. Det får mig att känna mig helt vidrig och jag måste sluta helt! Att få till en måttlighet kom er inte att fungera tror jag. Jag har haft insikten i flera år egentligen, men inte viljan att sluta helt förens nu. Det känns som ett uppvaknande för först gången någonsin, jag behöver ta den här chansen nu när jag insett på riktigt. Oj…vilket långt svar 😬

@FriNu Så fint att höra att det gick bra.❤️👍❤️

@June76 Du kan klara det. Många har klarat det bara med hjälp av Alkoholprogrammet här under Stöd och genom att läsa och skriva här. Jag har fått stöd hela vägen. ❤️🙏🏻🌺

@Smillans Låter härligt med fin natur! Helst badsjö också…☺️❤️

@Vilsenpappa Toppen 👍

En flaska vatten lätt tillgängligt är a och o i detta land på somrarna har jag lärt mig.

Tack 🙏 I morgon 1 månad utan alkohol och detta kan vara det bästa beslutet jag någonsin tagit.

Ha en fortsatt bra resa! Drick mycket vatten och var snäll mot dig själv ❤️

Dag 7. Idag har jag varit nykter en vecka. Jag ÄR glad men försiktig med att slå mig på bröstet som Tarzan. Känner mig mer som en ninja som lurpassar efter faran som jag vet kommer närma sig, kom an bara, jag är redo.
En vecka utan morgonångest från helvetet, en vecka utan outhärdlig trötthet på livet, en vecka med lite ro. Några fysiska egenskaper har jag inte märkt några förändringar till ännu.
Det sista halvåret har jag vaknat, om inte varje dag så iallafall varannan, med sån ångest och tänkt: jag orkar inte mer, jag kommer dö. Nästan två liter vin om dagen så inte så konstigt. Känns som allt varit lite i dimma. Hur fan har jag kunnat sköta mitt jobb? Är också helt säker på att jag inte alltid varit helt nykter när jag åkt hemifrån på morgonen.
Min ilska har lagt sig lite, jag går inte som en osande ande. Skönt.
När jag träffade min man för plus 20 år sen var jag mer eller mindre nykterist. Han kommer från en helt annan bakgrund och i hans familj är det helt normalt att dricka vin till middag, koppla av med ett glas efter jobbet. Jag tyckte det var jättekonstigt, men anammade beteendet och här är jag nu. Torsk på A.
Jag kommer inte kunna dricka mer, det blir min död. Jag har slagit bort tanken om måttligt drickande, det kommer också bli min död. Jag ska vara nykter, annars kommer jag dö.
Mycket död i det här inlägget😅
Idag ska jag städa och packa för imorgon åker jag på minisemester. Inte till sus och dus i storstad, jag åker till vacker natur, med skog och vatten, stilla dagar för lugn och ro.
Känner mig stark och beslutsam.
Ger mig själv en varm klapp på axeln: du fixar det här!