skrev Ny dag i Tillsvidare

Dag 4 på nya året och drygt 2 månader utan alkohol. Är i vårt fjällhus och är, kylan till trots, ute och åker skidor varje dag. Frisk luft och daglig motion är ett bra sätt att börja året på. Inget sug efter a. Drack ett glas årgångschampagne på nyårsafton, bytte sedan till Oddbird och vet ni vad… kände ingen skillnad direkt… vi åt goda tilltugg till så smaken av champagne försvann liksom…. Måste ju vara så för andra också även om gruppen hävdade att champagnen var såååå specielll etc…. Jag hade. Nog också hävdat det i mitt tidigare liv eftersom det gör liksom att man dricker för smaken och inte för det lilla ruset… Är dock lite rädd för för när jag kommer hem igen för jag vill fortsätta min nyktra resa. Jag brukar tycka omställning är jobbigt innan jag kommit in i vardagsrutinerna igen och ofta har detta inneburit återfall.


skrev Smillans i Att välja livet …mitt liv!

@Varafrisk jag tycker folk överlag är så dåliga att svara på mail som innehåller någon form av information. Jag tycker det var jättebra med ditt mail, då vet dom och dom tycker nog det är gott att få ett mail av dig, det visar också att du bryr dig om dom och vill hålla dom informerade.
Styrka till dig❤️


skrev Smillans i Var gick det fel?

Vecka 24. Vet inte hur det här inlägget kommer sluta men jag kör väl på.
Nyårsafton var lugn och fin, god mat, tv och hög mysfaktor. Tittade på svt’s nyårsvaka. Kom i säng vid 00:30. Nöjd och tillfreds.
01:45 ringer min mobil och ni med vuxna barn vet hur man vaknar till direkt när ett av barnen ringer sent på natten.
Jag fattar först inte vad som händer, bara att hen är vansinnigt ledsen och jag fattar att nu är det akut. Jag kastar mig upp och kommer i ett underställ, skriver en lapp till maken som sover tungt efter sitt vinrus. Kör som en tok (tack gode gud att jag kan köra bil!!!) och kommer till kaos och kris. Hen har gjort nåt så jävla dumt och det har pågått ett tag, men nu sprack bubblan och det brast totalt. Panikångest hos barnet och nästan okontaktbar gjorde att vi fick ringa 112. Ambulansen kom och tog med hen och sambon, jag blev kvar i deras lya. Jag låg i deras soffa och glodde upp i taket och var alldeles bedrövad. Kl 07 hämtade jag hem dom efter läkarbedömning, körde dom till deras lägenhet och fortsatte hem i chock och förtvivlan.
Nu några dagar senare har det landat lite i mig vad som hänt. Jag känner mig helt tom men ändå full med känslor. Märklig känsla. Mitt barn har en tuff resa framför sig och jag funderar på hur jag ska bidra med hjälp och support. Det är mitt barn och helst vill jag kunna lösa allt, jag vill ta hen i min famn och omfamna så att vi blir ett igen, mamma löser. Men det går ju inte, hen är vuxen med sambo och eget liv. Det här måste hen lösa och ta ansvar för. Jag blir ju lite osäker på om sambon vill vara kvar och vad händer då? Kan knappt tänka tanken.
Hen är väldigt skör, ledsen och trött nu.
Och jag famlar som blind och vet inte var jag ska ta vägen, hur jag ska agera, hur ska jag samtala med hen om det här? Jag försöker att tänka klart, se ur flera håll, hitta lösning men också stanna upp och andas. Jag hjälper ingen om jag hamnar i panik och gör nåt ogenomtänkt. Jag måste vara hjärnskarp nu, men får inte tappa bort mig och min resa.
Jag tycker så synd om mitt barn, men jag är också arg och besviken. Så mycket känslor som far upp och ner, hit och dit.
Jag tänker nu att jag måste ha örnkoll på HALT nu. Äta ordentligt, sova mina timmar, att vara arg hjälper inte, ledsen i rimlig tid (bryta tankemönster så jag inte fastnar)
Älskade barn, tänk om min kärlek kunde ge dig styrka.

P.S Min nykterhet är inte i fara. Tvärtom!


skrev Smillans i Var gick det fel?

@Amanda L tack för din långa fina kommentar❤️ Läste igenom tråden också och jäklar vad arg jag var i början😂skönt att det gått över.


skrev Flarran i Promillebikt

Var faktiskt ut med soporna för en stund sen och fick samtidigt lite frisk luft. Inte en promenad i dagsljus direkt, men kändes bra att ha kunnat genomföra tanken på att få ut soporna ur lägenheten som jag tänkt. Det är nog små saker som att bara göra, och inte tänka så mycket som nån sa förra året om att gå utanför dörren när det gällde promenader, som jag väl måste komma igång med snart. Blev dock lite onödigt pigg och fick lite mycket energi av att få lite frisk luft. Inte var det väl heller det bästa att titta lite på slutet av en actionfilm som gick på en av tv-kanalerna. Hade det varit för inte så länge sen hade man väl varvat ner med alkohol. Men ska nu ta en kopp med varmt te med lite socker i och en skvätt mjölk för att bli lite normalt avslappnad och trött så att jag kan somna om en liten stund. Skulle ju faktiskt vara kul om man lyckades komma ut i dagsljus för en promenad under dagen känns det som.
När man är ny-nykter efter att helt saknat några rutiner i flera år är det svårt att ställa om helt hur snabbt som helst. Men det jobbas så smått på den biten också. Nu stänger jag av datorn, musicerar senare under dagen och gör nu som tänkt och tar som sagt alltså lite te som är en trevlig och ny natt-rutin vid behov faktiskt.
Ha en fin morgon!


skrev Varafrisk i Att välja livet …mitt liv!

@Surkärring 💖 Fortfarande trött beroende på att jag suttit uppe sent och pusslat men nu har jag pusslat färdigt. Och ja…det enda som gäller är ett nyktert 2024! Idag har jag varit nykter i 348 dagar så himla skönt!

Nu ska jag berätta om ngt jag blev lite sårad över, och som påverkade mig att tänka…jag kanske inte skulle skrivit. Jag är ju sjukskriven hela januari månad. Naturligtvis får jobbet reda på det men jag tänkte att jag skulle berätta anledningen för mina teamkollegor. Om man har covid, någon annan fysisk sjukdom berättas det men inte alltid om psykisk sjukdom vilket kan bidra t att man bildar sin egen sanning. Så jag skrev att jag hade inte utmattningssyndrom men flera tecken på utmattning. Jag började ni vet med Gott Nytt och avslutade med Ha det så bra! Skrev t sex personer men endast en person svarade, hon som själv hade varit sjukskriven. Jag tänkte att man kanske iaf svarar ngt. Jag blev lite snopen. Visst, jag kanske överreagerar och hamnar på lite naiv nivå men jag tänker även att det handlar om min historia att inte känna sig sedd. Jag tänker vidare att de har ingen baktanke. De bara hanterar inte meddelanden som jag gör.
Men, vad jag störde mig mest över är att jag blev osäker på om det var rätt att skicka detta meddelande eftersom jag inte fick ngt svar. Jag försökte verkligen övertyga mig själv om att det här är vad jag ansåg vara rätt och då är det ok med det. Det här händer ofta att jag blir tveksam över mig själv om bekräftelsen/svaren uteblir. Det här behöver jag verkligen jobba på💪🏻

Tacksam över att kvinnan som jobbar med anhörigstöd i min kommun mailade mig och frågade om jag ville boka tid för taktil massage🙏🏻 Man kan få fem gånger gratis.

Kram❤️


skrev Flarran i Promillebikt

Hej! @ Lora,
Ser att du har haft en jobbig dag. Det är inte kul när saker skiter sig och man får starta om för att få rätsida på sånt som hade funkat om den eller de som skulle ha gjort en grej hade gjort ett bra och korrekt jobb. Det blir ju bara en massa onödiga kostnader och tidskrävande merarbete. Men i regel när det gäller byggjobb så tror jag att det alltid är någon som har försäkringar som täcker kostnader för strul och krångel som kan uppstå. Tycker att du inte bara ska knyta handen i fickan utan på ett vänligt men bestämt sätt ska förklara var skåpet ska stå liksom. Det juridiska språket brukar många trots allt förstå sig på. De kostnader som du kanske drabbas av ska inte du behöva stå för. Sedan ska sådana där bufflar som tror att det bara är att tränga sig på tjejer eller kvinnor veta hut tycker jag. Men du gör det bra som ändå håller ditt positiva tänkande på en högre nivå än att låta knäppskallar sänka ditt humör. Det finns nog många typer som tror att de kan bete sig lite hur som helst i skydd av att kunna skylla på alkohol tror jag.
Kämpa på!


skrev Varafrisk i Jag kommer dö

@ISE Det lät kanske inte så bra vad jag skrev. Jag menar att visst kan ens drickande bidra till att man blir lämnad men det är så viktigt att anhöriga lär sig hur sjukdomen/beroendet el vad man nu vill kalla det för. Att förstå att det är inte bara sluta dricka, att man kan behöva vård och stöd/hjälp.


skrev Varafrisk i Jag kommer dö

@ISE Hur mår du idag? Jag har inte varit inne på anhörigsidorna och läst ngn gång men är intentionen att man ska lämna sin partner som är alkoholberoende? I min behandlingsgrupp och på NA-möten finns det flera personer som pga sitt beroende har förlorat partner/äkta hälft/sambo/partner.
I samtal m kurator på rådgivningscentrum och under min behandling har man alltid pratat om hur viktigt det är att den man lever med får kunskap om hur ett beroende fungerar samt om den anhöriges egna roll.
Jag instämmer i Kennys ord, det handlar inte om att skylla sig själv utan acceptera sjukdomen.

Kram🤗


skrev Flarran i Promillebikt

Har städat lite, plockat undan tvätt som stått och skräpat på soffan i flera dar. Har rensat lite i reklamhögar och även ställt undan prylar och tomkartonger som jag inte orkat att göra något åt, utan dessa prylar har fått stå och stressa mig. Ska nu gå ut med ett par soppåsar. Hade det idag varit förra året vid en här tiden så hade jag skitit i denna stresskänsla som har legat på. Bara druckit billigt vin eller nåt sånt. Sitter nu här och dricker god alkoholfri cider i stället och känner mig rätt nöjd och faktiskt lite smått glad faktiskt. Tänk vad lite som egentligen behövs för att man ska må skapligt. Har läst om hur andra idag kämpat med alkoholsug och problem kopplat till överkonsumtion eller onödigt drickande. Får så mycket styrka i min övertygelse om att det är rätt att fortsätta att vara nykter och alkoholfri genom läsandet här på detta eminenta forum. Kul förresten att du tittade in så här på kvällskvisten @Kennie, det är alltid roligt när man hör av någon forumkompis.
Ha det gott!


skrev Lora i Promillebikt

Intressant detta med ilska. Även jag har "haft" ilska som en katalysator när känslor blir övermäktiga att hantera. Jag kan bli rätt vass då. Det finns lixom ingen som ror på mig. En blockad då bakomliggande känslor tryckts undan för länge.

När jag insåg att ilska egentligen baseras på andra känslor som jag inte klarat att hantera i tid så har det blivit lättare. Försöker bryta ner vad ilskan grundas i? Idag hade jag en sådan dag. Har gjort ett väldigt renoveringsjobb. Helt galet på väldigt kort tid. Putsat helt hus och byggt kök på 3 månader. Rörmokare hade gjutit in rör i väggarna och kopplat vattenledningar. Själv har jag kaklat, dragit el och byggt upp en ny vägg för detta kök. Nu när vi skulle använda köket, drog på vattnet så visar det sig att hantverkarna inte kopplat ihop rören rätt. Vatten rinner alltså i väggarna.
Ridå.

Bara att bryta upp allt, dra nya ledningar för de andra har även någon form av blockad som vi inte kunnat lösgöra ens med rätt utrustning med kamera inne i rören för att studera felet.

Just den delen med rören har jag inte varit med och projektlett. När jag frågar rörpularen så menar han att han inte är ansvarig för att rören fungerar. Hans jobb var bara att koppla på och då tog han gamla rör som han hittat i väggarna. För varför skulle de inte fungera? Alltså noll ansvar att kolla om rören fungerar eller ej eller som nu att vatten bara står och rinner i väggarna efter hans jobb.

Förr hade jag skällt och skällt. Nu insåg jag att det tar alldeles för mycket energi och kommer inte leda till något positivt. Denna snubbe kan jag inte förändra. Han är den han är. Så jag bara ställde frågor gällande vad han ansåg var hans roll och hur han ser att man ska lösa situationen? Spännande att höra hur han bemöter situationen. Han tyckte jag skulle ringa byggledaren och fråga honom... Det var ju byggledarens ansvar enligt honom att fixa funktion. Hans eget ansvar var inte att hans jobb skulle fungera det var alltså byggarens jobb. Alltså samma kille som antastade mig på cafet för några veckor sedan. Informerade då rörmokaren om vad som hänt på cafet och sa att jag tänker inte ha med våldtäktsmän att göra. Att vi betalat honom (rörpularen) direkt för jobbet och inte byggledaren. Därmed är det rörpularen som måste hantera lösningen då byggledaren inte bygglett denna del. Han lät lite chockad. Har inte ringt tillbaka och jag har under tiden fräst upp väggen för att dra nya rör. Berättar dock för alla som frågar vad som hänt. Även att jag blivit antastad av byggledaren på ett cafe. Jag tänker inte ha dåligt samvete. Jag försöker lösa situationen själv, tänker inte skydda byggledaren och kommer varna alla jag kan för dessa båda herrar. Min ilska skulle bubbla upp om jag förväntas hålla allt inom mig för att spela en "god trevlig människa". Den handlar mer om utryck för orättvisor än att jag är en arg person. Därmed bättre att jag funderar över hur jag bemöter orättvisor och sätter gränser än att jag knyter näven i fickan och ler utåt. Det skulle bara brisera...
Nästan alla säger till mig att anmäla. Det kommer jag inte göra. Tänker inte lägga tid på juridik. Sexuella övergrepp sker överallt. Har varit sexuellt trakasserad på varje arbetsplats. Verkligen varje. Har alltid försökt jonglera för att inte skapa för stora svallvågor när jag gett nobben. Det är en dålig strategi... Det löser lixom inget och blir då lätt att det bara fortsätter. Bättre att säga ifrån direkt, även om någon tar illa upp. Annars flyttar man bara en konflikt framför sig. Sedan fatta att man inte ska vara bland män som inte kan förstå att en arbetsrelation bara handlar om arbete. Byt arbetsplats istället för det kommer oavsett bara bli vidrigt att vara kvar. Läs av dessa män och dra direkt... Visa direkt att du är 100% ointresserad och lägg över allt ansvar gällande flirt på dessa män. Försök aldrig släta över och hitta sätt att få allt att verka bra. Det kommer ändå aldrig att fungera långsiktigt. Har mått väldigt dåligt då jag försökt le och knyta näven i fickan. Jonglera för att undvika att dessa män ska tappa ansiktet. Klart att det tär på en... Klart att frustration bara växer och faller ut i ilska så småningom. Bättre att lära sig sätta gränser innan det går så långt som att brisera för mig. Att sätta gränser är svårt. Blottande men som balsam för själen när man lärt sig. Jag börjar lära mig.


skrev Kennie i Promillebikt

Hej, låter som ett bra steg att börja sortera lite! Jag älskar att ha lådor med lock där man kan samla grejer som hör ihop. Och det är ju skönt när man får ordning och överblick, jag blir också lugn av det. Hoppas det är bra med dig och att du får en lugn natt. Där jag bor blåser det storm. Men skönt då att vara inne i hemmets skyddade vrå..


skrev Kennie i Idag är det dags!

Låter tufft. Men ännu jobbigare att hantera om du också måste kämpa med drickande som ger bakfylla, trötthet, nedstämdhet och ångest. Du har allt att vinna på att vara nykter och kommer snart att börja må bättre! Jag hejar på dig, häng kvar här och berätta hur det går!


skrev Nubörjarlivet22 i Idag är det dags!

Behöver lite peppning nu! Halkat in i drickande igen.. vill sluta men förstår inte varför det är så inn i helvetes svårt!! Livet knäcker mig.. skuldsanering och en pappa som inte bryr sig om barnen, hållet nog på att gå in i väggen och vin är Inge bra för mig!!! ..


skrev Nubörjarlivet22 i Idag är det dags!

Tog ca 270 dagar sen tyckte jag att det va ok att försöka dricka lite under sommaren… hållet mig till bara helger så dragit ner på drickandet. Men nu börjar det vara mycket igen! Jag behöver ert stöd och peppning!! Jag vet ju att jag kan varför är det då jävla svårt?? Sen har det hänt mycket privat som tar knäcken på mig

Mvh


skrev Flarran i Promillebikt

Sitter här i köket och tänker på hur rörigt det är med saker som ligger i högar lite hur som helst. Tänker att det nog inte är så konstigt att det har blivit en yttre oordning, när man som missbrukare av alkohol så klart även har haft en hjärna som har varit kanske minst lika ostrukturerad och väl kanske i mycket saknat den ordning som i grunden ger mig som människa ett inre lugn.

Har faktiskt nyss lite i miniatyr nu så här på årets tredje dag börjat att röja upp lite i röran. Tog det hela med ett myrsteg liksom och letade fram en liten ask där jag började min ”storstädning” av mitt kök genom att lägga ned några små adaptrar och prylar till hörlurar och dator i så att säga.

Känner att jag vill börja få lite mer ordning runt mig. Vet att det kommer att ta lite tid att få mitt hem i ordning så att jag kan känna mig lugn. För ett yttre i oordning det ger mig inget inre lugn, så jag ska parallellt med mitt fokus på min nykterhet även försöka att steg för steg ge mig en miljö som jag trivs lite bättre med.

Förra året var ett jobbigt år, men nu har ett nytt börjat och det känns mycket bra att vara helt nykter. Känner nu tacksamhet till att slippa vara ständigt mer eller mindre berusad, dimmig och seg liksom.

Beslutade mig egentligen inte frivilligt att bli nykter, utan det blev jag av att min kropp började konstra och ge mig ryggvärk och problem med urinering och sånt. Men jag förstår ju även att det var mycket annat i min kropp och även psyke som tog skada av det korkade alkoholbruk som jag har haft dagligen i så många år.

Kan väl inte direkt påstå eller säga att jag ännu är så värst religiös i en mer kristet standardiserad mening. Men kan ändå säga att jag är tacksam till den högsta andemakten för hans tillsynes oändliga tålamod och omtanke om mig.
Har alltid trots allt känt guds närvaro inom mig på något sätt.

Tack riktas till den högste!


skrev Lonely Man i Nya Given..

Hej,
Testade Lifering nu ikväll. Kändes bra. Mötesledaren kom med bra råd och förslag.
De skickar en länk till mötet som an anmäler på hemsidan.


skrev Flarran i Promillebikt

Har det rätt fint just nu. Sitter och äter en god fiskgratäng och dricker lite mjölk. Har sovit nästan hela dagen idag, men är trött ändå. Behövde verkligen få vila ut ordentligt. Kanske dags att så sakteliga försöka att komma in i ett lite bättre sömnmönster. Ska se om jag kan lägga mig lite strax före tolv i natt om det går. Det skulle ju vara kul och lite av en ny upplevelse att vakna utvilad på en normal morgontid av sig själv liksom.

Känner att det skulle vara värt att fira med en promenad tänker jag. Blir kanske som @marsmallow11 sade, att man då går ner till änderna på morgonkvisten och se hur de har det, kanske bjuder dom på lite bröd. I natt så blir det då inget musiksnickrande liksom. Känner mig rätt nöjd med grundstrukturen i ett spår som jag putsade på i morse.
Så @vår2022 nog kommer jag fortsätta att göra musik. För det är ju min favorithobby i alla fall.

Men har nästan inte kunnat styra alls över mitt musicerande tidsmässigt liksom. Som nykter och med en hjärna som inte är indränkt i alkohol liksom så går det nog lättare att skapa ett mer fritt, och ändå strukturerat tänkande på många områden. För det är nog som @Andrahalvlek säger, att man blir lite mer chill, eller lugn som nykter.
Ha en fin kväll mina vänner!


skrev adhdgoogle i Tillslut

Hehe kan man inte gå in och rätta sina autocorr i efterhand så? 😅


skrev adhdgoogle i Tillslut

Skrev mina första rader här för fler år sedan. Inser nu hur ung jag var då. Men jag är nog fortfarande ung nu, Påväg in mot medelåldern. Mellanung.

Jag har hamnat i mina sinnestillstånd bruk, igen, efter många år av för mycket att nonchalera hur dåligt det faktiskt är för mig.

Jag tror polletten snart trillat ner helt att jag faktiskt är en sådan som inte kan dricka.
Att jag inte bara kan ta ett glas vin börjar jag verkligen förstå. Men den absoluta botten kring hur mycket jag faktiskt kan få i mig en kväll börjar bli skrämmande på riktigt. Jag slutar inte förens jag helt enkelt somnar. Det är som att fyllan inte kommer, jag vill bara ha mer?
Its fcking weird man 😅

Toleransen har ökat för mycket. Bakfyllan är helt orimlig och jag börjar få minnesluckor mer ofta än sällan.

Oftas gör jag inget dumt under de blackouts utan jag betett mig som vanligt. Sluddrar inte. Vinglar inte. Folk brukar säga att jag inte verkar eller betet mig full och någonstans där är det oxå läskigt. För hur väl inprogrammerad är stigen i min hjärna kring hur jag ska betee mig när jag själv checkat ut?

Tidigare blev jag väldigt destruktiv när jag drack. Men jag mår tillräckligt bra i livet för att kommit vidare från det.
Jag har inga barn, så jag har inte lyckats traumatisera någons uppväxt ännu.
Vilket känns skönt. Jag har en stor kungspudel dock. Han börjar bli gammal nu. Han var bara två eller tre när jag skrev som mest aktivt här. Jag studerade på den tiden också och hade så extremt mycket mer ångest men i den ångesten kom det oxå ett flyktbeteende som gjorde att jag orkade saker. Jag kraschade ordentligt vid 2018, gick in i väggen och blev sjukskriven.

När jag mått som sämst har jag alltid slutat dricka för jag vet att det ger mig ångest och någon typ av överlevnadsinstinkt har jag väl haft med mig där i bakhuvudet.

Idag är det som att ”skimret” aka nonchalansen slutat fungera och jag ser faktiskt hur min konsumtion påverkar mig och mitt vardagsliv. Det gör mig trött.

Jag funderar på om likgiltig är som hur nikotin fungerar. Så fort man slutat röka så börjar abstinensen. Den pekar efter 30 min och då tar man oftast (jag gjorde iaf när jag rökte) ett nytt bloss.

Är alltså alkohol samma att så fort man ställer ner sitt glas så vill man ha ett nytt för abstinensen börjar?
Om det är så så förstår jag verkligen varför jag har så svårt. Vill åt dopaminet. Precis som med rökningen.

Nästa vecka ska jag åka till Thailand på semester i 2 veckor. Jag funderar ärligt om det faktiskt inte ska bli min första gång jag är nykter på semester.

Noterade att jag redan börjat planera vart jag kan köpa vodka för att kunna dricka i ”smyg”. Så jag kan få ett buzz. Det får jag inte på ölen, om inte jag dricker massor med öl ganska snabbt. Vilket är en dead giveaway för min omgivning. Men tänk om jag slapp allt det.

Jag börjar bli trött på skiten som sagt oxh jag skriver inte detta som bakfull eller med ångest i halsgropen.
Har finurligt ett tag på vad jag skulle skriva och om jag ville börja skriva igen. Det jag vet är att när jag skriver och reflekterar så håller jag mig nykter. När jag inte gör det så glömmer jag problemet (hej adhd).

Vilket som. Det var fint att kunna få en stund för sig själv här och bara låta orden och tankarna flöda.

Ta hand om er.


skrev Inombords i Gjort det igen

@Maskot82 Hej! För mig går det bra, är på dag 44. Siktar först på 90 dagar, då vill jag ta prover på vårdcentralen och se hur jag mår. Sen blir nästa mål 90 dagar till! Kämpa på! 🌸


skrev Inombords i Mitt nya liv

@Fjärilen 🦋 tack! 44 dagar idag! Jag tänker klarare, ögonvitorna är klara, har mer energi, börjat hitta tillbaka till mina hobbies, min mage mår bättre, gått ner lite i vikt, hyn är bättre, jag har mer lugn inombords, och det är bra för självkänslan att få fler nyktra dagar! Hur går det för dig? 🌸


skrev Inombords i Mitt nya liv

@vår2022 Tack för att du tittar in! Ja vi får se hur jag gör. Jag har snappat upp ditt tips om värderad riktning. Det verkar bra. Nu tänker jag hela tiden hmm är det här i linje med min VR eller ej. Leder till att jag tar beslut jag är stolt över. Och jag tror att få känna sig stolt är viktigt för nykterhetsarbetet. Tack!🌸


skrev pinglan_not i Joråsatte….

@pompas haha nej men sjukt ju!! 🙈😂😂 ja shit det har sina fördelar och nackdelar helt klart. Märkligt ändå att jag inte haft en tanke på alkohol när vi bodde ihop i typ 9mån och nu är jag orolig att inte kunna hålla mig alkoholfri. Första helgen utan honom gick ju sådär 🙄🤦🏼‍♀️


skrev pompas i Joråsatte….

@pinglan_not Spännande hade vi sitter i sådana liknande situationer, har sedan november gått från sambo till särbo. Kanske får starta en annan tråd för att dela tankar om särboskap :)