Senaste kommentarerna i forumet

@Fjärilen81 Så är det ❤️ Vi delar det , vi är inte ensamma . Och vi dömer inte varandra här inne , det är också befriande 🙏 Vad skönt att du känner så , det betyder mycket för mig också 💕

@Delfinen80 du anar inte hur värdefullt det här samtalet är. Du vet, förstår och jag är inte ensammen. Tack 🫶🏼

@varafrisk nu kommer jag att skriva något som jag skrivit förut. Ursäkta på förhand att jag tjatar. Jag har likande erfarenhet som du men inte på långa vägar under så lång tid, men jag känner väl igen denna oro som sliter och biter när man inte vet var barnet är, om hen gjort sig själv illa. (Min dotter var inte arg mot mig så jag föreställer mig att det du går igenom är oerhört drabbande).
Jag hade inte ett enda check i boxen för depression men min läkare ville ändå att jag skulle testa ssri-antidepressiva, så som hon förklarade det är oro under lång tid en komponent som påverkar våra signalsubstanser och bryter ner.
Detta var oerhört viktigt och värdefullt för mig, och jag vill bara tjata lite till om det helt enkelt. Har inga råd att komma med men jag är verkligen ödmjuk inför det du går igenom och jag hoppas, hoppas att det snart lugnar sig. Stor kram 😍

@Fjärilen81 Sanningen som kan hjälpa oss ur mörkret precis så 🙏 Vilken igenkänning när du beskriver . Jag har väldigt liknande upplevelser . ”Mamma du var väldigt trött ” (dagen efter en alkohol -indränkt midsommar ) . Nej jag var full. Sa jag inte för jag var för skamsen. Dubbel -skam för jag skämdes för att jag blivit full inför barnen men skämdes än mer eftersom jag inte kunde stå för det och be om ursäkt 😳 en av mina barn har också kommenterat ”oj” lite hånfullt när jag svajat till innan jag skulle gå i säng en kväll. Har varit dimmiga kvällar men ändå glasklara minnen av när kommentarer eller blickar kommit. Usch.

När jag bett om ursäkt dagen efter , när det inte gått att låtsats som ingenting så har jag också fått höra - ”det är lugnt ” och att barnen kan ha skrattat typ. Nej det är inte lugnt , jag säger som dig. Ibland har jag stått för det, ibland har jag låtsats som ingenting , ibland har jag slätat över och /eller inte alls bekräftat att jag var inte alls trött utan jag hade druckit för mycket . Olika strategier men grunden är densamma , skammen har varit för stor . @vår2022 har introducerat värderad riktning för mig , tror det här är ett typiskt exempel för mig omkring det . Min grundade värderade riktning är öppenhet och ärlighet med barnen , att uppmuntra till det och att uppmuntra att sätta ord på känslor . Vikten av att som förälder också visa sig mänsklig med beteenden som inte alltid är ok, att vi föräldrar också kan känna rädsla , skam osv När det kommit till alkohol så har jag inte kunnat följa det , det har gjort för ont , blivit för smärtsamt. Jag har helt enkelt varit livrädd . Så de delarna har inte gått ihop för mig , det har gjort skammen för mig än större . En ond cirkel som bara vuxit . Men som nu är bruten .

@Eirene 🙏❤️

@Delfinen80 Jag har liksom du flertalet riktiga lågvattenmärken kopplade till barnen. Vissa har jag kunnat (Eller försökt och trott att jag kunde bortförklara?) släta över med någon märklig förklaring som godtagits och vissa för uppenbart dåliga att jag fått be om ursäkt. Minns särskilt en kväll i somras när vi hade gäster. Vinet fsnns tillgängligt och min dotter kom och satt sig i soffan med oss. Alla var väl lite berusade och jag var full. Jag ”fyllepratade” med henne. När jag hällde upp ett glas till minns jag att hon sa ”behöver du verkligen det där?”. Jag tog det ändå. Nästa dag var jag sängliggande till kl 17, missade svärfars födelsedag och ångesten ska vi inte ens prata om. Jag bad om ursäkt och sa att det kommer aldrig att upprepas. Hon sa bara ”det är lugnt”. Det är INTE lugnt! Får ångest bara av att berätta om det. En annan riktigt oönskad kväll var när min då 10-åriga son sa ”wow mamma, vad har hänt med dina ögon, det går inte att titta på dig”. Jag kunde bortförklara det med att jag var så trött och hade huvudvärk. Han minns det säkert inte. Det kändes så jävla dåligt.
Att jag ett ens kommer ihåg dessa situationer är ett under och trots alkoholen så finns det väl en liten del av hjärnan med självbevarelsedrift som vill att åtminstone barnen inte ska drabbas under ruset. Ängeln brevid djävulen men.
Jag är övertygad om att jag upprepade gånger har kört onykter på morgonen trots mina egna upprepade övertalningsförsök till mig själv om att ”sådant skulle aldrig hända”. Fruktansvärt. Men sanningen. En sanning som kan hjälpa mig ur mörkret 🙏🏼💕

@Delfinen80 ❤️Din ärlighet gör stor skillnad. Jag kommer själv ihåg för många år sedan när jag förvisso skjutsade hit och dit men istället hällde upp när jag kom hem alternativt hoppades att ingen skulle höra av sig och vilja ha skjuts sent på kvällen (när de var tonåringar). Och jag känner lika: skammen försvinner eller blir i alla fall mindre när man berättar ärligt. Jag försöker att inte skämmas längre. Jag kan känna ånger eller sorg för det jag gjorde, vad alkohol gjorde med mig och fick mig till, men försöker att inte skämmas.
Ha en fin söndag
🌻

@Eirene Tack så mycket 🙏❤️ alltid när jag skriver så ser jag det som min möjlighet att kunna vara ärlig , så ärlig som jag inte kan vara med någon annan om jag skulle försöka formulera det muntligt . Det jag skrev om konsekvenserna runt mina barn , skjuts osv är en av många skamliga känslor. Än om det funnits så länge i mina tankar och i mitt medvetande så blir det så påtagligt ändå när jag skriver ner det . Det är en smärta i det , att tänka på hur det varit och att veta att jag blottar det också . Skamligt naturligtvis . Och samtidigt ; det lämnar mig lite lite också när jag skriver ner det. Att få människor som kommenterar som du nu också gör ; det hjälper mig än mer ska du veta 🙏❤️ Tack tack 🙏❤️

@Delfinen80 Jag uppskattar så mycket dina inlägg: alltid så ärliga och liksom eftertänksamma. 🌻

@Fjärilen81 Tack snälla och detsamma 💕 Ja detta med skjutsar - det har jag tänkt på så många gånger att jag på fredagar och lördagar inte varit nån att räkna med . En av sakerna jag försökt normalisera och tänkt på hur ”normalt ” det är att vuxna dricker vin på helger och därför inte kan skjutsa … ibland har jag dock skjutsat och har jag avstått alkohol så har jag känt mig väldigt bra (och rastlös )🙄 andra gånger har jag skjutsat iväg de när de ska nånstans och skjutit upp det där första glaset några timmar , känt mig som en bra förälder som skjutsat men som också kan ta sig ”ett” glas vilket är det första som hänt när jag anlänt hem sen. Fiffigt . En av gångerna , kopplat till skjuts och alkohol , så överskred jag (såklart ) hur mycket alkohol jag kunde dricka en kväll. Morgonen efter skulle jag följa ett av barnen på en match, jag skulle köra . När jag vaknade , vi skulle iväg relativt tidigt , blåste jag så det blev utslag på alkomätaren . Puls och ångest ! Det var några timmar kvar innan vi skulle iväg , en timme innan blåste jag noll men jag var ångestfylld såklart när vi gav oss iväg både för att jag , igen , druckit mer än jag tänkt mig kvällen innan och dessutom för risken att åka dit för polisen som kanske skulle ha nån bättre mätare än jag själv . Jag har många låg-vatten-märken i mitt alkohol-liv. Det här hade kunnat vara min väckarklocka , min botten. En av många väckarklockor såklart men att sluta med alkohol var fortfarande långt borta , såg den fortfarande som min tröst , mitt lugn och en stor guldkant . Min medicin . Det tog ytterligare ett halvår efter den här händelsen innan min botten kom. Rätt sjukt egentligen men det är väl just sjukt det är när det kommer till vår relation till alkohol.

Återigen när jag tänker efter - så mycket tid och kraft jag lagt ner på detta trixande , planerande och all tankeverksamhet som snurrat kring alkoholen. Det slipper jag nu. Kan köra precis när som helst . Minns alla samtal med mina barn (nej förresten det gör jag inte , men luckor eller glömska nu beror inte på alkohol utan mer att jag bara kan vara glömsk 😄) och med alla andra förresten .

Nu och framåt , vi får tänka så ❤️ Samtidigt ; våra barn har möjligheten att se att vi föräldrar är mänskliga . Att vi kan bryta vanor , förändra oss. Än om de inte vet exakt hur illa det varit så kan de ändå se det , tror jag ❤️

@Delfinen80 det kunde varit mina ord! Tack snälla för att du delade med dig så ärligt av ditt liv och kväll som liknar min. 7:e dagen utan alkohol för mig. Ikväll erbjöd jag mig att skjutsa min tonårsdotter till hennes pojkvän. När vi satt i bilen sa hon ”har du helt lagt ner att dricka vin, eller?”. Det kändes så ledsamt att jag inte varit en att räkna med 😔 Och bra att hon märkt av att jag är närvarande 💕

@Tosette
Hej. Jag har förstått att det finns intresse för träffar men i mitt fall är jag inte intresserad av det.
Detta är ett anonymt forum och vi borde inte änga oss åt fysiska träffar. Ta hand om er alla

@@JoLi tack för dina ord och lika skönt varje gång som någon känner igen sig 🙏❤️

@Varafrisk Får en känsla av att du borde ta semester och åka bort någonstans . Med telefonen avstängd…Finns någon annan som din dotter kan vända sig till några dagar?
Riskera inte din hälsa.🙏🏻❤️

@Crusade Hej! Hur mår du? Hur går det?

Kram 🌺

@Delfinen80 förstår din känsla, både rastlösheten och tillfredsställandet på samma gång. Känner igen mig i den obehagliga sanningen om kvällar då det tippat över, att inte kunna göra det ogjort. Som du så klokt skriver kan vi styra det från och med nu❤️

Ha en härlig söndag och grymt jobbat!

Min sjätte helg som nykter . Jag tycker att sen några veckor så har vanan av alkohol fredag och lördag brutits och inte känts lika stark. Slås dock fortfarande så ofta hur mycket tid och energi jag har över , här lagas det pannkakor och görs äggröra numera på helgmorgnar och det är mer städat och sorterat och ombonat än tidigare 😅 Jag tar längre och fler promenader och promenaderna har , utöver hundens behov, blivit ett mer påtagligt behov hos mig sen jag blev nykter. Skulle kunna fylla en hel A4 med fördelarna kring att vara nykter. Samtidigt , jag kan inte komma ifrån att det är en viss rastlöshet i mig. Nästan så att jag vill snabbspola fram både fredag kvällar och lördag kvällar . Hmm känns ju som att svära i kyrkan och samtidigt är det dubbelt för jag njuter också av ledigheten , vetskapen om en oplanerad söndag imorgon . Ser det som att jag har ett tomrum som ändå är påtagligt och som jag behöver fylla med annat , och jag är på god väg tror jag , men det finns där . Jag kan inte säga att jag är sugen på alkohol , men det är kanske den där snabba bedövningen , medicinen jag kan sörja ? Och samtidigt som jag är så tacksam över att slippa ha alkoholen i mitt liv . Många känslor samtidigt .
Reflekterar också en lördag kväll som denna , med ett av mina barn här i närheten , att så många kvällar vid den här tidpunkten som jag varit där men ändå inte där . I dimman så att säga . Blivit trött och velat gå och lägga mig helst vid 22. Kisat med ögonen om vi sett tv . Dragit en lättnandes suck om barnen när de kommit hem gått till sina rum eller hängt med kompisar så jag sluppit anstränga mig för att spela mer nykter än vad jag är . Eller när det tippat över och jag inte längre är medveten om att jag borde spela nykter . När jag vaknat upp dagen efter med ångest och försökt pussla ihop kvällen innan . När jag känt mig ”bra ” om jag minns samtal vi haft . Känt mig mindre bra om jag inte minns . Hjärtklappning dagligen över att närsomhelst få höra ”men du sa ju i lördags att…” och vad jag sagt kan ha varit precis vad som helst för att jag inte minns . Men det slipper jag nu och för det är jag så lättad och tacksam . Samtidigt som jag , med bokstavligen nyktra ögon , får mer och mer insikt om hur många kvällar jag gjort mig frånvarande . Och det kan jag aldrig ändra på men här och nu och framöver kan jag det.

Ha en fin lördag kväll❤️

@Ekorren Grattis till 96 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Och grattis till ett nytt liv på många sätt. Och tack för att du berättar - så många kan bli hjälpta av ditt vittnesmål.

Kram 🐘

@Delfinen80 ❤️

@Ekorren ❤️

Grattis, vad starkt jobbat! Snart har du 100 vita dagar, tänk va...
🥳🥳

Idag har jag varit helt alkoholfri i 96 dagar, med hjälp av Antabus. För 97 dygn sedan ville jag inte leva längre, jag var djupt nere i alkoholens ångest. Jag hade sökt efter hjälp på psykakuten i två dygn, hemskickad 3 ggr med orden, du har för bra värden och har klar insikt i beroendet och vet vad du ska göra. Slutade med två flaskor vin, fin vin minsann för över tvåhundra flaskan, en hällde jag i mig och en med vinglas när den värsta besvikelsen på icke-hjälp lagt sig, funderade på att avsluta livet starkt, ångesten riktigt hemsk - lever ett välordnat o bra liv m make, barn o barnbarn o bra jobb, som tyvärr slirade lite sista tiden där o då.
Lång historia kort, 4:e gången samma dygn efter de två flaskorna vin o ett samtal till min sjuksköterska på vc kommer ambulansen o hämtar mig o åter in till psykakuten, blir inlagd med hjälp av min läkare på vc, tack o lov! Där vände livet! Tacksam för det! Från den mörka avgrunden till Livet, så skönt är det att vara på banan.
Det känns som om min kropp fortfarande håller på och läker efter de senaste två årens ökade vindrickande till den mängd det eskalerade i. Jag sover mycket, lägger mig tidigt om kvällarna, har huvudvärk dagligen (antabusen tror jag, nu nere på lägsta dosen) och vissa ord försvinner från mig.
Fick fantastisk hjälp de fem dygnen jag var inlagd av psykiater och kurator, och fortsatt med KBT efter hemkomst.
Så tacksam för Livet! Tar en dag i taget och dyker tanken på vin upp i huvudet så kort med den, den gagnar inte mig o livet och så som jag hade det i maj månad vill jag inte uppleva igen.

Saknar dig❤️

Tack kära @Charlie70❤️ Vi skrev nog samtidigt för jag läste ditt inlägg nu. Ska titta in h dig. Massa kramar t dig❤️

@Daemon Tack❤️ Jag hoppas också att filmen tar slut snart. Och att allt blir bra🙏🏻

Åh hej@Sisyfos ❤️ Det var länge sedan. Tack för att du tittar in. Det finns liksom ingen ”lösning” just nu bara göra det bästa av situationen och framför allt inte dricka alkohol!

Igår eftermiddag/kväll var jag SÅ arg! Jag kände mig så kvävd😱och att jag inte lever mitt liv! Jag vill berätta om det här så jag kan släppa det sen! Jag vill bara säga det högt (skriva) utan tänka efter så mycket. Och.. för säkerhets skull jag kan förstå att det finns ngt i den andres liv som inte jag känner till och jag förstår att vi är olika.

När man har vuxna barn kan man ju tänka att man kan känna sig mer fri, att man får släppa taget lite grann. Kanske få lite hjälp tillbaka. Så är det inte. När vår dotter är manisk så är hon ju inte alltid den trevligaste personen men det handlar hela tiden om att hålla ett lågaffektivt bemötande även om man kan bli skogstokig. Känslorna far hit och dit. Skogstokig, ledsen, förtvivlad och rädd. Beslut som är långtifrån genomtänkta vilket gör att vi får ändra vad vi tänkt. Vår dotter behöver även en del stöd fr oss när hon är sitt vanliga jag. Min man var m henne på vuxenpsyk igår. Proverna var inte alls bra. Så nu hoppas vi på att boendestöd ska börja på måndag🙏🏻

Vår son tycker allt detta är jobbigt. Svårt när systern ändrar personlighet. Han är säkert orolig men visar inget. Min dotter är arg på honom och hans sambo men är nog väldigt ledsen egentligen. Min son bemöter inte alltid mig trevligt utan hamnar där vi var när han var i tonåren. Även jag kan hamna där för jag blir arg och ledsen. Hans sambos föräldrar är skilda. Hennes pappa har aldrig varit h dem fastän de har bott ihop i snart fem år. Mamma har kanske varit där fem ggr. De bor ca tio mil bort. Jag blir skogstokig på dem som aldrig kommer och hälsar på sin dotter. Vi blir liksom föräldrar både t vår son och hans sambo. Hans sambo är en genomgod person. Ibland blir jag avundsjuk (hemska känsla) men min svärdotters mamma blir överraskad ibland och bjuds på mat. Det känns ibland som om vi är tagna för givet.

Är arg/besviken på min chef som inte pratade m mig i tisdagsem. Tänkte att hon kunde hjälpt mig att prioritera i min kalender nu när det är tjockt i mitt huvud. Fysiska möten går bra men samtal som jag ska ringa det tar emot samt all information som kommer på mail. Jag kan inte ta emot informationen. Det blir helt enkelt för mycket. Jag sitter i slutet av en korridor….ett kontor är tomt…nästa kontor sitter min kollega med ständigt stängd dörr och därefter jag. Det är nedstämdhetens korridor😨

Känner en önskan om att åka iväg….bli ompysslad….vila….jag är SÅ trött…arg….ledsen..känner mig kvävd….får inte luft….jag måste sätta gränser och säga ja t mig själv❤️

Kram🐬