Senaste kommentarerna i forumet

@Surkärring grattis från mig till 140 dagar. Du är en förebild❤️❤️

@Maskot82 Men du är ju stark och klok och har verkligen tagit tag i ditt problem. Jag tycker du gör fel som bara dissar dig själv. I synnerhet bär du faktiskt gör något bra, både för dig själv och för din omgivning. Försök se det fina med det och ge dig själv en klapp på axeln istället!❤️🙏🏻❤️

Hej! Ja, nu är det kväll och jag har för ett par timmar sedan vaknat efter att jag först hade ätit en halv fryspizza som var värmd i vanlig hushållsugn. Tog rejält med god konserverad sallad från glasburk till, samt ett 33 cl glas med cola, jag till och med gjorde det hela till lite av en fest och hade isbitar i glaset. När jag hade ätit färdigt så gick jag och lade mig för att vila och somnade till i fyra timmar.

Det var inte fy skam liksom. Nog var det viktigt att få sova lite extra. Jag till och med drömde lite filmiskt, var nog i drömmen som kompositör med i nån slags uppsättning av en musikal tror jag. Det var spännande faktiskt, drömmar kan vara intressanta ibland. Det kanske är dags att jag gör lite ny musik och lägger ut på en av mina musiksidor framöver. Det var ju några veckor sen jag gjorde nåt nytt.

Det enda som jag tycker faller sig naturligt och jag kan göra utan att det känns som ett arbete är ju när jag spontant skapar lite musik fritt i olika genrer som jag känner för i stunden. Då kan jag hålla på så länge att jag nästan blir utmattad och somnar vid mitt keyboard när jag är igång, fast det bekommer mig inte då, eftersom jag vid såna tillfällen drivs av ren inre inspiration och vill se vad det blir för slags musik liksom.

Brukar bli rätt överraskad själv av mina instrumentala musikverk. Minns när mina föräldrar levde, då brukade jag låta dom lyssna på och betygsätta mina instrumentala alster innan jag publicerade dessa så att säga. Det var lite kul att få poäng från 1-5, där 5 var bäst och 1 var skapligt. Minns att min mor lustigt nog ofta gillade lite rockigare grejer, farsan gillade ofta en del mer klassiskt finstämda och mollklingande prylar. Musik har varit mitt huvudintresse i rätt så många år. Numera ser jag väl det hela mest som ren musikterapi.

Senaste läkaren på öppenpsykiatrin tyckte att det var bra att jag hade ett intresse, och musik används ju även inom psykiatrin ibland så att säga. Det tar en hel del tid och ork att försöka att på djupet analysera sitt eget psykiska mående och sätta ord på känslor och få ur sig lite tankar man har haft instängda i skallen där dessa bara har hållit på och fritt malt i många år.

Så visst är det bra med ett forum som detta där man kan skriva anonymt om hur man mår, inte minst kring alkoholkonsumtion, som för mig varit en mycket stor del av mitt liv liksom. Men att jag har en psykiatriskt blandad problembild det vet jag då jag i grunden alltid har varit orolig, ofokuserad, haft en låg energinivå och nedstämdhet, där det krävts att jag för att vilja göra saker och ting samt kunna genomföra något har varit tvungen att verkligen brinna för grejen liksom. Jag må psykiskt inte bättre nu som nykter, ja, de mest självdestruktiva tankarna har till nittio procent minskat, vilket är bra.

Men jag är inte frisk alls, då jag helst av allt skulle vilja kunna stänga av malandet i min tankar och känslovärld, och där kommer alkoholen in i bilden igen. Det känns svårt att vara logiskt tänkande och samtidigt ha en känslomässig dragning till att vilja berusa sig för att slippa tänka så uppgivet. Nog skulle jag kunna ringa till psykiatrin för att kanske få nån ny läkare om nån månad igen och tvingas dra min livshistoria från början än en gång. Vad det nu skulle tjäna till då jag mår precis lika som jag alltid har gjort. Jag har aldrig gått till psykiatrin och varit berusad, utan har tvingat mig själv att vara nykter några dagar före besök för annars har jag inte kunnat förklara hur jag mår.

Det är så många delar i min psykiatriska medicinska bild att arbeta med att det skulle ta en massa år att kanske komma framåt. Vad det nu skulle kunna ge mig reellt då det väl tetats alla piller. Det som har gett mig mest i form av terapi i år är faktiskt att jag kom mig för att börja skriva här på forumet. För det blir inte låsningar på samma sätt när man kan tala ut fritt här så att säga. De gånger jag har suttit och vänt ut och in på mig inom psykiatrin, då har jag efter ett sådant besök alltid blivit så totalt utmattad att jag sedan direkt gått till bolaget och köpt en massa öl och vin för att bara liksom kunna komma i någorlunda balans igen. Någon sådan utmattning får jag inte av skrivandet.

Det är även märkligt att när någon kontaktperson från det psykiatriska har ringt mig och frågat hur jag har mått så har jag inte lyckats att gå in på djupet av mitt mående. Det har mest blivit ytligt snack, samt sånt om väder och vind liksom. Efter ett sådant samtal får jag lite positiv energi en stund då det har känts bra att tala men nån kanske en gång i månaden som jag gjorde ett tag förra året. Men de har så många patienter att de inte har tid för mer än akuta grejer har jag förstått.

Men när jag har lagt på luren efter att ha talat med någon så har jag nästan direkt känt mig tom och nedstämd, och har jag haft något att dricka hemma så har jag direkt alltid gjort så utan att väl riktigt kunna begripa varför. Jag har läst mycket om psykologi och sånt för att hitta verktyg för att bemästra min psykiskt jobbiga situation liksom.
Men just nu i skrivande stund känns det väl någorlunda okej.

Jag har bestämt mig för att försöka vara nykter året ut, och man får väl se hur det går, för jag är inte direkt lugn, glad och harmonisk, utan det finns av och till en längtan av att få vara ledig från sig själv i några timmar. Har ingen alkohol hemma och det är tur det. För jag vet hur det blir när jag väl öppnat en burk eller flaska, för då finns det inget stopp och då är jag direkt tillbaka in i samma gamla destruktiva dryckesmönster. Just nu är jag både trött och ivrig på samma gång och vill egentligen göra något kul så som att komponera lite ny musik. Samtidig så tänker jag logiskt att om jag är klok och går och lägger mig om en liten stund så vaknar jag förhoppningsvis utvilad och kanske lite glad i morgon. Men vi får väl se hur et blir med att vara klok och logisk. Det är faktiskt inte lätt att börja från noll liksom för att lära sig att leva vettigare, men nykter det är jag ännu och det är jag faktiskt stolt över att vara. Men var dag är faktiskt en kamp mot inre demoner liksom. Förresten, @hoppfull2024, @Andrahalvlek, @Kennie, @vår2022, Kevlarsjäl62. Tack för att ni skrev fina och trevliga ord sånt värmer lite.

Ha det fint mina vänner!

@Flarran Här kan jag verkligen relatera. Jag tror nog att jag också dragits med psykisk ohälsa sedan jag var barn, även om det inte blev riktigt tydligt förrän i de sena tonåren. Medicinerat mot depression sedan jag
var 19 år, till och från i början med flera år mellan de riktigt djupa dipparna som kräver vård. De senaste 25 åren konstant medicinering. Det är en vanlig utveckling har man förklarat för mig. Jag har sådan tur att
vanliga antidepressiva fungerar och jag har levt ett bra liv ändå. Du låter ju helt klart deprimerad, men jag tror att du, som jag, kanske skulle kunna kalla dig bipolär. Jag tycker att jag känner igen mig väldigt mycket när
jag läser i din tråd, det svänger en hel del. När jag är i mörkret minns jag faktiskt inte att det förra veckan var riktigt ljust. Det kan svänga så snabbt att jag somnar i ljus och lugn och vaknar i mörker. Mina depressioner
är nog inte mer än medelsvåra numer, men det räcker till. Jag tycker, precis som vår2022 att du ska kontakta vården igen nu när du varit nykter ett tag. När min man mått dåligt psykiskt under sitt missbruk,
har intresset att hjälpa varit väldigt ljummet och det är väl ganska logiskt kanske. Omöjligt att veta vad som är vad då och många mediciner är inte alls bra tillsammans med alkohol.
Att känna som du gör är så smärtsamt och jag lider med dig. Utan medicin vet jag inte hur mitt liv skulle sett ut, självklart känner jag av min sjukdom ändå, men det håller sig inom godtagbara gränser. Jag glorifierar inte antideppiller, men för en del av oss kan det vara skillnaden mellan liv och död. Tyvärr skrivs det nog ut alldeles för ofta, när det egentligen behövs helt andra saker.
Jag hoppas du mår bättre när du vaknar imorgon, helt omöjligt är det ju inte om jag läst av dig rätt, amatörpsykolog som jag är 😜
Snart vänder ljuset tillbaka på riktigt, vintersolstånd imorn eller hur är det?

Det är mycket bättre idag tack och lov. Suget är väldigt litet idag, i princip noll. Otroligt skönt. Har jobbat och sedan var det en del att göra med det vanliga familjelivet så tiden gick fort och nu är 25 dagar avklarade. Är ändå glad för det faktiskt, det är lite böljande sug och känslor att hantera fortfarande men mitt fokus är oförändrat, jag vill bli fri från den här plågan. Tröttheten är fortfarande stor, den tynger mig en smula.

@LindaB23 ja vi är grymma! Bara trötthet kvar nu. Så trött. Vi kämpar på!

ISE: Jo, men hade tur i oturen. Lyckades dra på mig Covid vilket var drygt, men vilken rivstart på nykterheten det blivit. Så ska försöka hålla flaggen högt: Och du klarar det ISE!

Tack Amanda! Ja, är ju hela grejen med att hitta anledningarna till drickandet och börja där, inte i något fall av en idealistisk världsbild där man bara inte dricker. Min tanke är nu 2024 att verkligen gå till botten, tänka nytt, städa ut och göra vad som går för att bygga nya vanor.

Så. är rätt trött i mössan så ska avrunda, men tack! :)

@Varafrisk du är bara bäst!!! Du är uthållig, stark, reflekterande och klok. Snart ett år och det är oerhört stort!

Jag har sagt det förut (tror jag), som du beskriver ditt mående skulle jag tro att du helt enkelt är utbränd. Du behöver en längre tids vila. Det kanske inte är jobbet som är problemet, eller att du tränar för lite eller äter fel som du ibland nämner. Jag tror du behöver vila. När du har vilat klart kan du ta tag i det andra.

Kram!

@Flarran Du kämpar verkligen på och du gör det så bra. Förstår att det är jobbigt när känns så mörkt. Det jag funderade på är om det skulle vara en skillnad på om du söker upp vården idag? Vad jag förstår har du druckit alkohol varje dag tidigare och då även när du sökte hjälp hos vården. Nu när du är nykter så blir det en annan sak. Du är inte inne i alkoholdimman längre och tankarna fungerar på ett annat sätt som nykter. Man får närmare till sina känslor bland annat. Nu kanske det går att jobba med det psykiska måendet på ett helt annat sätt. Kanske ska du söka upp vården på nytt och be om hjälp?

Hej,
Tungt med de mörka känslorna och hopplösheten. Angående musik så sa en vän till mig en grej som fastnat. Hon försökte komma på något som människan åstadkommit som tillför något men inte samtidigt är destruktivt för planeten. Och det enda som höll måttet var musik. Musik är magiskt, och att lyssna på, spela eller komponera musik är något som människor har ägnat sig åt så långt tillbaks som det går att belägga. Genom musiken är vi en del av något allmänmänskligt. Så fortsätt musicera, och fortsätt framåt, vem vet vart vägen leder dig?

@Flarran Så ledsen jag blir över ditt mående och att du fått så dålig hjälp av vården. Bedrövligt 🤬

Jag tycker ändå att de flesta inlägg du skriver är positiva och hoppfulla, även om du verkar ramla ner i ett svart hål ibland. Låt det vara så. Känslor går alltid över.

Försök att fokusera på det som är positivt, minsta lilla yttepyttelilla sak. För det är den väg som kommer att föra dig framåt. Jag lovar!

Kram 🐘

Hej Flarran!
Jag har följt din tråd sedan du började skriva och jag tycker du kommit så långt med dig själv och du är språkligt begåvad. Jag har varit nykter ett år och även om de flesta dagar är bra dagar så är vissa dagar bara skit, ändå brukar jag tänka att även de sämsta dagarna skulle jag inte vilja byta ut mot en endaste av de ögonblick som misären i drickandet innebär. Och sluta slå på dig själv och som flera andra skrivit till dig: strunta i vikten just nu. Nykterheten kan ersättas med annat men som en beroedeterapeut uttryckte det till mig en gång: "det finns ingen som åker fast för fettfylla".
Önskar dig att din kväll och natt blir bättre än din eftermiddag. Jag tror ändå att du har en envis livsgnista och fortsätt skriva. Dina inlägg är alltid lika uppfriskande.😊

Dag 10 utan alkohol idag.

Än så länge känner jag mest att tankar på att dricka ger mig ångest och oro, inget sug alls.

Undrar hur länge det får förbli så?

Länge hoppas jag…

Mitt drickande har de senaste åren oftast varit förlagt till helgerna, någon gång på vardagar, ibland oftare och ibland mer sällan. Kunnat gå 10-20 dagar utan att dricka något och oftast inte druckit några större mängder. Men då och då så har jag varvat det med en riktig kanonfylla. Ensam eller med sällskap. Alltid lyckats göra något mer eller mindre tokigt då…

Känns ibland som att jag undermedvetet laddat upp under en tid för att sen släppa taget. Efteråt har jag alltid mått skit då jag inte gillar den jag blir när jag är blir full.

Känner ingen direkt sorg över att inte dricka nu till jul och nyår men däremot en sorg över att jag är som jag är. Hatar att känna mig falsk inför min omgivning. Självkänslan är väldigt låg just nu.

Hoppas att den repar sig efter en längre tids nykterhet.

Hoppas du mår bättre idag. Skitdagar kommer och går men oftast kommer man ut på andra sidan. Kan du distrahera dig? Jag brukar läsa på anhörigsidorna, då försvinner suget för mig. Har du koll på HALT? Jag var jättesugen här om dan och fattade inte varför tills jag kom på att jag helt enkelt var jättehungrig (hade glömt att äta ordentlig lunch).

@allatiders Vad kul att vi ligger så nära i tid! Låt oss följas åt! Har du planer för julen eller känns det lätt kanske? Fuktig kultur ja! Jag får ont i hjärtat när jag tänker på alla familjer som lever i oro över alkoholkaos i jul. För mig blir det julmust och närvaro. Tillsammans torkar vi upp alkoholsverige! Kram

@vår2022 Tack ja målet är att få tillbaka pannloben som styrenhet. Hittills går det bra, känner mig piggare och starkare. Halkade på isen idag och tänkte nej nu måste jag gömma blåmärken igen men kom på att det var helt legitima blåmärken och att det inte var pga onykterhet. Skönt. Jag ser fram emot julen, den blir helvit för mig. Det dricks väldigt måttligt i min sambos familj, lite vin till maten och nån glögg så det brukar bli lugnt. Jag ska dricka julmust och om det känns jobbigt så ska jag läsa och skriva här. Jag kommer vara så stolt när jag klarat av julen! Ser fram emot det! Önskar dig en god och fridfull jul!

@Se klart tack! Och stort grattis till snart fyra år 😊🥳

Appen säger idag 37 dagar, 15 timmar och 29 minuter.

Vilka förändringar har jag märkt av?

1. Jag sover bättre
2. Mitt självförtroende är på topp
3. Jag tänker väldigt mycket klarare
4. Är gladare
5. Min hud ser väldigt fin ut
6. Gått ner runt midjan

Finns säkert mera att tilläga.

Det negativa/tråkiga är att jag fortfarande är väldigt sugen på alkohol. Speciellt rödvin och nu när julen närmar sig så börjar tankarna alltmer komma då jag tycker att jag ska få unna mig lite alkohol. Jag är rätt ensam (läste om detta i ett annat inlägg) och kommer vara själv på jul/nyår, och tycker då att jag har rätt i att få zooma ut. Det är 50/50 om jag ska vara ärlig och hoppas jag kan stå emot.

Lägger iaf all fokus på idag och mår toppen

Vaknade nu på eftermiddagen omkring 13:15 efter att till slut ha lyckats att somna. Min första tanke borde ju ha varit tacksamhet och glädje över att ha fått vila en stund. Men i stället så kände jag mig som vanligt bara misslyckad och värdelös för att jag inte kan gå efter klockan som alla andra tycks kunna göra. Den här känslan har funnits oändligt många gånger, och så länge jag kan minnas.

Hela livet är egentligen för mig bara ett enda långt tvång och grå trist kamp utan mening. Så har det känts ända sen jag var kanske tre år. Mitt heltidsarbete har från dag ett alltid varit att försöka att stå ut. Nog har det väl hänt, och händer ibland att ett litet glädjens ljus glimmar till en kort stund. Det gjorde det ju i lördags när jag för egen maskin tog mig till loppis. Dessutom till fots. Vilket för mig var en kul upplevelse som även sade att man inte är fysiskt helt utrangerad. Men inte ens sju vilda hästar skulle nu kunna få mig till att gå utanför dörren. Har just dragit upp persiennerna och ser att mörkret reda har sänkt sig över mitt kvarter.

Fick i natt verkligen kämpa för att bara orka vara och existera. Det är så otroligt mycket som måste ändras för att jag ska kunna fungera på ett normalt sätt. Det krävs fasta rutiner för sovtid, mattid och fysisk träning det känner jag till. Men jag har så låg livsgnista och allt måste utgå ifrån vad jag är intresserad av, och det är väl inget som jag kunnat definiera hundraprocentigt för mig själv riktigt. Musikintresse och musikskapande har väl i många år varit mitt intresse, men det är ju bara ett meningslöst tidsfördriv egentligen.

Har berättat om mina problem om att kunna hålla struktur, fokusera mina tankar, den ständiga oron, nedstämdheten och orkeslösheten och sånt där för öppenpsykiatrin redan första gången jag talade med nån slags lyssnande psykolog. Men de lärde där visade sig till sist inte ha nåt att komma med. Jag är färdigbehandlad, har provat allt de hade att erbjuda och det enda jag efter sju års lång kamp och öppenhet med mitt tänkande och berättande om inre känsla sitter med, det är sjukersättning, en värdelös sömntablett och ett menlöst piller mot oro.

Det finns då ingen som kan säga att jag inte verkligen har försökt intensivt hela livet att göra mitt bästa efter mina förutsättningar, försökt kämpa för att må bra, eller åtminstone lite allmänt drägligt. Det krävs en oerhört stark inre längtan för att jag ska ha ork och lust att göra något alls egentligen. Har så oändligt många gånger tänkt att bara ge upp allting, och väl även sagt det rent ut till läkare. Men jag kämpar ännu på.

När mina föräldrar levde, så kämpade jag med mitt inre mående för att inte svika dem och trots allt så lyckades jag att överleva mina föräldrar, vilket jag känner som en prestation utan dess like vilket jag aldrig under mina barn och ungdomsår nånsin trodde skulle kunna ske. Har nu i alla år kämpat bla, bla, bla... Känner mig bara tom och så oändligt trött och orkeslös, nykter det är jag, fast känner ingen mening med nånting. Vet inte varför jag fortsätter att skriva, andas och kämpa på – men det gör jag än, en minut i taget.

Tack till @Andrahalvlek och @Kennie ni är fina människor som orkar skriva till en sån som mig.
Den enda rutin jag försöker hålla fast vid nu det är att inte dricka alkohol, för då är det snart slut. Depressionen blir då till sist så mörk att det är livsfarligt. Min morsa och gamle far lyckades att ta sig nyktra genom livet utan att ge upp, det vore ju roligt om jag klarade av detta med - utan att ständigt tvingas att vara berusad vilket faktiskt nu känns lite som att fuska liksom...

Ha en bra dag!

Hej @tantgrön och välkommen till forumet. Bra av dig!
Du skriver att du är rädd för att inte klara det- och att en dag i taget är svårt, och det stämmer. Men det är ännu svårare att fortsätta dricka och bli regelrätt hård alkis och inte kunna sluta då.
Svårt är inte omöjligt! En dag i taget har funkat för mig- den 6 januari blir det fyra år. Forumet har varit avgörande för att jag ska lyckas- och respekten för att alkohol är livsfarlig materia.
Läs och skriv mycket här 🤗🎄

Grattis @Ängans ! :) Fantastiskt! En ring vore något, kanske får bli på halvåret ? :) vad skönt att höra. Jamen det är lurigt, vi vet ju att det inte tjänar till att dricka men ändå finns det där, tankar kring hur det inte borde vara några problem och bara lite osv.

@Amanda L Tack Amanda! Hur går det för dig nu? Det är bättre, men jag skulle ju ljuga om jag sa att det inte är tufft ibland. Lättare vore det ju att bara ge med sig!

@hgk 6 veckor! Ikväll tror jag att jag köper 2%iga, sveper jag den för hopp om rus då jäklar är det vatten för mig framöver. ;) hur går det för dig ? Det här forumet behövs mindre och mindre men samtidigt skönt att hänga kvar lite, inte tappa fotfästet för mycket.

@Varafrisk men vad du är go ❤ känn ingen press att vare sig läsa eller svara.
Det finns så många kloka, roliga, sorgliga, envisa, hopplösa, smärtsamma och stärkande inlägg här, så att läsa och svara på även bara några, hade lätt blivit en heltidssyssla..
Tack för ditt grattis, imorgon checkar jag av 140 alkoholfria dagar 🤩

@Varafrisk grattis, så stark!!! Fira med att unna dig vila och återhämtning, tycker jag ❤

@Varafrisk 332 dagar! Det är ju helt fantastiskt! Grattis!

@Maskot82 snyggt! Har du stöd omkring dig från familj och vänner? Jag har turen att vi i familjen inte dricker alkohol när vi ses, pga att mamma är nykter alkoholist så valde vi bort det för många år sedan. Så jul är inget problem, kommer inte finnas någon alkohol. Annars är ju storhelger jobbiga för många.

Jag har smugit och ljugit ganska mycket om mitt drickande de senaste åren. Har väl erkänt för mina närmaste att jag har problem, men inte hur stora. Så ingen vet riktigt vad jag går igenom. Därför är det extra skönt att skriva här.