skrev Lonely Man i alkolist

@bert
Hej o välkommen hit.
Jag känner igen mig u det du beskriver.
Det går att klara detta. För många hjälper det att läsa o skriva här.
Här är du bland vänner o vi kämpar tillsammans. Det finns också annat stöd inom vården och AA. Ta hand om dig. Vi finns här


skrev Cloette i Nu får det vara nog!

6 veckor nykter imorgon. Känns som att allting tuffar på och att jag lagt den svåraste tiden bakom mig. Men. Nu kommer vi till medberoendet.

Länge velade jag på om vilket jag skulle ta tag i först. Mitt beroende eller mitt medberoende. Jag kände att jag led mera i mitt medberoende, men instinktivt kände jag att jag måste ju börja från mig själv, alltså med mitt eget alkoholberoende. Jag måste bli klar i huvudet för att veta vad som är vad, vad hör till alkoholberoendet och vad hör till medberoendet.

Jag tror jag gjorde rätt i att börja med mitt alkoholberoende, för i takt med att nyktra veckor har passerat känner jag mig också mera stabil i mitt medberoende. Lite åtminstone.

Jag är medberoende till min snart 90 åriga mamma som behöver hjälp med ett och annat. Hennes minne sviker och hon är labil i humöret. Jag hjälper henne med mycket löpande saker och hon är tacksam. Ändå känns det som att ju mera jag hjälper henne, desto sämre mår jag själv. Och ju mera jag tar avstånd, desto bättre mår jag själv. Dålig ekvation då hon behöver hjälp, och hon är inte i sådant skick att hon är berättigad till hemhjälp. Vi är flera syskon som hjälps åt så det funkar.

Jag är också medberoende till min man och hans öldrickande. Jag stör mig på det på ett lite oidentifierbart sätt. Det stör mig att han dricker och det störde mig också när jag själv drack. Kan inte riktigt identifiera varför, då jag egentligen inte tycker att det är världens största sak. Och det stör mig att jag stör mig på det.

Så nu har jag också gått med i Anhörigstödet för att bringa lite klarhet i mitt medberoende. Som hur man sätter egna gränser och så. Utan att man mår dåligt efteråt.
Jag startar ännu ingen ny tråd om det då fokus ännu ligger på min egen nykterhet. Jag tänker att jag får jobba på parallellt med båda sakerna då det ändå verkar som att de är ganska inflätade i varandra.


skrev Smillans i Var gick det fel?

Fasen idag känner jag stress. Inte bra. Inte bra alls. Tidigare hade jag dämpat det med vin. ”Dämpat” Imorgon hade jag mått som en skadeskjuten örn. Det tänker jag på nu.
Vakna pigg och alert väger tyngre.
Idag tar du mig inte!


skrev Himmelellerhelvette i Ja till livet

@Surkärring Så starkt jobbat❤️ Jättebra att du skriver, det hjälper att skriva ner sina tankar.

Kram


skrev Himmelellerhelvette i Försöka vara nykter

@erivan Vill bara titta in och säga hej och hoppas du mår bra❤️


skrev Surkärring i Ja till livet

@Delfinen80 gött kära du, sno på!
Och jo, vi har tänkt i lika banor, märker jag när jag läser dina inlägg med
Så vi kan ju fortsätta att känn igen oss i resonemang, nu när vi kör alkoholfritt istället.
Heja oss 👍💪


skrev Heffaklump i Hur hålla fast vid beslut?

Insåg precis att en månad nu har passerat, 31 dagar och 10 timmar enligt timern, känns bra och inte känt något sug de senaste dagarna.

Har återgått till jobbet efter semestern, började igår och det var rätt in i hetluften med en gång, många projekt under hösten och vissa som behöver styras upp med kort varsel men det får lösa sig, tyvärr har inga initativ tagits under sommaren så det får tas tag i nu.

Har blivit erbjuden visning på hyresrätten jag sökt så hoppet lever. Blir om inte annat ett bra ställe att mellanlanda tills jag hittar en ny bostadsrätt där jag inte behöver lägga lejonparten av lönen på boendet.

Vad gäller min marathonsatsning så går det trögt, springer varannan dag och styrketränar varannan med lite vilodagar ibland då jag känner att det behövs men har ingen motivation att springa långt, trivs bättre med kortare rundor just nu kring 6-8km, har som mest varit uppe i 22km så att springa närmre det dubbla blir spännande. Får ta det i en takt jag klarar av och får försöka tvinga mig själv att gå i de värre uppförsbackarna även om det kommer vara svårt när adrenalinet sätter in.


skrev Delfinen80 i Ja till livet

@Surkärring Jag tycker inte alls att det låter galet , därför jag frågade också för jag kan ändå lätt föreställa mig resonemanget i huvudet . Så klockrent att du svängt om frasen om att du är vuxen , du och jag har om jag minns rätt båda två tidigare konstaterat att vi använt samma argument för att få dricka tidigare … till att du bestämmer själv att inte dricka 💪 Den smarta frasen snor jag av dig så jag kan använda om /när jag börjar förhandla med mig själv om det där lilla glaset 👊

Heja dig 💪❤️


skrev Delfinen80 i Leva alkoholfritt

@Se klart Haha , gick med håven 😅 Ja men precis , jag gick nog med håven fast mer i min ensamhet , förde liksom diskussioner med mig själv och som sagt ; försökte laborera för att lyckas med måttligheten… det finns ju en enorm lättnad i att bara släppa taget också , se sig besegrad (av alkoholen) , slippa klamra sig fast vid det där sista strået av hopp. Tacksamhet ja 🙏❤️


skrev Delfinen80 i Leva alkoholfritt

@Surkärring Om än det här alkoholproblemet /beroendet inte är nån särskilt rolig ”grej” och om än att vi säkert är olika individer precis som du beskriver så har vi så mycket gemensamt 🙏❤️ Och att inte känna sig ensam , hur svårt det än är det man är i , det är ju så fint ❤️


skrev TessaMa i Bättre liv 😍

Jag tycker detta forum är så fint ❤️Allt stöd som finns att hämta och med tiden kunna ge. Livet med alkoholen är en sån kamp och livet att välja bort är också en kamp men på sikt en kamp som leder till något annat - bättre. Livet med alkoholen är också oändligt ensamt. De vänner jag/vi som familj umgåtts med de senaste åren har främst varit personer som också dricker mycket. Nu sen flytten så har vi i princip inget socialt umgänge. Från min sida har det varit självvalt pga jag har tidigare dragit till mig människor som levt i samma ensamhet som jag. Jag längtar efter en annan typ av umgänge. Där jag kan vara jag och känna gemenskap och kärlek. En sida av mig är rädd att aldrig få uppleva det och en annan är övertygad om att det kommer med tiden🙏

När jag var på mina första dagar av nykterhet så kändes tiden sååååå lång. Nu är jag snart 2 månader in och det känns kort 😂 märkligt hur tidsuppfattningen ändras.


skrev TessaMa i 10 dagar....... början på livet

@Vilsenpappa Klart du kommer göra det 💪 1,5 månader GRATTIS 🥳 och håller med dig. Tankarna på alkohol tar mindre och mindre plats 😃 Grattis till hyresgäst och mera pengar på kontot!


skrev Amanda L i Vill sluta dricka

@Majblomman Tror den finns på Bokus eller ev Adlibris…


skrev Se klart i Leva alkoholfritt

@Delfinen, din resa liknar min, jag startade min tråd för att vara nykter tre månader och därmed undanröja den fasansfulla risken att tvingas bli nykter for life.
I början gick jag också med håven här för att få medhåll kring att just mitt drickande inte var som andra alkoholisters drickande.
Haha haha ja.
Men jag visste djupt inom min själv att det bara var en tidsfråga. Jag närmade mig stupet för varje korsad gräns kring vad som kan betraktas som ”normalt”.
Jag har nog skrivit både en och två böcker om detta i min tråd men med några enkla ord kan det sammanfattas med att jag är djupt tacksam över att jag just där och då hittade till forumet och de människor som varit ovärderliga för att jag idag lever ett liv som jag är tacksam över precis varje dag.
Glädjen över detta beslut slutat aldrig att bubbla och överraska.
Heja dig!


skrev Surkärring i 10 dagar....... början på livet

@Vilsenpappa grattis till 1,5 månad, snyggt jobbat! Jag ligger lite efter dig men knatar på.. en dag i taget 😊


skrev Andrahalvlek i 10 dagar....... början på livet

@Vilsenpappa Hurra, vad du är bra! 🥳🥳🥳 Och allt löser sig bra! Nu behöver du bara ha en enkel regel: Ta aldrig första glaset! Det är en rejäl snubbelkant, där alkoholdjävulen börjar viska ”men en öl funkar nog … bara idag … eller ett enda glas bubbel gör ju varken till eller ifrån…” Den snubbelkanten är förrädisk. I värsta fall ramlar du rakt in i alkoholsörjan igen.

Kram 🐘


skrev Vilsenpappa i 10 dagar....... början på livet

Ytterligare en vecka har gått och saker och ting börjar faktiskt stabilisera sig. Jag har förmodligen hittat en hyresgäst till min lägenhet, jag kanske kommer få ut en stor investering inom ett par månader och drickandet är inget fokus alls längre. Jag tänker inte på det, jag har inte svårt för att inte dricka osv. Det är en skön känsla. Så 1.5 månad nu, helt galet vad tiden går fort. Men jag kämpar vidare, jag kommer klara detta galant, det vet jag :D


skrev Eirene i Leva alkoholfritt

@Delfinen80 Så bra uttryckt 😊Jag har inte tänkt på det riktigt i de termerna men det stämmer, tycker jag. Och som @Seklart lika klokt uttryckte det; random skuld. Eftersom man redan känt skuld för drickandet blir allt möjligt också ens eget fel. Tack 🙏 för den analysen. Ytterligare en insikt att lägga till den här banken av kunskaper om hur alkoholen egentligen fungerat.
🌻


skrev Surkärring i Leva alkoholfritt

Åh vad jag önskar att kommentarsfunktionen var som på Facebook, där okila inlägg går att kommentera i direkt anslutning. Har läst igenom tråden och det är så mycket som påminner om mina egna tankar och funderingar, både i din @Delfinen80 inlägg men även i de svar du får.
Tänk vad många saker vi har gemensamt ändå, trots att vi är helt egna, olika individer. Jag kan inte låta bli att fundera kring hur många fler det finns, utanför forumet, som tänker, känner och lever som vi, men utan någonstans att ventilera.
Finner oerhört stort stöd i att läsa om alla era upplevelser och reflektioner, även om jag är dålig på att ge feedback. Det finns mängder av inlägg som ger stöd, aha-upplevelser och en slags trygghet. Jag är inte ensam.
Tack ❤


skrev Delfinen80 i Leva alkoholfritt

@Se klart Ja men precis så ! Allt elände omkring en - lägg det på mig bara för jag bär ändå så mycket skuld 🙄 Med alkoholfriheten kommer väl helt enkelt att vi ser mer nyktert på tillvaron 😍🙏 Både bokstavligt och bildligt !

Ni är ju flera som finns i min tråd som är de som gått före och nu är ni de som jag litar blint på - det är fint ❤️🙏


skrev Surkärring i Ja till livet

@Delfinen80 tack igen för fint stöd, och tack @Eirene också för du läser och bryr dig. Att spela hela filmen verkar funka bra, annars har jag lätt fastnat vid tanken på det första glaset, den första klunken, och sedan valt att ignorera det som följer..
Jag tror att avgörande var tanken och den känsla av "nämen vaffaaan jag kan väl inte dricka nu, så dum i huvudet är jag ju ändå inte" som poppade upp. Lite att det svängt över från "jag är stor och kan bestämma själv om jag vill dricka" till "jag är stor och kan bestämma själv att inte dricka". Nu när jag skriver det låter det ju helt galet men det var känslan jag landade i.
Dessutom jobbar jag rätt hårt på att bli starkare och få bort lite överflödiga volanger runt midjan, jag väger mat och räknar näringsinnehåll för att få kläm på vad som är bra/mindre bra för mig. Då blir det väldigt tydligt hur kass alkohol är ur näringssynpunkt 🙂
Det kan vara att jag bytt en fixering mot en annan. Det är ok, jag lär mig att äta bra mat, och ofta märker jag att jag behöver äta MER än vad jag normalt gör, så risk för svält föreligger inte, om nu någon skulle känna oro.
Naturligtvis drack jag antagligen för lite vatten efter träning igår, så jag vaknade med smällhuvudvärk.. Så ironiskt..
Men ett stort glas vatten och kaffe på det så mår jag mycket bättre ❤ jag är redo för en ny (ledig!) dag, som börjar med att peppa sonen inför skolan.
Kram på er!


skrev Himmelellerhelvette i Leva alkoholfritt

@Se klart Där slog du huvudet på spiken. Att man tog på sig random skuld. Jag tänkte på nästan allt som skuld för alkoholen. Allt som kändes konstigt/dåligt tänkte jag att det är för att jag dricker och faktiskt var nästan allt för att jag drack. Det är så skönt nu när jag kunnat se vad som faktiskt är jag, hur jag reagerar i olika situationer utan alkoholskulden inblandad.

För mig sitter de sista alkoholminnena/känslorna fortfarande lika färska i minnet som för ett år sedan. De har inte börjat suddas ut alls och det är jag oerhört tacksam för. Jag hoppas dom alltid ligger lika fräscha i minnet. För jag vet precis hur dåligt jag mådde och vill aldrig utsätta mig för att må så igen, det är de minerna som också fått mig att kapitulera och lita blint på de som gick före mig oavsett hur dåligt jag mått i perioder under nykterheten.

@delfinen80 Jag tror också att det hjälper oss att veta att vi är hundra procent på rätt väg eftersom vi läst på året innan vi blev nyktra, vi hade lite grundfakta som vi tog med oss när fönstret öppnades för oss denna gången🙏

Kram


skrev EttNyttLiv i Vill sluta dricka

@Amanda L tack🙏 uppskattar dina svar i min tråd. Ska se om jag hittar boken. Googlade lite igår kväll om dopamin och alkohol, inser att jag får ha tålamod och ge det lite mer tid.

Kram🤗


skrev Eirene i Ja till livet

@Surkärring strongt jobbat 🤩och som alltid en betraktelse med humor. Jag har tänkt på hur fort det starka suget kan klinga av om jag liksom registrerar det, tänker på det och sedan gör precis som du gjorde : "spelar hela filmen"; hur blir det sedan? Då går det liksom oftast över. Och tänk vad bra du mår idag 😊
🌻