Senaste kommentarerna i forumet

Hej @Varafrisk ! Skickar sommarläsning o hoppas att du mår okej?! 🐳❤️🐝

Dag 14 fortfarande lika varmt är i husvagnen och jagar skuggan om dagarna. Det är skönt att vara nykter i alla fall. Dricker loka och gör ingenting det är för varmt. Vi kämpar på en dag i taget.

Länge sen jag var inne >.<

Jag är gravid i v31, så det var länge sen jag drack mågen alkohol kan man lugnt säga. När barnet är fött är min ambition att absolut inte börja igen.

@Crusade Hur mår du idag?

Kram💕💕

Tydligen är detta en kontroversiell fråga. Själv kan jag inte känna igen mig i definitionen sjuk. Tycker bara den är elak och skjuter vid sidan av målet. Just på grund av att den känns så nedsättande och att man även hävdar att den är permanent. Alltså en permanent livslång sjukdom som man hela livet ska passa sig för. Trippa på tå för. En omberäknerlig rackare som kan slå till närsomhelst. Håll dig ständigt påmind. Gör du inte det så kan du få återfall. Skulle man kritisera definitionen kan det betyda att återfall är nära anstående. Lever i förnekelse. Här behövs istället ständig påminnelse om att man är sjuk så man inte återfaller. Lev sedan lycklig med din sjukdom men håll dig alltid i schack. Mitt "älskade soc" gjorde vad de kunde för att trycka in den definitionen, inte bara i mig, utan även mina barn och min man.

Själv har jag iakttagit en rad personer i min omgivning. Även dokumentärer. Jag slås av hur återfallsrisken ökar om man bevakar, tittar snett, misstror och markerar mot den som kämpar. Att när självförtroendet får sig en törn ger vissa bara upp. Kastar in handduken och ger definitionen rätt. Jag är en sjuk rackare så jag ger mig. Börjar dricka igen för det är ju ändå kört, typ. Jag får väl vara ett sådant där permanent förfall som alla menar att man är. En sån där smygalkis. En som pga rädsla att bli tillrättavisad av "systemet" gör bäst i att bara leva på i skymundan och gömma sig. Orkar inte konfrontationen så bättre att smyga på med min "permanenta sjukdom".

Frågan är var finns det faktabaserade kring att det är en permanent sjukdom? Är det snarare ett ingrott beteende som bitit sig fast? Beteenden kan brytas...

Ligger denna definition kvar för att det är det enklaste sättet att beskriva ett besynnerligt problem enkelt för omgivningen? Är det inte kontraproduktivt dock? Hur många struntar i att ta hjälp för man inte vill ha en permanent sjukdomsstämpel i pannan?

För min del har jag varit alkoholfri i flera år. Har inte varit rädd för återfall - alls. Jag ser mig inte som sjuk för att min kropp reagerar på gift. Jag ser mig snarare som en frisk person som sett igenom denna bluff samhällssynen försöker trycka på mig. Jag behöver inte gömma mig bakom en definition - sjuk. Jag är helt likgiltig kring att jag fastnade i en beroendeproblematik, tillfälligt. Sjukt nöjd - Alkoholfri - alltså absolut inte en alkoholist.

Först nu vågar jag även ifrågasätta om man måste göra sig ständigt påmind om sin så kallade sjukdom varje dag eller om man faktiskt mår bättre av att lägga allt bakom sig och våga se sig som en permanent frisk person? En som är värd att ge sig ut och ta livet med storm igen. Orädd. En som alltså inte behöver gå runt och vara rädd för återfall. En som är alkoholfri på riktigt. En som kan drömma och även förverkliga sina drömmar.

Det förbluffar mig att jag inte sett någon resonera som mig. Så jag googlade och hittade till min glädje en rad artiklar där man är inne på samma spår. Nedan är en av dem:

https://www.theguardian.com/commentisfree/2016/jun/07/addiction-not-dis…

Är definitionen kvar för att den är intäktsbringande? För att samhället inte förstår sig på fenomenet och detta är enklaste sättet att förklara det hela? Blir vi hjälpta av den eller är det snarare en fälla?

Tänk om samhället kunde ha en mer ödmjuk inställning till beroende och vi istället kunde sträcka ut en hjälpande hand till medmänniskor runtomkring oss för det finns många. En som på riktigt bryr sig utan att vara anklagade, misstänksam och ser ner på beroendeproblematik. Jag har ju varit inne på att systemet är förlegat. Här är mycket av anledningen till varför jag ser det så. Den verkliga sjukdomen är inte alkoholism enligt mig. Det är skammen som är den verkliga boven. Det är skammen vi ska ge oss på, så även som samhällsmedborgare. Vi ska hjälpa folk klä av skammen mot alkoholfrihet!

Det skulle vara mycket sundare om samhället började ifrågasätta flödandet av alkoholen än att ge sig på dem som är alkoholberoende med en permanent negativ definition. Att vara alkoholfri är frihet på riktigt!

SÅ MYCKET BÄTTRE! Hittade en liten solfläck på altanen och där sitter jag nu med min morgonkaffekopp till höger och vovven ska pälsmonstret A till vänster. Noterar fågelsång och trafikbrus. Med detta sagt fick jag en god natts sömn och är redo att fejsa en ny dag, för övrigt min tvåhundrasjuttionde dag som fri från alkoholen. Till @Andrahalvlek och @vår2022 som tittade in i mitt flöde med funderingar kring min kommande ”genomgripande och oförskräckta moraliska inventering” kan jag säga att jo, den ska mig helst gå på djupet men görs i strukturerad form på ett sätt då en börjar med att hitta (destruktiva) mönster i ens känsloliv för att sedan metodiskt ”avlägsna dem” i ett kommande steg. Apropå nykterhetskontroller och att stolt sträcka på sig för ingenting särskilt lämnade jag 4,5 dl blod till behövande för ett par dagar sedan. De är vänliga och sticker så bra på blodgivningen. Det boostar mig återigen med tacksamhet över att ha en stark och frisk kropp igen. Tack 🤩 🙏 och lov för att jag valde att leva vidare i fortsättningen utan alkohol 🌼 & nu är kaffekoppen tom och dags för 🐶-promenad /E

@Amanda L Thank you, Thank yooou!

Nu upp och hoppa, kaffesugen och ser solen spela i äppelträdets lövverk. Kaffet skall inmundigas där under - underverk ☕️

@Se klart Tack för din kommentar och pepp. Ja alkohol är inte att leka med, så många ruinerade liv och sönderslagna familjer som alkoholen orsakar – vore det en ny drog skulle den säkert förbjudas på fläcken. Hittills går det bra med nykterheten, inne på vecka fyra nu och inatt sov jag äntligen som en stock, som jag brukar. Har haft problem med sömnen ett par veckor, vaknat mitt i natten och inte kunnat somna om, och alla tankarna som mal. Det är väl en del av processen som jag äntligen välkomnar på ett sätt som känns ärligare än tidigare. Börjar faktiskt nästan tro på att livet utan alkohol är rikare och bättre än livet med alkohol. Minnena av eländet den orsakat har inte bleknat denna gång, tvärtom framstår de tydligare och tydligare, och vissa saker gör ont att tänka på.Det är jobbigt. Får se det som en hjälp på vägen mot nykterhet och ta ett litet steg i taget. @Amanda L Tack för att du påminner om vikten av lite kunskap om hur beroendehjärnan fungerar. Det tar jag till mig. Ska läsa på, tror att det är viktigt när lockropen skallar, för det lär de göra. Tar ingenting för givet. Stora kram till alla tappra kämpar därute, trevlig helg!

@vår2022
@Amanda L
@Andrahalvlek
Ja fy f-n… det kom som en blixt! På några minuter gick jag från jätteglad och full av energi till deprimerad och ledsen. Och det gick inte bort. Blev lite överrumplad och lite lite lite orolig. Sen kom de där j-kla tankarna på att det hade varit gott med ett glas… 🛑
Starkaste suget hittills.

Tack för ert stöd!!! ❤️

Åskan och ovädret försvann och jag fick lite tid för mig själv efter middag och allt pyssel. Försökte förklara för min fru hur jag kände. Pratade lite om att jag snart klarat 47 dagar och jag vill verkligen inte bryta det (tävlingsdjävulen hjälper nog mig lite grand där faktiskt). Kände mig låg som tusan. Fick dock lite energi tillbaka senare på kvällen och stack ut på en kort löprunda vid tio-tiden. Väldigt klar och skön luft!

Ska köra ett pass med sonen imorgon också efter frukosten. Kul att ha något att se fram emot!

Tror nog det värsta har lagt sig nu. Alkoholdjävulen är tillbaka i trälådan, @Andrahalvlek. 😊

Jag har aldrig provat löpning i gips. Ska bli mycket intressant att höra hur det går, @vår2022. 😁

Vissa föreningar tillåter grill på balkongen, men det varierar ju en del. Bazooka är knepigare, @Amanda L. 😁 Mycket pappersarbete innan man får det godkänt. 😂

Mår mycket bättre nu efter att ha läst det ni skriver! Leendet är tillbaka. 🙂 Energi-kick big-time! Tack! 😍

Sov gott!

@Ejanne Förstår hur det kan kännas. Inte så inkluderande att snacka om exet i er familj. Kan känna igen det, men mer min nya svärmor som snackat om gamla tider, tiden innan jag kom in i bilden, i vår nya konstellation. Jag tog upp det med henne efter ett tag, att det inte intresserar mig att höra. Hon blev stött, men nu är det passerat sedan tiotalet år. Kanske ska du ta upp det med din sambo, att du känner dig exkluderad och obehaglig tillmods av det?

Ha en riktigt god frukost och en skön träning imorgon🌞❤️

@Daemon Det är bara ännu en taktik från alkoholdjävulen att lura dig att dricka. Gå inte på det. Svält ut den lille jäveln. Tänk dig att han sitter inspärrad i en trälåda i din skalle. Då och då får han luft och ork och börjar banka och larma. Ignorera. På samma sätt som du skulle ignorera en 3-åring som skriker om glass. ”Jag hör vad du säger, men det blir ingen glass!”

Kram 🐘

INGEN BRA FREDAGSKÄNSLA. Min sambos vuxna döttrar är på besök hos oss. Det är så klart en viktig grej för honom men själv känner jag mig helt onödig i sammanhanget. En dotter har sin nye kille med sig. Vi har tacofredag och dagen till ära står vin och öl på bordet. Att de firar med alkohol rör mig inte, jag kör ju min nyktra grej och slipper vakna bakis i morgon. Det som är jobbigt är känslan när M skålar med grabben och döttrarna och hälsar välkommen till familjen. Det vill säga till deras familj, för jag är plötsligt inte med. De pratar om flickornas mamma och min sambo hyllar hennes fantastiska sociala skills. Jag upplever att stämningen är ’konstig’ och att jag tassar på tå i mitt eget hem, vet inte var jag ska vara eller vad jag ska göra. Så jag ursäktar mig och går en promenad med hunden och nu har jag dragit mig undan för att odla min bitterhet och harm i ensamhet. I morgon ska jag stiga upp tidigt, äta frukost i trädgården och ta ett pass på gymmet. Ser fram emot en fin lördag med gott humör 🌼

@Daemon Första gången det hände var efter cirka 22 dagars nykterhet och andra gången cirka 2,5 månad efteråt sista alkoholintaget. Inga stora dippar senare.
Hoppas du kommer över det.

@Daemon Jag tror det kan vara en del av processen. Jag minns iaf något liknande. Det kom också rakt ut från det blå. Och det var en hemsk känsla. Minns inget som ens kunde ha orsakat den. Skrev om det i min tråd.
Fick tröst av någon som skrev att sånt kan hända. Jag ska kolla i min tråd när det var.
Jo, sedan var det en annan gång när jag blev helt oresonligt arg över att någon rökte på balkongen bredvid. Oresonligt! Då var max som en tvååring. Tur jag inte hade någon bazooka hemma.
Jag tror ändå att det har med processen att göra, även om jag inte riktigt förstår hur eller varför..
Hoppas du får en fin löptur imorgon iaf…❤️❤️❤️

@Daemon Kom på, minns när jag var typ där du är nu. Jag insåg att jag druckit pga av dessa känslor och ilska. Det var jag inte riktigt medveten om. Så det blev tydligt och det var bra att få det synligt. Ett sätt är att låta tankarna och skitkänslorna bara vara. Registrera dem, ok nu känns det skit, då får det vara så. Blir bättre imorgon. Sedan släppa dem och låter dem passera. Inte kämpa emot och tvinga på dig positivt tänkande. Bara vara❤️

@Daemon Alltså, jag kan känna igen mig! Om tex en löprunda inte kan bli av pga olika hinder, jag blir irriterad och småtjurig och tycker att det är någons fel😂. Speciellt med träning kan det bli så. Man har laddat, sett fram emot det och det blir totalt platt fall! Det kan bli svårt att ställa om till annan träning, typ sit-ups mm, men det har funkat när jag gjort det. På något sätt måste jag ladda ur mig fysiskt. Annars sätta på en film och planera att du ska iväg tidigt imorgon bitti istället. Tänka hur skönt det kommer att bli, en löpning, dusch och god frukost med kaffe på det😁.

Ska prova på en lätt löptur med mitt gips imorgon, har småjoggat och det har funkat bra. Fatta vilken två-åring jag var när jag insåg att gipset kommer att vara på i 4 veckor! Men har powerwalkat, gjort styrketräning som funkar och imorgon ska jag springa lite. Man får ställa om, först två-åringen och sedan lite äldre😁. Så träning imorgon bitti tankar tror jag på.

Ha det gott!❤️

@dollymolly Hej! Du är absolut inte dum på något vis, däremot låter det som att precis som jag har du beroendesjukdomen/alkoholism
Instämmer med Amanda och vår2022
om det dem skriver 😊
Stort lycka till 🫶

Har haft en riktigt bra jobbvecka. Kände mig på fantastiskt bra humör när jag körde hem från kontoret. Lite grand kände jag suget efter det ”vanliga” glaset iskallt vitt vin, men inget allvarligt då. Skakade det av mig ganska lätt. Kom hem och var full av energi. Fixade några grejor innan jag stack och handlade. Hade planerat en riktigt härlig löprunda innan käket.

Då kom regnet och åskan, och sen efter ett tag vill familjen äta. Jag vet att det är supertramsigt, men jag dippade totalt… 🙁 Regnet är ju jätteefterlängtat, och jag förstår inte hur jag kan få en sådan här dipp.

Får nog erkänna att det är värsta dippen hittills. Känns som att jag ramlat ner från någonting där uppe i det blå, rakt ner i hård asfalt.

Just nu känner jag mig besviken och deppig över att jag inte kan ta ett glas vin och frustrerad och ledsen över att löprundan jag tänkt på hela dagen inte blev av.

Känner mig nästan som en 2-åring. Löjligt svårt att kontrollera tankarna i positiv riktning. Jag antar att den här typen av dippar lär komma nu framöver och att risken för att åka dit ökar…? Måste erkänna att jag inte riktigt var förberedd på detta. Det har ju gått ganska bra tidigare. Måste göra någonting ikväll för att få igång den positiva generatorn igen, för just nu känns det inte alls bra.

@dollymolly Kanske kan du fråga honom om han kan vara ett stöd för dig, att du ska vara helt transparent och ärlig mot honom, om ni på något sätt kan göra detta tillsammans, men så klart är det du som har hela ansvaret för det. Som @Amanda L skriver kan det vara dags att ta emot professionell hjälp, då kanske din man kan följa med som stöd? Att du pratar med honom öppet och ärligt om hur du mår och att du behöver hjälp, att du är beroende av alkohol och inte lyckas själv. Det som krävs är att du verkligen själv vill sluta och stå ut den första jobbiga tiden med abstinens, det är då du kan behöva berätta om hur du mår för din man som kan hjälpa dig stå emot. Släppa garden helt, inte kämpa mot skammen och skulden, bara ta det och be om hjälp. Ibland gör skammen och skulden oss helt tysta för den är svår att uthärda och då blir det lätt att ta till alkohol för att domna bort. Så ta hjälp och skriv här!💪💕

@dollymolly Anledningen till att du gör det är för att du är beroende, din hjärna är på sätt och vis kapad av beroendet.
Utan beroende skulle det inte hända. Om jag var du skulle jag kolla med vårdcentralen om de har någon beroendemottagning som du kan gå till. Eftersom du försökt sluta själv många gånger, så är det nog bättre att du verkligen tar professionell hjälp. Det finns ju även mediciner att ta.
Ibland kan också arbetsgivare vara den som ansvarar för vårdplaner och vård. Flera här på AH har fått hjälp den vägen. Alkoholism räknas som sjukdom.
Du kan också vända dig till närmaste AA, som också finns på zoom, men gissar att det är bättre live.
Du kan också ta hjälp på flera sätt, allt passar ju inte alla. Men det är bra att inse när man verkligen ska be om hjälp.
Jag tror du klarar det om du verkligen vill och får stöd och hjälp.
Skriv och läs även här i trådarna också, ger pepp och kunskap. berätta hur det går! Kram :)

Hej @dollymolly! Det låter som att du har en väldigt tuff period just nu och har mycket oroliga tankar. Det är inte ovanligt att göra snedsteg i en sådan förändring som du gör. Du tar nu steg framåt genom att skriva här och genom att påbörja programmet för att få stöd i den här situationen. Fortsätt gärna skriva och berätta mer om du vill!

Hej @kretsgång
Var glad för din skyddsängel Rädslan, ett mkt relevant skäl att avstå alkohol.
Alkohol skrämmer rent ut sagt skiten ur mig. Jag blev inte nykter för att jag ville ha ett bättre liv (som det sedan visade sig bli!) utan för att jag var rädd att halka över gräns efter gräns.
Det sitter tandlösa gubbar och gummor på en parkbänk i den ganska fina stadsdelen jag bor i. Gränsen är hårfin, alkoholism är en progressiv och dödlig sjukdom. Det är alltså helt rimligt att vara rädd.
Men skippar man första glaset så försvinner skam, skuld och rädsla. Fram kliver livsmod, lust och nyfikenhet! Kram 🤗

@Skillnaden Grattis!❤️❤️❤️

@Tropa Ta det lugnt, det kommer att gå bra!❤️ Det blir jättebra början på er vänskap. Att bli full eller jättefull är ju verkligen ingen höjdare som sagt. Ta bara inte första glaset, träna på att säga nej tack, bestämt.
❤️❤️❤️

Och den 30:e dagen passerade omärkt förbi, inte helt utan tankar så klart men utan några tankar på att sumpa raden av dagar. Dag 31 idag kommer att bli en alldeles spiknykter dag, då jag inte har några andra planer än lite mat ihop med en fantastisk människa ikväll. Nu morgonpromenad jobb och lite huslig, då trädgårdsarbete knappt existerar i torkan. Torka vare, snustorrt!