Senaste kommentarerna i forumet

Ville bara tillägga att tröttheten gör mig lite ledsen och nedstämd😔men kan ändå känna stolthet över 309 nyktra dagar! Tänk…tresiffrigt och med en trea i början!!

Har ju varit trött under väldigt många år mycket beroende allt som hänt under de senaste dryga 12 åren i mitt liv lägg därtill mitt drickande. När jag blev nykter så blev jag ännu mer trött men när min dotter hamnade i sitt maniska skov så var det som om det inte fanns plats för min trötthet. Nu har den dock kommit tillbaka med råge…å det beror inte på alkohol el på min sömn. Det är inte heller någon trötthet beroende på att vi befinner oss i november. Jag är inte längre så rädd som jag har varit under flera månader pga min dotters mående. Jag känner mig sorgsen över att hon har det så tufft och att hon inte mår bra. Så ung och livet har redan varit så svårt för henne.

Jag förstår att tröttheten beror på allt jag varit med om och att jag slappnar av lite grann. Tröttheten kommer även ifrån att det är inte alls bra för mig på jobbet. Det tar så mycket energi. Vaknade imorse kl 6 och grubblade. Min chef är så frånvarande. Vill inte se att denna fantastiska arbetsplats kan ha problem.

Min terapeut säger att jag har PTSD och befinner mig i en livskris. Och visst kan det stämma….det är bara jag som tänker att jag är nog lite känslig.

Solen skiner ute men jag ska lägga mig i soffan nu. Min man sa till mig att det är som du inte vill förstå att du är så trött som du är…att du behöver vila. Så kan det vara….hur tar man hand om sig själv??

Kram☀️❣️

@Varafrisk åh hej Varafrisk! Jag har precis läst ikapp din resa, herregud vad du har varit modig och stark! 10 månader alltså! Helt fantastiskt! 👏
Jag håller i och samlar dagar nu. Hoppas abstinensbesvären lägger sig snart så jag kan känna mig friskare. Kram!

@Inombords Heja dig💪🏻 Toppen att du är på dag 5! Min resa t nykterhet har varit allt annat än rak men idag har jag varit nykter i tio månader. Jag skrev här på forumet nog i tre år innan jag insåg att jag behövde mer än forumet men jag slutade aldrig skriva. Det är dock många som klarat av att bli nyktra av forumets stöd. Så..jag tror på dig men fortsätt att skriva om det du behöver skriva om🙏🏻Kramar❤️❤️

Det finns bara en person i denna värld som jag bestämmer över fullständigt om jag fokuserar på att tankemässigt ha tankekontroll, det har jag allt mer som nykterkvist kommit att känna. Det är alltså mig själv jag endast kan styra över, och lite så har jag väl ofta av och till tänkt då och då även tidigare.

När jag för något år sen var nere i djupt långvarig depression och hög alkoholkonsumtion då studerade jag frivilligt en massa texter om positivt tänkande och personlig utveckling. Jag var ute på nätet dagligen och samlade på mig så mycket jag bara kände det behövdes av andlig visdom och mänsklighetens då samlade kunskap om hur man kan tänka och leva på ett bättre sätt.

Har en fylld A-4 pärm med utskrifter på hyllan om det mesta inom psykologi. Har till och med varit in på en del sidor och lärt mig en del om meditation och även nosat lite på hypnosens område. Kommer ihåg att farsan var intresserad av sånt som hypnos.

Har även som liten grabb när det var tillåtet med estradhypnos i landet sett några föreställningar där folk ur publiken lät sig hypnotiseras eller suggeras till att göra lustiga saker som att i lätt hypnos gå runt bland publiken i en tro om att de var exempelvis fiskhandlare. Det var lite kul att se att de faktiskt tydligen i hypnotiserat tillstånd trodde på att de gick omkring och sålde fisk. Köp fisk! – Färsk fin fisk sade de...

Men tycker inte att man ska syssla med hypnos för då känner jag att man är in på områden i själens eller hjärnans mer grundläggande strukturer, lite som man är om man kanske går in i en dators register och micklar med olika parametrar utan att veta vad man sysslar med. Det kan lätt bli psykiska störningar och låsningar av olika slag.

Men nog går det ibland att med hypnos hos människor som är lätthypnotiserade och kan fokusera sina tankar efter hypnotisörens anvisningar. Att till viss del förändra lite av en individs tänkande och kännande kring saker och ting. Minns att estradhypnotisören jag tänker på även amatörmässigt tog emot personer som ville få hjälp med att komma ifrån olika beroenden som rökning.

Det bästa är nog dock egentligen att man själv tar och psykodynamiskt logiskt börjar med att analysera sig själv från grunden och då vågar granska varje minne och upplevelse man har från sitt eget liv liksom. Varför kände jag just då i en stund på det sätt jag gjorde. Vad var det, som det kanske berodde på att människor betedde sig på ett visst sätt emot en och hur tänkte jag då. Vad ville jag nå för mål eller få ut av min tillvaro just då.

Varför kände jag på det sätt som jag gjorde, och varför har man inte kunnat slå bort sådana tankesätt som har varit kan man ibland tänka. Har som nykter och någorlunda klar i tanken sett att mycket av de psykiska låsningar och tvångstankar kring att ständigt dricka sig berusad i tid och otid som har funnits och väl till viss del även finns kvar som rester av tidigare års tänkande måste mötas med ett mer logiskt tänkande.

Det handlar för mig som nyktert tänkande om att ett rätt så ologiskt tänkande fritt har fått styra över mig på ett skadligt sätt. Har förstått att mönster av ett automatiskt mekaniskt tänkande lätt byggs i hjärnan upp om man ständigt upprepar ett tanklöst beteende allt för ofta. Mycket går på rutin utan att man tänker på det.

Har ofta utan att knappt ens förstå varför, bara plötsligt rusat iväg till bolaget för att få nå en berusning så snabbt som möjligt. Ibland har det varit för att jag har känt mig trött, hungrig, ledsen, missnöjd, överväldigad, frustrerad och stressad. Även känslor av otillräcklighet och en allmän odefinierbar oro och ensamhetskänslor och längtan att vara lite fri på nåt sätt har också så klart spelat in.

Det är inte lätt att vara människa alltid, och med då liten kunskap om hur man fungerar och hur hjärnan arbetar så är det lätt hänt att man faller in i dåliga mönster som snart etsar sig fast i hjärnans sätt att koppla ihop tankar, känslor och verkliga handlingar.

För om man logiskt tänker efter så berusar man ju sig tanklöst av en anledning som ofta är svår att förstå rent logiskt tror jag. Nu har klockan just passerat 12:00 denna dag och jag fokuserar nu tänkandet på annat än alkohol och på psykologiskt nedbrytande prylar.

Tar mig nog en grapefrukt och går sen kanske ner till matbutiken och handlar något gott, ölhyllan som lockat mig så ofta vet jag nu bara är en psykologisk distraktion som jag med medvetet tänkande kan bortse ifrån då jag vet att såna drycker är skadliga för mig.

Kommer i butiken dock medvetet att köpa lite chips, godis och läsk som jag gillar smaken på, men även där förstår jag att det handlar om att inte överkonsumera då det inte är nyttigt för kroppen med för mycket skräpmat liksom.

Men man blir då inte korkad i skallen av såna prylar. Köper nog även någon frukt tror jag, sånt brukar ju vara grejer som kroppen gillar för det mesta. Hälsar till alla som tittat in på min sida här på morgonen idag. Tänker speciellt på @ISE och @Påvägmothälsa det var kul att ni skrev lite.

Ha en fin lördag!

Hur ska jag komma undan alkoholen? Jag tar nu hjälp av det här forumet för att förhoppningsvis bli av med denna plåga som ständigt kommer tillbaka.

För 10-15 år sedan drack jag många gånger i veckan, ibland varje dag, insåg att det inte var bra men bara fortsatte och fortsatte. Insåg att det var ett gift och att jag faktiskt inte kunde sluta. Dessförinnan var det mest helgdrickande under 10 år. Har haft en del perioder (upp till nästan 1 år som längst) de senare åren som varit helt nyktra och det har varit fantastiskt skönt och jag mådde så mycket bättre, men nu och ett par år tillbaka har helgdrickandet kommit tillbaka och jag mår rent ut sagt skit av det trots att det är ganska små mängder (en halvliter vin ungefär).
Av någon underlig anledning som intalar jag mig att det går bra att dricka på helgen om jag varit nykter några månader, det är som om man inte längre inser problem och känner att "nu är jag frisk". Men så är suget tillbaka igen och man sitter där och undrar, hur kunde jag vara så dum?

Jag behöver lite uppmuntran att sluta med det här för gott faktiskt då jag bara mår dåligt av det dagen efter, sover sämre flera dagar efteråt och blir trött och grinig. Dålig livskvalitet kort och gott.

Jag klarade fredagen också. Fortfarande yr och lite ängslig men nykter! Ska storstäda idag och fixa lite med hemmet. Nu inne på dag 5!

@Himmelellerhelvette Hej! Ser att du inte skriver i din egna tråd, vet inte om det är meningen eller att det bara blev så😁

@Flarran Hej, har nu läst nästan alla dina inlägg och vill också jag komma med uppmuntrande tillrop! En sån fantastisk resa du gör, och så generös du är med att dela tankar med oss andra här. Jag har hängt på forumet större delen av året och är en av dem som mår riktigt bra av att komma in hit dagligen och skriva och läsa. Grattis till dina alkoholfria dagar som du fogar till varandra i en lång glittrande rad.
Önskar dig en fin helg, här är det snö och lite blått på himlen.

Jag är en person som hjälper andra med sina problem i vardagslivet och genom att göra det behöver jag inte reda ut mina egna, samtidigt som jag har en vilja av att aldrig tynga ner någon med mina problem, aldrig bli känslomässig så jag tappar kontrollen. Jag kan prata i ämnet om det jag tycker är tufft men inte gå djupt på det och gråta ut det utan lägger spärrar på mig, automatiskt, det är inget jag planerar, spärrarna finns där, som att det är fult att gråta eller att jag inte vill att någon ska se mig svag? Jag har på något sätt lärt mig prata om det jobbiga utan att känna det. Som att jag pratar om någon annan när det är mig själv jag pratar om. Jag kan prata om något som hänt mig som barn som är fruktansvärt som om jag vågade ha med mig känslorna när jag pratade om det hade gråtit, riktigt fulgråtit men jag tar aldrig med mig känslorna in i det jag pratar om, ifall känslorna gör sig påminda trycker jag undan dom.

Varför vill jag alltid visa mig stark? När jag inte känner mig stark undviker jag människor tills jag funnit min styrka igen. Jag skulle aldrig någonsin få för mig att ringa någon när jag är utom mig av sorg, när jag ser på tv att människor har sånna samtal önskar jag att jag hade kunnat släppa den spärren och visa mig svag och be om hjälp genom att någon lyssnar på mig.

Det är vad som rör sig i huvudet på mig denna lördagsmorgon

Tack @vår2022 ❤️ Undrar varför det är så lätt att se på hur jag ska göra när jag är utanför ångesten men när jag är i den är känslan att det kommer vara så här för alltid?

@Flarran Uppskattar verkligen att läsa dina funderingar kring livet i allmänhet och alkoholberoendet i synnerhet. Lite roligt att jag satt här och åt smörgås med potatissallad och kände mig ganska bra. Jag är annars mer som att jag går på autopilot, igår satte jag fram adventsljusstakar och förberedde barnens julkalendrar. De ska inte bli lidande för att jag är en alkis. Du har inspirerat mig att fundera över min uppväxt och min psykiska hälsa. Har alltid haft tusen saker på gång samtidigt, antagligen för att slippa känna efter hur jag egentligen mår. Vid livskriser som drabbat mig har jag använt alkohol eller sömn för att slippa känna efter. Locket på och tillbaka till jobbet, plikten framför allt. Har aldrig haft nära vänner, det har varit för mycket, lättare att bara ha bekanta som inte behöver komma för nära. Det funkar ju inte så med barnen och jag tycker nog ändå att jag är en bra mamma.

Det här blev längre än jag tänkt mig, men som sagt så inspireras jag av dina texter och insikter. Tack för det. Jag tar tag i dag 1, igen.

Lördagsmorgon i november, dag 25: står det på almanacksbladet. Har sovit ut vilket jag verkligen behövde då jag innan tidpunkten för sömnens inträffande var totalt slutkörd av inre grubblerier som jag vet är totalt meningslöst att hålla på med. Tyvärr så är det på det viset som min hjärna alltid har fungerat ända sedan jag var en liten grabb på drygt två, kanske tre år, då tidigaste minnen från min livsresa fram tills idag klarast framträder i mitt minne.

Minns att jag som treåring hade sagt orden, alla är snälla, och sen klev jag ut i världen och mötte verkligheten och den var inte så trevlig som jag kanske hade föreställt mig i den naiva stund då jag som oskyldigt glatt litet barn trodde att världen utanför hemmets väggar väl kanske fungerade lite på samma sätt som i ens egen familj.
Barnsliga tankar, okunskap, själens oförställda naturliga tillstånd av grund-harmoni och barnslig lyckokänsla en kort sekund i en svunnen tid.

Vad är lycka egentligen, vad är en själ för något, hur fungerar det egna medvetna jaget egentligen ned på den allra minsta beståndsdel man kan tänka sig. Tid existerar den ens. Finns det någon gräns på högt och lågt, är det bara mänsklig fantasi och inlärda tankesätt som begränsar den fria tanken om verkligheten, vad är alltet för något och finns det något bortom tänkta gränser, många ord radas upp liksom. Dessa eviga frågor...

Tänker på uttrycket andlig men inte religiös, som man hört många säga med eftertryck. Det går inte att se Gud och samtidigt leva står det någonstans skrivet, vilket är sant för det finns väl ingen människa idag som kan påstå sig att se Gud i realtid, och då och då ungefär som när man möter någon granne och då säger tjenare kompis och sånt där.

Då handlar det nog om en människa med en hjärna som tolkar saker och ting på ett sätt som nog skulle sysselsätta psykologer och såna där experter ett bra tag. För mig är Gud andligt nära hela tiden och i vissa stunder känner hans närvaro på ett extra harmoniskt sätt som nog bara jag kan känna och uppskatta på mitt eget sätt, men nog känns det gott i såna stunder.

Sitter här vid köksbordet som helt nykter sen över en månad på forumet. Detta är något jag firar med att äta upp resterna av fiskpinnar och mos som blev över här om dagen och tar mig en slurk mjölk, ibland är livet inte så överjäkligt jobbigt som det var igår kväll och under natten.

Kände mig då en stund vara mycket nära ett farligt djupt och mörkt känsloläge, nog lite liknande då jag en gång med rep ville göra slut på eländet. Men med Gud, Jesus och säkert flera goda osynliga andar eller änglars insats då hjälptes jag att komma över just den mörka tidpunkten som varit, och nu är mig till stöd i tanke då allt känns hopplöst i vissa stunder.

Nu har jag ätit min frukost och mår riktigt gott. Förresten, undrar vad man ska hitta på att göra idag, börjar väl med att dra upp persiennerna och öppna fönstret och få mig en nypa luft, det känns fint att var nykter just nu. Gå till bolaget är inte aktuellt längre och att handla pilsner i matbutiken är inte heller något som lockar det minsta.
Kanske skulle man ta sig iväg till nån loppis och köpa nåt kul, eller bara bara ta sig en promenad åt nåt håll...
Ja, vi få väl se, men nu ska jag ta en vilopaus.

Ha en fin dag!

@LindaB23

Vad modig du är som tar det med familjen, helt rätt (speciellt eftersom du har barn hemma) och du kommer fixa detta galant. Tänk dig, tre dagar! Tre dagar till och då är det nästan en hel vecka! Bra att du får hjälp nu (jag har börjat knapra på B12 här hemma) sååååå skönt när ångesten börjar släppa och sömnen (och även magen i mitt fall) blir bättre. Snart kommer du märka att något dimmaktigt och luddigt lämnar huvudet med, det blir bara bättre…bara vi står ut lite och påminner oss: om andra kan så kan vi med. Vi är inte ensamma eller unika, så tänker jag hela tiden och så går jag in hit och läser och blir inspirerad av alla som lyckas och bestämmer mig för att klara ”en dag till!”

Jag tror inte soc kommer ta dina barn, du har redan lagt dig platt och håller på och tar tag i problemen. Utan att ha (egen) erfarenhet av soc och orosanmälan så tror jag snarare att soc kan vara till hjälp. Någon annan kanske har varit i den sitsen och kommer in hit och delar med sig. Hoppas det ❤️

Du är sjukt modig du och du kommer klara detta!

@LindaB23 Jag har ingen egen erfarenhet av soc , men frågan har varit uppe här i forumet tidigare.
Då har flera skrivit att man inte behöver oroa sig för det. I alla fall om man sökt hjälp och vill försöka sluta. Det är väl snarare så att de ska hjälpa till. Tyvärr minns jag inte var eller i vilka trådar…
Men kanske alkoholrådgivarna vet mer om detta?
Du kan ju mejla dem och fråga.
Så bra av dig att ta tag i ditt drickande!
Du kommer att må så mycket bättre utan alkohol på så många olika sätt.
Heja!❤️🥰

@Emilia tack snälla för din fina kommentar! Tog tag i problemet i dag och hamnade på beroende enheten och har nu påbörjat medicineringen 😍

@Ängans tack snälla för din fina kommentar! Har idag varit till akuten igen, vart skickad till beroende enheten och fått B-vitamin i skinkan och även oxyscand ! Skall tillbaka i morgon för nya mediciner och spruta , känns redan lättare i både puls och ångest , kommer säkert sova som en gris i natt om jag har tur! Jag känner mig stark trots alla symptom och jag är enormt stolt över att jag inte köpte mig en box utan tog tag i det ordentligt! Nu börjar den ännu jobbigare delen att tala om för familjen men jag vet att jag kommer klara det hur tufft det än är! Ni är alla grymma här och nu är jag snart passerat dag 3 ! Nåt som är jobbigt är dock att det blir en oros anmälan till sov pga hemma hörande barn och jag är så rädd att dom ska ta dom i från mig, dom har dock aldrig sätt mig full , aldrig sätt mina problem .. så det känns jobbigt att blanda in dom i detta !!

@Himmelellerhelvette Ett sätt är att bara låta det vara. Registrera tankarna och sedan låta dem passera. Att jaha, nu är de tankarna här, låt vara då och fokusera inte på dem. Lägg dem åt sidan och ta upp dem när det känns moget. Ångesttoppar kommer, men de går också. Kanske meditera eller avslappningsövningar. Kram❤️

Mycket ångest idag, vet inte vad jag ska skriva, så lätt att ge råd men när jag själv har det känns det svårt att greppa tag i verktygen, vilka var dom nu?

@Mormor2023

Det går bra för mig - kämpigt som du säger, torsdagar för dig, fredagar för mig. Jag har kommit på att ”bryta en vana” minskar suget. Jag lurade mig själv idag och åkte buss till jobbet och lämnade bilen hemma bara för att fredagen skulle kännas annorlunda…

Funkade, jag är fortfarande nykter. Hoppas du mår bra och visst är det härligt att vakna utan baksmälla.

Nej jag har aldrig försökt sluta tidigare, har alltid tänkt mycket på att ta en vit månad, men aldrig lyckats.

@LindaB23

Hej du är inte ensam och så bra att du hittade hit! En kvart i taget, blir en timme i taget och snart blir det bättre. Heja dig, var snäll mot dig själv, vila är bra i början och det är skitjävlajobbigt men så värt det. Du har redan klarat flera dagar så det vänder snart.

En dag i taget. Vi fixar detta tillsammans. Kram ❤️

@Se klart @Himmelellerhelvette Tusen tack för att ni skriver! Jag känner mig så ensam i det här just nu. Är på dag 4 nu och känns som jag har influensan men tror det är abstinensbesvär. Har bestämt mig för att sluta för gott nu, men det känns lite svajigt. Kommer behöva skriva här mycket för att klara mig igenom detta. Förra gången klarade jag drygt hundra dagar sen började jag så smått och sedan i maj har det varit mycket hemmadrickande. Därav abstinensen. Jag ska ta mig igenom denna fas och försöka arbeta med mig själv igen, definiera varför jag dricker och vad jag kan göra åt det. Uppgiven och liten idag. Tack för att ni finns här!🌸

Bara lite potatissallad och solen började sakta att skina lite smått i sinnet igen. Har ju inte fått in någon rutin på att äta och sova på fasta tider som kroppen tydligen önskar sig mest av allt just nu. Det märktes tydligt alldeles för en stund sen. Tankarna blev allt mörkare och mörkare, där jag låg i min säng och hoppades att få sova en liten stund. Då kröp alkoholdjävulen fram igen ur nåt hörn och verkligen gav järnet för att jag väl helt enkelt bara skulle ge upp kampen och som en slav ynkligt ge mig iväg till bolaget, vilket jag gett mig fan på att inte göra..

Jag satte mig upp i sängen och funderade över tillvaron och kom på att fast klockan nästan var halv tre på eftermiddagen hade jag inte kommit mig för att dra upp persiennerna i rummet som jag brukar göra det första jag gör när dagens morgonljus börjar visa sig. Nu är detta gjort, dock lite sent och i skymningstid – men ändå...
Försökte komma på varför jag inte kände mig nöjd och glad.

Tankarna gick runt, runt i cirklar och liksom bara producerade negativa prylar och de enda minnen jag kunde frammana var sorg, saknad och elände av alla slag. Himlar vad mörkt det blev i mitt inre sinne. Sedan gick jag runt här i lägenheten och tänkte på min far och hur noga han alltid var med att det skulle lysa i huset för hemtrevnadens skull, vilket jag helt enkelt hade glömt bort.

Nu är ljuset tänt och funderade just i denna stund på om man skulle ta fram adventsljusstaken även detta år, och kanske även när det blir dags för jul att ta fram den mini-gran som farsan köpte på en stormarknad för många år sen. Han tyckte den var så trevlig, och jag skämtade mest med honom och kallade julgransprydnaden för en gammal risig flaskborste, vilket inte uppskattades. Den skulle sen fram varje år.
Det här är ju kul, det att tänka på roliga minnen.

Tar mig nu en sked potatissallad till och en slurk av den nyss öppnade julmustflaskan och tänker på barndomens lite mer glada stunder. Nu är stämningsläget helt förändrat. Sitter och tänker på hur kul man tyckte det var med tecknad film förr. Har en massa film på DVD som jag för många år sen förde över från VHS-band. Tror jag tar och tittar på en film, precis så där som farsan alltid gjorde och väl skingrade sina störande tankar med. Han hade ju inte fel i allting, det är roligast när det är skoj och det behöver inte alltid vara så märkvärdigt.

Jag har inte fått kläm riktigt på det här med julmust än, men har ju en månad på mig att öva på tills det är dags att fira Kalle Anka, vilket jag även tycker är lite kul med tanke på att denna tecknade figur från Amerika väl inte direkt är helt synonym med ett riktigt julfirande i detta land liksom. Håller upp julmustflaskan mot taklampan här i köket och tar mig en titt på dess etikett som föreställer en tomte bärandes på en julgran. Har än en gång fått julkänsla några veckor för tidigt. Men det är man nog inte ensam om kan man tro. Den här musten var inte så dum.

Kommer ihåg faster som var en riktig juldiggare när man var en liten grabb. Där dög det inte med någon kinesisk minigran i plast inte. Nej, riktiga grejer från skogen skulle det vara och levande ljus var också standard varje gång. Minns nu gamla trötta farmor som inte sa så värst mycket men var trevlig ändå. Tar mig en sked potatissallad till, det här var ju skoj det att tänka positivt en stund. Det får man nog göra lite oftare. Poff! Där försvann visst alkoholdjävulen iväg också...

Ha det gott!

Hejsan! @Se klart,
Kul att du tittar förbi, satt och skrev lite för en stund sen som du ser.
Detta för att väl förhöja mitt stämningsläge på ett naturligt sätt.
Nu känns det rätt okej igen.
Kämpa på kompis!

Vilken underbar soluppgång jag fick beskåda i morse. Satt i bilen på väg till annan ort för jobb och bara Wow🌅Har ju knappt sett solen på hela november.
Fredag idag och det behövs kan jag säga, jag är så otroligt trött idag (inte konstigt med vädret som varit iofs) och jag ser verkligen fram emot en helg till att bara vara.
När jag satt i bilen började jag tänka på om jag skulle ta fram utebelysningen och kanske börja göra lite adventsfint och en tanke började ticka och pocka efter min uppmärksamhet, jul, mysigt, julmusik, stämning, glögg… och det var inte den alkoholfria varianten som lockade. Jamen det är väl själva fan att den ska titta in också. Snoppade av tanken tvärt och börja tänka på annat. Där fick du, håll dig borta från mig, din orm.
Var och handlade på hemvägen, det blir kycklingwok här hemma idag och i glaset blir det Julmust light. Min mobil kommer snart explodera av alla sms och Mail om black friday erbjudanden, ge mig ro.
Önskar er en skön vit helg✨