skrev Se klart i My way!

Jag säger stopp och belägg vid patetisk @eirene
Inget av det du beskriver är patetiskt, och det faktum att vi (alla här) är priviligierade gör inte att känslor av livets gång, barnens utflaxande eller små sprickor under mossan av den helt okej tvåsamheten, att känslorna kring det inte är helt riktiga och relevanta.
Jag- många friska barn och numera barnbarn- jag sörjde sååå tiden efter barnens utflyttande. Allt är som det ska, säger vi (eller oftast @sattva 😍) här på forumet men det betyder ju inte att man måste vara glad för jämnan.
Precis allt du beskriver är ju ett randigt parasoll som fälls ut, sommaren är över, livet kläs av samtidigt som vi klär på oss. Inga förmildrande omständighet.
Jag ska inte babbla alls om några tre månader eller tre år, och har 100% respekt för dina val och din noga genomtänkta resa/strategier.
Men förneka dig inte att känna hur livet känns på riktigt, och förneka dig inte tacksamheten över att det- och relationerna- och barnen- växer och det är smärtsamt att vara levande, och det är helt som det ska. Kram på dig 🌱


skrev Eirene i My way!

@vår2022 Tusen tack för din reflektion. Den betydde mycket för mig idag, ska du veta. Och du har så rätt, att acceptera känslor är viktiga. Men svårt. Att bara låta dem finnas där, inte försöka bekämpa dem eller bråka med dem, utan låta dem vara. Hoppas du har haft en fin dag!


skrev Eirene i Kaffestugan

@Natalia , usch så obehagligt ändå, om någon spikat ditt glas. Men som sagt, huvudsaken att du är välbehållen och det verkar som om du också börjar få rätsida på händelseförloppet.


skrev Eirene i Kaffestugan

@Påvägmothälsa tack för input. Jag gillar det uttrycket; att inte ‘‘dricka på känslan’’. Det har varit så himla lätt att göra och ack så förödande. Och jag tror precis som du; att ett ganska radikalt förändrat livsmönster och förändrade beteenden där en måste ifrågasätta sig själv och sina val innebär att en massa annat kommer upp. Och ja, säkert nödvändigt. Och jobbigt. Hoppas katten blev glad och att dagen var bra!


skrev Natalia i Kaffestugan

Nu är kvällen här. Sitter på balkongen och det är riktigt skönt 🙂
Har haft en ganska skön slödag. Får ingen klarhet i gårkvällen mer än att nedre grannen har berättat att jag inte kom hem så sent och att jag bestämt kom hem själv. Det känns betryggande.

Nu ska jag ägna resten av kvällen åt serier och förmodligen kommer jag ha träningskompisen i luren en till vända ikväll. Vet inte men tror det är nå fel på oss. Vi kan ringa och babbla en stund sen kan vi liksom i tystnad ha sällskap över högtalartelefon medan vi gör massa annat. Öser ut spontana tankar eller berätta att ja nu äter jag, kollar den här serien eller som han gör, spelar monopol på mobilen. Eller så läser vi upp intressanta nyheter för varandra medan vi telefonhänger. Och så gör vi några timmar om dagen. Men det är trevligt. Känns som man har sällskap när man är hemma för sig själv.

Hoppas ni får sova gott inatt!
Kram


skrev Källarmannen i Kaffestugan

Hej på Er finaste kaffetjejer. Hoppas Ni har det bra vänner. Losade lite igår, en runda i storstaden med en del Vätskepaus. God mat blev det också, men nu kör vi på en vit vecka med jobb. Ha det jättebäst. Kram från Källarmannen 🥰


skrev Natalia i Kaffestugan

Jaa @prinsessa den här dagen är seg. Inte vanligt att jag blir sådär full men imorgon blir en ny piggare dag 🙂
En riktigt slö-söndag.

Nä den graden av onykterhet gillar jag icke. Nu är jag iaf körbar igen och ska åka och köpa nån god söndagsmat till kissarna och nåt till mig själv med 🙂


skrev Påvägmothälsa i Kaffestugan

@Natalia Oj, så konstigt och inte så kul! Har du kommit till någon mera klarhet? Ändå skönt att du inte råkat ut för något otäckt...


skrev prinsessa i Kaffestugan

@Natalia Det är så hemskt när man inte minns, har varit med om det vid otaliga gånger. Som tur är, är det längesedan sist, men förstår precis. Mysterium med flätan.
Jag hänger på dig med en dag utan enheter. I morgon kommer det kännas bättre för dig när du är enhetsfri idag. Kram


skrev Amanda L i Min mitt

@esterest Men han drar ner? Min man brukade dricka folköl och whiskey onsdagar och lördagar. Sen blev det bara folköl på onsdagar.
Nu ofta bara läsk och kanske whisky på lördagen.
Det verkar som min nykterhet påverkar…. Kanske det blir samma för er om han nu inte druckit som han brukar?🙏🏻


skrev Amanda L i Mitt farväl

@Abraxa Lycka till Abraxa! Hoppas att det funkar bra med allt. Och visst är det bra att AH gjort sitt jobb och du med. ❤️🥳


skrev Påvägmothälsa i Kaffestugan

@Eirene God förmiddag. Så bra att du uppmärksammar och "hör" dig själv, men inte låter känslan dominera allt (och inte dricker på den). Som vi har pratat om tidigare så blir jag alltmer säker på att vi upplever våra känslor och processer tydligare i sammanhanget med ändrade livsmönster. Det är kanske till och med en nödvändig parallell resa.

Har vaknat ensam hemma efter dålig sömn. Relativt pigg ändå, och skall strax åka och hämta katten från pensionat.
Önskar god, glad och vilsam söndag!


skrev vår2022 i My way!

@Eirene Vad fint du beskriver ditt vemod, något vackert men samtidigt vemodigt. Kan känna igen mig i din beskrivning. Tänker att du verkligen fick kontakt med dig själv och det är vackert. Jag kan också känna att jag blivit allt vemodigare som äldre. Att livet har olika faser som man plötsligt blir medveten om. Man kör oftast bara på utan att stanna upp. Tyckte att du stannade upp och reflekterade över var du befinner dig just nu. En slags medveten närvaro. Absolut inte patetiskt. Jag tänker att det för dig framåt i livet och att du har kontakt med dig själv. Den känsla du beskriver är lika viktig och bra som att var nöjd och glad eller till och med viktigare. Men något vi sällan pratar om med varandra. Ytan är viktigast. Så att stanna upp, bara vara och acceptera alla sina känslor är helande och ger mervärde. Det skapar ödmjukhet och medkänsla med sig själv men även med andra. Det påverkar din självkänsla och kärlek för livet.

Ha en fin söndag❤️


skrev Eirene i My way!

Det stora vemodet. Denna helgen har ett stort stort vemod, en ledsenhet bara rullat över mig, som en enorm men långsamt rullande våg. Lite svårt att förklara det helt och hållet. Jag har förvisso en del som jag jobbar med utöver alkoholen (tex min relation) och ett av mina barn går igenom en jobbig sak just nu (jag blir alltid otroligt påverkad när något av mina barn är ledsna), men ändå. Och missförstå mig rätt; det är absolut inte synd om mig på något sätt. Jag är en priviligerad människa med ett (mestadels) gott och innehållsrikt och kärleksfullt liv och jag har ett jobb och ett samhällsengagemang som gör att att jag är väldigt medveten om just detta (dvs hur lyckligt lottad jag är) och att lidande, smärta, fattigdom, sjukdom, etc etc är orättvist fördelat i världen.
Men igår blev jag bara så ovanligt ledsen, på ett sätt att jag inte riktigt kunde förstå eller hantera det hela. Precis allt gjorde mig ledsen och precis allt påminde mig om något; segelbåtar, den varma vinden, par med kaffekoppar på klipparna, barn som lekte och åt glass, augustiljuset, den mörkare kvällen. Det påminde mig om att jag inte längre har några barn i skolåldern och det gjorde mig plötsligt helt gråtfärdig av någon anledning. Mina barn är vuxna och vi har jättemycket och jättefin kontakt, vi är ett eget litet team, men plötsligt kändes det som om tiden rinner iväg. Det påminde mig om att sommaren är på väg att ta slut och jag blir alltid vemodig av det, samtidigt som jag tycker om mörkret, hösten, när luften blir kallare och klarare. Kanske har det med att bli äldre att göra. Kände mig onödig, obehövd, onyttig, fast jag naturligtvis vet att inget av det är det minsta sant. Kanske har det att göra med att en massa saker kommer upp i relation till den här processen med att hantera alkohol att göra. Kanske har det med sensommarvemodet att göra. Kanske med det jag skrev i början. Kanske något annat. Kanske ingenting alls. Känslan kanske bara måste finnas. Patetiskt hur som helst.
Drabbades i samband med det med en stark vilja att dämpa den oförklarliga och ovälkomna känslan med alkohol. Men det gjorde jag inte. Jag tänkte som så att visst, det kanske blir lite behagligare en stund, lite varmt och gott sådär, men att ledsenheten skulle vara ännu starkare idag. Lite som att kissa på sig. Så att avstå blev en (av trots allt, flera andra) bra sak denna ledsna men vackra dag.


skrev Eirene i Nu är det dags

@Påvägmothälsa Du ska verkligen känna dig stark och stolt över din viljestyrka och över hur ditt resonerande fram och tillbaka leder till kloka och hållbara beslut. Keep going!


skrev vår2022 i Nu är det dags

@Påvägmothälsa Det är ofta lite ”låga” känslor hos mig när semestern tar slut. Jag började jobba i torsdags och det kändes helt ok att komma igång igen och trevligt att träffa mina kollegor. Det blir snabbt en rutin och vana igen. Du reflekterar så bra och duckar inte genom att tänka ”skitsamma”. Det har jag ofta gjort tidigare och det är då jag släppt på med att bara ”köra på” i gamla spår. Du tar upp skälet till din plan och det är din hälsa och ditt välmående, ditt fokus. Det handlar mycket om vad som är värt i det långa loppet och du säger att du blev trött av dina fyra enheter och att det kändes meningslöst. Tänker att det var inte värt det, även om det kändes så i stunden. Den stunden är kort, men efterverkan är lång. Härligt att du känner dig stärkt av dina resonemang och din viljestyrka. Precis som du säger handlar det om långsiktiga val, vilket krävs för att det ska hålla över tid. Var på AW i fredags, det dracks och pratades om massor av drinkar, jag tog alkoholfri öl. Det verkade trevligt och jag mindes när jag själv drack massor av drinkar, men mindes också hur det slutade förr, ångest, skam och seg dagen efter. Tänkte för mig själv, denna AW stund är egentligen så kort, men efterskalven så långa. Vet heller inte hur de mådde dagen efter, allt upplevs bara i stunden. Att tänka långsiktigt är så värdefullt, att ha fokus på sina mål, vad effekterna blir och att se till så att de önskade effekterna slår in. Att hålla sig strikt till sin plan.

Ha en fin söndag och ha en fin arbetsdag imorgon❤️


skrev Sisyfos i Mitt farväl

Äsch, det här var ju väldigt tråkigt att läsa, men jag förstår din känsla av att inlägg om drickande inte faller väl ut. Kanske borde admin stänga ner ”senaste kommentarerna” funktionen, så blir det lättare att skriva om att hålla måttligt utan att det i andra delar av forumet ska kommenteras om att man lurar sig själv. För jag tycker verkligen att det skulle vara intressant med en seriös diskussion härinne som den som Pianisten har inlett och även några andra här. Upplevelsen av alkoholen, effekterna dagen efter. Jag tänkte på en sak som du skrivit i ett tidigt inlägg @abraxa att du är både lat och rastlös på samma gång. Jag känner igen mig i det och har funderat mycket på just det där med naturliga kickar, kontra alkohol och hur och vad människor som inte dricker gör istället. När jag slutade dricka frekvent tog det ett tag men sen infann sig ett väldigt välbehag i att nykter koppla av i soffan. Men för mig har det tidvis varit knepigt att under stressiga perioder inte gå tillbaka till att koppla av med alkohol. Så jag har behövt upprätta den typen av förhållningsregler. Aldrig hemma, aldrig ensam, aldrig vid sug (längtan efter avkoppling) etc. Skrev ett tag om de tillfällen jag valde att dricka i ”Det vidare livet”, men för föll det ännu mindre väl ut. Måttligt-tråden var också lite knepig att skriva i tyckte jag eftersom jag för egen del behöver hålla mig till sparsamt och har landat i att många både glas och tillfällen fungerar mycket bra utan alkohol.
Jaja, trist att du lämnar för det hade varit bra med en ”måttligtveteran” härinne på forumet, men bra med en förklaring tycker jag eftersom att det gärna tolkas som att man lämnar för att det går dåligt.
Önskar dig lycka till med din flashiga kalender.


skrev Eirene i Kaffestugan

Godmorgon kaffegänget! Tidig söndagsmorgon (jag är i och för sig morgontidig av mig), och mycket på agendan idag. @Prinsessa, visst var det en härlig match med ett härligt resultat! @Påvägmothälsa, så starkt jobbat att hålla emot! Och visst är det som du säger, att det går ju lika bra med alkoholfritt. Jag har upptäckt att de gånger jag varit på restaurang nu sedan jag började med det här och dricker alkoholfritt eller bara ett glas vin så blir jag mindre stressad när jag inte håller på att fundera på hur mycket jag ska dricka och då kan jag ägna mer tid och fler sinnen åt att njuta av maten och sällskapet istället. @Natalia, wow, så starkt jobbat du också! Särskilt under så stor känslopress. Och så bra av dig att komma på vad suget egentligen handlade om. Härligt också med en sådan vän, som alltid har ens rygg. Bra plan har du också.
Jag drabbades också av någon form av känslokaos igår. Blev så otroligt ledsen plötsligt. Det finns förvisso en del saker jag jobbar med och det finns en del som händer närstående som påverkar, men kunde ändå inte riktigt förklara känslan av att bara vara oändligt ledsen. Ska skriva om det i min tråd lite senare. Behöver skriva av mig. Men det kändes bättre med två långa promenader, björnbärsplockning och två bad.
Ha en fin söndag!


skrev Eirene i My way!

@Påvägmothälsa Exakt. I fredags när jag hade min bjudning och det fanns en del flaskor efteråt så kom jag på mig själv med att tänka att jag måste gå till återvinningen innan maken kommer hem. Men så kom jag på att det behöver jag ju inte: 1) Det är ju inte jag som druckit dem (eller bara enligt min plan), 2) Jag behöver inte smussla; 3) Jag ska inte smussla, för allt jag dricker ska vara ok och måttligt och jag ska vara ärlig med det. Men konstigt hur hjärnan är funtad ibland!


skrev Eirene i My way!

@Sisyfos Tack för att du tittade in och för dina kloka reflektioner. Alltid så roligt och välbehövligt att få tänka till ytterligare ett varv på sina idéer genom att lära sig om andra. Jag vet ju det där med de tre månaderna och har stor respekt för det och förstår att det grundar sig på både forskning och erfarenhet. Men ska pröva så här!
Ja det där med förandet. Det fyller olika funktioner. För det första handlar det om värdinnestress. Jag vill att allt ska vara så bra, att rätterna ska vara välkomponerade, smaka gott, passa ihop etc och att alla ska ha det bra. Då lugnar matlagningsglaset ned. Men det förhöjer också stämningen, ‘nu är det fest eller fredag eller semester’-känslan, typ. Och för det tredje (det mest bedrövliga) att hjärnans limbiska system kommunicerar att om jag tar de där två extra glasen före alla andra då ligger jag redan på den nivån jag vill vara men kan också dricka som alla andra (eller lite mer) när det väl gäller och kan fortsätta ligga kvar på den promillehalt där allt känns behagligt. Vilket ju sällan inträffar. Så det där att jag ska ligga steget före hela tiden, är ett problem. Den sista tiden (sedan jag påbörjade detta) tar jag en alkoholfri GT eller mojito istället. Smaken påminner ju om drinkarna i sig och de är lite bubbliga och fräscha och då kan känslan av att förhöja stämningen med en fördrink infinna sig utan alkohol har jag märkt.
För mig har både ensamdrickande och socialt drickande blivit ett problem. Jag har också (som du) målsättningen att det bara ska vara två glas de gånger jag dricker, men tre kan vara ok ibland. Jag har också upptäckt att ett glas räcker otroligt mycket längre än vad jag trodde förut. Jag kan ägna en timme åt ett glas, dricker små, små smuttar och upptäcker att det räcker gott, vilket är för mig både förvånande och glädjande. Men jag inser att det är en balansgång och att det kommer att fortsätta att vara så. Jag tror att jag kommer att behöva fortsätta med programmet och påminna mig själv även efter de tio veckorna som det så att säga finns saker att göra där. Återigen, tack för lycka till och för inspel! Jag har läst en del av det du skrivit, men inte hela din tråd (ska göra det); förstår att du är en av dem som varit här länge och är en av de hjältar som stöttar och engagerar er i mångas kämpande!


skrev Natalia i Kaffestugan

Men vad duktiga ni är @Påvägmothälsa @prinsessa @Eirene 🥰

Jag lyckades med nöd låta bli att köpa enheter igårkväll. Det var en inte helt okomplicerad match mot mitt eget beroendehuvud men Jag vann till slut. Efter tårar, ilska, missnöje, nedstämdhet och nära på besatthet 👿insåg jag att jag ju var hungrig 😄Brukar vara jättenoga med matrutinerna och har nästan glömt hur illa påverkad jag blir av hunger. Efter lite mat gick beslutet att avstå lättare igen. Det kan förstås varit en blandning av sug, känslor och tankar kopplade till sorg som inverkade på mitt lite nedstämda mående men hunger gör absolut ingen situationen bättre. Det kändes skönt att ägna en så nedstämd kvällsutflykt ihop med träningskompisen. Han känner mig och vi är vana att möta varandra genom de sämta tänkbara måenden man kan föreställa sig genom åren. Ingen kräver att den andre ska vara på top. Han har sett det allra värsta av mig och vi har gått igenom galet mycket. Det är vad jag räknar in som familj. Han är min lillebror oavsett om inte släktskap finns. Det är 100% lojalitet och lite till. Jag står alltid i hans ringhörna och han i min.

Då de senaste 8 dagarna endast innefattat ett ras med enhetstillfälle har jag kunnat vara precis så produktiv som jag själv önskar och behöver vara. Har blivit ökade tillfällen med veckovisa enheter det här sommarhalvåret tycker jag och det har fått mig att halka efter på många plan. Mitt mål är inte att fortsatt dricka veckovis men kan förlåta mig själv för ett dryckestillfälle på en vecka så länge det inte blir fler ras på en vecka än så.

Nu ska jag åka och äta lunch hos mina föräldrar och önskar en bea dag ❤


skrev Påvägmothälsa i Jag vill vara måttlig och leva sunt

@Milady Hurra för en månad där målsättningen uppfyllts 🙂


skrev Påvägmothälsa i Mitt farväl

@Abraxa Tack för kloka kommentarer och inspiration. Förstår ditt resonemang och tycker att det är upplyftande att läsa att du känner dig redo att gå vidare. Varmt lycka till!


skrev Påvägmothälsa i My way!

@Eirene Jag läser ditt inlägg om vinster med att lägga om sina vanor och igenkänningsfaktorn är så hög. Att planera, att smussla, att ersätta det en druckit upp. All tid och energi som äts upp av alkohol på olika sätt.....Detta blandat med den fantastiska känslan av att lyckas styra. Jag bestämmer över mitt drickande. Alkoholfritt eller annat. Inte det faktum att det finns och därför måste det drickas...


skrev Påvägmothälsa i Nu är det dags

Så var semestern slut och jag sitter på bussen på väg hem. Skall vara ensam hemma en vecka och arbeta. Igår var det ytterst nära att jag bröt mot min plan, men jag bet beslutsamt tag i stunden och drack alkoholfritt under den romantiska middagen. Egentligen så mycket mysigare och varmare än att"bli lite lummig". Har också funderat mycket på det därmed energinivåer. Jag var ju så trött efter mina fyra enheter tidigare i veckan, och det känns så meningslöst. Känner mig stärkt av mina resonemang och viljestyrka.