Senaste kommentarerna i forumet

@CatLady
Jag tar till mig dina rader och ska tycka att jag är bra! Har haft en fin dag med vattengympa och utflykt till Bromma Blocks.

@Milady så grymt jobbat 💕
Var stolt över dig själv, det har du all rätt att vara!
Idag kör vi ytterligare en dag som vi lägger i vår bank av nyktra dagar!
Hoppas du får en fin dag 💕
Kramar

Dag 5 utan vin, så skönt!

Jobbigt läge... Jag tycker verkligen att du ska kontakta Riddargatan 1, eller få stöd via Alkohollinjen. Om du får berätta om hur du dricker så kan de råda dig om måttligt drickande är realistiskt för dig, och om det inte är det känns det som att din sambo behöver fatta att det inte bara handlar om att bestämma sig, vissa kan bara inte dricka måttligt. Jag tror att du behöver stöd från honom om du satsar på helnyktert. Om han är stolt över dig och peppar till nyktra val så blir det lättare. Men framför allt är det för din egen skull du behöver gå till botten med det här, du vill ju inte må så här. Och det finns som du vet ett sätt att slippa det... Att vara nykter blir lättare med tiden tycker jag, man inser att allt funkar även nykter, och märker alla fördelar.

Fy vilken dag!
Det är hemskt att må så dåligt. Jag kan inte äta, förmår knappt något vettigt. Vill bara vara här, läsa och skriva.
Största orsaken till de hemska känslorna är förstås helgens bravader och att det sedan dess är så kyligt hemma. Så fort jag kom hem stack gubben utan ett ord.
Men andra orsaker tyger också. Känns som om det går utför med allt i år. Riktigt pissdag på jobbet.
Känns som jag dras ner till botten på alla plan just nu. Känner mig riktigt värdelös, som om jag inte har någon kontroll över något längre. Det blir nog bättre men det kommer det ena efter det andra jobbiga i år, verkar det som.
Tur att jobbet bara är ett jobb åtminstone, det är minsta bekymret, även om det gör mig mycket ledsen hur situationen nu är.

Jag tänkte jag måste snacka med sambon idag. Jag klarar inte att vi undviker varandra. Det är alltid så här. Han har nog inget att säga mig, det blir nog hans svar, men jag känner nu att jag måste försöka få oss att tala. Hur börjar man? En ursäkt är ju inte tillräcklig.
Att lova ett nyktert liv? Att lova något som jag inte vet om det håller känns inte rätt. Dessutom förstår han inte varför man skulle bli hel nykter - då man kan dricka måttligt. Det har jag hört förr. Att lova försöka hålla mig måttlig- hur många gånger har jag inte gjort det? Både lovat och försökt. Klarar det och misslyckats. Inget nytt under solen där.
Lova söka hjälp? Vill han det? Kanske jag borde fråga det?
Annars har jag inget nytt att säga honom denna gång. Förlåt. Jag mår jättedåligt. Jag vill inte du skall behöva stå ut med det här. Det sade jag redan i söndags.

Fy vilken dag!
Det är hemskt att må så dåligt. Jag kan inte äta, förmår knappt något vettigt. Vill bara vara här, läsa och skriva.
Största orsaken till de hemska känslorna är förstås helgens bravader och att det sedan dess är så kyligt hemma. Så fort jag kom hem stack gubben utan ett ord.
Men andra orsaker tyger också. Känns som om det går utför med allt i år. Riktigt pissdag på jobbet.
Känns som jag dras ner till botten på alla plan just nu. Känner mig riktigt värdelös, som om jag inte har någon kontroll över något längre. Det blir nog bättre men det kommer det ena efter det andra jobbiga i år, verkar det som.
Tur att jobbet bara är ett jobb åtminstone, det är minsta bekymret, även om det gör mig mycket ledsen hur situationen nu är.

Jag tänkte jag måste snacka med sambon idag. Jag klarar inte att vi undviker varandra. Det är alltid så här. Han har nog inget att säga mig, det blir nog hans svar, men jag känner nu att jag måste försöka få oss att tala. Hur börjar man? En ursäkt är ju inte tillräcklig.
Att lova ett nyktert liv? Att lova något som jag inte vet om det håller känns inte rätt. Dessutom förstår han inte varför man skulle bli hel nykter - då man kan dricka måttligt. Det har jag hört förr. Att lova försöka hålla mig måttlig- hur många gånger har jag inte gjort det? Både lovat och försökt. Klarar det och misslyckats. Inget nytt under solen där.
Lova söka hjälp? Vill han det? Kanske jag borde fråga det?
Annars har jag inget nytt att säga honom denna gång. Förlåt. Jag mår jättedåligt. Jag vill inte du skall behöva stå ut med det här. Det sade jag redan i söndags.

@annbe20 Jag har varit på semester en vecka och då tillåter jag mig själv att dricka vin så ofta jag vill. Vilket tyvärr blev varje dag, känns lite dumt. 4-5 glas. Snacks har jag också klämt i mig. Men nu nya tag igen, åter till vardagen.

Jag hoppas att din resa gick bättre än min.

Skammens rodnad finns fortfarande, och ångern!

Hej,
Stor igenkänning på det du skriver om att inte orka utan vin, känner också så. Nu känner jag att det är lagom att avsluta kvällen vid tolv. Att byta några sena nattimmar mot nyktra förmiddagstimmar är i mina ögon en vinst och något jag väljer. Här känns det som att din sambo verkligen kan hjälpa till genom att se till att ni inte jämt träffar vännerna hemma hos er, då du kan gå hem när du blir trött. Och jättebra att förklara för vännerna så som du sa.

@@CatLady Vilken fantastisk resa du gjort!! Så starkt! Och tack för att du tror på mig! Peppar mig ännu mer!

@Vinägermamman

Det glädjer mig ❤

Tack! Det ska jag jobba på!

Det där med vänner som vill ha en att dricka gick jag och tänkte på under en lång kvällspromenad nyss.
Vi umgås ju ofta med vänner. Extremt sällan är det jag som ställer till med en middag, de bjuder in sig själva eller sambon bjuder in. Eller så blir vi bjudna o sambon vill fara. Trots att jag inte vill är jag en sån typ som nästan aldrig kan säga nej. Det har stört mig länge faktiskt.

Även om vi även umgås i andra sammanhang med dem nyktert också så ska det drickas om det är en helg vi träffas. Det blir ofta sena kvällar/nätter/tidig morgon.
Jag har litelitegrann analyserat detta tidigare också och misstänkt att jag ofta dricker också för att jag börjar bli så trött på dessa samma vin-samtal. Det kan vara roligt i början av kvällen, då alla fortfarande är något så nära nykter, men sen känner jag att det inte ger mig så mycket mera. Jag själv har inget mycket mera att säga efter att vi gått igenom det nyaste som hänt så för att inte vara den tysta och för att orka igenom kvällen så har jag flera gånger druckit mera än jag planerat. Några av dem far aldrig hem ”i tid” heller trots jag bett dem innan ”kalaset” börjat att det inte får bli en sen kväll. Några gånger har jag faktiskt gått och lagt mig då kvällen aldrig verkat ta slut men det känns aldrig riktigt kul att behöva göra så.

När det handlar om psyket kanske jag har någon sorts social ångest. Jag trivs bäst ensam eller med en person i taget egentligen. Men det är klart, jag har också lyckats skaffa benägenheten att vara sugen på vin till helgen så det bidrar också ibland till att jag inte säger nej, trots att jag inte skulle vilja umgås. Inte att förneka det. Och visst kan någon kväll någon gång vara helt igenom rolig. Vännerna är bra typer, ett härligt gäng, det blir bara för ofta, känner jag.

Så nu med denna insikt känns det som om det vore riktigt roligt att säga nej tack nästa gång.
Jag minns ännu hur skönt det var att vara nykter och låta sambon dra iväg med dem på egen hand. Hur stolt jag var då jag kunde säga nej en gång. Nu hoppas jag det blir många nej framöver. Det känns som om jag skulle kunna säga till dem alla orsaken också. ”Jag vill inte dricka alkohol längre. Ni såg ju hur jag blev sist och sån har jag blivit alltför många gånger. Nu får det räcka!”

Oj, va ja svamlar. Men det är mycket som ska redas ut nu. Jag vill hitta orsaker för att hitta lösningar, antar jag.

Hej igen,
Jag tror man kan få hjälp digitalt, tex Riddargatan 1 tror jag har det. Det kan vara bra med ny input när man liksom hamnar i en ond cirkel. Själv har jag insett att allt det där jag förknippat så starkt med alkohol faktiskt funkar utan. Man får annat att njuta av istället. Plus självrespekt och balans. Och om någon vän tycker att jag ska offra min hälsa för att vara med i "feststämning" så är det en egoistiskt och korkad vän som inte vill mig väl. Jag tror att det psykiska beroendet gör att man inte vill sluta trots allvarliga konsekvenser. Men det går att bli av med det, och då känns nykterheten inte så otänkbar längre. Jag tror du har mycket att vinna på att jobba med beroendetänket.

Att söka sig till vården känns inte som ett alternativ nu just. Bor i en mindre stad och jobbar i en sådan position så de flesta vet vem jag är. Känner många inom vården. Trots tystnadsplikt vill jag inte söka hjälp där.

Jo, det är nog eftertanke som gäller.
Just nu känns det som inga större problem att bli helt nykter. Suget är så långt borta fortfarande av skammen. Låter hur ljuvligt som helst att kunna bli helnykterist. Mångas historier här om hur skönt det är med tid till annat än spriten, vakna upp pigg o nykter, klara tankar etc gör att även jag också längtar efter ett sådant liv. Det var så skönt med en paus sist.
Nu blir det åtminstone en ny paus.
Har dessvärre inplanerade evenemang + semester framöver, mycket förknippat med vin så då ångesten släpper och skammen bleknar blir det säkert svårare. Men jag ska klara april nu. Till att börja med. Om det inte blir så att sambon beslutar sig för att sparka ut mig. Då har vi ännu en helt ny situation. Som vanligt talar vi inte.
Han är väldigt besviken och undviker mig därför. Han funderar nog säkert på vilken framtid han vill ha också.

@annabeata jag kände att jag vågade inte dra ner på det sakta för jag tror jag skulle ha svårt att bara hålla mig till det då.
Jag vet tex att jag inte kommer komma dricka måttligt i framtiden utan jag måste avstå helt, därför tömde jag ut allt jag hade hemma och gick direkt ner och slängde de tomma boxarna för att slippa se dom.
Jag kan säga att den "lediga tiden" för mig som jag annars spenderade på att dricka har varit fantastisk för mig. Jag har varit ute mycket i friska luften och bara på mina nu dryga 3 veckor nykter så har jag verkligen känt att relationen med min familj har förstärkt oerhört. Jag minns allt vi pratar om! Jag kan köra och hämta barnen! Jag vaknar pigg! Jag har återfunnit min passion i matlagning och promenade samt har ro i kroppen att läsa böcker. Helt fantastiskt!
Jag märker redan av positiva effekter gällande hjärnan. Jag kan fokusera, tänka klart, minnas mina diskussioner och känner mig inte helt slut i kropp och knopp som tidigare.
Jag tror på dig, tycker om din motivation. Man kommer långt med motivation och viljestyrka!
Många kramar 🌺

Åh vad ni har varit modiga och dragit ner snabbt!! Min plan är ett långsammare schema, typ 1 dl var 10e dag eller något sådant. Fast besluten men rädd. Sen: vad gör man av all ledig tid? Men det blir ju ett "positivt" problem egentligen. Hur är det med hjärnan - blir den "normal" igen på sikt? Hm... det verkar ju så. Hoppas.

Hej,
Kan du inte även söka stöd hos vården? Det verkar ju som att du har starka skäl att sluta helt, om det är så att du riskerar ditt förhållande och märker att fyllor a blir värre när de väl kommer. Det går att ändra sin inställning så att livet verkligen blir lika kul utan alkohol. Du får fundera på vad du har att vinna och förlora. Risken om du fortsätter är ju att du förlorar sambon och att drickandet då eskalerar... Tänk efter och ta hand om dig!

@annabeata Jag har under ett flertal år druckit minst 1 fl vin per dag, de senaste halvåret 2-3. Jag drack för att lindra oro ångest. För 2 veckor sedan fick jag nog. Jag var helt slut. Utmattad, deprimerad och orolig. Första dagen drack jag ett par dl vin, sedan 0,5 dl ett par dagar för att sedan sluta helt. I ärlighetens namn tror jag inte att det hade varit någon skillnad om jag hade slutat tvärt. De första dagarna hade jag en ökad oro, men den är helt borta nu. I övrigt var jag hungrigare än annars, men kände inget annat. Jag har svårt att fatta att mitt liv kunde gå från nattsvart till positivt med framtidstro på så kort tid. Det enda jag gjorde var att sluta hälla upp vin till mig själv. Jag hoppas du vill våga prova att bara stoppa. ❤️

Tack @Kennie!

Jo, ångesten är tillfällig. Den sitter i ca en vecka i dessa fall. Morgondagen, då man helt nyktrat till i huvudet, blir den värsta. Tuff dag på jobbet blir det dessutom. Så man har ställt till det!

Jag är medveten om mitt alkoholproblem. Problemet med problemet är att jag inte vill bli helt nykter. En sån som jag borde säkert vara helnykterist eftersom jag inte verkar kunna kontrollera mängden.
Ibland går det ju så bra. Jag förstår inte vad det är som händer då det plötsligt spårar ur. Jag märkte hur full jag blev i ett tidigt skede men gjorde inget åt det! Det fanns ingen spärr igår. Mitt beteende är också riktigt skrämmande. Jag tror det håller på att bli värre för varje dyngfylla också.
Orsakerna till att lämna alkoholen är så många.
Varför är alkoholen så viktig för mej att jag inte kan lämna den? Jag måste nog rannsaka mig själv nu.

Tack Kennie också för dina tidigare tips om böcker. Jag ska nu lyssna på Annie Grace och hoppas jag får nya insikter och hjälp.
Skall nu ta en månads paus som ny målsättning. Det måste jag visa för mig att jag klarar!

Sambon talar ej med mig. Han berättade förstås kort om mitt uppförande tidigare. Alltid lika hemskt att höra. Och svårt att förstå. Jag vill ju inte såra honom men det gör jag då jag blir så full!
Vi som har haft det så bra tillsammans den senaste tiden. Och nu förstör jag det.
Ska han ge mig en chans till? Jag har fått så många chanser och förstår inte att han orkat. Nu är jag förstås också jätterädd att detta var sista gången. (Igen)

@annabeata jag har de senaste året druckit 1 BiB/dag. I de bästa fallen har det "bara" blivit 5 BiB/vecka.
Jag slutade tvärt rakt av. Hade hemsk abstinens första veckan, men det blev bättre och bättre varje dag.
Slapp tack och lov allvarligare symtom som delirium osv, fick "bara" brutalt illamående, små synhallucinationer, skakningar, kallsvettningar och huvudvärk. Men det var värt att härda ut de dagarna 🌺

Hej,
Ångesten kommer gå över, den ökas ju på av att kroppen håller på och hanterar alkoholen. Så ge det lite tid... Sen får du fundera på hur du ska göra framöver. Att spåra ur och dricka alldeles för mycket är ju, som du förstås vet, en typ av alkoholproblem, även om man inte dricker i veckorna och oftast inte går över gränsen. Många mår bra av att sluta dricka, men då måste nman vilja det själv...

Hej alla - så är jag då här igen. Denna gång mer beslutsam än någonsin. På torsdag ringer dessutom Riddargatann 1 upp mig.
Anledningen till att jag fortfarande dricker alldeles för mycket vin (eller en av dem) är att min rädsla för att få farliga abstinenssymptom. Tror och hoppas att Riddargatans läkare kan hjälpa mig att reda ut det.
Ni alla som har minskat innan ni slutat hur snabbt har ni minskat? Jag har ju druckit ungefär samma mängd vin i ca 20 år, i snitt 1 dryg flaska per kväll. Aldrig morgnar eller dagtid. Dessförinnan var det nog 10 år med ca 3 flaskor i veckan. Nu har jag även sedan väldigt många år en ångestproblematik och den blir självklart inte lättare att hantera med alkoholen. Nu jäklar ska det gå vägen! Tacksam för input!

Nu är jag här igen. Har kunnat dricka mindre än tidigare och utan att göra bort mig totalt och utan att jag skämt ut mej. Ingen värre fylleångest ett bra tag. Men visst har jag varit full några gånger men utan dess bieffekter. Så jag har tyckt det har gått helt ok det senaste halvåret. Förrutom igår/inatt. Nu kom ett rejält bakslag. Nu har jag igen varit kalasfull. Jag kände redan efter glas två att det kommer att barka åt helvetet men stoppade inte. Varför gjorde jag inte det? Vaknar med känslan att jag gjort massor fel, kan inte fatta vad ångesten riktigt beror på. Tror mej minnas allt och skäms förstås över mitt beteende, vad jag sagt, vad jag gjort. Kalasfull. Jag kände mig riktigt full och var medveten om det men satte ej stopp. Hinkade in mer och mer. Jag hade askul. Asfull. Tappade kontrollen.
Får bekräftelse att världen är upp och ner av sambon då han vaknar. Utan att säga ett ord rusar han ut ur lägenheten. Jag har sårat honom igen. Helvete! Jag vill gräva en grop och gömma mig i den för all framtid. Skammen. Ångesten. Bakfyllan. Hatar mej själv. Nu är vi där igen.
Jag trodde jag hade blivit kvitt detta.

Nu är jag här igen. Har kunnat dricka mindre än tidigare och utan att göra bort mig totalt och utan att jag skämt ut mej. Ingen värre fylleångest ett bra tag. Men visst har jag varit full några gånger men utan dess bieffekter. Så jag har tyckt det har gått helt ok det senaste halvåret. Förrutom igår/inatt. Nu kom ett rejält bakslag. Nu har jag igen varit kalasfull. Jag kände redan efter glas två att det kommer att barka åt helvetet men stoppade inte. Varför gjorde jag inte det? Vaknar med känslan att jag gjort massor fel, kan inte fatta vad ångesten riktigt beror på. Tror mej minnas allt och skäms förstås över mitt beteende, vad jag sagt, vad jag gjort. Kalasfull. Jag kände mig riktigt full och var medveten om det men satte ej stopp. Hinkade in mer och mer. Jag hade askul. Asfull. Tappade kontrollen.
Får bekräftelse att världen är upp och ner av sambon då han vaknar. Utan att säga ett ord rusar han ut ur lägenheten. Jag har sårat honom igen. Helvete! Jag vill gräva en grop och gömma mig i den för all framtid. Skammen. Ångesten. Bakfyllan. Hatar mej själv. Nu är vi där igen.
Jag trodde jag hade blivit kvitt detta.