Senaste kommentarerna i forumet

@anwt Det var så lite ! Ett tips som de flesta är överens om är att försöka hålla upp en längre period typ 3 månader forskning visar att de som gör det på sikt klarar av att dricka måttligt De är först då man får de riktigt fina positiva fördelarna med att inte dricka .

@Suburra Tack så jättemycket för dina svar! <3

@anwt ja tyvärr kan de vara så att du inte kommer känna av samma när du tex tränar så är det för mig men jag gör det ändå .
Jo naltrexon gör att du lättare blir nöjd med mindre . Tar du antabus kan du inte dricka alls. Testa du har inget att förlora !

@Suburra Jahaa, då är jag med! Men det blockerar inte det internt producerade dopaminet då? För det behöver man ju ändå, haha!
Det är ju det som gör att jag blir ledsen, att jag inte vill ha noll tolerans. Jag vill kunna gå ut och ta ett par bärs på stan. Men jag har bara svårt att se hur jag kan göra det med måtta...

@anwt Jag var rätt motiverad när jag bestämde mig för ett uppehåll då jag mådde så dåligt av att dricka men jag upplever mindre sug överlag då medicinen blockerar dopaminet i hjärnan. Jag har druckit med naltrexon men de positiva ruset uteblir så blir som lönlöst .. De är först nu efter 18 veckor nykterhet ( druckit några gånger) som jag mår riktigt bra I början av nykterheten var jag trött och kände mig tom och lätt att tänka att man vill ta lite vin..

@Suburra Tack för svar! Jag tänker på naltrexon, vad gör det för dig? Är det suget som inte kommer eller mår du dåligt när du dricker och är det det som får dig att säga nej?

@anwt Låter hemskt att säga men kanske bra att de hände.. absolut ta hjälp av beroende mottagning gör inte som mig och tänk äsch de var inte så farligt. Jag kan och vill inte dricka måttligt så har bestämt mig för 95 procent nykterhet ( så sällan som möjligt ). Jag äter naltrexon sedan 4 månader tillbaka och de har hjälpt mig. Jag hade inte sån abstinens som du så se till att få hjälp! De här forumet har hjälpt mig mest då man inser att man inte är ensam eller svag för att man hamnat där..

I helgen fick jag ett wake-up call. Jag har de senaste tre månaderna lidit mycket av ångest (som jag inte vet varifrån den kommer), och har dessvärre självmedicinerat mycket med alkohol. Har i stort sett varit full varenda kväll. Jag har tyckt det varit trevligt, och det har inte gått ut över arbetskapacitet eller vänskaper (bortsett från lite bakfylla här och där). Jag har tidigare alltid haft som regel att inte dricka utanför den sociala sfären, men har frångått detta, osäker på varför.
Det har egentligen inte poserat ett problem, fram tills i helgen. Ett gäng var ute och drack kopiösa mängder öl (så även jag), vilket egentligen ej är något utöver det vanliga. Jag fick i mig ett par för mycket och ramlade vid ett tillfälle och drämde i mitt huvud i en sten, spräckte sidan av huvudet och låg kvar en sekund utav smärta. En vän kom fram och hjälpte mig upp, och hjälpte mig (läs:halvbar) mig hem för att bli omplåstrad. Hela ansiktet var i det laget målat av blod. De lagade ihop mig och jag fick skjuts hem.
Dagen efter så mådde jag okej. Lite bakis på förmiddagen men annars lugnt. På eftermiddagen började jag känna mig konstig. Jag trodde att det potentiellt skulle kunna vara en hjärnskakning då jag var yr och illamående. Ett par timmar efter det kunde jag knappt gå, och jag skakade så fort jag rörde mig. Detta gjorde att jag åkte till akuten och fick träffa fantastiska människor som tog hand om mig. Efter att ha röntgat hjärnan, genomgått en rad neurologiska tester som alla kom tillbaka negativa, provade en utav läkarna att ge mig stesolid för att se ifall det kunde vara abstinens. Mina tremors slutade när den började verka, och då var svaret där. Läkaren rådde mig till att uppsöka beroendecenter kommande dagar.

Nu till mina rädslor och känslor (det blir ett långt inlägg detta, och jag hoppas det är okej):
Jag vill inte vara en börda för mina vänner, och jag skäms när jag vet hur jag betedde mig i helgen. Jag önskar så att jag skulle kunna dricka med måtta som många klarar av. Men just nu så gör jag inte det. Långt ifrån. Mitt drickande har gått över styr, och jag är fast besluten och motiverad till att ta tag i det. Mina vänner och familj är ett stort stöd, och jag har berättat för dem vad som hände. Jag vill aldrig uppleva samma skakningar igen.

Jag är rädd att jag aldrig kommer att kunna ha någon kontroll. Jag vill kunna dricka öl och ha roligt med mina kompisar, men inte om detta är priset som jag kommer behöva betala. Igår och idag har varit mina två första nyktra dagar efter varann på en lång tid, och det känns inte dåligt, och inte som att "jag måste ha en öl!".
Är hoppet uppe för mig att kunna ha en rimlig relation till alkohol?

Har du som läser tagit dig hela vägen hit genom min bibel av känslor så tackar jag dig, och önskar dig allt gott <3

Vännen jag har daglig kontakt med dig i en annan chatt men vill ge dig all omtanke och kärlek idag så du får min omtanke här med ❤

Stor kram

Fredag och jag sitter med min läsk, alltså alkoholfritt och läser här på forumet. Jag känner att idag kommer jag att klara att inte dricka alkohol och förhoppningsvis känns det likadant imorgon. I så fall kommer jag klara en helg utan alkohol och känna mig stolt över det. Jag har funderat på varför jag haft svårt att avstå tidigare och det slår mig att jag har inget sug på alkohol på vardagarna men samtidigt så har ju haft framför mig och låtit hjärnan säga att jo men på fredag då kan du ta dig något att dricka och sedan har det ofta blivit lördag också av bara farten utan större eftertanke. I veckan har jag haft en inre dialog om att det ska bli skönt att det blir helg så jag kanske kan få sova ut. På fredag ska jag dricka den goda läsken jag köpte och prova den alkoholfria ölen till den hemgjorda pizzan. Jag har tragglat dialogen så nu känns det helt ok att köra alkoholfritt för jag ser fram emot att förhoppningsvis få sova gott och lite längre än vanligt i morgon bitti. Utan alkohol, även små mängder påverkar, så kommer jag inte vakna svettig vid 05-tiden hoppas jag även om klimakteriesvettningarna kan slå till när man minst anar.

Tittar in och säger hej! Skönt att du mår bra ❤️

Kram 🐘

Nu kände jag att jag pratade i egen sak o möjligen kapade tråden. Jag är ovan i såna här sammanhang. - förlåt. Jag menade inte att ta all plats. Hoppas jag.

Jag är själv lite av en ögontjänare. Jag skulle kunna vara nykter i flera år om det vore en tävling (vilket det emellanåt har varit). Men jag har tråkigt, anfäktas av ångest och en känsla av att inte räcka till. Att mitt max är andras medel. Jag vet att jag tror att jag är tillräckligt bra på det jag gör. Det är just det. Så fort jag känner att jag gjort nåt riktigt bra (på jobbet tex.) Så kommer tanken att jag förmodligen missförstått något och det blev fel ändå. Det är en lätt paranoid känsla, som kortsiktigt kan botas med fyra mellanöl, som i bortförklaringarnas värld känns mindre än en flaska vin, men som är i stort sett samma sak. (Skuld, skam). Jag tror för egen del att alkohol är tröstaren i den sorg jag inte fått ordning på, där det inte finns nån självklar orsak. Den har bara ackumulerats under en livstid. Det kanske är det som är det där taket som håller på att rasa in. Jag hoppas nästan det. Annars är det för tråkigt att vara nykter.

Så svårt att avstå från vinet, har läst och är inte ensam! Måste och vill klara av tre vita månader. Har ju klarat det förut!

En sak som jag tänker på när du skrev var att du konstaterar att du på grund av stress har haft svårt att äta en längre period. Olika typer av näringsbrister påverkar också hjärnans funktioner och förmågan att stänga av eller fokusera. Alkohol kan blockera upptag av olika näringsämnen. Jag har inte helt belägg för alla de här påståendena, men tillräckligt för att tycka att du kan försöka kombinera din avhållsamhet med att se till att du får i dig tillräckligt med näringsämnen. För egen del har jag konstaterat att järn är en viktig faktor för min koncentrationsförmåga.
Du har tagit ett jättekliv genom att börja skriva här.
Jag har varit medlem här i rätt många år. Första gången jag slutade kände jag som du. Jag var gräsligt avundsjuk på alla som skrev härinne som slutat. Det tycktes så enkelt för andra. Jag klarade 3 dagar/5 dagar sen var det kört. Jag smygdrack eftersom jag inte ville dricka egentligen och inte ville att någon skulle få reda på hur mycket jag drack. Jag hade börjat känna en hopplöshet i att sluta, men då hittade min sambo min flaskgömma. Det var många tomflaskor… svårt att bortförklara. Och jag upplevde en lättnad. Jag behövde inte dricka. Jag kunde nu officiellt sluta utan att sambon skulle fundera på varför. Det var mycket enklare att sluta än jag trott. Då höll jag upp i 11 månader. Att sluta kräver ett beslut, men man måste inte vara så definitiv. Ta ett uppehåll 3 månader. Kanske går det knackigt till en början, men trägen vinner. Ett hett tips är ju att alkoholsanera hemmet. Det ska inte vara lätt att återgå till gamla ovanor. Lycka till nu!

Tack alla ni, för att ni tog er tid. Så skönt det har varit att få prata om det här. Jag har inte öppnat vinflaskan som jag sneglat på hela dagen, men kunde inte hålla mig från att ta en öl. Men bara en. Alltid något kanske….

@Ny dag Vad fint att du är på väg tillbaka! Melatonin har jag inte provat, värt ett försök.

@Ny dag Vad fint att du är på väg tillbaka! Melatonin har jag inte provat, värt ett försök.

@vår2022 Tack för tipsen! Har provat det mesta, började meditera för 25 år sedan. Det hjälper mig att varva ner i stunden, men somnar inte. Så fort jag är klar dundrar en flock trumpetande elefanter in i hjärnan. Jag läser gärna böcker, men gör jag det innan jag ska sova läser ögonen texten och hjärnan pratar om något annat. Som när man kör bil och plötsligt kvicknar till och inser att man inte minns att man kört förbi det som ligger bakom en. Ljudbok likaså. Får spola tillbaka stup i kvarten och tappar fokus igen. Tränade hårt en gång, lyssnade en hel timme. Det enda jag kom ihåg var att det var nåt om en björn. Men jag är inte den som är den, jag ska prova lyssna på dina förslag!

@Muckey Precis så..rakt in i hjärtat…

@K@arina Ja, det är tvära kast i början och det är lätt att göra problemen till, så farligt är det ändå inte. Jag sköter ju jobb, hem mm. Jag kallar det för Alkoholdjävulen som försöker få en att dricka. Vi har programmerat hjärnan till att alltid vilja ha alkohol i olika situationer, alkoholdjävulen, och som förminskar problemet och som skriker efter alkohol. Vi har lärt den att den får få bra mycket större kickar av dopamin via alkohol än vi vanlig njutning som tex god mat. Därför får vi sug och abstinens när hjärnan inte tillförs alkohol som vanligt, den vill ha dopaminkickarna som alkoholen ger. Det lugnar ned sig efter 3-5 dagar utan alkohol. Jag lyssnade mycket på mindfulness, avslappning inför sömn, innan jag skulle sova och det hjälpte mycket. Läste och läser fortfarande böcker innan jag ska sova så jag blir riktigt trött och ögonen klipper. Ett tips är ”skål ta mig fan” lyssnade på den i början som ljudbok. Ett annat tips är ”Depphjärnan” med Anders Hansén.

Kämpa på!🌸

@K@arina Jag har också en hjärna som aldrig är tyst och alkoholen hjälpte att dämpa surret. Men alkoholen tog över alltmer och jag behövde mer och mer för att dämpa. För mig började mina problem egentligen när jag började dricka i ensamhet, började smussla och köpa hem mitt egna vin som jag gömde. Jag önskar att jag där och då tagit tag i mina alkoholproblem men bättre sent än aldrig och nu kämpar jag mig tillbaka till att åter vara nykter, pigg och fräsch efter ett återfall. Jag har fått melatonin för att kunna sova vilket har hjälpt många gånger.

Jag får tacka tillbaka. Om inget annat är det en tröst att veta att det finns fler. Livet är inte så enkelt alltid. Några öl höjer taket lite. Just då. Man ryms. Problemet är den gnagande känslan av att taket kanske håller på att ramla in. Jag hoppas för egen del att problemet är djupare än att lösningen bara ligger i att vara nykter. Sanningen att säga. Med den känsla jag har av mig själv just nu, är det inte givet att jag föredrar mig själv spik nykter. Om det inte vore för den konstanta känslan av att taket faktiskt håller på att ramla in så valde jag nog mitt jovialiska småberusade alter ego. Han som tar plats och som ryms i sitt eget liv. Då är det ju bara det där med öl i kaffekopp, nåt litet glas vin i färgat saftglas... otroligt sunkigt, o inte särskilt jovialiskt. Ganska mycket skam. När man gör det man vet att man inte borde. Man bevisar för sig själv att man inte kan lita på - ens sig själv. En enmansshow i "trauma bonding". Att vara ärlig med sin alkoholkosumtion är nog så svårt. Kanske måste man vara ärlig i ett vidare perspektiv som är ännu svårare. Kanske taket måste ramla in. Och kanske är det mindre svårt att hantera, om man som det heter - är vid sina sinnens fulla bruk.

@Muckey Vi kanske kan spåna fram nåt smart sätt tillsammans förresten? Men vi kanske får tänka utanför boxen…bli lite mer MacGyver. Tänk att han gjorde en bomb med timer-utan timer! av en gummihandske, gasrör, skärvor från en trasig toa och en glödlampa. wwmgd🤔

@vår2022 Nu tänkte jag precis, att det kanske inte är så farligt…Det är de här tvära kasten som blir så otroligt frustrerande. Tanken som kom: Det är inte så att jag måste dricka mig stupfull varje dag, eller dricka upp allt jag har hemma, lite lätt salongsberusad räcker, så jag kan sänka axlarna, så hjärnan sållar bort lite av det som snurrar. Och jag dricker ju inte öl i kaffekopp varje dag året runt, det är ju sommar och semester och jag drack ju inte 5 koppar ”kaffe”.

Så börjar dragkampen igen , som tävlande Detärväl Intesåilla, från Stutsisandostan vinner utan större ansträngning 8 gånger av 10.