Senaste kommentarerna i forumet

Ja, så måste det vara. Det är en förändringsprocess det här. Den kommer förmodligen ta tid.
Jag har dock börjat känna av fördelarna med piggare dagar. Hittills har min nyktra tillvaro inneburit mer aktiviteter på dagtid och mer vila på kvällen. Börjar numera gäspa stort redan vid kl 19 😅🥳@asdffg

En del av de saker som du beskriver, med svårigheten att sätta igång , hitta lösningar känner jag igen. Dels som direkt kopplat till alkoholen, dels när jag hade järnbrist. Så min fråga: det är 11 månader sen du fick barn, har du återhämtat dig? Det är ju både kroppen som ska återhämta sig och att allt annat ska funka. Jag behöver t.ex. ha mycket högre järnvärden än de som vården har som gränsvärden. Sen är det det där med sömnen. Vaknar du ofta på natten?
Jag tror att det är viktigt att se till att värdena är ok, att se till att skapa rutiner för utomhusvistelse/motion etc, så att man inte blir fast i det där att dagarna bara går och man inte får så mycket gjort. Känner du igen dig själv som du är nu? Alkoholen har helt klart den där passiviserande funktionen, så jag hoppas du slutar med den. Men för mig var järnbrist också avgörande och D-vitamin för den delen. Det är en underbar känsla när det ”kickar in” och man blir sig själv igen. Hade en liknande känsla efter första barnet tror jag, när jag kände att hjärnan började fungera normalt igen. Vet inte då om det var sömnen eller mina värden som var återställda, men fundera lite över om du känner igen dig. Fundera över vad du kan göra för att ”komma igång”, skapa rutiner. Och framförallt. Ha lite förståelse för dig själv. Om du slutar dricka nu, så har du alla möjligheter i världen att skapa något bra med ditt barn och din sambo. Jag tror du grejar det här. Alkoholen döljer ofta en del annat.

Tagit mig förbi fyra dagar varav en onsdag och samtliga känslomässigt jobbiga kvällar. En tuff period med barnet just nu. Hinner inte få den återhämtning och egentid jag egentligen skulle behöva. Får skylla mig själv då min man stöttar mig att göra annat. Vet bara inte vad. Mycket känns besvärligt och krångligt av någon anledning. Ska försöka komma på något att göra utanför hemmet i helgen och utan familjen. Svårt att prata om det här med att jag känner att jag blir galen ibland samtidigt som jag älskar barnet mest av allt. Får dåligt samvete.

Berättat för ett par kompisar idag att jag inte ska dricka på ett tag. Det kändes väldigt skönt då vi som regel dricker när vi ses.

Ja det gäller att låta bli. Idag har det känts lite lättare. Inte tänkt på alkohol trots jobbiga känslor. @Kennie @Nervöst lejon

Nu är jag tillbaka här igen efter nåt år eller två, och börjar med en kommentar till frågan: Är det beroende eller betingat? Det är nog både och.
Jag känner igen mig i allt för mycket ni skriver (igen) och kom nu (igen) fram till att det är dags att sluta. (Dag 8 idag) Konsumtionen låg väl på ungefär samma som dig och Charlies, men utan att konsumtionen ökade märkte jag att kroppen till slut inte ville vara med på samma sätt längre. Ja, den var väl aldrig jättepigg dagen efter, men med långvarig konsumtion och inte minst ökad ålder, så förändrades det till det sämre. Dessutom blev suget betydligt starkare sista halvåret, vilket gjorde att dagarna blev ett gissel, och jag fick alldeles för lite gjort. Så var jag också på VC, (bytte nyss,) och den "djäkla" läkaren var noggrann. För första gången någonsin skattade en läkare min konsumtion. Dessutom var mitt blodtryck betydligt högre än för ett år sedan. Hon tittade snett på mig, och tyckte det nog var bra att fundera på hälsan. Med kärlsjukdomar i släkten och skyhögt kolesterol var hon inte nådig. Så nu har jag gjort det.
Om jag kan eller vill vara totalt avhållsam för resten av livet? Dag ett var svaret kompromisslöst: Ja! Dag två började det svaja lite. Då tog jag kontakt med Respons, en kommunal instans i Göteborg där man kan få hjälp. De kräver, ja åtminstone nästan kräver, tre månaders nykterhet för att jobba med någon, och det handlar om samtal. Tre månader för att det tar så lång tid innan kroppen har återhämtat sig på alla plan. Jag köpte det upplägget, och plötsligt var det lättare, jag fick en respit för beslutet.
Hur som helst så har det varit förvånansvärt lätt denna gång. Suget finns där, men jag har bestämt mig för tre månader.
Då är jag tillbaka till ursprungsfrågan, beroende eller betingat? Både och! Suget finns där, men beslutsamheten håller det betingade stången.
Nu håller vi tummarna för varandra!

Hej o tack! Jo det låter som en bättre steg framåt. Det är bara så svårt att komma till skott. Ingen tid är bra tid och min partner är i samma läge fast han har inte tänkt så långt som mig….

Har reflekterat och tänkt mer på min passivitet under tidigare år då jag bara satt hela helgen på min rumpa och drack vin, inget jag vill fortsätta med och ska ta tag i städningen själv. Jag behöver dels sysselsätta mig dels ta hand om hela mig och mitt liv inklusive städningen av lägenheten. Tre veckor avklarade av mina sex i programmet.
Ägnar kvällen åt kultur och Jazz med Amanda Ginsburg.

Fint beskrivet det med att ledsamhet är ganska fint jämfört med ångesten. Jag tror det är ett oundvikligt steg med att sluta dricka och att vänja sig med ett nyktert liv (ett liv som inte kretsar kring alkohol eller helt utan). Energi som lagts på fel grejer som måste flyttas över till andra delar i livet och som ger ny energi då. I början känns nog det mest tråkigt med nyktra kvällar men sen vänjer man sig med pigga dagar och vad ska man då göra med den tiden? Heja! @Nervöst lejon

@asdffg
Hej! Känner starkt igen mig i att dricka på de känslorna, men tänker att just det där med egentid och att höra sina egna tankar kräver nykterhet. Då får man veta vilka känslor och tankar man egentligen har. Ibland är de inte så behagliga, men de kanske behövs ändå, för framtida sinnesfrid skull. Håll ut!

Hej, hoppas du mår bättre. Man får försöka ha tålamod och ta sig igenom några humörsdippar utan att dricka, då släpper det successivt. Det är som att vanan/beroendet testar en i början, typ "men om jag är ledsen, då är det väl ok att dricka?". Tror det är bra att välja bort risksituationer i början. Kämpa på och ge inte upp, du tänker rätt och det är vad jag förstår lättare att förändra vanorna ju tidigare man tar tag i det.

Välkommen hit!
Stort steg att börja skriva. Här känner fler igen sig. Tror de flesta rekommenderar ett lite längre uppehåll till att börja med. Hur känner du för det?

Fy fan va läskigt att få ner en bekännelse på pränt. Har tänkt på det alldeles för länge nu, vaknar för många morgnar med ångest och självförakt att jag drack för mycket-igen, igår kväll. Jag är bättre än såhär men har fastnat i en spiral….

@Abraxa ärligt talat gick det inte alls att ha boxen hemma. Alltså jag trodde och hade hoppats det..men tyvärr nej Så jag ska INTE ha alkohol hemma Punk slut..bara när jag ska beslutat att jag ska dricka vin..och inte köpa box mera..för då dricker jag för mkt.
Examensfesten var så himla trevlig..Jag drack inte för mkt alltså för att vara mig. Bröt upp först oxå redan halv 12..men jag hade nyss haft Covid och lite trötthet fanns kvar.

Idag har jag varit på VC..sökte för depression. Fick 1 hel timmas läkartid!! Är nöjd med besöket. Samtal om alkohol oxå såklart..det ingår liksom i depressions paketets frågor.. Har även fått prover tagna så på det svaret kommer det att synas en tydlig överkonsumtion Ska oxå få börja KBT..ska få en kallelse hem. Campral skulle läkaren skriva ut efter samråd med mer erfaren kollega..så hon ringer mig i morgon. Diagnosen blev medelsvår depression..nu har jag precis läst att man kan få det om man överkonsumera alkohol. Ja någon förändring ska till jag vill ha ett bättre liv. Läkaren ville oxå skriva ut antidepressiva tabletter..men jag tyckte att jag börjar med KBT..så får jag se

@Sundaymorningc… när jag tog provet befann jag mig i början av min "riktiga" utförsbacke. Jag var på vårdcentralen i annat ärende och fick då frågan om min alkoholkonsumtion. Sa att jag tyckte jag drack för mycket och då kom vi överens om att ta provet. Vid den tiden blev det 1-4 glas andra dagar också. Kommer inte ihåg exakt hur mycket och hur ofta men minns att jag kände av alkoholen dagar då jag inte borde det, som när jag skulle till jobbet till exempel. Tror detta var i juni. I november samma år satte jag stopp. Så, jag hade en startsträcka där kan man säga.

Känner mig så less idag. Ledsen. Arg. Beroende av vad andra tycker och tänker. Överanalyserar nu. Vill vara själv, längtar efter egentid och att få höra mina egna tankar. Hade i vanliga fall druckit vin vid sådana känslor, särskilt eftersom det är onsdag. Inlåst på toan en stund nu för att samla energi.

Känner igen den där känslan av ”tvång”. Tror det är för att man har vanan inne och vet hur det känns att dricka. Även fast man inte nödvändigtvis är mer sugen än någon annan dag så blir det så bara för att man har en tillåtande dag. @Gabi79

@Gabi79
I film (och reklam) är de ju otroligt skickliga på att skapa associationer mellan alkohol och positiva känslor. Jag behöver påminna mig själv ständigt om att verkligheten inte är sådan.

Riktigt fint kämpat med över två veckor! Jag passerar den gränsen idag 💃

@Gabi79
Jag har precis den kombon också 👌. Tycker att det man får gjort ger lite glädje 😊.
Var vid återvinningen idag och det var första gången på flera år som jag inte hade några vinflaskor att kasta 🥳

@Charlie70
Tack för dina ord. Verkligen.
En snabb fråga. Jag har aldrig kollat peth, men förstår att peth 0,4 är rätt högt. Lpg du på detta genom att endast (stor)konsumera på helgerna, eller förelåg det andra omständigheter?
Jag har inte själv kollat som sagt, men är lite nyfiken.

Tack!

@Sundaymorningc… Välkommen in i värmen! Jag har också druckit för att få tyst i skallen och främst fredag- och lördagkvällar. Många gånger gick det bra, många gånger gick det mindre bra. Det blev för mycket helt enkelt. "Skött" jobb och barn. För lite mer än två år sedan bestämde jag mig för att sluta efter att jag uppträtt stupfull inför min då 14-åring. Jag kände att det barkade utför i en väldig hastighet och det ville jag inte vara med om eller att min alkoholkonsumtion skulle drabba mina barn. Måste säga att sluta dricka alkohol är mitt livs bästa beslut. Nu mår jag bra varje dag. Lägger ingen tid på bakfylla eller ens den minsta lilla huvudvärk för att jag druckit. Är alltid körbar, finns där för mina barn 24/7 eftersom jag inte behöver sitta avskärmad i ett hörn med mitt vinglas längre. Min hjärna och min kropp får helt enkelt vila i det som är livets upp- och nedgångar. Jag motionerar, sover som en stock, har massor av tid att vila nuförtiden eftersom jag slipper konsekvenserna av drickandet. Jag tycker du är mycket klok som kommer hit för att reflektera över dina vanor. Vill också berätta att jag, när jag tagit beslutet att sluta dricka, samtidigt tog kontakt med beroendeklinik. Jag ville ha hängslen och livrem för att verkligen lyckas. Jag behövde aldrig någon medicin men det jag vill berätta är att jag fick diagnosen alkoholberoende. Först blev jag förvånad över att läkaren så "lättvindigt" satte diagnosen. Men med tanke på vilket jobb det har varit att bli nykter så kan jag skriva under på den diagnosen till 100% i dag. När jag avslutade min kontakt på kliniken bad jag dem dölja journalföringen för övrig vård. Det har fungerat fint. Ingen vet (utom ett B-Peth som togs på VC vid ett tidigare tillfälle men det kan jag leva med, känner mig bara stolt över att jag tagit konsekvenserna av ett B-Peth på 0,4).

Kram!

@Tjej82 Det borde man kunna göra! Men då känner jag att jag skapar en allmän uppbrottsstämning och förstör för de andra. Även om jag bryter upp efter säg fyra timmar är det ändå inte ovanligt att någon säger: "Ska du redan gå?". Fast jag fyllt 60 jag fortfarande kompisar som gladeligen sitter och pratar till halv två på natten - och inte bara de som dricker mest.

Ibland kan jag bli så sjukt sugen när någon på tv eller sociala medier dricker öl eller vin. Fick nyss upp en film där en man gav ett glas vin till sin dotter. Direkt kände jag att jag ville ha det. Fick över fort. Klockan är trots allt bara 10:30, men ändå ☹️

@Sundaymorningc… Hej och välkommen! Känner igen oerhört mycket i det du skriver, väldigt likt. Hinner inte skriva så mycket nu, men kanske du känner igen lite av att läsa i min tråd. Jag har lärt mycket av alla här på forumet, så fint att du kommit hit. ⭐️

Hej,

Jag vet inte säkert varför jag skriver här nu. Kanske för att skriva av mig. Ni får ursäkta.

Jag hittade hit efter att ganska länge reflekterat över mina alkoholvanor. Anledningen är väl främst för att jag har ett problematiskt förhållande till alkoholen och tänkte att det kunde vara bra att bolla lite med människor med liknande erfarenhet.

Varför jag dricker för mycket? Jag tror att det bla handlar om att få lite tyst i skallen. Jag ägnar också väldigt mycket tid till stt tänka på alkohol och att inte dricka. Och att straffa mig själv genom dåligt samvete.

Min alkoholkonsumption är till största delen kopplad till helgen, men inte sällan blir det ett par glas på en onsdag eller en söndag också. På fredagen och lördagen blir det för mycket enligt mig själv och vad som i allt väsentligt inte borde vara hälsosamt. Typiskt en helg kan det bli en flaska vin, en drink och någon konjak eller upp till tre till kaffet. Både fredag och lördag. Tyvärr tas det en skvätt då och då i smyg också. Mest som en sängfösare för att runda av.

Jag sköter familj och jobb och blir inte förändrad när dricker och det får egentligen inte några andra negativa konsekvenser, mer än hälsomässigt då, samt huvudvärk och en ångest dagen efter att jag drack för mycket. Än en gång. Något enstaka tillfälle har det kanske varit på gränsen när jag kört bil dagen efter.
Jag tänker mycket på att dra ner på det men har svårt med det.

Jag funderar en hel del på om jag har ett alkoholberoende. Jag tror det, men samtidigt har jag aldrig haft abstinens, som jag tex har när jag har försökt sluta med mitt snus.
Jag har reflekterat över ett par saker;

Varför ser mina dryckesvanor ut som de gör? Är orsaken kopplad mer till betingning än en fysiskt beroende? Tex så gillar (älskar) jag att ta ett glas vin eller två när jag lagar mat. Detta alldeles oavsett om det är tisdag eller lördag. När ingredienserna åker fram och kastrullen tas fram går det nästan per automatik att jag kastar en lysten blick på vinflaskan. Och om den angrips töms den på åtminstone tre glas.

Men. Detta känns mycket mer kopplat till en vana än ett beroende. Samtidigt funderar jag på om en (o)vana också är ett beroende. Om än inte fysiskt.

Jag vill också fälla in en intressant sak; Då min konsumtion oftast startar med matlagning och att jag är hungrig, så har jag insett att jag kan övervinna suget efter ett par glas genom att äta middag. Från att ha varit supersugen på vin innan maten, är tanken på det helt borta efter att jag ätit. Kan jag därför bara avstå fram tills vi äter så är mycket vunnet.

Är det någon som känner igen sig i ovan?Vad är era erfarenheter när det gäller skillnad mellan beroende och betingning? Är det samma sak?

Tack

Tack för svar. Testade dem igår och har sovit bra i natt🙏 Dock som du skrev känner jag mig bakfull och torr i munnen trots att jag inte druckit på länge. Men himla skönt att få sova