Senaste kommentarerna i forumet

@Sisyfos God morgon!
Nu har vi möblerat om så att alla får plats med skolarbete och jobb och så får det duga så! Du har rätt att det är nog återkommande här inne. Att ständigt skapa arbete när man egentligen borde koppla av. Inte helt lätt.

Jag har med mig tanken på D-vitamin så jag ska ta upp det med min läkare nästa vecka. Ska försöka ”kräva” blodprover så att vi kan utesluta sköldkörtelrubbningar mm och då kanske även se hur D-vitamin ser ut. Mina tarmar har alltid varit känsliga och jag har läst lite här och där nu och ska verkligen försöka få läkaren att engagera sig. Min förra läkare verkade trivas med det löpande bandet och var ganska hastig trots att hon var AT-läkare.

Och ja, hunden ska jag träffa igen. Jag är uppvuxen med hund och har sedan varit medhjälpare på en kennel under många år (nu pratar vi 2000-tal) och har avstått hund eftersom jag rest i jobbet. Tänker att det snart blir en hund klar till mig för adoption när alla ska tillbaka till kontoret. Ett och annat hundköp var nog inte riktigt genomtänkt under pandemin…jag ska aldrig tillbaka till kontoret igen mer än högst på 50% så det börjar bli möjligt…dessutom har jag hittat en person som kan tänka sig vara extra matte om jag slår till. Tiden får utvisa.

Tack för ditt inlägg och Ha en fin dag!!

@Fiktiv Vi är ju alla olika men om man läser allt man kommer över här inne så verkar det som om en nykterhet på tre månader är bra för att hitta sig själv efter en långvarig överkonsumtion.
Nu är det här helt och hållet min åsikt och erfarenhet jag delar vilket kan provocera. Men jag tänker så här:
När alkoholen har blivit en ”icke-fråga” då tänker jag att man kan dricka en liten mängd ifall man vill. Då får du se om du kan hålla dig inom en måttlig mängd utan att det blir jobbigt - d v s två enheter. Börjar du förhandla där så är du inte redo, Jag har kommit fram till att jag mår bra av att ha koll och sedan dra ut på tiden inför nästa tillfälle till över 10 dagar. Då finns inget sug längre. Jag misslyckas ibland men är medveten på ett annat sätt nu. Så fort jag sätter upp förbud för mig själv så blir det intressant att bryta mot detta, spelar ingen roll vad det är. Låter jag det vara och tar en dag i taget så blir livet så mycket enklare. ”En dag i taget” är en väldigt bra devis att leva efter oavsett.
Jag är nöjd över att inte fundera över nästa tillfälle jag ska dricka. Det är på väg att bli en ”icke-fråga”.

@Nykter2021 skrev:"Som det varit sista veckan har jag haft för mycket tid att tänka så jag satte igång med att planera ett renoveringsprojekt. Det har jag nu stoppat då jag inser att jag går in i gamla hjulspår med mina projekt som sedan blir övermäktiga och så är den negativa spiralen av tvång tillbaka. "
Det där tror jag är så vanligt härinne. Att vi när vi blir piggare drar igång något och sen inte riktigt orkar färdigställa. Bra insikt att dra i bromsen.
Minns du att jag skrev om D-vitamin tidigare? Du kanske ska testa något sånt tillskott nu när du börjar bli deppig igen. Det är ju giftigt i för höga halter, men min sambo blir verkligen bättre av det när hen får sina årstidsbundna depressioner. Ja, jag tror ju inte att det är nån mirakelkur såklart, men funkar det ens litegrann så är det kanske bra.
I övrigt tror jag du gör helt rätt som jobbar med livet och slutar att jobba mot dig själv. Tänker att din hundupplevelse var väldigt nyttig. Det är svårt att stanna upp och hunden bröt kanske en del tankar när han pockade på uppmärksamhet.

En vanlig erfarenhet är att det går bra första gången/första gångerna. Sen halkar man tillbaka i samma hjulspår eventuellt värre än tidigare. Jag har den erfarenheten själv också. Det går bra tills jag återigen börjar medicinera med alkohol.
Fördelen med att göra ett längre uppehåll först är ju att man, beroende på hur drickandet har sett ut tidigare, ofta får väldigt positiva effekter efter ett tag. Många får de där effekterna efter 1-3 månader.
Det är otroligt lätt hänt att gradvis gå tillbaka till hur det var innan.
Läste lite i din andra tråd och jag rekommenderar dig verkligen att göra ett längre uppehåll. Det är bra att nykterheten blir en vana och det tar lite tid. Jag hör till dem som inte har slutat helt, tar nåt glas i sociala sammanhang men det är inte så ofta och väldigt lite de gångerna och inte varje gång tillfälle ges. Kan inte ha vin hemma och kan inte ”vanedricka” varje helg eller så längre för det är lätt att halka tillbaka när man en gång använt alkohol som medicin.
Jag hör till de som har ersatt med alkoholfritt ibland. För festkänslan. Vissa rekommenderar inte det och det gick snabbt att byta tillbaka till alkohol igen när jag inte brutit vanan (hände första gången efter ett långt uppehåll). Men jag dricker alkoholfritt nu också ibland. Jag gillar inte söta drycker så det finns inte så många bra alternativ annars.
Tycker du ska avvakta lite med att testa tills den där tjatande rösten har tystnat. Det blir bättre. Många här vittnar om stabilare humör, mindre ångest, starkare känslor (även glädje), bättre sömn och för mig är fördelarna jättestora och jag saknar definitivt inte mitt vanevin längre. Är så nöjd med att inte dricka.

Tack för era kommentarer. När jag läser så håller jag med om att jag måste vänta tills det känns oviktigt. Men mina hjärnspöken håller på med mig dagligen. Övertalar mig, eller försöker. Har inte druckit nått än. När dagen väl kommer då jag provar ska jag ha bestämt hur mycket jag får dricka samt se om jag kan hålla mig till det. Fixar jag inte det så har jag ju svaret sen. Då får jag med stänga den dörren.

Så var en lång semester i måttlighet över! Allt är förändrat sedan jag först loggade in här i december 2020. Jag har genomfört första året av tre på i min omskolning. Jag har bytt arbete och gått ner till 50% för att orka med studierna och att tillfriskna från min depression. Jag har erkänt min depression och även om jag ännu inte hittat rätt behandling så är arbetet igång. Jag har orkat stå på mig och bytt läkare då den förra inte kunde hjälpa mig. Jag har bokat in en serie samtalsterapi under hösten. Jag har tagit initiativ till kontakt med de vänner som gör mig gott och valt bort alla som inte tillför mig något. Alkohol har inte längre någon central roll i mitt liv och jag har hittat var mitt riskbruk uppstår. Det har varit en självmedicinering under många år, från och till, när min depression har slagit till. Nu har jag fått insikt i det och nu har jag inget behov att dölja den längre. Naturligtvis har jag en lång väg att varandra men inser att det är själva livet.
Igår lånade jag en hund av en bekant och var ute med honom 1,5 timme. Det är en lite äldre och väldigt stillsam hund som gillar att sitta och studera människor och hundar som går förbi. Han och jag promenerade först i sakta mak och satte oss sedan och betraktade, människor, hundar och framförallt fåglar…han ”backade upp” intill mig och jag klappade/kliade honom där han önskade. Efter en timme gick vi hem och jag lämnade tillbaka honom till sin ägare. Efter detta har jag känt mig helt annorlunda. Lugn, harmonisk och kanske till och med lycklig, Hoppas att hunden känner det samma. Jag ska be att få låna honom igen om en vecka.
Dags att bli klar för jobb! Det känns pirrigt.

@Charlie70 🧡 Godmorgon 🌧️🤗
Kul att du hälsar på ibland!
Så bra att du hittat balansen i träningen. Och att du är fri från alla farliga laster!👍
Jag har förstått att du kämpar med din viktminskning som verkar gå trögt. Jag läste om en metod som kallas mattedieten. Där man tydligen väger både maten man ska äta och sig själv😊. Man bestämmer innan hur mycket man vill gå ner och under hur lång tid. Så väger man sig morgon och kväll. Skillnaden som blir på vågen ska man minska i matmängd varje dag...då ska det tydligen fungera, åtminstone på min bekant som testat.

Jag önskar jag tyckte det var roligt att löpträna men tyvärr... Jag är en jympatjej och friskispassen är de enda som får mig att fortsätta träna regelbundet. Däremot så ska jag verkligen försöka få till ett styrkepass en gång i veckan med start i september. Har förstått att när kroppen åldras är det viktigt att behålla styrkan i musklerna så gott det går.

Lycka till med allt Charlie! 🍀
Kram 🧡

@Fiktiv Jag höll upp en månad tidigare. Det måste ha varit Oktober eller November 2019 och det gick bra. Jag berättade inte för någon att jag planerade att göra det utan gjorde det bara och det kändes väl för mig som ett bevis på att jag inte var beroende. När väl dagen kom då jag tillät mig att dricka igen, det gick inte så bra. Jag minns att jag längtade till arbetsdagens slut då ett besök på systemet var planerat. Jag tänkte väl ta det lugnt ändå, men det blev inte riktigt så. Jag uppfyllde väl inte @Kennies krav på att lika gärna kunna avstå och det var väl dömt att misslyckas.

Jag lyckades dock efter det att tygla mig ibland och ibland gick det sämre. Jag vet inte hur jag skulle känna mig om jag bestämde mig för att dricka igen nu såhär ett år efteråt, men förmodligen likadant. Därför har jag stängt den dörren och det ger mig en sådan frihet. Sedan är vi alla olika också förstås.

Jag vet inte om det hjälpte dig, men det är min erfarenhet.

Hej,
En reflektion från mig, vet inte om det stämmer, men jag har en känsla av att så länge man är sugen på alkohol och längtar till att få dricka så har man nog kvar sitt mentala beroende och riskerar att få problem om man försöker dricka måttligt. Så inte förrän det känns oviktigt och man lika gärna kan avstå är det möjligt att ta ett glas utan stor risk för återfall. Man får vara ärlig mot sig själv och känna efter - om det känns viktigt att få ta ett glas är det säkrast att avstå.

@FinaLisa Tack för svaret 😊.

@Fiktiv ☀️ Godmorgon!

Jag har erfarenhet av att ha hållt upp med alkoholen i allt från en vecka till fyra månader.
Jag rekommenderar att du sätter en månad först och sedan ökar till tre. Läs och skriv på forumet så mycket du orkar, det är ett mycket bra stöd.
Har du klarat en månad har du ännu mer att vinna om du fixar tre månader.
Då kan du känna på riktigt hur kroppen mår och om du tycker det är värt att testa. Oftast ångrar man sig eftersom det inte blev så gott och härligt som man trodde...
Men varje människa måste ju få göra sina egna val och lära av konsekvenserna och jag önskar dig lycka till!🍀👍

Kram 🧡

Undrar lite när man kan våga dricka ett glas vin eller en öl efter ha haft problem med överkonsumtion? Vet att det är tidigt än, har hållt upp 14 dagar. Min tanke var ju aldrig att sluta helt men att hitta tillbaka till ett normalt och måttligt konsumerande. Har bestämt att hålla uppe en månad först och om det känns bra så kanske tre månader totalt. Bara för att se så det går bra. Hur har ni andra gjort med liknande problematik?

🌺

Hej FinaLisa! Inser att det är 23 olästa inlägga sedan jag var hos dig senast... Jag tycker att de dår triggerserna för mig har gällt det mesta tyvärr. Glad, ledsen, stressad, orolig, uttråkad, ja man kan dricka på precis alla känslor och det har jag gjort, det vet jag nu. Viktigt så klart att ha koll på dem när man vill vara måttlig. För mig har det varit att stänga dörren varje gång till triggern självdör. Fint att läsa att läget är något så när under kontroll hos dig i alla fall! Nu sätter väl Friskis i gång med sitt vanliga schema så det finns pass att gå på igen. Jag har ju dessutom börjat komplettera min jympa med korta springrundor de dagar jag inte jympar. Funkar jättebra för mig!
Kram!

@Maja71 Tycker du gjort en enastående prestation. Det finns en sorg över att en del vänner försvinner men även insikten om att det enda man haft gemensamt, är alkoholen. Jag festar ofta på fredagar för att jag inte vill vara ensam jämt. Är väldigt social och det är svårt att välja bort socialt umgänge. Bor i Uppsala och känner många men har få vänner. Det här är ett utmärkt forum för att dela tankar. Tänker att du kommer klara det och bara det du gjort hittills visar att du har resurser.

Sköt om dig! Thomas

@Nykter2021 💗 Tack, det gick bra i fredags. Ett litet ingrepp som gick på 20 minuter.

Förövrigt så funderar på vad det är för känslor hos mig som triggar igång alkoholsuget. Förutom stress och upprymdhet så är det också tristess.
När jag inte vet vad jag ska göra då kommer tankarna på lite vin...eller cider. 🙄
Om dessa känslor kommer på en söndag eller på andra tider då systemet är stängt så har jag inget sug överhuvudtaget. För då vet jag att det inte går att dricka. Det var samma på den tiden när jag rökte.
Jag kunde lätt vara utan cigaretter i flera timmar under tex en tåg- eller flygresa.
Så det är klart att beroende och sug har två olika dimensioner.
Ja, det var lite funderingar såhär i största allmänhet...🤔

Önskar alla en skön söndag ☀️

Kram 🧡🌷🧡

@Vitsippan. Jag har gjort undantag redan på min vita månad och känner ingen panik för det. Så fort jag sätter upp totalförbud, kvittar vad det gäller, så misslyckas jag. Jag har druckit vid två tillfällen då det var verkligen trevligt och festlig och jag har inte haft någon önskan att fortsätta. Mitt träningsprogram går som tåget även om min depression knackar på dörren. Det är deppigheten som behöver hållas stången och jag är ärligen lite rädd för vad som händer när vi går mot mörkare tider. Hoppas kunna hålla fast vid min löpning och kanske lägga på regelbunden styrketräning.
Det var ett tag sedan du var inne här - hoppas allt är bra!!

Hej @Maja71
Känner som du att jag behöver skaffa lite nya vänner. Pandemin har gjort att vi har kommit ifrån ”bjudningarna” och jag vill absolut inte tillbaka till det umgänget. Räknar mina vänner på en hand…
Jag har som du smugit igång löpningen efter många års uppehåll och tänker att jag kanske ska gå med i något löpargäng när hösten kommer - det är läskigt att springa själv när mörkret lagt sig. Jag kör ett 7 veckors program nu som ska leda till ett motionslopp i september. Det går framåt och jag är faktiskt förvånad över att jag når uppsatta mål varje vecka. Springer du lopp?

Klarvaken mitt i natten. Bättre att gå upp en liten stund och pränta ner tankarna istället för att ligga och vända/vrida i sängen. Jag är känslig för naturen och ute river stormen i träd och buskar.
Har haft en bra energi i helgen trots att jag känner depressionen knacka på dörren. Mycket har förändrats under 2021 och sedan jag ”erkände” mitt depressiva tillstånd och slutade spela glad är det mesta annorlunda. Den största skillnaden är faktiskt att min make hanterar min nedstämdhet på ett nytt sätt. Han har tagit in att det är depression det handlar om, vilket innebär att han inte behöver gå och undra om han gjort något fel. Det är en enorm förändring i vår över 20-åriga relation. Mitt medicinerande med vin är upphört sedan i april och sommaren har gått mycket bra. Sakta har jag tränat in nya vanor och njuter av att kroppen blir starkare. Förbud har alltid triggat mig och jag stannar i mitt beslut att vara måttligt med alkohol. För att det ska förbli så behöver jag fortsätta registrera och vara medveten om att 10-14 dagar mellan alkoholintag är bra. Att aldrig dricka i min ensamhet är bra.
Jag har ett litet dilemma och det är att vi naturligt genom Covid-19 lämnat umgänge bakom oss som kretsar runt alkohol och som egentligen inte har gett så mycket. Kvar finns ett mycket litet antal vänner - samtliga mycket måttliga. Vi behöver skaffa lite mer nyktra vänner. Får se vad det kan bli. Inget akut problem precis men det tål att tänkas på och ageras på…det spelar ingen roll om personerna är måttliga eller helnyktra utan mer att man har något gemensamt som inte innefattar alkohol. Det ger sig.
På tisdag är det dags att börja jobba. Jag ser verkligen fram emot det - nytt jobb på 50% och sedan omskolning på 50% under två år. Det är en så märklig känsla att äntligen göra verklighet av en gammal dröm. Som det varit sista veckan har jag haft för mycket tid att tänka så jag satte igång med att planera ett renoveringsprojekt. Det har jag nu stoppat då jag inser att jag går in i gamla hjulspår med mina projekt som sedan blir övermäktiga och så är den negativa spiralen av tvång tillbaka. På botten av spiralen väntar Herr Rioja. Jag ska inte dit igen. Det är slut mellan oss. Däremot har jag sett till att göra en rockad i huset som främjar hemarbete och studiero. Hela familjen är engagerad och alla har fått tänka igenom behoven. Alla har fått önskemål tillgodosedda och det känns att det är på väg att bli en fin balans i huset. Snart har vi bott här i fyra år. Idag söndag blir det lite småplock och städning. Kanske något inköp av någon detalj. En ny vecka ligger framför mig och jag registrerar 0 enheter och 0 sug.

@skrynkelnylle Har beställt tid på hälsocentralen för min alkoholism.Förvånande nog togs jag på allvar
,det känns underbart .Dags att sluta vara feg
annars super jag ihjäl mig,närmar mig 70 år.
Vill leva värdigt resten av livet....

Hoppas du mår ok Majaela!
Tänker på dig.

Kaffet smakar underbart efter en usel natts sömn. Vaken en gång i timmen fram till 05 då jag kände den riktiga sköna sömnen komma och då var det bara en halvtimme tills att klockan skulle ringa så jag fann det bättre att stiga upp.
Varmt och skönt ute. Det blir en fin avslutning på sommaren. Igår var det massor av människor ute i vårt område, ungdomar överallt som spelar boll och vuxna med barn som suger i sig det sista av semestern innan skolstart. Härligt med så mycket rörelse. Den är helt annan än vad den är på våren. Den är lugnare, mer självsäker och målmedveten.

Jag gav mig ut igår i stekande sol på mitt träningspass som ska leda mig fram till en bättre kondition. Hela schemat är egentligen helt matematiskt uträknat ifrån ett antal antagande. Jag kan konstatera att om man följer programmet så når man framgång. Så är det ju med allt och även med självhjälpsprogramet här på alkoholhjälpen. Tänk att jag ska behöva konstatera det om igen - om bara känslor kunde hålla sig i schack så skulle allt vara frid och fröjd. För så är det; känslor. Jag dricker på känslor, jag äter på känslor, jag ger mig ut och springer på en känsla.

Har bokat tid hos en ny samtalsterapeut och fått en ny läkartid om två veckor. Fram tills dess får jag fundera igen men håller mig till min timme på morgonen för tunga tankar. Fyller min dag med handlingar som är till godo för mig men även för andra. Anstränger mig för att vara vänlig mot dem jag möter på min väg.

Registrerar för gårdagen 0 enheter och 4 i sug.

@FinaLisa Tänker på dig idag och hoppas allt går bra!
Det var väldigt roligt att höra att ditt pass gick över förväntan! En sak i taget - eller hur?

Ha en fin helg!

@starten på det nya

Jag vet inte riktigt varför det blir för mycket. I grunden har jag nog en osund inställning till alkohol, eller osunda erfarenheter kanske? När jag var barn tex var det inte alls ovanligt att mina föräldrar blev så fulla att de inte visste vad de gjorde. Det var jättejobbigt för mig och jag skulle aldrig tillåta mina framtida barn att se mig på det sättet. Men samtidigt är jag medveten om att det i sammanhang med andra lätt blir för mycket för mig. Jag kan dricka både i sällskap och ensam, ibland tar vi ett glas vin till middagen på helgen och jag kan ta ytterligare ett eller två glas och vara nöjd så. Kan gå ut och äta och ta några glas till med min sambo utan att bli för full. Men med kompisar så går det inte, jag blir fullast. I och för sig så dricker mina vänner i dessa sammanhang också mycket. Alltså vi dricker ju i syfte att bli fulla om man får säga så. Men jag blir alltid fullast, jag gör bort mig och får minnesluckor. Jag dricker för mycket vid dessa tillfällen.

Jag läser på här inne på hemsidan och det är både givande och bra information som jag hittar, tackar för det :-)

Håller tummarna för dig i morgon FinaLisa!
Tycker också det är lite svårt med forumet, det är en sån produktion och så många personer som verkar helt underbara. Och läser jag här hinner jag knappt läsa annat, men var sak har sin tid. Nu är det forumet för mig.

Registrerar 0 enheter och 7 i sug.