skrev cthd i Mitt första riktiga försök

Godmorgon! Grattis - dag 19!!!
Och en vecka till har gått...

Ja, det är fasen inte lätt, det tar kraft och energi. Men det är sååå bra att du klarar av det. Ditt undermedvetna jobbar på att få tillbaka dig in i hur det brukade vara - det som under längre tid har varit normalt (men som egentligen inte är normalt). Jag tycker att det är skitjobbigt att behöva ta hand om vissa känslor utan att dricka, men jag försöker att känna efter lite mer hur det känns när det är 'rent' i systemet. Och stormen lägger sig till slut och då är det skönt att slippa vara bakis.
Önskar dig en supersöndag! 🤗


skrev asdffg i Mitt barn ska inte växa upp med fulla föräldrar

Vill förresten berätta att barnet var på väg att krypa ur sängen igen när jag sov nyktert, som tur var märkte min man det. Vi har ordnat nu så att det inte blir möjligt för hen att göra det. Kändes ändå skönt att det kunde hända trots nykter. Det skrämde mig rejält förra helgen. Oavsett så ska mitt barn inte ha fulla föräldrar och om det händer något ska vi/jag vara den trygga famn som hon behöver.


skrev asdffg i Mitt barn ska inte växa upp med fulla föräldrar

Tack så mycket för peppen. Det betyder mycket att höra från någon. Vaknade idag och mådde mycket bättre än igår, och vad jag brukar göra på lördagsmorgnar för den delen. @Sisyfos @majken_r @Nervöst lejon

tack så mycket. Nej det känns viktigt för mig att mina vänner inte gör en grej av att jag inte dricker och att vi kan umgås och ha roligt ändå. Inte någon som uppskattar mitt sällskap mer för att jag dricker. Det är så sant det med konstgjord energi. Har använt alkohol både för att bli upprymd men också för att kväva negativ/stressad energi i slutet av dagen då jag inte orkat ta mig igenom den. Tror att det med tiden blir lättare att lägga energin på rätt ställen. Idag känner jag mig inte alls uttömd på energi trots att jag träffat massa personer. Det var länge sedan sist. @kennie

Igår funderade jag på att ställa in dagens planer men är glad att jag inte gjorde det. Umgåtts med personer som jag mår bra av och där alkoholen inte är en viktig del av deras liv. Känner mig nöjd med mig själv idag. Hade varit så lätt igår att ta något att dricka. Glad att jag inte gjorde det. Att skriva här, få feedback och läsa andras erfarenheter gör att jag inte känner mig ensam i det här.


skrev Gabi79 i Jag vill vara måttlig och leva sunt

@Milady
Det där med städning. Ingenting har tagit emot, under min vecka 3, och behövt vänta till sen. Gjort såna städningar som man drar på och är skittråkiga. Inte varit ett dugg jobbigt.


skrev Gabi79 i Hatar att b

3 nyktra veckor idag! Barnen har konstaterad covid och det blir andra helgen i karantän. Gör ju saker enklare när man är i husarrest. Många olika sug, men ett glas rödvin känns mest lockande för tillfället. Har även jobbar varje dag i 3v, inkl helger, så min vinhjärna tycker jag förtjänar det. Dock håller jag inte med. Har mått ganska bra trots sjukdom och jag tror det har med nykterheten att göra.


skrev Nervöst lejon i Mitt barn ska inte växa upp med fulla föräldrar

@asdffg
Instämmer med de kloka svaren du redan fått! Det var riktigt starkt av dig att stå emot.


skrev Kennie i Jag vill vara måttlig och leva sunt

Ah, gillar också henne, låter som en skön kväll!


skrev Kennie i Mitt barn ska inte växa upp med fulla föräldrar

Hej, bra gjort att hålla din linje trots tråkiga kommentarer! Den som klagar på att nån annan inte dricker är antingen 15 år gammal, extremt egotrippad eller har själv alkoholproblem. Den vän som kräver att jag ska bryta ned mig själv för att hänga med i hens tempo är inte en god vän.
Förut var jag alltid bland de sista på festen och höll igång till sent på natten. Nu när jag inte dricker längre tröttnar jag tidigare. Precis som du skriver har man kul i början på kvällen, men om alla andra blir fulla och slutar lyssna på varandra så känner jag att det är dags att runda av. Förut tillförde jag konstgjord energi i form av alkohol, men det får man ju betala tillbaks med ränta dagen efter. Det priset är för högt att betala för något som uppenbarligen inte är så roligt att man vill delta nykter. Och det jag förstår nu är att det egentligen är det naturliga. Det är lagom att gå hem innan midnatt, då har man hunnit umgås ganska många timmar och behöver vila. Jag säger som Bob Hund- "Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal!" Jag tror att nykter livsstil handlar en hel del om att lyssna på sin kropp och respektera sina egna gränser. Det är ok att bli trött och behöva vila. Att stå upp för sig själv och sitt barn är värt all respekt, så stå på dig.


skrev majken_r i Mitt barn ska inte växa upp med fulla föräldrar

@asdffg så starkt av dig och hur du klarade av en svår situation. Deras kommentarer säger mer om dem än om dig. @Sisyfos skriver så bra, instämmer. Varm kram❤️


skrev Sisyfos i Mitt barn ska inte växa upp med fulla föräldrar

Starkt jobbat! Och precis som du skriver så vaknar du nog idag och känner dig stolt!
Du har helt enkelt tagit ansvar för dig själv, och för ERT barn. Det är visst en bedrift, särskilt om man har varit i träsket.
Förstår att du blev ledsen för att de inte lät dig vara ifred i ditt ickefrickande. Tänker att de som har problem med att andra inte dricker oftast är de som dricker för mycket själva och behöver ha en legitimitet i det.
Då är det provocerande med måttliga eller nyktra människor.
Fokusera på dig själv tycker jag. Vad behöver du för att må bra? Ibland är det skitjobbigt att tänka så. Man vet vad man måste/borde göra men hittar inte orken till förändring när man tänker på det som så stort. Men en liten sak i taget kan man bocka av nåt litet.
Och åter igen säg till dig själv att du var skitduktig! Och umge dig med personer som ger energi istället för de där gnällspikarna som hackar på andra och har åsikter om andra. Det behöver man inte om man mår bra i sig själv. Lycka till nu!


skrev asdffg i Mitt första riktiga försök

Hjärnan är så dum som tänker att man ska fira nykterhet med alkohol. Starkt av dig att inte gå på det. Låter som en mysig och själavårdande kväll. @Nervöst lejon


skrev asdffg i Mitt barn ska inte växa upp med fulla föräldrar

Fredag. Var i en situation som för mig annars varit triggande. Hade roligt i början av kvällen. Senare delen kände jag mig mest ledsen. Mest för att det gjordes en sådan grej av att jag inte drack. Det påpekades flera gånger och skämtades om även om det sades att det respekterades. Lite som när folk som äter kött ska prata om vegetarianens kost hela tiden. Varför ska det påpekas? Varför kan inte du dricka ditt och jag mitt? I andra hand blev jag ledsen för att folk avbröt varandra till höger och vänster trots att ingen ville erkänna sig full. När min hjärna till slut kollapsade av det här kände jag (uppfattade/tror förstås) hur de andra tyckte jag var tråkig. Ledsen på min man som alltid dricker för mycket.
Kände mig ensam ikväll. Att jag var en stämningsdödare för att jag inte drack, trots att jag till och med försökte ”bevisa” att jag är rolig och full av energi ändå.

Kommer vara stolt över mig själv imorgon. Skiter i vad alla andra tycker om det. Hör elaka kommentarer som man hört andra säga om andra förr ”inte som att det är en bedrift att inte dricka en dag, man är inte duktig för det. Inte som att hen är alkoholist”. Skiter i det. Är arg på hela situationen.


skrev asdffg i Mitt barn ska inte växa upp med fulla föräldrar

Ja, jag får finna något som man kan göra utanför hemmet tror jag. Behöver som du säger tillföra ny energi. Älskar att promenera och det kan ju vara något att börja med när jag inte kommer på något annat. @Kennie


skrev asdffg i Mitt barn ska inte växa upp med fulla föräldrar

Tack!
Känner att jag bemöter barnet på det sätt jag önskar och är den förälder jag vill. Men när min man kommer hem är jag helt slut. Ja någon typ av återhämtning behöver jag. Vet ju att intensiteten går i perioder. @Nervöst lejon


skrev asdffg i Mitt barn ska inte växa upp med fulla föräldrar

Kände mig snabbt återhämtad efter förlossningen. Har varit trött i många år dock. En del tid går till att fundera hur jag ska orka göra saker. Värdena har sett bra ut så vet inte vad som är felet. Blir snabbt utmattad av det mesta och behöver mycket tid för att återhämta mig rent mentalt. Blir trött av att träffa människor.
Tar lång tid för mig att somna och sen är som den är med en bebis. Hen vaknar flera gånger per natt. Sover när hen sover på dagen men oftast vaknar hen innan mig och då är jag i zombieläge ett tag tills jag vaknar till.
Vad skönt att du fick ordning på vitaminer och att orken kom tillbaka.@Sisyfos


skrev Kennie i Mitt barn ska inte växa upp med fulla föräldrar

Hej, fint att du känner dig starkare! Mitt standardförslag på aktivitet är promenad i natur, det hjälper alltid mig att bli glad och få flyt i tankarna. Och enkelt att bara göra. Har du annars någon aktivitet eller hobby du skulle kunna ta upp igen? När mina barn var små mådde jag väldigt bra av att få ägna mig åt min passion som är musik någon kväll per vecka. Kom alltid hem med ny energi fast jag var trött innan och helst bara ville stanna hemma. Man får hitta sin grej. I början kanske du bara behöver få vara ensam hemma ett par timmar och vila...


skrev Nervöst lejon i Mitt första riktiga försök

Dag 17
Den första kicken av att klara av att hålla mig nykter har börjat lägga sig nu och jag har börjat känna att jag kanske ska dricka lite ikväll för att se hur det känns nu. Det var ju trots allt inte så himla svårt att sluta, så kan ju ta litegrann ikväll.

Men NEJ! Den lätta tänker jag faktiskt inte gå på idag! Det är ju trots allt ett tecken på att det inte alls är så lätt att sluta i det långa loppet och det är det långa loppet jag ska springa.

Det blir ännu en lugn kväll med läsning, läsk och läggdags kl 22. Alla dagar behöver inte vara spektakulära eller innehålla något extra. Jag vill vänja mig vid och lära mig uppskatta lugnet och stabiliteten i det alldagliga.

Önskar er alla en skön fredagskväll.


skrev Nervöst lejon i Mitt barn ska inte växa upp med fulla föräldrar

@asdffg
Vad bra att du kämpar vidare trots jobbiga dagar! Och att du berättat för vänner. Väldigt starkt.

Jag minns känslan du beskriver från när mitt barn var riktigt litet. Han var en extra krävande bebis, jag var trött jämt och blev ofta så otroligt stressad att det kändes som om jag snart skulle kasta ut honom ur fönstret. Det gjorde jag aldrig, tack och lov, och det blev sakta lättare, men minns verkligen att den lilla, lilla stund man ibland fick som paus ofta "behövde" innehålla lite vin, för att dämpa den stressen och det dåliga samvetet över att man inte hanterade situationen bättre. Usch! Men lita på att du klarar det, du kan och det går över.
Tror du det finns något som kan få det att kännas lite lättare? Kan du få återhämtning?

Om du inte kommer på något att göra, så kanske du kan göra ut barnet och sambon några timmar i alla fall? ☺️


skrev Nervöst lejon i Mitt första riktiga försök

Ja, så måste det vara. Det är en förändringsprocess det här. Den kommer förmodligen ta tid.
Jag har dock börjat känna av fördelarna med piggare dagar. Hittills har min nyktra tillvaro inneburit mer aktiviteter på dagtid och mer vila på kvällen. Börjar numera gäspa stort redan vid kl 19 😅🥳@asdffg


skrev Sisyfos i Mitt barn ska inte växa upp med fulla föräldrar

En del av de saker som du beskriver, med svårigheten att sätta igång , hitta lösningar känner jag igen. Dels som direkt kopplat till alkoholen, dels när jag hade järnbrist. Så min fråga: det är 11 månader sen du fick barn, har du återhämtat dig? Det är ju både kroppen som ska återhämta sig och att allt annat ska funka. Jag behöver t.ex. ha mycket högre järnvärden än de som vården har som gränsvärden. Sen är det det där med sömnen. Vaknar du ofta på natten?
Jag tror att det är viktigt att se till att värdena är ok, att se till att skapa rutiner för utomhusvistelse/motion etc, så att man inte blir fast i det där att dagarna bara går och man inte får så mycket gjort. Känner du igen dig själv som du är nu? Alkoholen har helt klart den där passiviserande funktionen, så jag hoppas du slutar med den. Men för mig var järnbrist också avgörande och D-vitamin för den delen. Det är en underbar känsla när det ”kickar in” och man blir sig själv igen. Hade en liknande känsla efter första barnet tror jag, när jag kände att hjärnan började fungera normalt igen. Vet inte då om det var sömnen eller mina värden som var återställda, men fundera lite över om du känner igen dig. Fundera över vad du kan göra för att ”komma igång”, skapa rutiner. Och framförallt. Ha lite förståelse för dig själv. Om du slutar dricka nu, så har du alla möjligheter i världen att skapa något bra med ditt barn och din sambo. Jag tror du grejar det här. Alkoholen döljer ofta en del annat.


skrev asdffg i Mitt barn ska inte växa upp med fulla föräldrar

Tagit mig förbi fyra dagar varav en onsdag och samtliga känslomässigt jobbiga kvällar. En tuff period med barnet just nu. Hinner inte få den återhämtning och egentid jag egentligen skulle behöva. Får skylla mig själv då min man stöttar mig att göra annat. Vet bara inte vad. Mycket känns besvärligt och krångligt av någon anledning. Ska försöka komma på något att göra utanför hemmet i helgen och utan familjen. Svårt att prata om det här med att jag känner att jag blir galen ibland samtidigt som jag älskar barnet mest av allt. Får dåligt samvete.

Berättat för ett par kompisar idag att jag inte ska dricka på ett tag. Det kändes väldigt skönt då vi som regel dricker när vi ses.


skrev asdffg i Mitt barn ska inte växa upp med fulla föräldrar

Ja det gäller att låta bli. Idag har det känts lite lättare. Inte tänkt på alkohol trots jobbiga känslor. @Kennie @Nervöst lejon


skrev gorm i Sug eller betingning

Nu är jag tillbaka här igen efter nåt år eller två, och börjar med en kommentar till frågan: Är det beroende eller betingat? Det är nog både och.
Jag känner igen mig i allt för mycket ni skriver (igen) och kom nu (igen) fram till att det är dags att sluta. (Dag 8 idag) Konsumtionen låg väl på ungefär samma som dig och Charlies, men utan att konsumtionen ökade märkte jag att kroppen till slut inte ville vara med på samma sätt längre. Ja, den var väl aldrig jättepigg dagen efter, men med långvarig konsumtion och inte minst ökad ålder, så förändrades det till det sämre. Dessutom blev suget betydligt starkare sista halvåret, vilket gjorde att dagarna blev ett gissel, och jag fick alldeles för lite gjort. Så var jag också på VC, (bytte nyss,) och den "djäkla" läkaren var noggrann. För första gången någonsin skattade en läkare min konsumtion. Dessutom var mitt blodtryck betydligt högre än för ett år sedan. Hon tittade snett på mig, och tyckte det nog var bra att fundera på hälsan. Med kärlsjukdomar i släkten och skyhögt kolesterol var hon inte nådig. Så nu har jag gjort det.
Om jag kan eller vill vara totalt avhållsam för resten av livet? Dag ett var svaret kompromisslöst: Ja! Dag två började det svaja lite. Då tog jag kontakt med Respons, en kommunal instans i Göteborg där man kan få hjälp. De kräver, ja åtminstone nästan kräver, tre månaders nykterhet för att jobba med någon, och det handlar om samtal. Tre månader för att det tar så lång tid innan kroppen har återhämtat sig på alla plan. Jag köpte det upplägget, och plötsligt var det lättare, jag fick en respit för beslutet.
Hur som helst så har det varit förvånansvärt lätt denna gång. Suget finns där, men jag har bestämt mig för tre månader.
Då är jag tillbaka till ursprungsfrågan, beroende eller betingat? Både och! Suget finns där, men beslutsamheten håller det betingade stången.
Nu håller vi tummarna för varandra!


skrev Hippychick i Vågade till slut att ta tag i min alldeles för mycket alkoholkonsumtion

Hej o tack! Jo det låter som en bättre steg framåt. Det är bara så svårt att komma till skott. Ingen tid är bra tid och min partner är i samma läge fast han har inte tänkt så långt som mig….