Senaste kommentarerna i forumet

Lördagen gick bra, skulle skippat sista ölen….men drack inte ens upp vinet som jag köpt till maten. Ok kväll ändå, men siktar på ännu bättre nästa gång….

Har inte skrivit i den här tråden på tre månader. Glömt bort den lite även om jag alltid fyller i kalendern här inne. Den avrapporteringen är bra. Viktig.

Jag tycker egentligen att det går bra. Mår bra av alla glas jag hoppar över. Har inga anteckningar här om när det var ”som värst”. Å andra sidan räcker det att se mer klarsynt på vänners relation till alkohol för att reflektera ”jag brukade också vara så där”. Reflekterar. Ser deras cava svepas som vatten innan betalningen med servitrisen hunnit gå igenom.

Reagerar inte längre på att jag går förbi Systembolaget. Tänkte på det igår när jag gick förbi en och såg den långa lördagskön. Räknade inte efter ”hur mycket som finns hemma för att klara helgen”. Gick bara förbi och tyckte det var befriande. Jag var inte en del av det. Minns när ”en spontan promenad planerades så att den råkade vara förbi ett öppet systembolag innan stängningen”. Eller en gång när jag var ”tvungen” att åka och köpa en ny kudde en måndagskväll. För att Hemtex råkade ligga bredvid systemet. För det skäms jag.

Det finns såklart alkohol hemma men jag bryr mig inte att uppdatera lagret. Det är så skönt. Det står en öppen flaska rött på bänken. Den får bli sås. Tömmer den inte för att det inte, ja ni fattar. Stressen finns inte hos mig. Nästan så att den stärker mig. Att jag tänker ”jag är så oberoende nu att den inte utmanar mig”.

Men några saker och situationer skaver lite. Den sociala biten ”när det ska vara något i glaset”. När jag inte orkar vara den med vatten. Det går bättre. Jag styr om middagar till luncher. Ändrar AW till promenader. Tänker allt mer på att begränsningen att göra något socialt utan alkohol- inte ligger hos mig.

Jag försöker välja min glas. Det blev 5 i fredags. Nu ett ganska ovanligt tillfälle. Skulle kanske ha tackat nej till fördrinken. Och borde bett om te efter maten. Jag hade nog mest ett invant beteende i det aktuella sammanhanget. Men jag stängde inte festen som för ett år sedan.

Till slut. Den stora dräneringen som fortfarande finns. Som jag skriver om i den andra tråden om att vara Anhörig.
Det finns inget ljus i horisonten. Ständigt hans kaotiska relation till alkohol. Jag distanserar mig. Bär på en oventilerad sorg att min man alltid kommer alkoholist.

Idag inhandlades 1 flaska vin till maten ikväll som är till 2 personer. I vanliga fall skulle jag köpt BiB. Säkert för 4 gången denna veckan…..

Lördag! ☀️🍁❤️ god mat och dryck OCH fotboll ikväll.

Jag tänker inte tillåta att tråkigheter som jag inte står skuld till ska påverka min plan! 😤 inte rubba det braiga jag nu startat och är i 🤗

Fredag….varit sådär, saknar ork, motivation att jobba…men det ändra väl sig. Lite jobbiga privata saker, men håller mig lugn och kontrollerad. Tror ändå att det kommer bli en super fredag i lugnets tecken med god mat och bra sällskap.

Tack @Anoto ❤️
Idag är det fredag igen och jag har fortfarande ingen plan. Känner mig kidnappad igen av alkoholhjärnan. Jag ser framför mig att laga nån mustig gryta till ikväll med ett fylligt glas vin och sannolikheten är hög att det blir så. Det var när spritflaskor hamnade i garaget som det spårade ur. Jag har ju faktiskt kunnat dricka måttligt under några års tid, tänker alkoholhjärnan igen...
Även om nu inte alkoholberoende är ett kroniskt tillstånd så har jag det i generna. Har man en gång gett hän för suget så är det alltid där och lockar med sin snuttefilt. Jag är beroende, så enkelt är det.
Jag var nykter under 9 månader för ett par år sedan och insåg då att det gick ganska snabbt att vänja sig av med behovet under helt vanliga veckor. Kände att varför ska jag sitta hemma med min familj och dricka i soffan framför Bäst i test, det behövs ju inte! Mitt stora skav var det sociala. Jag blev mer och mer asocial. Tackade nej till inbjudningar och kalas när jag visste att "alla andra" drack. Jag tappade verkligen allt intresse, såg inte hur det skulle ge mig något ens om jag försökte.
Jag fixade inte det, jag saknade gemenskapen så mycket. Jag tänkte, -när jag så naturligt inte kände något behov hemma längre kunde jag ju välja att dricka lite under dessa sociala sammanhang. Sagt och gjort men inte helt oväntat så höll ju inte det så länge. Men jag gick inte in i problem igen, det gick tillbaka till relativt måttlighet på fredag och lördagar och kändes väldigt bra, jag blev ärligt talat allmänt lyckligare igen. Det är första gången nu som det spårat ur sedan dess, men det är jäkligt obehagligt hur fort det gick.
Jag har ett vilande beroende, så är det bara. Och en bipolär diagnos som i ett depressionsskov tillsammans med alkohol kastar mig långt ner och jag vet väl att då blir steget upp bara längre och längre.
Jag brukar säga att välja att dricka med ett vilande beroende är som att dansa på en knivsegg.
Ska försöka ge det ett försök ikväll med en joggingrunda, jag känner mig såpass återhämtad från veckan. Det är bland det effektivaste som finns för att lyfta dopaminnivåerna och kunna mota ett sug. Det är det minsta jag kan investera i mig själv idag.

Torsdag…undrar när jag börja känna skillnad på vikten. Att dra ner på alkohol så pass mkt som jag gjort och fyllekäk borde synas….väldigt snart…..tycker jag 🤓

Onsdag ✅ fortsätter att undvika alkohol och hoppas att jag snart ser piggare och fräschare ut 🙂

Fint att du lyckats lägga även denna dag till handlingarna utan a. Alla dagar man klarar utan är en seger.

Jag tackar mig själv för att jag fick hällt ut flaskan igår morse för igår kväll var jag riktigt låg. Jag grämde mig till och med för att jag gjort det och gick och sneglade på hyllan med folkölen när jag var och handlade efter jobbet men jag gick vidare. Tack och lov för jag gjorde det... för annars hade jag faktiskt inte tvekat hemma. Dock redan när jag gick och la mig så kände jag mig ganska avslappnad och glad att jag inte kunnat göra det jag tänkte. Likaså imorse så kände jag det sköna känslan av bättre sömn och motivationen är högre idag.

Såklart är vi alla olika. Du skriver fint om hur du vill leva och du vet vad du behöver för att kunna göra det. Jag tror också att med kunskap och självkännedom kommer man långt, självklart beroende på vilken typ av drickande man har.

Jag hoppas och tror att jag tagit tag i detta i tid och kan lära mig att dricka måttligt (jag har under vita perioder också tagit till annat, som godis och läsk för att ”stilla” begäret och tomheten..) eftersom jag hela tiden tänker på och är medveten om vad jag INTE vill med mitt drickande.

Vi hittar alla vår väg och klassisk storasyster som man är vill man ju inte belasta andra med sina problem. Dock har forum som detta hjälpt mig reda ut tankar och känslor och man kan skriva av sig utan att dömas.

Även fint att kunna skriva till en professionell rådgivare som bollar tillbaks ”vad tror du?” ”hur känns det för dig?” när man uttrycker tankar och funderingar.

Tisdag. Bra dag. Rest i jobbet. Hög risk, men blev bra! Ligger nerbäddad och kollar tv. Ser framemot hotellfrukost imorgon 🙂

Hej @Tjej82
Tack för din kommentar 😊 Det kan nog stämma att vi har en del gemensamt! Självklart är varje hjärna olika, varje beroendesystem fungerar på sitt eget sätt, och precis som jag vet att jag ofta måste tänka igenom det jag gör, kan ingen annan veta hur det blir för dig. Men jag önskar dig allt det bästa – självkännedom och kontroll.

Jag sitter hemma med ont i halsen och snuva och funderar lite på livet. Jag tror att anledningen till mitt drickande var att jag hamnade i en situation som jag egentligen absolut inte ville vara i. Jag hade varken livserfarenhet eller styrkan att ta mig ur den. Sedan några år tillbaka har situationen löst sig av sig själv, och jag känner att jag har fått mer distans, acceptans och förståelse för allt som händer omkring mig. Livet är kanske tuffare nu – sjukdomar kommer och går, och mycket händer som jag inte kan kontrollera – men jag vet att jag gör det jag tycker är bäst, och jag älskar mitt liv.

Jag samtalade med en psykolog när min pappa gick bort. Han hjälpte mig att bearbeta sorgen under några månader – det var skönt att kunna prata med någon utan att belasta sina närmaste. Intressant nog tyckte han, till skillnad från många andra, att det inte är någon konst att sluta dricka helt. Konsten är att använda hjärnan på ett klokt sätt: att ta kontroll över sitt beroendecentrum, förebygga, styra och reglera balansen. Han gav mig styrka, för han sa att om jag vill, så fixar jag det. Särskilt eftersom jag redan 2016 lyckades omvandla ett ganska allvarligt alkoholmissbruk till ett vanligt, ganska begränsat drickande.

Jag känner mig själv. Om jag skulle fokusera på att sluta helt, skulle jag inom fem minuter bli beroende av något annat – socker (inte bra om man har diabetes), shopping, sex, tabletter eller träning på ett skadligt sätt. Alla de beteendena skadar mig, och jag vill ta till dem när jag mår dåligt. Jag kan bli beroende av nästan vad som helst. Men jag vill inte sluta med allt detta för att då tappar livet sin smak, blir som att bo i ett kloster. Det handlar om att medvetet arbeta med balansen, se mig själv och tillåta mig det som är bra – allt i måttliga mängder. Det är komplext, men också vackert. Det gör mig till en människa. En sån här riktig människa, som jag kan verkligen blir förbannad och besviken på ibland, men som jag för det mesta älskar och även beundrar på ett knäppigt sätt.

@xyz23 nä precis. Fokus 1, bara återhämtning och alkoholfritt. Sen ett steg i taget.

Jag har tyvärr inte lyckats så bra. Jag klarade inte, eller rättare sagt hade inte ens motivation att låta bli i fredags. Detta klassiska "fredagsmys" som är så förknippat med många känslor och kortvarig njutning. Jag vet inte varför jag skrev sist att spriten var uthälld för det var den inte, jag hade verkligen mentalt hällt ut den men bara inte fått tillfället att gå ut och GÖRA det. Men i fredags blev det ingen sprit, "bara" ett par öl och nått glas vin så absolut sparsamt.
I lördags hade vi en sedan länge planerad utekväll med några vänner så det var dömt på förhand att dricka och det blev ju betydligt mer. I söndags blev det efter många mindre roliga aktiviteter under dagen också kvällsmys där familjen fixat med lite godis och film eftersom det var farsdag. Tyvärr hade inte vinflaskan jag köpte på fredagen som fortfarande var välfylld kommit bort från soffbordet så där gick ett par glas igen, inte mer, men söndagsmyset kändes då också fullbordat.
Igår var en ganska deppig kväll, min fru hade fått ett väldigt dystert besked ang hennes mammas hälsa så stämningen var låg. Återigen, slarviga som vi är i vår familj så stod det grejer kvar på soffbordet från i söndags, godis och fortfarande en skvätt vin kvar. Vi hyrde en film och började småäta igen. Denna gången så nöjde jag mig dock inte med den lilla skvätten vin som fanns kvar utan gick ut i garaget för att lägga den lilla grunden före vinet. Fan va kass jag är.
Nu är vinet äntligen slut! Och imorse precis innan jag satte mig i bilen för att köra till jobbet så gick jag in i garaget och hällde ut den sista flaskan på riktigt. Jag tog med de inte mindre än 4 tomflaskorna gömda uppe på hyllan för att lämna i glasåtervinningen.
Så ikväll kommer jag inte ha något vad jag än vill. Ska försöka fundera ut en plan inför fredag denna gången för det hade jag naivt nog inte sist.

En dag i taget...

Hej och välkommen!

Det är inget fel på dig. Din hjärna är kapad av alkoholdjävulen. Det är en riktigt lurig en. Den rekommendationen som brukar ges är 3 månaders nykterhet. Det går att ändras om man verkligen vill det själv och det låter som du har mycket som kan motivera dig. Hur ser din plan ut? Är det ett totalt alkoholstopp som är målet? Förlorat förtroende tar tid att bygga upp och genom handling är bästa sättet! Det är många här som går igenom samma mig själv inräknat 3 veckor nykter imorgon för denna gången. Läsa och skriva här hjälper! Annars är det bara att ta det dag för dag och njuta av all energi och tid man får till vettiga saker utan att vara bakrus trött!!! Kämpa på!

@Pragmatiker Hej,
Det är inget fel på dig, du har en ohälsosam relation till alkohol. Vad tror du om att prova med ett uppehåll på 3 månader till att starta med? Det ger dig tid att märka positiva uppsidor samt prova på några utmaningar som en nykter jul/nyår. Om det känns oöverkomligt så bör du ta en rejäl funderare på din relation till alkohol eftersom du är rädd.att.mista din sambo pga ditt drickande. Det ger dig en chans att börja med att återskapa förtroendet till din sambo. Var öppen med din sambo om ett eventuellt försök så får du säkert stöd och det blir enklare om sambon är på din sida och kan ge stöd.
Oavsett vad du gör.så.kan du alltid starta med att ringa alkoholhjälpens anonyma telefonrådgivning. Det skulle vara ett stort steg i rätt riktning.
Lycka till och se ditt inlägg i forumet som ett första steg i rätt riktning.

Inser att jag har ett alkoholproblem som skadar mitt förhållande.
Har inget och ingen att skylla på för mina alkoholvanor, problemet är mitt och detta är mitt sätt att få bekänna mitt fallerade och förhoppningsvis kunna ta itu med det.

Jag är en småbarnspappa med två fantastiska döttrar, en sambo som jag älskar enormt, ett jobb jag trivs med och är bra på och ett boende som jag är stolt över.
Mitt liv är nästintill perfekt, om det inte vore för att jag får infall jag uppenbarligen inte kan kontrollera.
Konsumerar inga jättemängder av alkohol och när jag gör blir jag inte en annan människa utan en mer avslappnad version av mitt vanliga jag.

Jag ljuger om min alkoholkonsumtion för min sambo. Varför det började var att vi har väldigt olika syn på vad en sund alkoholkonsumtion är. Istället för att stå för mina åsikter började jag smygdricka. Inte så att mängden i sig vore alarmerande men beteendet har nu skadat förtroendet till den grad att jag inser att jag kommer att förlora henne.
Detta har pågått under en längre tid och nästan alltid när hon varit hemifrån. Jag har blivit påkommen så många gånger att jag räknar med att bli påkommen varje gång trots att jag vet hur mycket jag skadar henne.
Jag vill kunna kontrollera mitt drickande och slippa ljuga. Framför allt vill jag sluta såra min sambo.
Och ändå gör jag det om och om igen.
Vad är det för fel på mig?

@eliz .Ja man får planera helgerna lite.

@eliz. Total igenkänning Jag var också helt däckad av trötthet. Kroppen är under reparation tänkte jag. Då kändes det lättare. Det går över🌸

Måndag….och jag är sååå galet trött 🫤

@Bubbelmorsan jodå, ngr lussekatter blev det 🙂

@eliz. 🌸🩷. Blev det bra med bakningen?

Igår hände jobbiga saker privat. Lyckades dock hantera det någorlunda bra. Kvällen lyckades ändå sluta i dur ❤️💕

Söndag 🤗 idag står det bakning på schemat. En promenad ska oxå hinnas med i ett skönt och stilla höstväder 🍁🍂🍁