Senaste kommentarerna i forumet

Hej FinaLisa!

Missar din tråd härinne ofta. Det blir så många ställen att kolla på.
@FinaLisa skrev:"Egentligen är det ju ingen stor grej men det sitter bara så inpräntat i hjärnan att det måste vara alkohol så fort något ska firas...🙄 Så dumt!"
Det där är så sant och inte bara när nåt ska firas, utan så ofta när man ska träffa vänner. Jag börjar tycka att det är rätt konstigt att dricka. Var ut i fredags och drack ett glas för mycket. Tre glas vin. Har ju satt två som gräns, men blev bjuden på ett glas och då blir det bara jobbigt att avböja. Eftersom jag är så ovan blev jag också berusad och jag gillar det inte. Det är egentligen rätt konstigt att gå ut med vänner och dricka sig till en berusningsnivå. Varför gör vi så? Vi känner varandra så pass bra att vi kan umgås nyktra. Det är ganska knäppt.
Önskar dig allt gott! Forumet finns här när du behöver. Jag har en aktiv period med det just nu.

@Varafrisk 🧡 Tack fina du!
En kram är alltid välkommen 🤗
Jag känner att jag sakta tonar bort från forumet både på gott och ont...
Har inte så mycket att säga längre, det känns som allt jag säger går på repeat...🙄
Och jag orkar inte läsa så mycket heller för den delen eller engagera mig i nytillkomna forumvänner.
Tyvärr får jag ju säga men min energipott är begränsad och jag kan inte överskrida den för då hamnar jag i skuld och mår dåligt.
Men min måttlighet håller hyfsat bra och jag är väldigt glad för det.

Håller tummarna för dig Varafrisk 💗
Du är en riktig kämpe på många plan.👏👏 Jag hoppas du ska hitta din balans i tillvaron.
Stor kram 🧡🌷🧡

Jag blir glad när jag läser ditt inlägg. Av medicinska skäl behöver jag dra ner på alkohol och sluta slentrianvanan att ta ett glas vin eller två till middagen. Jag lagar alltid mat efter hundpromenaden efter jobbet och då tycker jag att det är gott med ett glas vin. Måste dra ner ordentligt efter att ha fått neuropati i fötterna och därmed fått försämrad balans. Tack för ditt inlägg som fick mig att fatta att det kan finnas läkemedel om jag inte lyckas själv!😊
Lycka till!

@WildaMatilda hur går det för dig? Känner igen mig så mycket i det du skriver!

Dags för nya tag igen och jag är jätte motiverad. Vill dricka måttligt och kontrollerat och inte varje dag som senaste tiden. Har fått besked om att jag har gikt också vilket innebär att jag helst borde sluta helt. Har börjat denna vecka igen med “hjärntvätten“ lyssnat och läst mycket. Har ni tipps på hur det funkar bäst för er när suget kommer?

@FinaLisa Vill bara skicka en varm kram t dig. Saknar dig❤️

Kram🥰

Fortfarande en tung svart klump i magen.
Inget sug på alkohol tack vare den så denna helg är det inga problem att hålla sig nykter. Att se vindunken varje gång jag öppnar kylskåpet ger mig bara ångest, så den får vara kvar där. Skulle helst vilja gömma den för att glömma att den gett mej problem. Som jag brukar städa undan bevisen följande dag, över hur full jag har varit.
Gömma alla tomma flaskor och burkar. Städa toaletten efter spystänk, tvätta kläderna jag haft på mej, redigera statusuppdateringar på facebook…
Dölja. Förtränga. Gå vidare och nån dag senare hoppas att nästa fylla förtränger ångesten från den föregående.

Det funkar inte så nu.
Att fly är ingen lösning.
Jag ligger här i ånger och ångest och låter den vara. Låter tankarna snurra. Låter insikterna komma. Tillät mej även att gråta en skvätt.
Det blir en lång process att reda ut alla trådar. Jag som inte har tålamod, jag som inte tror mej ha tid. Nu får jag nog tänka om och låta allt ta sin tid.

Åtminstone pratar sambon med mej igen nu. Eller han svarar åtminstone på frågor som ”är du hungrig?” ”Har du gett hunden mat?”
Ett steg mot att vi kanske kan tala mera snart.
Men vi håller fortfarande distans. Tror vi behöver distans för att båda få tänka igenom saker och ting. Det skrämmer mej. Vad kommer vi att komma fram till?

Fortfarande en tung svart klump i magen.
Inget sug på alkohol tack vare den så denna helg är det inga problem att hålla sig nykter. Att se vindunken varje gång jag öppnar kylskåpet ger mig bara ångest, så den får vara kvar där. Skulle helst vilja gömma den för att glömma att den gett mej problem. Som jag brukar städa undan bevisen följande dag, över hur full jag har varit.
Gömma alla tomma flaskor och burkar. Städa toaletten efter spystänk, tvätta kläderna jag haft på mej, redigera statusuppdateringar på facebook…
Dölja. Förtränga. Gå vidare och nån dag senare hoppas att nästa fylla förtränger ångesten från den föregående.

Det funkar inte så nu.
Att fly är ingen lösning.
Jag ligger här i ånger och ångest och låter den vara. Låter tankarna snurra. Låter insikterna komma. Tillät mej även att gråta en skvätt.
Det blir en lång process att reda ut alla trådar. Jag som inte har tålamod, jag som inte tror mej ha tid. Nu får jag nog tänka om och låta allt ta sin tid.

Åtminstone pratar sambon med mej igen nu. Eller han svarar åtminstone på frågor som ”är du hungrig?” ”Har du gett hunden mat?”
Ett steg mot att vi kanske kan tala mera snart.
Men vi håller fortfarande distans. Tror vi behöver distans för att båda få tänka igenom saker och ting. Det skrämmer mej. Vad kommer vi att komma fram till?

@Annja @majken_r
Tack snälla för era fina ord, och mottagande här på forumet. Det känns absolut som ett stort steg, samtidigt långt ifrån oövervinnerligt. På något sätt har jag nog väntat och förberett mig på det här steget under flera år, till och med längtat efter det tror jag.
Just nu är det ett enkelt steg. Målet känns självklart och ambitionen att nå det starkare än någonsin, förmodligen för att den för första gången är äkta. Samtidigt är det lätt att oroa sig över att det jag känner idag beror på att såret är så färskt. Att när skuld och skamkänslorna bleknar inte vara stark nog att hålla fast och fortsätta vilja förändras. Kanske är det därför jag kände ett behov av att skriva om mina tankar och känslor redan nu. Som en försäkring mot de strider som väntar. Att kunna gå tillbaka, reflektera, som en del i tillfrisknandet.
Jag har startat behandlingsprogrammet här på alkoholhjälpen denna veckan och ser fram emot en lång alkoholfri period.

@Ensvensktiger vilken fin och djup beskrivning av dina inre tankar och känslor. Ett perspektiv som alla runt personer med alkoholproblem borde läsa och reflektera över🥰

@Ensvensktiger ryser av att läsa..fint beskrivet om det svåra. Ett stort steg🙏🏼

Och man står där, naken, blottad, skamsen. Påkommen med en lögn igen och inser att jag sårat den jag älskar mest igen. Hur många gånger är det min älskling? Jag kan inte ens räkna. Eller vågar jag inte tänka efter, rädd att översköljas av minnen från de händelser som ligger djupast ner i skammen i min kropp. De minnen som bara man nuddar vid dem blir så stora att man får svårt att andas.
Vilka minnen gör mest ont? Födelsedagar, semestrar och andra högtidsdagar såklart när det var tänkt att vi skulle fira som ett par, eller en familj. Men också en alldeles vanlig fredag, eller onsdag, eller vilken veckodag som helst. Många av de minnen som känns värst är från orden jag hör dagen efter komma från min mun. Eller två dagar efter för du var för arg för att prata med mig direkt. Orden som formas till lögner, bortförklaringar och ursäkter. Jag ljuger för dig igen och det gör så jävla ont i mig, skär rakt in i bröstet. Men jag vågar inte berätta..

Att mitt i den största skammen känna en strimma hopp som bryter igenom, slår sig fri och växer. Jag ska aldrig mer behöva ljuga om alkohol, och jag ska aldrig mer behöva ha ångest över att jag druckit för mycket i smyg eller försvarat ett onyktert beteende med nya lögner.
Nu ligger alla kort på bordet jag känner mig för första gången fri. Det finns inga mer lögner att dölja och jag är fri att påbörja en ny resa i mitt liv, i vårat liv, tillsammans till 100% för första gången. En lång och krokig resa antar jag, men siktet har aldrig någonsin varit så tydligt inställd på ett mål som det är idag.

Jag skapar en ny tråd här nu.
För det började blåsa en storm här nu och jag tror den kommer att blåsa ett bra tag.
Och jag känner nu just att jag vill hålla mej kvar här för att själv inte blåsa bort.

Jag skall hålla en paus med spriten, det är mitt första mål. Sen hoppas jag att det skall hjälpa mej att bli måttlig. Jag tror ju att det ska gå, det lyckas ju ibland. Men nu just vill jag bara lyckas hålla mig från den ett bra tag.

Insikter gör mej illamående.
Jag har alldeles för många tankar och känslor och vet inte hur jag ska hantera dem. Sedan lördagens fylla har jag knappt kunnat äta, så full av skam och skuld är jag fortfarande 4 dagar efter fyllan. Relationen till min sambo har fått sej en ordentlig törn efter helgen.
Jag inser att vårt förhållande är något vi måste tänka igenom. Före helgen skulle jag inte haft en sådan tanke, men tror ändå det är något som legat och pyrt som man tidigare inte velat tänka på. Och jag inser att jag inte varit ärlig mot mej själv. När man förnekar något inom sig själv börjar man till sist tro på det också.
Det är förändringar på gång här, det känner jag.
Jag hoppas bara att det dåliga blåser bort och det som är bra skall lämnas kvar. Emellanåt vet jag inte vad som är bra och vad som är dåligt.
En tid utan spriten kanske får en att tänka klarare.

Kör på, det blir inte lättare att sluta någon annan gång. Däremot så minskar suget vartefter. Läkare har ju tystnadsplikt, tror inte det kan leda till indraget körkort att söka hjälp för alkoholberoende. Men att skriva mycket här kan vara en god hjälp. Jag tycker du ska sätta en tydlig plan för nedtrappnigen, hur många dagar den får ta. Och sen kämpa dig igenom den första nyktra veckan, det blir snabbt bättre! Styrka till dig!

@FinaLisa Tack för ditt stödjande inlägg. Det behövs. Som jag nämnt i tidigare inlägg, så är jag ordentligt alkoholberoende. Suget är enormt och jag vet inte hur länge jag kommer att klara av det. Varje minut och timme på kvällen är en kamp hela tiden.
Har haft ett inledande samtal med min fru och ho inser att vi dricker allt för mycket. Hon är med på att halvera och har diskuterat om att ta långa kvällspromenader. Kämpar vidare och får se hur det går. Hoppas. med fy för tusan vad det alkoholen suger och lockar!
Skall kolla programmet du hänvisar till och försöka följa det.
Det blev ingen vit dag i måndags kväll.
Klarade helt enkelt inte av det. Blev ca 4 cl Whisker bara för att bli av med den värsta abstinensen, så nästa mål får det bli, att halvera konsumtionen denna veckan. Känns nästan som om det ochså kommer att misslyckas, men skall kämpa så gott jag kan. Lovar! Skall försöka uppdatera hur det går och kommer INTE att ge upp.
Trodde aldrig att det skulle eller kunde vara så här svårt.

@Annja Tack för dina stödjande kommentarer! De behövs. Tyvärr är det ingen alternativ att kontakta beroendemottagningen av flera orsaker. Vågar helt enkelt inte, då konsekvenserna kan bli för stora med indraget körkort mm. Fungerar inte min plan kanske det inte finns något alternativ och får göra en ny bedömning.
Kommer att ta ansvar för mitt eget drickande i första hand, då stödet inte riktigt finns av min fru. Inte än i vart fall men hoppas på en förändring.
Förstått at jag är långt ifrån ensam i den här situationen då jag läst otaliga andra inlägg här, innan mitt eget.
Är tyvärr ordentligt alkoholberoende och vet inte om det bästa egentligen skulle vara att sluta helt med drickandet, då det är uppenbart att suget är allt för stort. Kommer att uppdaterar hur det går.

Hej Tombor!
Helt sant att det krävs mer för samma effekt - och inte mycket till "förgyllning" kvar nästa morgon...
Ofta slår ju suget till sent på eftermiddagen, säkert för att jag är hungrig också, ibland går det över efter middagen. Men verkligen inte alltid.
Jag går och tränar ett par kvällar i veckan, men det finns ju tid för ett par glas vin när jag är hemma igen... Eller så träffar jag någon kompis ibland, vilket tyvärr också ofta innebär några glas vin.
Annars blir det mycket tv, vilket inte livar upp tillvaron jättemycket. Samtidigt jobbar jag heltid och är ganska trött på kvällarna, så att hitta på något då tar emot.
Läser rätt mycket, men inte på kvällarna. Så att låta tv:n vara avstängd och i stället sätta mig med en bok och en kopp te kan kanske vara något.
Jag är tyvärr både lat och rastlös på samma gång - en dålig kombo!
Tack för ditt svar.

@Charlie70 🧡 Godmorgon!
Ja, det är höst i luften nu, igår hade jag vantar på mig när jag cyklade till träningen.

Igår tittade jag på Fråga Doktorn på SVT och som till en del handlade om nya studier inom alkoholforskningen.
Väldigt skrämmande resultat som gav mig oroskänslor...😟
Det visar sig att även väldigt måttliga mängder ökar risken för cancer och med flera procent än man tidigare trott.
Man blir definitivt inte sugen på att dricka när man hör detta.
Rebecca Åhlund, som nykter alkoholist var i studion och blev intervjuad. Intressant!
Jag har inte läst hennes bok "Jag som var så rolig att dricka vin med"
Ibland kan jag bli så trött på all litteratur som handlar om missbruk av olika slag...men såklart att det är bra att de finns och hjälper många att komma till insikt.
Men nu får det bli en längre period av nykterhet för mig känns det som.
Jag var på fest häromkvällen och hade inga problem med att dricka Coca-Cola istället för alkohol.
Egentligen är det ju ingen stor grej men det sitter bara så inpräntat i hjärnan att det måste vara alkohol så fort något ska firas...🙄 Så dumt!

Önskar alla en fin tisdag🍁🍂🍄
Kram 💚

@Abraxa Tror att det är många som tänker och känner som du. Alkoholen kan ju vara ett snabbt sätt att förgylla tillvaron. Problemet kan vara att det behövs mer alkohol allt oftare för att få samma effekt. Själv har funderat på vad jag kan göra istället? Har du några intressen? Vad gjorde du innan alkoholen kom att betyda så mycket? Lätt att glömma vilket jag gjort! Skriv gärna och berätta!

Hej Thule! Välkommen hit🧡
Jag håller med vad Annja skriver i sitt inlägg. Du har absolut inget att förlora på att minska ditt intag av alkohol. Tvärtom så har du allt att vinna.
Din fru kommer säkert att tycka du är jobbig till en början. Men allteftersom så kommer hon märka hur positiva effekter det kommer att få för din del.
Så ta hjälp av programmet här på Alkoholhjälpen och på detta Forum med olika rum finns massa människor som vill peppa och stötta dig! 😊
Många lyckönskningar till dig🍀🍀🍀

@Thule precis som du säger kan bara du ta ansvar för ditt drickande och din fru ta ansvar för sitt drickande. Börja med dig själv. Var tydlig till din hustru att du vill ta ta tag i DITT beroende oavsett hur hon gör med sitt drickande. Tala om att du förväntar dig att hon respekterar ditt val. Det är fint att du hittat hit och skriver av dig. Börja med alkoholprogrammet i dag och ta kontakt med beroende mottagning i din närhet i morgon. Vänta inte. Du är inte ensam....så många här som kämpar med olika bakgrund med varierande riskbruk/missbruk/alkoholism.
Du fixar detta !! Lycka till

Dricker själv 2 flaskor whiskey och min fru 2 bag in box i veckan, fördelat ganska jämt över 7 dagar på kvällarna. Sällan mindre och tyvärr ibland mer, vilket givetvis är för mycket. Har både insett och accepterat mitt alkoholberoende och överkonsumtionen. Inser att något måste göras, men inte ännu min fru. Tror dessutom att det bästa vore att göra det tillsammans.

Drickandet har på 10 år ökat från 1 flaska resp. bag in box varannan vecka till det vi dricker nu och har pågått i ca 2 år.

Har det senaste året försökt trappa ned flera gånger, men misslyckas hela tiden. Klarat av att dra ned en vecka ibland samt med några enskilda vita dagar då och då, men inte mer. Har ”lånat” vin från henne när jag inte själv köpt något och så har det börjat om igen.

Min fru försökte en gång för ett tag sedan dra ned, men misslyckades också. Nu vill hon inte ens försöka och det är mycket svårt att prata med henne om det. Försöker i samtalen så gott jag kan att inte skuldbelägga henne, men påpekar och antyder att det är en orimligt hög konsumtion vi har, samt nämner de skador vi kan få eller kanske redan har fått.

Har ännu inte vågat använda ordet alkoholism, men inser själv att det nog är så, att vi båda är alkoholiserade och uppenbart har ett alkoholberoende.

Vi både arbetar och lever ihop (företagare) och i stort sett ingenting i vårt liv har än så länge påverkats negativt och därför menar hon att det inte gör någonting att vi dricker så mycket.

Dessutom, när jag på ett seriöst sätt på måndagen förra veckan försökte sluta helt med att dricka på vardagarna, fick hon mer eller mindre panik redan efter två vita dagar och trugade mig till att jag skulle börja dricka igen, vilket jag då tyvärr också gjorde. Sedan fortsatte drickandet i gamla hjulspår resten av veckan.

Nu är det är måndag igen och skall göra mitt bästa för att klara i vart fall 2 vita dagar igen, samt att mitt första delmål är att dra ned till högst en flaska i veckan.

Inser att mitt eget drickande i första hand är mitt ansvar och val och ingen annans och tänker informera henne om det.

Ni får gärna önska mig lycka till och ge mig goda råd och förslag på vad jag/vi skulle kunna göra för att lyckas.
Tror verkligen att det behövs och hoppas på att någon här kanske kan hjälpa mig på vägen!

Kommer att uppdatera hur det hela utvecklar sig, även om jag misslyckas. Kommer i så fall att försöka igen.

Ta hand om er och lycka till med ev. egna mål med drickandet

@FinaLisa jag känner igen det där med barn som är lik sin andra förälder med sidor man inte riktigt klarade av på den tiden man var ett par. Jobbigt...

Hoppas du har det fint och kan njuta av den inkommande hösten. Normalt tycker jag det är helt ok när det är dags för den men i år känns det annorlunda. Vet inte varför. Drömmer om evig sommar just nu. Har börjat tända ljus på kvällarna och det är mysigt. Ska strax ta in de sista pelargonerna och sätta lite höstblommor i ett par krukor i stället.

Kram!

Tack för ditt svar! Du har säkert rätt, minns att jag hört någon gång att man förstör förmågan att känna lycka om man dricker ofta. Jag ska försöka få tag på Grace bok, sett att flera här på forumet nämner den. @Kennie

Hej och välkommen!
Alkoholberoendet har effekten att allt känns trist utan alkohol. Men det förändras när beroendet försvinner. Ge det tre månader och läs på mycket om alkohol under tiden. Kan rekommendera Annie Grace bok Tänka klart. Man hittar tillbaka till livsglädjen utan alkohol, ha lite tålamod och ge inte upp för snabbt. Det är inte synd om en för att man inte dricker, det är mycket mer synd om en när man är alkoholberoende.