Senaste kommentarerna i forumet

Så var en lång semester i måttlighet över! Allt är förändrat sedan jag först loggade in här i december 2020. Jag har genomfört första året av tre på i min omskolning. Jag har bytt arbete och gått ner till 50% för att orka med studierna och att tillfriskna från min depression. Jag har erkänt min depression och även om jag ännu inte hittat rätt behandling så är arbetet igång. Jag har orkat stå på mig och bytt läkare då den förra inte kunde hjälpa mig. Jag har bokat in en serie samtalsterapi under hösten. Jag har tagit initiativ till kontakt med de vänner som gör mig gott och valt bort alla som inte tillför mig något. Alkohol har inte längre någon central roll i mitt liv och jag har hittat var mitt riskbruk uppstår. Det har varit en självmedicinering under många år, från och till, när min depression har slagit till. Nu har jag fått insikt i det och nu har jag inget behov att dölja den längre. Naturligtvis har jag en lång väg att varandra men inser att det är själva livet.
Igår lånade jag en hund av en bekant och var ute med honom 1,5 timme. Det är en lite äldre och väldigt stillsam hund som gillar att sitta och studera människor och hundar som går förbi. Han och jag promenerade först i sakta mak och satte oss sedan och betraktade, människor, hundar och framförallt fåglar…han ”backade upp” intill mig och jag klappade/kliade honom där han önskade. Efter en timme gick vi hem och jag lämnade tillbaka honom till sin ägare. Efter detta har jag känt mig helt annorlunda. Lugn, harmonisk och kanske till och med lycklig, Hoppas att hunden känner det samma. Jag ska be att få låna honom igen om en vecka.
Dags att bli klar för jobb! Det känns pirrigt.

@Charlie70 🧡 Godmorgon 🌧️🤗
Kul att du hälsar på ibland!
Så bra att du hittat balansen i träningen. Och att du är fri från alla farliga laster!👍
Jag har förstått att du kämpar med din viktminskning som verkar gå trögt. Jag läste om en metod som kallas mattedieten. Där man tydligen väger både maten man ska äta och sig själv😊. Man bestämmer innan hur mycket man vill gå ner och under hur lång tid. Så väger man sig morgon och kväll. Skillnaden som blir på vågen ska man minska i matmängd varje dag...då ska det tydligen fungera, åtminstone på min bekant som testat.

Jag önskar jag tyckte det var roligt att löpträna men tyvärr... Jag är en jympatjej och friskispassen är de enda som får mig att fortsätta träna regelbundet. Däremot så ska jag verkligen försöka få till ett styrkepass en gång i veckan med start i september. Har förstått att när kroppen åldras är det viktigt att behålla styrkan i musklerna så gott det går.

Lycka till med allt Charlie! 🍀
Kram 🧡

@Fiktiv Jag höll upp en månad tidigare. Det måste ha varit Oktober eller November 2019 och det gick bra. Jag berättade inte för någon att jag planerade att göra det utan gjorde det bara och det kändes väl för mig som ett bevis på att jag inte var beroende. När väl dagen kom då jag tillät mig att dricka igen, det gick inte så bra. Jag minns att jag längtade till arbetsdagens slut då ett besök på systemet var planerat. Jag tänkte väl ta det lugnt ändå, men det blev inte riktigt så. Jag uppfyllde väl inte @Kennies krav på att lika gärna kunna avstå och det var väl dömt att misslyckas.

Jag lyckades dock efter det att tygla mig ibland och ibland gick det sämre. Jag vet inte hur jag skulle känna mig om jag bestämde mig för att dricka igen nu såhär ett år efteråt, men förmodligen likadant. Därför har jag stängt den dörren och det ger mig en sådan frihet. Sedan är vi alla olika också förstås.

Jag vet inte om det hjälpte dig, men det är min erfarenhet.

Hej,
En reflektion från mig, vet inte om det stämmer, men jag har en känsla av att så länge man är sugen på alkohol och längtar till att få dricka så har man nog kvar sitt mentala beroende och riskerar att få problem om man försöker dricka måttligt. Så inte förrän det känns oviktigt och man lika gärna kan avstå är det möjligt att ta ett glas utan stor risk för återfall. Man får vara ärlig mot sig själv och känna efter - om det känns viktigt att få ta ett glas är det säkrast att avstå.

@FinaLisa Tack för svaret 😊.

@Fiktiv ☀️ Godmorgon!

Jag har erfarenhet av att ha hållt upp med alkoholen i allt från en vecka till fyra månader.
Jag rekommenderar att du sätter en månad först och sedan ökar till tre. Läs och skriv på forumet så mycket du orkar, det är ett mycket bra stöd.
Har du klarat en månad har du ännu mer att vinna om du fixar tre månader.
Då kan du känna på riktigt hur kroppen mår och om du tycker det är värt att testa. Oftast ångrar man sig eftersom det inte blev så gott och härligt som man trodde...
Men varje människa måste ju få göra sina egna val och lära av konsekvenserna och jag önskar dig lycka till!🍀👍

Kram 🧡

Undrar lite när man kan våga dricka ett glas vin eller en öl efter ha haft problem med överkonsumtion? Vet att det är tidigt än, har hållt upp 14 dagar. Min tanke var ju aldrig att sluta helt men att hitta tillbaka till ett normalt och måttligt konsumerande. Har bestämt att hålla uppe en månad först och om det känns bra så kanske tre månader totalt. Bara för att se så det går bra. Hur har ni andra gjort med liknande problematik?

🌺

Hej FinaLisa! Inser att det är 23 olästa inlägga sedan jag var hos dig senast... Jag tycker att de dår triggerserna för mig har gällt det mesta tyvärr. Glad, ledsen, stressad, orolig, uttråkad, ja man kan dricka på precis alla känslor och det har jag gjort, det vet jag nu. Viktigt så klart att ha koll på dem när man vill vara måttlig. För mig har det varit att stänga dörren varje gång till triggern självdör. Fint att läsa att läget är något så när under kontroll hos dig i alla fall! Nu sätter väl Friskis i gång med sitt vanliga schema så det finns pass att gå på igen. Jag har ju dessutom börjat komplettera min jympa med korta springrundor de dagar jag inte jympar. Funkar jättebra för mig!
Kram!

@Maja71 Tycker du gjort en enastående prestation. Det finns en sorg över att en del vänner försvinner men även insikten om att det enda man haft gemensamt, är alkoholen. Jag festar ofta på fredagar för att jag inte vill vara ensam jämt. Är väldigt social och det är svårt att välja bort socialt umgänge. Bor i Uppsala och känner många men har få vänner. Det här är ett utmärkt forum för att dela tankar. Tänker att du kommer klara det och bara det du gjort hittills visar att du har resurser.

Sköt om dig! Thomas

@Nykter2021 💗 Tack, det gick bra i fredags. Ett litet ingrepp som gick på 20 minuter.

Förövrigt så funderar på vad det är för känslor hos mig som triggar igång alkoholsuget. Förutom stress och upprymdhet så är det också tristess.
När jag inte vet vad jag ska göra då kommer tankarna på lite vin...eller cider. 🙄
Om dessa känslor kommer på en söndag eller på andra tider då systemet är stängt så har jag inget sug överhuvudtaget. För då vet jag att det inte går att dricka. Det var samma på den tiden när jag rökte.
Jag kunde lätt vara utan cigaretter i flera timmar under tex en tåg- eller flygresa.
Så det är klart att beroende och sug har två olika dimensioner.
Ja, det var lite funderingar såhär i största allmänhet...🤔

Önskar alla en skön söndag ☀️

Kram 🧡🌷🧡

@Vitsippan. Jag har gjort undantag redan på min vita månad och känner ingen panik för det. Så fort jag sätter upp totalförbud, kvittar vad det gäller, så misslyckas jag. Jag har druckit vid två tillfällen då det var verkligen trevligt och festlig och jag har inte haft någon önskan att fortsätta. Mitt träningsprogram går som tåget även om min depression knackar på dörren. Det är deppigheten som behöver hållas stången och jag är ärligen lite rädd för vad som händer när vi går mot mörkare tider. Hoppas kunna hålla fast vid min löpning och kanske lägga på regelbunden styrketräning.
Det var ett tag sedan du var inne här - hoppas allt är bra!!

Hej @Maja71
Känner som du att jag behöver skaffa lite nya vänner. Pandemin har gjort att vi har kommit ifrån ”bjudningarna” och jag vill absolut inte tillbaka till det umgänget. Räknar mina vänner på en hand…
Jag har som du smugit igång löpningen efter många års uppehåll och tänker att jag kanske ska gå med i något löpargäng när hösten kommer - det är läskigt att springa själv när mörkret lagt sig. Jag kör ett 7 veckors program nu som ska leda till ett motionslopp i september. Det går framåt och jag är faktiskt förvånad över att jag når uppsatta mål varje vecka. Springer du lopp?

Klarvaken mitt i natten. Bättre att gå upp en liten stund och pränta ner tankarna istället för att ligga och vända/vrida i sängen. Jag är känslig för naturen och ute river stormen i träd och buskar.
Har haft en bra energi i helgen trots att jag känner depressionen knacka på dörren. Mycket har förändrats under 2021 och sedan jag ”erkände” mitt depressiva tillstånd och slutade spela glad är det mesta annorlunda. Den största skillnaden är faktiskt att min make hanterar min nedstämdhet på ett nytt sätt. Han har tagit in att det är depression det handlar om, vilket innebär att han inte behöver gå och undra om han gjort något fel. Det är en enorm förändring i vår över 20-åriga relation. Mitt medicinerande med vin är upphört sedan i april och sommaren har gått mycket bra. Sakta har jag tränat in nya vanor och njuter av att kroppen blir starkare. Förbud har alltid triggat mig och jag stannar i mitt beslut att vara måttligt med alkohol. För att det ska förbli så behöver jag fortsätta registrera och vara medveten om att 10-14 dagar mellan alkoholintag är bra. Att aldrig dricka i min ensamhet är bra.
Jag har ett litet dilemma och det är att vi naturligt genom Covid-19 lämnat umgänge bakom oss som kretsar runt alkohol och som egentligen inte har gett så mycket. Kvar finns ett mycket litet antal vänner - samtliga mycket måttliga. Vi behöver skaffa lite mer nyktra vänner. Får se vad det kan bli. Inget akut problem precis men det tål att tänkas på och ageras på…det spelar ingen roll om personerna är måttliga eller helnyktra utan mer att man har något gemensamt som inte innefattar alkohol. Det ger sig.
På tisdag är det dags att börja jobba. Jag ser verkligen fram emot det - nytt jobb på 50% och sedan omskolning på 50% under två år. Det är en så märklig känsla att äntligen göra verklighet av en gammal dröm. Som det varit sista veckan har jag haft för mycket tid att tänka så jag satte igång med att planera ett renoveringsprojekt. Det har jag nu stoppat då jag inser att jag går in i gamla hjulspår med mina projekt som sedan blir övermäktiga och så är den negativa spiralen av tvång tillbaka. På botten av spiralen väntar Herr Rioja. Jag ska inte dit igen. Det är slut mellan oss. Däremot har jag sett till att göra en rockad i huset som främjar hemarbete och studiero. Hela familjen är engagerad och alla har fått tänka igenom behoven. Alla har fått önskemål tillgodosedda och det känns att det är på väg att bli en fin balans i huset. Snart har vi bott här i fyra år. Idag söndag blir det lite småplock och städning. Kanske något inköp av någon detalj. En ny vecka ligger framför mig och jag registrerar 0 enheter och 0 sug.

@skrynkelnylle Har beställt tid på hälsocentralen för min alkoholism.Förvånande nog togs jag på allvar
,det känns underbart .Dags att sluta vara feg
annars super jag ihjäl mig,närmar mig 70 år.
Vill leva värdigt resten av livet....

Hoppas du mår ok Majaela!
Tänker på dig.

Kaffet smakar underbart efter en usel natts sömn. Vaken en gång i timmen fram till 05 då jag kände den riktiga sköna sömnen komma och då var det bara en halvtimme tills att klockan skulle ringa så jag fann det bättre att stiga upp.
Varmt och skönt ute. Det blir en fin avslutning på sommaren. Igår var det massor av människor ute i vårt område, ungdomar överallt som spelar boll och vuxna med barn som suger i sig det sista av semestern innan skolstart. Härligt med så mycket rörelse. Den är helt annan än vad den är på våren. Den är lugnare, mer självsäker och målmedveten.

Jag gav mig ut igår i stekande sol på mitt träningspass som ska leda mig fram till en bättre kondition. Hela schemat är egentligen helt matematiskt uträknat ifrån ett antal antagande. Jag kan konstatera att om man följer programmet så når man framgång. Så är det ju med allt och även med självhjälpsprogramet här på alkoholhjälpen. Tänk att jag ska behöva konstatera det om igen - om bara känslor kunde hålla sig i schack så skulle allt vara frid och fröjd. För så är det; känslor. Jag dricker på känslor, jag äter på känslor, jag ger mig ut och springer på en känsla.

Har bokat tid hos en ny samtalsterapeut och fått en ny läkartid om två veckor. Fram tills dess får jag fundera igen men håller mig till min timme på morgonen för tunga tankar. Fyller min dag med handlingar som är till godo för mig men även för andra. Anstränger mig för att vara vänlig mot dem jag möter på min väg.

Registrerar för gårdagen 0 enheter och 4 i sug.

@FinaLisa Tänker på dig idag och hoppas allt går bra!
Det var väldigt roligt att höra att ditt pass gick över förväntan! En sak i taget - eller hur?

Ha en fin helg!

@starten på det nya

Jag vet inte riktigt varför det blir för mycket. I grunden har jag nog en osund inställning till alkohol, eller osunda erfarenheter kanske? När jag var barn tex var det inte alls ovanligt att mina föräldrar blev så fulla att de inte visste vad de gjorde. Det var jättejobbigt för mig och jag skulle aldrig tillåta mina framtida barn att se mig på det sättet. Men samtidigt är jag medveten om att det i sammanhang med andra lätt blir för mycket för mig. Jag kan dricka både i sällskap och ensam, ibland tar vi ett glas vin till middagen på helgen och jag kan ta ytterligare ett eller två glas och vara nöjd så. Kan gå ut och äta och ta några glas till med min sambo utan att bli för full. Men med kompisar så går det inte, jag blir fullast. I och för sig så dricker mina vänner i dessa sammanhang också mycket. Alltså vi dricker ju i syfte att bli fulla om man får säga så. Men jag blir alltid fullast, jag gör bort mig och får minnesluckor. Jag dricker för mycket vid dessa tillfällen.

Jag läser på här inne på hemsidan och det är både givande och bra information som jag hittar, tackar för det :-)

Håller tummarna för dig i morgon FinaLisa!
Tycker också det är lite svårt med forumet, det är en sån produktion och så många personer som verkar helt underbara. Och läser jag här hinner jag knappt läsa annat, men var sak har sin tid. Nu är det forumet för mig.

Registrerar 0 enheter och 7 i sug.

Torsdag 12 augusti

Jag har rätt bra koll på alkoholen nu men jag är definitivt inte immun. Föll dit i förgår och blev som en robot som väldigt målmedvetet drack exakt 60cl vin under 3 timmar för att sedan äntligen somna. Sedan jag gick av mina antidepressiva har hopplösheten börjat växa sig in igen och jag kan inte somna på kvällarna. Ligger och vrider mig i flera timmar. Vaknar på morgonen seg i skallen och får inte mycket gjort. Det paradoxala i detta är ju att jag kan köra mitt träningsprogram och jag kör det. Jag njuter av att springa, cykla och gympa samtidigt som det tar hela dagens energi. På tisdag börjar jag jobba efter en lååång semester och jag fattar inte hur det ska gå till.

Jag har bytt vårdcentral och fick en tid om 14 dagar. Läkarbristen är total inom Regionen men jag ska göra en plan för hur jag ska ta mig igenom dessa 14 dagar utan att ramla ner i mörkret igen. Hålla fast vid träningen får bli det primära nu och se till att sköta jobbet. Det får räcka. Jag får inte ta på mig något mer - jag har en viss förmåga att göra det i ett desperat försök att döva hopplösheten.

Inget kul inlägg det här men ärlighet vinner och jag har inte gett upp.

@FinaLisa Jag har gjort ett schema utifrån en massa olika Löptips kombinerat med min kropps sätt att arbeta. Jag kan gå rakt ut och springa i en vidunderlig miljö, i förra veckan tänkte jag att jag bor i paradiset på jorden. Ibland kör jag till en skog med tuffa backar - gjorde det igår kväll och fick ett naturspel på köpet som tog andan av mig medan jag stretchade. För övrigt tränar jag på Friskis och i perioder hos sjukgymnast.
Tänker som du att jag ska boka en tid och få in regelbunden styrketräning efter att jag sprungit mitt motionslopp. Det blir för tufft att även bygga styrka (det låter dumt jag vet) samtidigt som jag gör mig redo för att springa 5 km. Det optimala hade ju varit om styrkan var på plats och att jag sedan la på löpningen MEN nu tänker jag lite långsiktigt så att det blir styrka på gym/Friskis och sköna pass under vintern och kanske 1 köptillfälle utomhus fram till att det är dags för att träna upp sig inför Vårruset.

Naturligtvis klurar jag på vad ditt lilla ingrepp kan bestå i? Hoppas det går bra och att du återhämtar dig som du ska. Det glädjer mig att du har 0 tankar på alkohol. Blir alldeles varm i hjärtat.

Stor kram

Ps. Tack vare ditt inlägg i min tråd har jag förstått att jag behöver hjälp och vågat erkänna mitt missbruk för andra (och mig själv) om än anonymt i självhjälpsprogrammet här. En bra början och ett stort steg för mig. Ds. 🤗

Kanske var bra det, att du drog i dig hela flaskan så du verkligen känner att det inte är något du vill fortsätta med. Du vet ju efter imponerande 100 alkoholfria dagar hur bra du mår.
Men det svåra är ju som du säger att fortsätta umgås med folk som man egentligen bara haft som "dryckeskompis". Jag har inte så stort umgänge men har bestämt mig för att säga nej till alla träffar där risken för att alkoholen tar över är stor ett bra tag framöver och att gå på fest så här i början på en nykterhetsperiod och vara den som kör vet jag sedan tidigare inte funkar för mig. Jag klarar inte av att andra dricker och jag tittar på. Vill bara åka hem. Bättre då att inte vara med alls.
Du är stark, du fixar det här! ☀️

Du är stark Maja71 och jag tror på dig!

Hej Nykter2021!
Det är intressant att läsa din tråd tycker jag. Jag tycker det är spännande med hur kropp och knopp påverkas av olika saker.
Tror att det är smart att i så stor utsträckning som möjligt låta bli alkoholen för att kunna veta lite mer vad som är vad. Jag tror att jag är mer känslig för intryck nu på gott och ont. Tänkte på det när du skrev att du grät till Greys Anatomy att det kanske var lite så för dig med. Å andra sidan är det också lättare till skratt.
Hoppas du mår bra och får fler mysiga stunder med barnbarnet!