Senaste kommentarerna i forumet

Hej! margarin här! Jag känner att nykterist vill jag inte bli, jag vill vara nykter på vardagarna men gärna ta några öl o nåt glas vin på helgen, jag vill i all fall testa detta först ett tag. och hoppas jag får glada till rop från er mina kompisar här om jag kan hålla detta om inte så vill jag att ni säger i från o morrar åt mig// margarin

Hej Obstinat!
Jag plöjde din tråd, och är så tacksam och imponerad över det du skrivit. Mycket igenkänning på att vilja hitta ett sätt att hantera livet med/utan alkohol utan att kontroll blir det överordnade. Jag blir lätt ”kontrollberoende”.
Jag har gjort lite som du - dricker inte ensam (även om jag ser att du har varierat lite där), men räknar inte glas vid de tillfällen jag dricker med andra. Jag är ensam med barn, och vill uppnå att jag kan vara stolt och ärlig inför mig själv och dem.
Det har inte varit så svårt som jag trodde att lägga om, men jag hamnade i en mer existentiell kris som jag inte var riktigt beredd på.
Nu har det inte gått så lång tid för mig - lite över en månad sedan jag slutade helgdricka utan sällskap.
Vill bara säga att det var väldigt värdefullt för mig att få ta del av din resa! 🌸

Hej i juli!

Behöver inte läsa långt bak i min egen tråd för att se att jag växlat upp drickandet å senaste. Det visste jag i och för sig, eftersom jag har vanan nu att logga mitt intag för att så att säga hålla koll. Juni och juli har inneburit mer drickande men också fortsatta vardagsrutiner där det "basala" sitter kvar sen tidigare i år. Äter, sover, tränar, dricker som princip inga vardagar och inte heller ensam. Men det där senaste har jag tummat på lite ... ett par tillfällen. Och två gånger på senaste tiden har jag blivit både pangfull och pangbakfull. Kroppen tål verkligen inte lika mycket längre men jag upplever också att jag "tar chansen" och det blir en situation som jag liksom maxar då när jag "väl dricker". P.g.a. jag gillar (uppenbarligen) känslan av det ändå.

Därför hoppar jag in här för ett besök, så att jag dokumenterar detta och inte bara om/när det går bra. Jag saknar inte alkohol i min vardag nu och trivs att leva utan majoriteten av dagarna, men jag märker att det gått överstyr ett par gånger. Mer än när jag drack "mycket normalt" tidigare då jag hade toleransen och det inte blev så märkbart. Har till exempel minnesluckor från midsommarafton. Inget jobbigt hände och allt var kul men ja, ni förstår....

Som ett brev på posten kommer också ökad ångest i samband med alkoholen. Känner av den längre nu, stannar i två-tre dagar. Och det är en så välbekant känsla. Hur har jag orkat leva så?

Sover fortsatt bra och mår bra generellt, väljer att se det lite som att jag fortfarande lär mig. Detta ingår kanske i viss mån när man vill lära sig just "dricka normalt" och inte avstå helt. 9 av 10 gånger funkar det med balansen men inte 10 av 10.... eller något sådant.

hoppas alla andra har det fint där ute! Jag jobbar än, hemma, så är ensam en del om dagarna, springer yogar och badar i havet. Inget att klaga på visst. kram!

@FinaLisa Vad mysigt det låter med pensionatssemester vid havet👌🏼Önskar dig en härlig avkoppling, fint väder och att det blir som du vill med alkoholen☀️

Kram💗

Tack för din kommentar @Vinäger. Ja, jag tycker det är väldigt bra med den nya underavdelning "vara måttlig". Att få resonera kring hur det kan fungera. Något jag upplevt de gånger jag tagit ett glas är att det känns laddat, det är inte den obekymrade upplevelsen det en gång var. Det är inte så att jag är rädd att tappa kontrollen igen, just nu känns det avlägset, men en sorts vaksamhet och ständig utvärdering kopplas på. Är det gott, varför gör jag det här, är det här ett bra tillfälle? Många tankar som drar igång. Just nu känner jag mig mer bekväm med att inte dricka. Jag har alltid varit ganska ombytlig i mina åsikter (men ombytligheten är konstant! ) så för mig kommer det nog vara ett fortsatt utforskande.

Godmorgon 🌥️

Uppe tidigt som vanligt. Har tvättstugan nu på morgonen och tvättar ett par extra maskiner med överkast odyl.
Idag skall det packas för imorgon åker vi iväg på pensionatsemester vid havet. 😊⛱️☀️
Det ska bli så skönt att få byta miljö några dagar.
Och träffa lite andra människor som ju vi inte kunnat på länge.

Vad gäller måttligheten så hålls den bra, jag har mina tio dagar eller fler emellan och det funkar ännu👍😊
Nu under semesterveckan kan jag tillåta mig att ta ett glas vin på kvällarna om jag vill. Men högst ett i så fall.
Borta är det mycket lättare att dricka normalt, det är hemma i ensamheten det kan spåra ur... därför gäller det hårda regler där!😐

Önskar alla en skön söndag☀️
Kram 🧡

@Nykter2021 jag önskar dig en riktigt härlig semester och hoppas och tror att du ska klara dina 10 dagar mellan varje glas även i den miljön. Jag har några veckor kvar till min semester och bävar mest för den då jag inte förstår hur jag ska kunna stå emot allt som kommer erbjudas då. Idag blir det en dag vid havet med massa sol och bad med familjen💛

Fredag igår och maken gick på semester. Vi träffade vänner på en krog och såg första fotbollsmatchen. Sällskapet tog vars ett (!) glas vin och jag drack cola zero. Vi kommer hem lagom till andra matchen och maken frågar ”vill du har en GT?”. Jag blir jätteförvånad eftersom mina tankar inte ens snuddat vid alkohol MEN hasplar ur mig ett vänligt; ”nej tack, men ta du”. Han tar en liten whiskey istället som varar hela matchen. Jag hade inte nöjt mig med EN GT - jag vet inte hur han gör det men jag ska lära mig detta. Snacka om måttlig och att njuta av något.

Idag ska vi åka iväg på semester och det ska bli underbart! Jag ska skriva här varje dag. Jag är väldigt osäker på hur jag kommer att agera när vi hamnar i den goa miljön och grillen är igång. Det är ju ett sådant tillfälle då man långsamt kan sippa på ett glas vin och verkligen njut av det. Jag ska hålla min 10 dagar vit och detta är absolut den största utmaningen så här långt!

Tröttiz, du verkar ju ändå vara en som är mjuk och förstående och kommunicerar istället för att bara slänga skit och skuldbelägga! Min f.d. kompis, som jag fick bo hos för att få stöd, fick "tokspel" out of the blue och bara skrek och skickade efter det mängder med hat-sms efter ett litet missförstånd på en fest med hennes släkt. Jag förstår än idag inte riktigt vad som hände..

Ångestmoln: Tack för att du svarar och delar och samtidigt bekräftar att jag inte är ensam om mina känslor och upplevelser!
Människor och media säger jämt att "det bara är att söka hjälp" mot psykisk ohälsa och missbruk.. Jag tycker att det är rappakalja, och undrar om de som skriver/säger detta någonsin själva har besökt en j-la vårdcentral ens!? Visst finns det många som får rätt hjälp och ett bättre liv, men lååångt ifrån alla! Finns så många tragiska historier om folk som sökt hjälp i åratal, inte fått det, och nu är döda..

Jag ger inte mycket för AA jag heller, mår f*n SÄMRE av att gå dit. "Det där med Gud", som många uttrycker det, har jag inga problem med, däremot är jag "allergisk" mot mentaliteten inom AA, och hyckleriet.

PS: Om jag bara kunde våga berätta för mina (underbara) behandlare i min nya stad, och blev mottagen med öppna armar och fick en chans till... Jag skulle då kunna leva med att gå runt med böld-akne över hela kroppen (vilket jag får när jag äter Antabus!) som värsta böldpestpatienten 🙄, om bara jag fick en chans till att komma tillrätta med allt! Missbruket först, sedan det psykiska.
Jag behöver inte ha "böldpest" för alltid, bara under en period! 🤔

Kennie, du är en oerhörd förebild här. Mycket på grund av att du visar att det finns ett alternativ till det svart/vita. Missförstå mig rätt, för de flesta finns det inget alternativ och solskenshistorier har vi många av (obs, menat som det positiva de är). Men för alla som inte upplever samma sak, är det otroligt viktigt att läsa om andra. Att inte alla upplever exakt samma sak. Genom dina kloka funderingar kanske någon får den igenkänning som behövs för att den ska stanna kvar här. Fortsätta läsa. Begrunda. Och kanske komma fram till en personlig lösning.

Kram

Det var typ i det skedet jag nånstans gav upp, på människor.. Kände att jag bara blir illa behandlad och att de inte VILLE hjälpa mig få det bättre!
Anmälde öppenvården till IVO, som svarade att de skulle kontrollera hur de i fortsättningen följer upp de som blivit "utslängda" pga återfall. Det var inte mycket tröst, jag har känt mig så sårad, kränkt och sviken av människor och speciellt vård och myndigheter.
Har även en lång historia tillbaka med psykiatrin, där jag förgäves kämpat för rätt hjälp, blivit illa bemött osv.

Jag var nykter och drogfri då i 7 veckor. Att det sket sig var pga att jag inte kunde fortsätta med Antabus eftersom jag inte tål det. När jag vet att jag inte kan dricka så tänker jag inte ens på det! Skulle jag vara fast på en öde ö skulle jag inte ha något sug. Men när jag visste att den sista Antabusen jag tagit gått ur kroppen, så tappade jag kontrollen för jag visste att jag kunde dricka (trots att jag inte ville eller borde!)
Hade jättestruligt liv då för övrigt. Har haft otroligt struliga pojkvänner som gjort saker värre för mig. Började dricka igen, med honom, och fick inte fortsätta behandlingen.

Min handläggare på Vuxenenheten på Soc (som utreder folk som vill ha hjälp med missbruk och beviljar behandling) var ju helt koko; jag var tvungen att göra en helt ny utredning efter det, jag behöver behandlingshem hade de på min öopenvårdsbehandling sagt, för öppenvård räcker inte för mig. Gjorde alltså en 3 månader lång utredning för att bli beviljad vård på behandlingshem. Subban på Soc avslog det, och sade att öppenvård räcker, men att jag skulle vara tvungen att göra ännu en utredning (3 månader!) om jag ville få en ny chans till öppenvård!!

Bästaste finaste Lisa. 💗

Läser med förundran och glädje din nya tråd. Självklart är det jobbigt med motgångar bland nära och kära, men ditt sätt att hantera det är beundransvärt. 💗

Önskar dig en fin sommar med en förhoppning om att vi får möjlighet att ses. Vet ännu inte hur våra semesterplaner ser ut - den där pandemin bestämmer fortfarande en hel del.

Kram så länge. Håll utkik, skriver om vi närmar oss din stad. 💗

Fredag äntligen dags för träning igen! Måste medge att jag nog har blivit morgontrött och börjat vara uppe lite längre på kvällarna. Fotbollen har ändrat min dygnsrytm. Jag vet inte om jag tycker om det. Får se efter semestern om ännu en varaktig förändring inträffat.
Det är fantastiskt att stiga upp till fullt dagsljus även om jag älskar att invänta gryningen.
Imorgon bär det av på semester och jag ska vara beredd med ett enkelt nej redan när vi kommer fram. Jag ska inte dricka alkohol innan onsdag då mina 10 dagar vit har passerat.
Jag känner ingen längtan efter vin så om jag skulle bli bjuden nu exempelvis på en middag så hade jag kanske inte reflekterat utan tagit emot glaset av vana. Där får jag vara uppmärksam en lång tid framöver.
Ikväll ska vi gå ut och äta och jag har erbjudit mig att köra. Det känns bra att kunna göra det - ingen uppoffring.

Av någon anledning fick jag ”gottefnatt” igår och satte i mig en hel del smågodis, småkakor och toppade det med glass. Jag tömde helt enkelt alla små resterna i makens ”gotteskåp”. Tänkte på att det kunde varit vin istället och att det var bättre med socker utan alkohol. Har faktiskt ingen aning varför suget efter godis blev så starkt. Det var faktiskt väldigt gott och jag mådde inte ett dugg illa, Jag mår bra idag. Jag låter det passera.

Så, dags att ta fram träningskläderna och regnstället.

Måsarna och strandskatan har släppt ut sina ungar och är som galna. Tycker det är värre än vanligt. Normalt sover jag igenom deras nattliga aktiviteter men inatt har jag varit vaken en gång i timmen. Vet inte varför det är så enormt dramatiskt i år.

Reflekterar över mitt nya jobb och inser att jag har lite att arbeta med gällande mig själv. Blev på helspänn direkt och vill omedelbart leverera mer än efterfrågat. Jag ska vara uppmärksam på hur jag arbetar framöver. Nu har jag ju den sagolika turen att efter introduktionen denna veckan stänger företaget ner och jag börjar igen i mitten augusti. Jag får en helt normal semester innan det drar igång. Kvinnan som jag ska vara support till är rejält utarbetad men verkar medveten och professionell så jag ser fram emot att ”hugga i” till hösten.

Det blev en fin dag igår med maken som oväntat blev ledig på eftermiddagen och vi kunde göra en liten utflykt till staden. Idag väntar tvätt och förberedelser för att åka på semester på lördag morgon. Det ska bli fint att få vara med barn och barnbarn i en helt ostörd miljö. Jag förbereder för lekar och sport. Som nykter orkar man ju en hel del mer än att vänta på drinkarna. Det ska bli spännande att se hur jag känner det under veckan - jag kommer att vara helt utan alkohol till på onsdag sedan får jag se…jag har varken sug eller längtan efter berusning.

Igår slog jag mitt rekord på 3 km löpning. Underbart med nya skor och en lättare kropp. Närmar mig -10kg. Det har tagit exakt 1 år och denna gången hoppas jag att jag tränat in hälsosamma vanor som blir varaktiga. Den största omställningen består i att vi nu äter minst 4, ibland 5 dagar vegetariskt per vecka här hemma. Jag har lärt mig hantera linser, ärtor, bönor, matvete mm på ett sätt jag inte trodde var möjligt när jag satte igång. Det har blivit en vana och nu kämpar jag med tofu, temphe, vegme för att hitta rätt sätt att krydda och marinera. Inte helt lätt men det kommer ju att gå. För ett år sedan hade jag ingen aning om vad en indisk Daahl innehåller. Nu är det en självklarhet att variera den efter vad vi har hemma…det är lätt att glömma bort när man lyckas med stora förändringar om man inte reflekterar över tid. Denna dagboken är ett utmärkt medel för förändring.

Måsarna och strandskatan har släppt ut sina ungar och är som galna. Tycker det är värre än vanligt. Normalt sover jag igenom deras nattliga aktiviteter men inatt har jag varit vaken en gång i timmen. Vet inte varför det är så enormt dramatiskt i år.

Reflekterar över mitt nya jobb och inser att jag har lite att arbeta med gällande mig själv. Blev på helspänn direkt och vill omedelbart leverera mer än efterfrågat. Jag ska vara uppmärksam på hur jag arbetar framöver. Nu har jag ju den sagolika turen att efter introduktionen denna veckan stänger företaget ner och jag börjar igen i mitten augusti. Jag får en helt normal semester innan det drar igång. Kvinnan som jag ska vara support till är rejält utarbetad men verkar medveten och professionell så jag ser fram emot att ”hugga i” till hösten.

Det blev en fin dag igår med maken som oväntat blev ledig på eftermiddagen och vi kunde göra en liten utflykt till staden. Idag väntar tvätt och förberedelser för att åka på semester på lördag morgon. Det ska bli fint att få vara med barn och barnbarn i en helt ostörd miljö. Jag förbereder för lekar och sport. Som nykter orkar man ju en hel del mer än att vänta på drinkarna. Det ska bli spännande att se hur jag känner det under veckan - jag kommer att vara helt utan alkohol till på onsdag sedan får jag se…jag har varken sug eller längtan efter berusning.

Igår slog jag mitt rekord på 3 km löpning. Underbart med nya skor och en lättare kropp. Närmar mig -10kg. Det har tagit exakt 1 år och denna gången hoppas jag att jag tränat in hälsosamma vanor som blir varaktiga. Den största omställningen består i att vi nu äter minst 4, ibland 5 dagar vegetariskt per vecka här hemma. Jag har lärt mig hantera linser, ärtor, bönor, matvete mm på ett sätt jag inte trodde var möjligt när jag satte igång. Det har blivit en vana och nu kämpar jag med tofu, temphe, vegme för att hitta rätt sätt att krydda och marinera. Inte helt lätt men det kommer ju att gå. För ett år sedan hade jag ingen aning om vad en indisk Daahl innehåller. Nu är det en självklarhet att variera den efter vad vi har hemma…det är lätt att glömma bort när man lyckas med stora förändringar om man inte reflekterar över tid. Denna dagboken är ett utmärkt medel för förändring.

@Smurfan_ Bra att du tar hjälp!
🤗

@FinaLisa
Håller med dig - att hålla diet över semestern blir ohållbart.

Önskar dig en riktig fin semester! 😎🌞

@uddda 💚

Tack, det var bra information.
Jag har ju kommit till en bra måttlig nivå av alkohol sedan några månader tillbaka utan hjälp av medicin.
Mina skamkänslor för att jag blev beroende är så starka så jag har aldrig sökt hjälp av vården.
Men av hjälp av många människor här på forumet har jag sakta kommit att förändra mitt drickande.
Från att ha självmedicinerat med alkohol har jag nu hittat andra vägar att hantera ångest och oro.
Jag har också fått hjälp av psykolog men som inte vetat om att jag druckit för ofta. Men hon hjälpte mig med oron och ångesten som gjorde att jag drack.

Vad bra att du har hjälp av din medicin och kan vara måttlig på så vis! 👍😊

Allt gott!
Kram 💚

@Nykter2021 🤗

Hmm... Nej, jag har inte fotat mig i mina byxor. Jag kan knäppa dem men inte sitta i dem😉
Jag väger mig varannan dag men har inte börjat med mattedieten ännu😁
Vi ska ju iväg på semester nästa vecka och då blir det tråkigt och opraktiskt att hålla diet.
Då kan jag istället gå i vida, böljande byxor med resår i midjan som inte skvallrar att man ätit för mycket😋😁
Så jag får återkomma vid senare tillfälle med dietrapporten😊

Ha det så bra☀️
Kram 💚

@Ostrukturerad
Kapar lite din tråd.
Jag har nog varit den där jobbiga kontrollerande anhörig som kollat upp vad den nära gör och även kontaktat andra om de vet något om läget.
Man gör mycket för att man bryr sig, kanske man gör för mycket emellanåt som anhörig ... 🤔

Jag har berättat om hur jag ser på vad som kan hända om personen fortsätter dricka, vad negativa följder blir. Vad är viktigt liksom. Har varit noga att berätta om personens goda sidor. Vad mer kan man göra, är sånt här samtal lönt, lyssnar man alls på det positiva? Frustrerande att stå bredvid och se hur en person ställer till det för sig själv och andra då man som anhörig sett att det finns situationer som fungerar. Men inte det lättaste alltid att veta hur få fram det. 🌺

@Nykter2021
Det gör att jag inte känner något sug och dessutom dricker väldigt långsamt. Nöjd med ett galler 2 glas!🙏🏋️‍♂️

Tyvärr känner jag igen mycket av det du skriver och för mig blev mitt missbruk mycket värre av all skam och skuldbeläggande av vänner och familj. Upplever inte att någon riktigt förstår hur det är. Känner uppriktigt att jag tar mer ansvar för mitt liv och håller mig nykter/måttlig om jag själv får ta ansvar och inte blir ”förbjuden” att göra saker. Kritik gör också allt värre, sedan måste ju de kunna vara uppriktiga med hur de känner. Sjukvården är tyvärr inte rätt väg att gå heller är min upplevelse, bara man nämner att man dricker på ett destruktivt sätt skyller de alla problem på alkohol och all hjälp dras in. Tyvärr. Det misstaget gör jag inte om. Sedan tror jag definitivt att min psykiska ohälsa blir värre av alkohol men svensk sjukvård är väldigt dömande och ligger långt efter. Nu vågar jag inte ens berätta att jag druckit för mycket en tid. Lider med dig. Privat terapeut om du har möjlighet är bättre än psykiatrin. Eller kanske AA om man hittar en bra grupp, tyvärr verkar det inte riktigt vara något för mig…