Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till tre månader! Har noterat och läst dina kommentarer och alltid undrat vem den där mystiska Kennie är som skriver så bra och igenkännande kommentarer, men har ingen egen tråd.?

Just runt tre månader tyckte jag att man på allvar började stabilisera sig. Och man upptäcker många fler positiva saker under månad 3 till 6.
Så du har någon riktigt bra att se fram emot.?

Spännande att läsa om din resa!

Jag läste din kommentar redan i förra veckan och blev så glad av den, men svarade inte just då och nu har det redan gått en vecka till. Men tack, tack för kloka ord och för att du reflekterar tillbaka mina tankar så... bra? Träffsäkert, känns som du förstår precis.

Mitt svalnande intresse för att logga in här kvarstår men ändå är jag sugen på att göra en sån här liten veckologg. Kanske fyller det mer en loggboksfunktion.

Jag har haft en ganska vilsen vecka rent känslomässigt och har inte helt koll på vad det är som pågår. Vet inte om det är sommaren, livet på senaste, gamla saker jag behöver hantera eller löpande saker som händer. Känns som att det finns stoff så det räcker åt allt det. Samtidigt är jag tillfreds och helt OK och även glad mellan varven. Lever just nu på ett sätt som är okej eller snudd på bra enligt mig själv och tidigare erfarenheter. Ökar på alkoholintaget nu när sommaren är igång, jag "släpper" på det där med ingen alkohol i vardagsveckan till exempel och dricker mindre eftertänksamt när jag dricker. Tänker att det hör perioden till och att det är okej nu när det finns ett mellanrum mellan hur jag drack förr och mina "nya vanor". Men får vara på min vakt. Som tur är uppskattar jag mina nyktra dagar så pass mycket att jag känner att jag kommer behålla dom, och tycker alkoholens konsekvenser blir mer och mer uppenbara. Högre ångest och mer bakfylla och sånt. Igår drack jag överstyr, mådde inte så bra och drack "medvetet" mer i ensamhet och det slutade med att jag grät i över en timme sent inpå natten. Som att allt jag har att vara ledsen för bara multiplicerades gånger hundra. Märkbar effekt alltså.

Det blir som en kraftansamling i att kämpa på med mina egna problem och jag blir så trött på att också älta allt om och om igen. Vill gå vidare och framåt i livet men tycker det är segt. Måste hitta ett sätt att gå ner ett steg i volym och våga bara vara okej.

Min vecka 28 får börja imorgon, tisdag, denna vecka för idag blev ingen jättebra start. Men allt är ändå okej. Kram på er!

Ville bara säga att jag tänker på dig och hoppas på inflytt snart..?!
Men oavsett, är det viktigaste att du mår väl??!

Om vi inte hörs innan hösten vill jag iaf önska dig en härlig sommar☀️???!!
Speciell är den på många sätt detta året. Mest pga av corona, men för egen del också för att den kommer bli helt nykter???! Jag är bara så över den här skiten nu. Men visst, så har jag sagt flera gånger..Men jag kan liksom inte ta mig an detta projekt utan den inställningen?. Jag kommer att hålla denna gång. Jag känner det på mig☺️??!
Hoppas bra med dig som sagt❣️ Och att du är tillfreds med intaget, oavsett hur det ser ut?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Tack så mycket för välkomnandet, det värmer! #Se klart, jag känner igen mig i mycket i din tråd, den har varit en inspiration för mig under de här månaderna, och #Andra halvlek, tack för alla bra tips om litteratur och mediaklipp, har gett mig mycket att läsa på och skaffa kunskap om hur alkohol påverkar kroppen.

Till dina tre nyktra månader! Bra jobbat, och bra med en egen tråd.
Förutom att jag är äldre än du, och drack mer frekvent (”naturligt” i takt med att barnen blir större och börjat flytta ut) så känner jag igen mig mycket i detta att backa från ett stup. Och jag fortsätter backa, eller snarare framåt men en annan riktning ?
Önskar dig all lycka till framåt’

Stort grattis till dina tre nyktra månader! Men mest av allt grattis till alla nyktra fördelar du märker av och dina kloka insikter ?

Kram ?

Åh tack Amanda L, ❤️ till dig också!

Vill bara svara med ett stort ?

En lördag i början på april var jag alltså på en middag och drack alldeles för mycket vin, vilket resulterade i en minneslucka där jag var typ okontaktbar fast jag pratade och gick omkring. Bara min sambo var med (inte så bara, men inför honom har jag inga hemligheter). Så ingen offentlig skam att hantera, men för mig blev det droppen som fick mig att inse att jag faktiskt var på väg att utveckla ett ordentligt alkoholproblem. Minnesluckor är inte normalt. 10 glas vin på en kväll är inte kontrollerat drickande. Morgonen efter vaknade jag med ångest och började googla runt tills jag hittade Alkoholhjälpen, anmälde mig till programmet och fick rådet att börja med tre nyktra månader.

Eftersom jag inte druckit varje dag och inte heller varje helg visste jag att den fysiska biten skulle gå relativt lätt. Det mentala däremot, mina vanor med gott vin till god mat, vara jag mer bekymrad över. Tidsramen på tre månader samt skrämselfyllan jag beskrev tidigare gjorde det ändå lätt att sätta igång.

Och till min stora överraskning fick jag ganska snabbt en liten spirande lyckokänsla i kroppen. En massa grejer som jag inte kopplat ihop med mitt drickande började förändras. Mindre trött på dagarna, mindre ångest (har alltid varit en känslomänmiska med mycket både positiv och negativ energi). Jag tror också att jag de senaste åren utvecklat en lätt depression där jag tyckte att jag var fast i ekorrhjulet och vardag med jobb, helg och semester bara var en lång radda med åtaganden: middagar att rådda runt, aktiviteter med barnen, logistik hit och dit. Denna känsla försvann efter någon månad nykter, när jag, istället för att dricka och kämpa för att upprätthålla normalitet inför alla, var nykter och vilade på helgerna. Det kändes som att helgen blev en dag längre. Jag fick också mer tålamod och lust att göra saker med barnen, hade inte längre något vinglas som hägrade när de gått och lagt sig, och ingen bakfylla att ta sig igenom på lediga dagar med dem.

En viss dysterhet över att livet saknade guldkant utan vin kände jag av de första månaderna, men inte egentligen något större fysiskt sug. Och precis som när jag slutade snusa så försvann den känslan efter ett tag, och jag saknade inte längre vinet, såg till att ha goda alkoholfria alternativ hemma.

En annan positiv del är att jag känner mig hel. Jag har inget att dölja, vad du ser är vad du får liksom.

Och framför allt, en sån otrolig lättnad över att slippa dricka och parera det tilltagande suget.

Jag har många fler aspekter av nykterheten jag vill ta upp, men det här får räcka för nu. Sammanfattningsvis så har det för mig varit så mycket jobbigare att dricka än att inte dricka.

Hallå där, Obstinat, tänkte på dig och hur du mår och hur du har det med livet.
Kram!

Jag tänker på det du skriver och tänker att du gör rätt och klokt, i linje med dig. När jag tänker tillbaka på åren innan och just efter småbarnen- i din ålder tror jag. Så var och är der så annorlunda mot nu, och något som gör våra livsperspektiv, jag vet inte. Det är svårt att jämföra sig vilket vi gör av naturliga skäl här, eftersom identifikation är så viktig i ett sånt här läge. Det är klart att du ska leva, testa, balansera på hit eller dit sida om det ena och andra. Och dricka rosévin. Du har så himla klart för dig att det här är vad som gäller, mer klar över det än vad många är som bestämmer sig för att inte dricka. Strunta i det- skulle jag säga om du var en kompis som ringde och frågade vad jag tyckte eller tänkte. Nu har du iofs inte frågat så jag svarar på eget bevåg.
Livet är så himla stort och kommer slingra sig fram på olika sätt och det kan komma att vara helt andra saker som är i fokus om ett år. Du kanske får barn snart. Det ändrar livet så dramatiskt att jag för mig del knappt hann tänka på alkohol under 15 år. Njut- är ett hemskt upprops-ord som min mamma kan säga. Men jag menar lev. Som du gör, så insiktsfullt och om så obstinat så är det på det bästa sättet.
Jag önskar dig en fin onsdag och hoppas du inte tycker jag babblar som om jag vore berusad vilket jag då inte är. Kram.

Nu är min närvaro här väldigt avskalad, jag är lite alls lika fokuserad på mitt drickande/icke-drickande och därav inte heller lika dragen hit antar jag? Och så lite tråkigt eftersom jag inte har någon på tråden, och är nog alldeles för inaktiv för lyckas med det :)

Imorgon är det juli. Mitt i sommaren nu. Det är tredje sommaren som jag bor själv, efter att ha varit sambo i väl iaf fem somrar på rak. Det är jobbigt, inte lika som för ett år sen, och i en helt annan kategori än två. Men ensamt, ledsamt, nostalgiskt. Jag är på en plats som är okej, at best. Men jag önskar att den är en plattform i väntan på något annat. Ett "fullt" liv. Ett riktigt vuxenliv kanske. En stadig relation, en familj på G så småningom. Ja jag tror ju att jag vill ha det. Älskar någon som redan idag är min pojkvän, och som varit det ett tag nu. Två somrar kanske. Men han är inte här, och tiden rinner iväg. Lite hoppas jag det hinner hända något medan jag väntar, så att jag slipper ett glapp, en total ensamhet som jag är dålig på att hantera. Även om det blir bättre. Tror jag.

Att ta ett beslut runt mitt drickande för 2.5 månad sen var det bästa jag gjort för mig själv på flera år. I klass med att besluta om att börja äta. Att välja att försöka med balans och inte absolutism var kanske inte det oslagbart bästa av alla tillgängliga alternativ, ingen alkohol är väl "alltid" bättre än någon.

Men för mig så funkar det här. En mellanväg. En känsla av normalitet, inte behöva avstå, kontroll blandat med avslappning, och att hela tiden behöva växelverka mellan ett destruktivt drag och ett sunt förnuft som jag knappt alls vågat tro att jag har, håller mig i check. Det må hända att det är mer slitsamt än att "bara bestämma sig" för det ena eller andra. Förhandling pågår - lyset är hela tiden gult, inte grönt eller rött. Men jag behöver det här, i varje fall just nu, och det är ju egentligen allt jag har. Just nu.

Jag behövde känna att allt inte var förlorat, att jag alltid är sjuk, utom kontroll, FÖR mycket. Oförmögen till balans. För evigt svartvit. Det är inte sant. Visst är det svårare för mig att hålla mig där, i fyra nyanser av grått. Men det går och jag tror fan att det också hjälper mig att bygga upp ett självförtroende. Eller nej, en självtillit.

Därför fokuserar jag mindre på drickande nu. Balansen får slå som den vill lite grann. Det är sommar och det viktigaste för mig är att jag också är nykter. Att måndagar, tisdagar, onsdagar men kanske inte alltid torsdagar finns. Nyktra. Ibland finns lördagar. Nyktra. Ibland inte. Ibland äter jag sushi med en vän och blir bjuden på rosévin innan vi tar en kvällspromenad och doppar fötterna i havet och jag tänker inte tacka nej till det om jag har lust att tacka ja. För jag går hem och lägger mig sen och är nöjd med det. Tar det inte vidare. Någon kväll gör jag det, och det är okej det med. Med minnet av hur det varit är det, verkligen, okej för nu. Jag springer längre och med annan ork än på år och det gör mig glad. Jag orkar lyssna på andras problem, eftersom hjärnan inte bara är konsumerad av egna.

Det skapas marginaler och det är jag tacksam för. Jag ska snart ha semester och det kommer vara både och av allting. Ibland är det verkligen skitjobbigt att leva men hittills klarar jag av det. Lite mer margigaler, lite i taget, så ska det nog kunna landa i att kanske bara vara lite jobbigt till slut.

Kram på er <3

Återigen ny vecka, nu efter midsommarhelg. Efter att ha varit "hög" på lösta konflikter, kärleksförklaringar och personliga vinster från förra veckan, så är jag nu sänkt. Känner en massa press och ångest runt att jag är ensam, på sommaren blir det värre. Folk i min ålder har barn/har gift sig/förlovat sig eller har något av det i pipeline. Jag är också i en relation men den är oerhört komplicerad och det ska mycket till för att det ska bli något av det. Ofta känner jag att jag slösar tid. I höst fyller jag 32 och jag vill ha barn, även om inte nu. Helst vill jag nog ha någon att vara trygg med, för jag har svårt att vara det själv.

Min f.d. sambo, vi levde ihop i 6 år fram till 2018 och har haft regelbunden kontakt sen dess, älskar fortfarande varann, är mycket sentimentala och har försökt lite då och då, men det har varit för sårigt/svårt. Han flyttar nu in hos en ny tjej med samma namn som mig. Spelar väl ingen roll med namnet kanske, men det sätter sig i bröstet. Han gör det medan jag lever ensam fast i relation med någon som bor på andra sidan jorden och som har ett superkomplicerat bagage som gör att jag tvivlar starkt på framtid för oss.

Lever med med mina två ben i varsina liv, ett slags dubbelliv, de senaste två åren. Har rest till honom i långa perioder, trixat med arbete och sånt för att få ihop det, men alltid kommit hem hit pga tvivel. Och så en lång vänteperiod, tills jag rest tillbaka igen... nu sätter corona stopp för det och jag har fått ett fast jobb. Ett drömjobb dessutom. Saken borde vara avgjord, men jag älskar denna människa på ett sätt som inte går att beskriva.

Inget av detta har direkt med alkohol att göra, men det har definitivt fått mig att dricka. Så mycket huvudbry de senaste åren så det är nästan ofattbart. Detta är inte ens hälften av de "komplikationer" jag haft att göra med.

Livet är lättare nu än för både 1 och 2 år sedan men det gör ont. Känner mig otroligt ensam ibland. Att dricka ensam gör det som "tur är" värre, det fattade jag inte riktigt förut. Nu väljer jag åtminstone bort det.

Har gjort vad jag kunnat idag. Jobbat, ventilerat, ätit, sprungit, försökt sysselsätta mig under en "lång och underbaaaaar sommarkväll" som jag spenderar helt själv i min lägenhet. Kastar in handduken nu och hoppas på en sömn utan mardrömmar och ångestuppvak vid 04, blivit en del av det på sistone. Trodde det försvann med alkoholen men tydligen inte även om det är otroligt mycket bättre utan.

av att höra ifrån dig??!
Planerar att flytta in snart igen..Det det jag fram emot - saknat dig här?!
Häng på vet' ja, ??? jag har precis snubblat till och är således på station 1 igen☺️.
Stor kram och en glad midsommar ?????!
/Fibblan ?.

Vad fint att höra, du är alltid så tydlig och mjuk i dina kommentarer, uppskattar det verkligen! Jag hänger säkert kvar, men kanske skriver mest om jag får upp nya resonemang eller tankar i huvudet. Och läsa andras trådar vill jag fortsätta med! Dyker in i din nu till att börja med :) Vill gärna att det ska gå bra för dig med! kram på dig

Jag gillar verkligen dina inlägg men om du känner att du är klar med den utmaning som ju oftast är anledningen till att man söker sig hit så finns verkligen inget att ”förklara”. Här hänger man väl tills man känner sig stabil i det förändrade drickande man önskat åstadkomma. Sedan är det ”det vidare livet” på forumet eller irl.
Men såklart det är roligt om du hänger kvar, jag vill tex väldigt gärna att det ska gå bra för dig!
Ville bara säga det!

... kom jag på. Jag har faktiskt insett, när det kommer till just mig själv då, att det här förhållningssättet till alkohol ÄR ett mycket bättre framgångsrecept (återigen, för mig) än att vara helt nykter. Jag har mina "regler" (som nu faller sig mer och mer naturligt, så behöver inte aktivt tänka på det alls på samma sätt) och sedan mina "undantag" (samma, faller sig mestadels naturligt) och det gör faktiskt att det inte finns en stark spänning runt alkoholen. Jag väljer ibland, och väljer bort ibland.

Sist jag var nykter blev jag som besatt av det och det fick igång min anorexi och därefter bulimi inom loppet av veckor bara. Nu är jag två månader in i mitt "nya sätt" och nej, jag har inte blivit ätstörd igen. Jag är mer medveten runt mat och tränar igen men har också inga problem att äta det jag vill när jag har lust med det. Tränar ibland 0, ibland 1, ibland 3 gånger på en vecka. Äter "bra mat" i veckorna och hamburgare, pizza, efterrätt på helgen. Som en NORMAL människa ändå?

På köpet har jag tappat typ 6 kilo i vikt som alltså rent krasst var alkoholrelaterad vikt, måste slutsatsen vara. 6 kilo sentriandrickande av vin VARJE dag i flera år. Borta nu <3

Det var alles :))))

Nu var det ett tag sen jag hängde här inne, har tröttnat lite (tillfälligt?). Tycker jag skriver mest samma samma och inte är lika "nyfrälst" som i början, det känns mer som vanligt nu på något sätt. Vilket är bra såklart.

Efter min "nyktra men ledsna onsdag" följde en blöt helg med massor av känsloframkallande händelser. Var ute med olika kompisgäng, släppte tänket med alkohol, försökte distrahera mig och ha kul, träffade min f.d. sambo och grät en skvätt, ställde in mig på att bli singel, löste konflikten genom att stå på mig och vända in och ut på mina känslor vilket resulterade i bra saker. Firade min mamma med hela familjen osv osv... fyra dagar i rad med för mycket alkohol blev det allt som allt. Och ett mående därefter igår! Verkligen inte behagligt. Jag får ta notis att jag dricker för mycket i ett sånt här sammanhang. Jag ville det dessa dagar, och tyckte det var okej. Dessutom lägre tolerans än förut så konsekvenserna blir större (mer full + bakfull).

Nu är det tisdag och jag är tillbaka på vardagsbanan. Hade en AW inplanerad idag sen förra veckan och tog ett glas med två kollegor, men styrde hem sen. Nu blir det lugn och ro tills midsommar. Det kändes lite olustigt att jag släppte gränserna i helgen, men det viktiga är att det inte fastnar där, utan att det fortfarande känns helt självklart att återgå till en vardag där sådana tillfällen är undantag. Jag är också okej med att det blir mer sånt nu i juni och juli, långa helger m.m.

kort och gott.. jag vet inte, jag kanske trattar ner min närvaro här lite. Har inte så mycket att säga för tillfället. hoppas ni alla mår bra!

Vad skönt att få ett livstecken ???
Du är saknad och så välkommen tillbaka!
Kram?

Det är en process, som måste få ta den tid det tar helt enkelt. Från tanke till handling.

Alkoholism är en progressiv sjukdom som utvecklas i olika stadier. Min egen pappa tog sjukdomen till the bitter end och dog i sviterna av leversvikt. Eller leverkollaps snarare.

Själv nådde jag min gräns när jag insåg att min tolerans hade ökat enormt. Det krävdes två vinflaskor för att öht känna någonting. Och ändå blev jag inte glad och chill av vinet, inte ens av det första glaset.

Mina sista månader med alkohol kantades av minnesluckor, pinsamheter och kaskadkräkningar. Min kropp sa till mig: ”Sluta hälla i dig det här giftet!”

Till slut lyssnade jag - och bestämde mig för att sluta. Nu, efter 4 mån nykterhet, är alkohol en icke-fråga. Nu kan jag lägga all min energi på att ändra mina vanor och samla på mig nyktra erfarenheter.

Kram ?

Ville bara kika in till dig såsom du gjorde hos mig.

Tror på dig. Tro på dig själv. Känn efter, ta ett krafttag. Tänk att en dag är bättre än ingen dag av nykterhet. Tror vi befinner oss ganska lika, och med samma tankar.

Vi vill sluta, men samhället och de runtomkring tillåter oss inte riktigt att göra det på ett bekvämt sett. Och gudars vad många som har problem med A. ”Vanliga” människor, alltså precis som jag (såsom de uppfattar mig). Det har jag blivit så bra på att se sen jag var nykter så där länge förra gången.

När du kommer åter så ska jag åter följa dig, stötta och peppa!

...men oj så längesedan jag skrev här inne. Läser dock väldigt mycket och inser att många nya forumvänner har tillkommit. Alla vi som sitter i samma skuta och kämpar. Alla vi som faktiskt kommit till insikt med en sak som många människor blundar för, men egentligen borde öppna sina ögon. Ja, det dricks alldeles för mycket i samhället.

Vi som hänger här inne har iaf kommit fram till något slags beslut om att försöka sluta helt eller åtminstone dra ner på giftet.

Märker också sen Corona kom att det alkoholintaget har ökat. Varför? Svaret vet vi nog alla.

Några har flyttat till ”Det vidare livet” och några är kvar här. Jag laddar för fullt nu efter nya strategier och idéer. Planerar att flytta in snart igen...bara så ni vet.

Ha en fin dag alla! Kram

Hej!
Det är tråkigt att höra att du har bråkat med din kille. Jag hoppas att det löser sig. Brukar du sova dåligt? Finns det något du kan göra för att förbättra sömnen? Det var bra jobbat att du använde andra strategier istället för att dricka. Jag ska försöka att göra detsamma.

Jag har mått okej/bra en längre period nu, det var längesen det dippade mer än småångest här och där. I varje fall över en månad. Har sovit lite sämre på senaste med många uppvak och så men brukar ändå klara av att somna om och ligger inte vaken med extrem ångest utan snarare "mild" ångest som väl ändå är vanlig att ha vid 2-5 på morgonen.

Idag vaknade jag på lite bättre humör än de senaste dagarna men sen ändrades det. Bråkade med min kille, på ett sätt som skapar frustration eller hopplöshet inför hela vår relation. Jag tycker att jag har rätt och han tycker att jag är orimlig. Låsning. Han svor och la på och eftersom han bor på andra sidan jorden vet jag inte när vi hörs igen. Men jag tänker inte höra av mig utan behöver markera och stå på mig.

Tror därför det kan bli en jobbig natt, speciellt om jag vaknar sådär tidigt som jag gjort på senaste. Vet att ångesten griper tag då, så försöker liksom stålsätta mig utan att samtidigt göra det till en självuppfyllande profetia, att jag ligger sömnlös om några timmar...

Men det viktigaste och mest relevanta här: vilket annat år/tillfälle som helst förutom nu när jag bestämt att leva såhär hade jag druckit ikväll. Råder INGET tvivel om det. Jag hade ju druckit alla andra kvällar också, men särskilt ikväll hade jag druckit. Sett till att garantera mig själv sömn. Dämpa oron. Vakna 03 med hög puls och ni vet resten. Sen vakna imorgon helt seg och arbetsoförmogen, må sämre än idag, försöka lösa konflikten men inte vara tillräckligt skarp....

Jag försökte istället jobba lite (det gick skitdåligt men ändå), pratade länge med en kompis, och gick sen ut och sprang en lite kortare runda samt lagade och åt middag.

När jag pratade med min vän tog jag också upp detta med alkoholen. Jag har nämnt det förut, också till andra kompisar, men alltid lite sådär i förbifarten och för att kanske förekomma pekpinnar, typ "ja jag dricker ju för mycket!" men inte som att det är ett problem jag har i samband med min övriga psykiska (o)hälsa. Men jag berättade för henne att jag "skriver på ett forum" och att jag under två månader nu lyckats få ihop ett balanserat drickande på ett sätt som passar mig. Utan att bli ätstörd på köpet (vi har känt varann länge så hon har sett allt det där).

Hon sa åt mig att nu får du faktiskt pausa lite, och fokusera på det här, och jobba lite med positiv förstärkning. Man kan säga att hon jobbat mycket med sitt eget mentala tillstånd :) och jag tycker det är rätt. Det är faktiskt stort. Jag är inte glad idag och jag kanske spenderar en natt i ångest men jag gör i alla fall inte saken värre genom att vara självdestruktiv.

Och det kommer lösa sig oavsett. Även hjärtekross kan man klara även om det är ett rent helvete..

Tack, jag känner mig nog stolt men mest som när jag fick barn, ”varför väntade jag så länge?”
Vilket var en knäpp tanke eftersom jag var 23 år.. så det var inte direkt övertid.
Jag tänker mer att om jag fixar detta (för mig) tidigare sååå svåra. Så kan jag fixa nästan allt. Jag känner mig stolt över att ha kontrollen över mitt liv, och jag tror att jag våra olika angreppsvinklar tangerar varandra där, kanske.
Här är förråden fyllda eftersom även min man kommit av sig i drickandet, men jag ser inte flaskor längre. Bara halvfulla. De ställer jag långt in i kylen. Det var en 100% slentriangrej att dricka från flaskor här och där.
Vilken lång och babblig utvikning när jag mest skulle säga att jag tycker du är bra, duktig och stark!