Senaste kommentarerna i forumet

Känns som en stor mörkläggning där de som vaknat och ser problemen helst ska hålla det för sig själva för att inte förstöra stämningen... Men som Annie Grace också säger, det bästa man kan göra är inte att predika, utan vara ett nyktert föredöme och visa att man mår bra och lever ett rikare liv utan alkohol, så kommer en del hänga på vartefter..

Jag önskar också att jag kunde dricka ”normalt”. Kunna ta en eller ett par öl och kunna vara nöjd där. Tyvärr har historien visat att det oftast inte funkar för mig och det vill gärna dra iväg till mängder som mitt egentliga jag inte vill.
Jag har ännu inte givit upp hoppet om att bli en normaldrickare, men nu har jag kommit till en punkt där jag inser att jag måste prova nya vägar för att nå andra resultat. Min strategi nu är att försöka vara nykter i tre månader för att på något sätt bryta mitt mönster, samt hinna få känna på hur livet och måendet funkar utan A. Under tiden läser jag på om alkohol, lyssnar på poddradio i ämnet och läser och skriver här. Detta för att inse att många andra är som mig och försöka lära mig av dem. Detta håller än så länge min motivation uppe och jag är nu på dag 45. Största vinsten tycker jag är att vakna upp varje dag utan ångest att jag drack igår. En känsla av frihet. Det svåraste tycker jag är de sociala sammanhangen där man alltid tidigare druckit och hur jag ska förklara varför jag avstår.
Men hittills har fördelarna vida övervägt nackdelarna under dessa 45 dagar så tre månader börjar nu kännas inom räckhåll.
Önskar dig all lycka med att hitta tillbaka till rutiner och välmående.

Fina du, blir så glad av dessa svar/inlägg från dig. Alltid kärnfulla meningar som får mig att le, du är verkligen underfundigt livsklok på ett eget sätt. Vill gärna höra hur du har det, också. Ska in och läsa ikapp! Jag kikar in här igen under veckans gång alldeles säkert.

Känner inte igen ditt alias, kul att du skrev! Ja, det du skriver är by far den vanligaste berättelsen, i varje fall som jag tagit del av här. Ni är många som testat det jag testar nu och som menar att nykterhet hela vägen är enda sättet. Förstår helt och fullt resonemanget, tycker det låter 100% rimligt att det blir "lättare" att "bara sluta". Förstås. Inget förhandlande, inga resonemang, bara rätt och slätt: nej, jag dricker inte.

Men jag kommer inte att köra på det. Alkoholen är inte mitt grundproblem, det är ett av kanske 10 destruktiva verktyg jag hugger efter när jag inte orkar stå ut i att vara människa på olika sätt. Försöker jag lösa detta problem genom att projicera på alkoholen som boven och lösningen, lurar jag mig själv. Menar såklart inte att jag mår bättre av att dricka ibland eller så, men jag mår dåligt av att jobba med upplägg som tangerar mot "aldrig" och svart/vitt, vilket ju nykterhet ändå får sägas vara. Jag har till och med lyckats göra veganism till något destruktivt just för att det är så mycket regler och absolutistiskt, då är man rätt skicklig destruktivist :) idag äter jag kött.......

Vad härligt med 36 dagar och att du mår så bra! Visst får man mindre ångest utan alkohol! Det känner jag också av väldigt tydligt. Har du några särskilda mål eller planer framför dig? Ska kika i din tråd :)

Så märkligt, great minds vet jag inte men något atmosfäriskt.
Jag vill gärna skriva och höra lite mer, nu kikar jag in efter lång dag och säger; vad fint att höra från dig och dina roliga, smarta inlägg. Och att du har det något sorts bra. Rörelse är det enda som räknas, vet du ju.
Att vila från att gräva är också en rörelse. KRAM och HEJ!

Det funkade inte på mig. Försökt i många år. Till slut gav jag upp och gjorde slut med alkoholen. Orkade inte kämpa längre... Men man måste nog komma dit själv och inse eller känna när man är redo.

Men kan säga att allt det där komplicerade med att dividera med sig själv och stå emot och försöka deicka okej. Var väldigt mycket mer komplicerat och jobbigt än att bestämma sig för att sluta helt.
Är på dag 36 nu och mår verkligen chockerande bra... men går såklart igenom både sug, sorg, förvåning, chockering osv. Men ångesten (mitt största problem) är som bortblåst.... lycka till med vad du tar dig för ?

HEJ!

Jag utgår nästan från att ingen kanske kommer se detta inlägg (men visst var det smart att skriva in era namn i rubriken? :) eftersom jag tog ett så långt uppehåll. Eller om det var ett avslut utan slut. Jag har inte haft lust att vara här inne. Haft annat för mig, men det har också tagit emot när tid och ibland ett behov har funnits. Har svårt att skriva här när jag som mest skulle behöva det, och sedan när jag mår bättre (och behöver det som "minst") vill jag hellre göra annat än att fokusera på mina problem.

Och apropå fokusera på sina problem funderar jag mer och mer på om jag behöver sluta med det (fantastisk ironi i denna mening ändå, tycker ni inte?). I varje fall för ett tag eller på ett visst sätt. Inte stoppa huvudet i sanden, men sluta gräva så enormt mycket inåt. Jag tror jag kört fast nämligen. Eller - kanske mer att jag gör mig själv förvirrad desto fler saker "om mig" som jag ska hålla reda på. Hur komplicerad kan en människa vara egentligen, undrar jag ofta.

Alkoholen då? Jo det har druckits i sommar kan jag lova. I början "bara i sällskap" men det blev också mer på egen hand och att jag köpte hem och drack hemma "som förut" nu i juli/augusti. Semestern var slut i början av augusti men jag lät sommaren glida med fram tills september. Och japp, jag tycker det är okej för nu. Det är inte bra, men det är good enough faktiskt. Självklart har jag problem med alkoholen, jag är alllllllllllldeles för förtjust i att dricka. Det lindrar min ångest (tillfälligt) på ett exempellöst sätt. Hade jag inte haft problem eller en tanke om det hade jag ej reggat mig här :)

Men jag tror på omprogrammering och process. Inte på förbud och extremiteter, som ni som läst här hört mig säga förut. Min utmaning har hela tiden varit att hamna i ett mellanläge som är OKEJ, nära bra. Om jag nu, som jag planerat och håller på och lever efter för närvarande, lyckas återgå till den rutin jag hade före semestern, och, säg, håller den året ut - då kommer jag känna att jag rört mig någonstans i år. Då kommer jag våga påstå att det här nog faktiskt kan fungera för mig - att blir en normaldrickare.

Måndag kväll nu och det är ofta lite ångest för mig. Ensamhet som vanligt, uttråkad, en helg inkl alkohol bakom mig som ska kramas ur, en del känslomässiga duster, och annat. Mitt liv är ganska så slitsamt helt och hållet utifrån hur känslor baseras i mig och hur hudlös jag kan känna mig, trots hur lugnt och bra allt kan tyckas vara i det rent praktiska. Inga moln i sikte men i mitt eget register är det full panik. Jag jobbar på att tona ner det.

Hur mår ni, där ute? Ska ge mig in i era trådar nu. KRAM

Har aldrig fått stämpeln tråkmåns! Men hellre en lycklig och glad och energifylld tråkmåns! Än en alkis-mamma.... :/

Så sant som du skriver tidigare om alkoholindustrin. Så sorgligt hur det är uppbyggt. Och ju mer jag lyssnar på Annie Grace ju ledsnare blir jag. Känner mig lurad på konfekten. Eller vad man ska kalla det :)
Alkohol gör verkligen skada i mångas liv! Men det är det knappt nån som pratar om....

Tack för grattis, och intressant att det är fler än jag som varit översociala med hjälp av alkohol. Man är så rädd att såra andra genom att gå tidigt eller tacka nej, men kanske är man inte den enda som egentligen vill hem tidigare. Rätt ofta är det andra som passar på att gå när man väl tagit första steget...

Härligt att du mår så bra i nykterheten ?

Igår kväll hemma hos dottern kände jag lite likadant. Vi hade hängt hela dagen, och jag orkade bara inte sitta kvar och lyssna på snack om olika ölsorter. Jag ville bara åka tillbaka till hotellet och sova!

Stannade ungefär en timme ”för länge” enligt min mening. Nästa gång åker jag direkt när jag får nog.

Livet är för kort för att göra saker ”bara för att” eller av artighet. Heja oss!

Kram ?

Grattis till ännu en månad! Känner mig också mer fridfull... sån lyx. Det är verkligen ett uppvaknande detta!

Bra tankeställare med det sociala. Jag är likadan! Jag är duktig på att vara social men jag gillar det egentligen inte. Tycker om att vara hemma med familjen. Och behöver mycket tid för mig själv och gillar ”egentid”....

En månad till har gått. Fridfull nykterhet som känns som en belöning. Ork med barn och alla möjliga projekt. Upplever att jag lite snabbare än förut tröttnar när vi umgås med andra. Jag tror att jag tidigare använt alkohol för att orka vara social och engagera mig i samtal jag egentligen inte är så intresserad av. Nu väljer jag istället att tacka för mig när jag inte orkar längre. Jag har haft en övertro på hur social jag är och varit runt på alldeles för många saker. Inser att jag egentligen är en hemmakatt som gärna är för mig själv eller bara med familjen.

Annie Grace har alltid svar ? Ramlade precis på ett youtube-klipp med henne där hon besvarar lyssnar/tittar-frågan ”How I convince others not to drink?”

Kram ?

Jättebra Torn att ni kan prata om det du och din fru. Precis som du säger är GBP en riskfaktor för missbruk. Mycket större än det pratas speciellt högt om.

Jag har ju alltid tillhört parten som druckit mest. Har ofta fått höra av barnens pappa när vi levde ihop att jag skulle ta det lugnt med drickat på fester, och blev sur varje gång. ”Skit du i det” typ. Den reaktionen är inte bra. Varningsklockor på den.

Jag tänker att det som partner till någon som vill vara nykter finns två ytterligheter. Den ena ytterligheten är min mamma som i alla år argt sa ”Jag tänker fan inte sluta dricka för att han måste sluta.” Han var min pappa.

Den andra ytterligheten är som när Ellen Bergström berättade för den kille hon nyss träffat att hon valt att bli nykter. (Hon var väldigt ung då.) Då svarade han: ”Då är jag nykter tillsammans med dig, jag behöver inte alkoholen.”

Jag lät inte bli att dricka helt när min alkoholiserade ex-sambo var nykter under ett halvår. Men jag blev inte full heller någon gång under den tiden. Det kändes jättekonstigt att dricka i hans närvaro. Vet inte varför egentligen. Han var för övrigt GBP-opererad också.

Kram ?

Jag har märkt att nu när man inte behöver fokusera på sin egen nykterhet så får man upp ögonen hur det ser ut i ens familj/ umgänge. Anledningen till min föregående kommentar var att jag märkte i morse att frugan hade druckit drygt 1 flaska vin själv i går kväll. Med endast barnen som sällskap då jag jobbade. 1 flaska är mycket för henne med tanke på hennes gastric bypass op. Jag ser oroväckande mönster i hennes alkoholkonsumtion. Vet ju hur det kan gå. Sedan blir jag nog lite påverkad av många kvinnor som skriver här med fredagssuget, stressigt jobb, gnälliga barn osv. Mycket som stämmer in där på min fru. Under dagen har jag påtalat detta och att jag inte vill att barnen ska fara illa. Hon erkände faktiskt att det blev för mycket i går kväll och att det inte var bra, varken för henne eller barnen. Som jag misstänkte försökte hon först skuldbelägga mig hur det var förr när jag drack. Men medgav snabbt att jag hade ju rätt och lovade att tänka sig för i framtiden. Så det var var positivt! ? Alla är glada och nöjda.

Och som jag skrivit om förr, kan man inte med kort varsel avstå alkohol utan att bli sur, så är man beroende enligt mig.

Ha en trevlig lördagskväll!

Hej Torn och tack själv! Jag har också tänkt mycket på det där, hur ens bild av alkohol som något självklart i många sammanhang byggs upp under uppväxten. Under min uppväxt minns jag ingen vuxen som inte drack. Inte så att det var några fylleslag, men det fanns inga nyktra förebilder. Man fick ju veta att man inte skulle dricka innan man blev 18 år, både i skolan och hemma, men att det fanns goda skäl att inte börja dricka överhuvudtaget var det ingen som pratade om. Angående det föredöme man nu är för sina egna barn så är jag väldigt glad åt att de nu har en vuxen i sitt liv som inte dricker. Sen funderar jag som du över hur min sambo dricker utifrån ett barnperspektiv. Han har aldrig druckit så mycket som jag gjorde, och när inte jag dricker tar han sällan något hemma, men i sammanhang där andra dricker, eller om vi äter ute dricker han nästan alltid alkohol. Jag har pratat med honom om just det att jag vill att barnen ska se att man kan välja, att inte all guldkant inbegriper alkohol, och att jag tycker att det är viktigt att han ibland också väljer alkoholfritt så barnen ser det. Dessutom har jag pratat om att även om man inte har alkoholproblem så kan det vara bra att fundera på sina val. Vill man verkligen ha öl, eller är det liksom ett default-val? Han håller med, och såna tillfällen när vi till exempel tar en fredagsmiddag på den lokala krogen så tar han numera också ofta en cola istället för öl. Kanske kan du föreslå din fru att ni en av helgkvällarna dricker alkoholfritt hela familjen? Eller någon gång ibland i alla fall? Sen har jag för mig att det var du som skrev att om man inte lätt kan ändra plan från alkohol till alkoholfritt så har man åtminstone en liten touch av beroende. Bra poäng tycker jag. Avslutningsvis så kom jag och tänka på dokumentären Älskade alkohol. Där var det ett inslag om hur de lyckats minska isländska ungdomars alkoholkonsumtion från att 40% drack till att 5% gjorde det. En viktig del var att hjälpa ungdomar att hitta något som engagerade dem, det kunde vara idrott, musik, dans, scouterna, vad som helst där man fick ingå i ett gäng som brann för något som inte var förknippat med alkohol. Då hade de redan något i sitt liv som gav den där kicken, och var då mindre benägna att prova alkohol. Att tillbringa tid med föräldrarna var också viktigt, samt positiv kontroll, att föräldrarna vet var barnen är och med vilka och när de ska komma hem. Engagerande ämne.. Tar gärna emot fler tips på hur ni andra tänker kring partners, barn och alkohol!

Tack för alla kloka och bra kommentarer som du bidrar med här på forumet!? Då jag har blivit allmänt Anti-alkohol i min inställning så har jag börjat tänka mer och mer på det här med barnen och alkohol. Ska vi få en mindre alkoholkonsumtion i samhället måste det börja där. Förr var jag ju en väldigt dålig förebild, men det var då det. Det bekymrar mig lite att min fru konstant sitter med ett vinglas på helgkvällarna. Min dotter är i en känslig ålder (12 år) och jag gillar inte om hon ska tycka att det är det som är det normala. Att mamma dricker alkohol varje helg. Frågan är hur jag ska lägga upp detta för frugan? Hon lär ju bara dra upp hur jag själv var förr. Har du något tips?

Ha det bra! Kram ?

Har heller inte tänkt på industrin bakom alkoholen tidigare. Tobaksbolagen har ju varit i skottlinjen länge, men det samma gäller ännu inte för alkohol trots att en stor brittisk undersökning visat att alkohol är den drog som orsakar mest lidande av alla (en forskare som intervjuades i dokumentären Älskade alkohol ledde studien, minns inte vad han hette). Och så lätt att få problem av en drog som är så socialt accepterad och till och med ofta påbjuden. Tänker på alla både barn och vuxna som lider för att vi absolut ska ha vår högt värderade valfrihet att säga ja eller nej till ett beroendeframkallande medel..

Wow. Jag har aldrig reflekterat över hur vidrig alkoholindustrin är och att de företagen tjänar pengar på andras olycka och sjukdom. Jag vill ju verkligen inte stötta en sådan industri.

Båda mina föräldrar hade ganska grova alkoholproblem och jag minns hur ledsen jag var när de drack, hur mycket ångest jag hade när de var fulla, att jag inte vågade ta hem kompisar för att jag skämdes över att mina föräldrar var fulla. Och bakom den misären var det företag som tjänade pengar på att jag som liten flicka hade ångest och mådde dåligt och att mina föräldrars alkoholproblem förvärrades allt mer. Fullkomligt vidrigt.

Jag är så glad att jag har hittat detta forum och alla ni fantastiskt inspirerande människor. Ni är så starka som tagit steget till att ta sig ur den onda spiralen. Förhoppningsvis går det lika bra för mig.

Kram på er

Det ni skriver är klokt och jag tar till mig av det. Just idag mår jag toppen, men jag vet att det kommer att komma svackor. När svackorna kommer ska jag försöka påminna mig själv hur bra man kan må utan alkohol och hur dåligt man kan må efter alkohol.

Tänker lite som du. Det är inte värt det. Jag vill inte riskera det med tanke på hur bra jag mår nu. Jag behöver inte ens uppleva det själv för att förstå hur dumt det är att ”dricka lite”.

Kram ?

Har inte druckit igen sen förra gången jag skrev om. Har suttit med på otaliga middagar i sommar och inte varit sugen på vinet de andra druckit. Hade en svacka ett tag när jag fick för mig att jag kanske ville dricka ibland, men nu känner jag mig åter lugn och samtidigt levnadsglad utan alkohol. Och jag tänker att en och annan svacka är ett lågt pris att betala för att må så bra som jag gör utan alkohol. Det är väl kanske vad som definierar oberoende, att möta livets med- och motgångar utan att ta till något att trösta sig med. Att ha lite tåga är vad jag behöver påminna mig om.

...att vakna på morgonen med känslan av energi och hur fräsch man blir av att inte dricka vin. Jag klarar alltid några dagar på raken och sen blir det sociala ett problem.
Mina vänner äter ute på restaurang varje kväll och dricker vin till maten varje kväll. Jag försöker verkligen äta nyttigt, hålla igång träningen så gott det går och inte åka till stan och dricka vin. Lyckas ganska bra men inte 100%

Coronan håller på att ta kål mig, hantverkarna jobbar inte på som de ska och huset ska vara klart för inflytt om 5 veckor. Jag "får" inte träna inomhus för min man eftersom han är livrädd att få Corona/Covid19 (riskkrupp).
Försökte förklara för honom att jag kan också bli sjuk av att inte träna inomhus. Deprimerad, knäpp "what ever".

Tack alla underbara som kommer ihåg mig och skriver i min tråd. Jag har ganska mycket omkring mig men försöker kika in så fort det går!

Morgonsvammel

Kram på er!

Förra hösten med er här var så underbart.. för mig. Min första nyktra period.

Jag hoppas att du kan få en bättre start i ditt nya hus än jag fick i min nya lägenhet. Flytt är hemsk och hantverkare är värre (enligt mig) så stressen gjorde att jag började dr... NEJ! Jag gjorde att jag började dricka då jag inte hade lärt mig hur jag skulle hantera stress av den magnituden.

Var snäll mot dig själv fina Pellis. Kram

Visst skulle du hänga på oss igen?
Jag har haft en bra sommar o semester o klarade 70 dagar vitt innan jag i torsdags bestämde mig för att lite vin sista helgen på semestern var ok. Nåväl är nu tillbaka på tåget igen - dag 3 idag o fler tänkte jag att det skulle bli ??man mår sååå mycket bättre då! Har det i så färskt minne nu så tänkte köra på där o tuffa vidare på tåget ☀️☀️ Visst hänger du på!! Vi kämpar tillsammans - Fina Lisa du ligger någon dag före men vi kan åka på samma tåg alla tänker jag ? du får vara lokföraren som leder lite!! Kram på er o ta hand om er!! ?? nu kämpar vi!!