Senaste kommentarerna i forumet

Tack för kommentarer!
Det stämmer Torn, jag vet att jag vill ha ett som regel nyktert liv, men funderar om jag vill och i så fall klarar av att göra undantag. Men bra poäng, hur hade jag tänkt om det hade varit skönt att ta ett glas, förstår att det finns en risk där... Men åtminstone nu så var det dels inte särskilt gott och dessutom obehagligt, så då kan man fråga sig varför över huvud taget...
Sen som vi båda är inne på, Andra halvlek, alkoholindustrin känns som en smutsig bransch man inte vill stödja.

Men bortsett från diverse tvivel så har denna alkoholfria sommar varit den bästa jag minns, har sällan mått så bra och kännt en sådan harmoni. Och det välmåendet har helt klart att göra med att jag inte dricker, att jag inte varit bakfull, att jag fått vila, att ångestcentrum i hjärnan inte fått stimulans av alkohol. Så min tanke om framtiden är att som utgångspunkt inte dricka, varken till vardags eller till fest.

Stort grattis till dina fyra nyktra månader!

Spännande att läsa om din känsla när du drack ett glas bubbel. Jag har inte själv provat alkohol under mina snart sex nyktra månader, men jag har slutat röka många gånger så den känslan och smaken är jag familjär med. Hur något man varit så van vid plötsligt kan smaka apa och ge obehagskänslor?

Jag blir som du mer och mer anti alkoholindustrin för varje dag som går. Utvecklingen i samhället skrämmer mig massor. Jag känner att jag verkligen inte vill bidra till den utvecklingen.

Kram ?

Att du först testade med ett halvt glas och sedan med ett helt glas låter ganska riskabelt i mina öron. Tänk om du hade fått mersmak, då kunde det blivit två glas nästa gång osv. Men det gick ju bra som tur var. Har du måhända en liten önskan om att kunna dricka kontrollerat kvar? I vilket fall, grattis till 4 månader med ytterst lite alkohol!?

Fjärde månaden sen jag slutade dricka bjöd på oväntade dippar. Min plan var från början att ha tre vita månader och sen visste jag inte riktigt. Har under den fjärde månaden druckit vid två tillfällen, första gången ett halvt glas bubbel, och andra gången ett helt glas. Det halva glaset kände jag inte av, men det hela glaset gjorde mig lätt berusad, och till min förvåning var det faktiskt obehagligt, och jag ville bara att känslan skulle gå över. Stor lättnad efter nån timme när berusningen försvann. Antar att min kropp reagerade på ett sunt sätt på att få i sig gift, det ska ju kännas obehagligt. Jag ska försöka bevara den lärdomen. Och jag har alltid ogillat att vara full egentligen, det var min gamla idé om alkohol som njutning, den goda smaken, som gjorde att jag drack. Jag börjar ana att det är med alkohol som med rökning, har man inte rökt på länge är det inte gott och man får jobbig nikokick.. Så för att verkligen njuta av det där första glaset eller blosset behöver man vara lite beroende.. Och då känns ju valet lättare, jag vill inte bli beroende av varken alkohol eller nikotin igen.

Jag är också tillbaka men är mest i rummet Det vidare livet.
Höll drygt fyra månader men sedan blev det återfall.
Positivt att jag ändå minskat på intaget under denna tiden men ändå....
Hursomhelst så har jag gjort en omstart nu och hoppas verkligen att hjärnan är med på det tåget?
?
Så det är dag 1 för mig idag ?

Som du säger är det många nya som kommit till under året och det är omöjligt att följa alla.
Men några räcker ju och det är kul att vi kan peppa varandra igen?
Kram ???

Vi följdes ju åt ett tag som sagt... Jag är på min Dag 3 så vi kan hänga ihop igen ?.

Jag förstår precis vad du menar med träningen! Det är otroligt jobbigt att inte kunna upprätthålla sina träningsrutiner. Jag har varit skadad sedan maj och kan inte göra någon endorfinhöjande träning utan måste hålla mig till simning och vad jag kallar "tantövningar"?. Det har varit mentalt påfrestande... men, du vet ju att alkohol inte hjälper som tröst...haha..

Men, söndag Dag 1? Du menar att du inte börjar idag utan behöver landa i beslutet först?

Stor kram!❤

Och om jag inte missminner mig var du en av de som välkomnade mig hit! Det tackar jag för! Välkommen åter. Tror det kan ligga lite i det där med en nystart med ett nytt hus där inga (dåliga) vanor är etablerade ännu. Nu när du har möjligheten är det ju bara att köra på det tänker jag. Har själv funderat över om hur det varit om jag bott kvar i vårt förra hus. Tror det hade varit svårare för mig att bli nykter där faktiskt. Inte på något vis omöjligt, men svårare. Lägenheten jag bor i nu var ännu inte så inbodd att mina dåliga vinvanor hade trängt in i lägenhetens själ liksom.

Kram!

...hade jag högtflygande planer om att göra en stor förändring med alkoholen. Knaskatten, Fibblan var mina startkompisar just denna kommande helg. Sen hade vi alla andra som glatt hejjade på i bakgrunden Jasmine, Vinäger, FinaLisa, Ensam1984, Lennis, Femina, Ironwill och många många fler.Hoppas jag inte glömt någon? Ber isf om ursäkt.

Stigarna har varit småkrokiga, "ups and downs" MEN vi har aldrig gett upp helt iaf. Jag lyckades ju inte hålla i 100% nykterhet särskilt länge som många andra men det är historia nu.

Coronan slog till och världen blev helt upp och ner. Många tog till flaskan men där får jag ändå ge mig en klapp på axeln att jag inte ökade intaget alls. Snarare att jag inte tyckte det var kul att ens dricka vin. Däremot deppade jag över träningen. Jag kan inte träna inomhus eftersom vi är en riskgruppfamilj. Coronan är inte historia utan pågår fortfarande, den kommer vi inte bli av med än på ett tag.

Så jag ser inget annat än att flytta tillbaka hit. Har läst så mycket under våren, många nya har tillkommit. För mig har tiden varit knapp att skriva då vi är i slutfasen med ett husbygge. Orken att flytta och rensa med en vintyngd kropp är ingen bra kombo. Jag ska börja ett nytt liv i nya huset. Sälja en massa skit, rensa, köpa lite nytt.

Måste vara stark i kropp och knopp. Jag välkomnar söndag dag 1!

Hoppas din semester är bra och ger dig vila! Vi hörs när du är tillbaka ;)

Hej på er alla!! Nu blev det en lång paus för mig mellan inloggningar. Men läste nyss era inlägg i min tråd och blir glad och får massa uppslag på nya tankar och frågor jag skulle vilja bolla med er. Men är också på semester vilket inkluderar dator-semester så jag återkommer snart och hoppas ni vill prata mer då <3 ta hand om er och ha en fin vecka oavsett vad ni gör! kram

Kikar in för att bara höra hur du mår och hur du har det med livet.
Hoppas fint och bra ?

Sett en hel del engelska dokumentärer på samma tema och mina ögon har verkligen öppnats för problemet. Ur individsynpunkt och samhällssynpunkt. Sjukkostnaderna relaterade till alkoholmissbruk är enorma. Väldigt bekymrande.

Men det är ju som med allting annat, man får bidra med det man kan. Jag tänker aldrig mer ge bort alkohol i present, och mina gäster får ta med sig alkohol om de vill ha för hos mig blir det alkoholfritt.

Kram ?

Det du skriver väcker mkt tankar. Igår kändes det som att jag såg alkoholen överallt. Varenda trevligt tillfälle, både på TV, Instagram osv visade lyckliga, avslappnade människor -med alkohol. Genast kom känslan: men sådär kan ju jag också ha det. Nästa gång går det bra. Fick verkligen påminna mig själv att det aldrig blir så för en annan. Men visst är det lurigt, hur alkoholen romantiseras

Ett av de starkaste skälen till att jag inte vill dricka är, förutom mitt eget välmående, min avsmak för alkoholindustrin. Jag menar inte det som kritik mot dem som dricker måttligt, jag gör själv en massa andra saker som jag egentligen inte heller tycker är moraliskt försvarbara, som att äta kött och köra bil i onödan ibland. Men just alkoholindustrin känns så cynisk; såg en dokumentär på SVT (Älskade alkohol) där de sa att två tredjedelar av all alkohol som säljs köps av personer som har ett risk- eller missbruk. Så det är många miljarder som vissa tjänar på att andra dricker sig sjuka... Faktiskt så är det den tanken som hjälper mig mest just nu, när jag plötsligt ansätts av tankar på att kunna dricka vin då och då. Jag vill inte stötta företag som tjänar pengar på andras olycka.

Tack Se klart, gillar idén att det nyktra livet behöver tillredas lite! Och håller med om att lätt grillning, salt, citron och olivolja får broccolin att gå från god till magiskt god.

Jag var tvungen att fundera lite över den liknelsen, broccolin låter rätt så tråkig. Inser att jag ser framför mig en rå bukett och det gör mig inte jättesugen.
Men broccoli, grillad, och sedan lite olivolja, flingsalt, lite pressad citron och hyvlad parmesan. Då väljer jag broccolin framför geléhallonen alla dagar i veckan. Det nyktra livet måste liksom också tillredas, så vi får ha kul. Det är för mig utmaningen men jag har inte tänkt ge upp.
Ps. Snus kommer jag inte heller ge upp...

Ja, jag känner också att man genom att läsa om andras upplevelser blir på sin vakt och mer observant på sitt eget beteende. Man lär sig identifiera risktankar och behöver inte göra misstaget att agera på dem för att förstå att de inte för något gott med sig.

Själv befinner jag mig i ett stadium som jag känner igen från när jag slutat snusa. Första tiden får man en kick av att klara av att sluta. Sen när suget släppt helt och det blir vardag att vara nikotinfri så uppstår en sorts tomhet. Vad ska man ta sig an nu liksom. Och då från ingenstans kommer tanken att en liten snus skulle sitta fint..

Inte så att jag är sugen på att dricka, jag saknar bara duktighetskicken jag fick av att sluta, nu när det börjar bli normalt för mig att inte dricka. Då dyker tankar om ett glas vid speciella tillfällen upp. Samtidigt som jag verkligen vänder mig mot idén att det speciella ska firas med just alkohol, det är ju så hjärntvättat att tänka så..

Jag har istället flera positiva saker som jag kan rikta energin emot. Och jag vet innerst inne att det här också handlar om acceptans, att jag måste acceptera en mindre kickfylld tillvaro. Eller en tillvaro med beständiga och bättre, men långsammare kickar. Ungefär som att äta en bit broccoli fast man är sugen på geléhallon. Man vet att broccolin är vad kroppen behöver, och om man ger den en chans kommer man att upptäcka att det är lika gott och till och med godare än geléhallon.

Dessutom, ibland ska jag bara låta min gamla hjärna tjata på om att tillvaron borde piffas till lite. Lite opiffighet har ingen dött av vad jag vet.

... för varningen, en av forumets stora fördelar är ju att man kan lära av andras misstag så något halvt glas lär det inte bli framöver. ?
Jag fokuserar inte så mkt på andras drickande - är mest förvånad över att alla dricker så lite... att jag liksom dragit på på egen hand.
Nackdelen med att inget går åt är att halvt urdruckna och iofs igenkorkade flaskor står i förråden. Tror aldrig vi haft någon halvt urdruckne men flaska tidigare då jag nog druckit ur allt.... min man dricker mindre nu när jag inte dricker men han har alltid haft ett mindre alkoholintag än jag trots att han är dubbelt så stor.
Ha en fin dag!

Bra definition på beroende, Torn, det att man har problem om man har svårt att ändra planer när man varit inställd på att dricka. Om man inte har alkoholproblem borde det vara ungefär lika dramatiskt att ändra till alkoholfritt som att få veta att det blir tzatziki istället för bearnaisesås till grillmiddagen. Och Maja S, jag räknar också andras glas. Det har nog att göra med att man fått ett uppvaknande kring att något man trott varit relativt ofarligt i själva verket ställer till det för så många. Så det grundar sig kanske i oro för vänner och livskamrater. Andra halvlek, ja, jag tycker också att det funkar så länge det inte blir för stimmigt. Och jag märker ju att när jag inte tar täten för stimmandet så håller sig de andra oftast lugnare...

Över till något annat. Var på en eftermiddagstillställning i ett sammanhang jag inte brukar umgås i. Hade på förhand fått veta att det ingick ett glas bubbel i biljettpriset och funderade på hur jag skulle göra. Har funderat hit och dit på om nolltolerans är vad som ska gälla för mig, har tänkt att just denna typ av tillfällen kanske kunde vara ok och trevligt att ta ett glas . Bestämde mig för att be om ett halvt glas. Drack det, det var inte alls lika gott som jag mindes det. Fortsatte sen kvällen alkoholfritt utan problem. Nästa kväll var jag på en annan middag, och genast kom tanken att om jag kunde dricka ett halvt glas utan problem kunde jag kanske ta ett litet glas vin.. Där ringde dock varningsklockorna, mycket tack vare allt jag läst här, och jag körde på med alkoholfritt. Lärdom av detta blir att det var inte så gott som jag mindes det med alkohol, och det genast öppnade en dörr i hjärnan mot fler undantag. Jag blev verkligen varse att min hjärna faktiskt har ett beroendebeteende.
Känns som att min insikt om vad beroende är djupnade lite till.

Hej,
Klämmer in en liten kommentar - jag själv är ute efter att sluta helt, men kan också känna en viss förvirring, främst över vad som skrivs i vilken tråd. "Förändra sitt drickande", borde vara för att just förändra, fast jag vågade som många andra kanske, inte lägga en tråd i "Det vidare livet", för det är ju för stort att tänka sig i början. Kanske skulle en annan forumindelning hjälpa? Något för admin att fundera över.

Sen kanske det är bra att vi håller hus på samma ställe så det inte blir två eller fler grupperingar? Det är kanske inte helt svart vitt.

Och - alla måste känna samhörighet här. True!

Hej, välkommen hit. Jag har skrivit en hel del i några av mina senaste inlögg angående detta med att förändra sitt drickande. Läs gärna. Alla måste få känna samhörighet här oavsett mål.

Jag känner igen mig mycket i det som du skriver Obstinat. Du är en av få här som jag verkligen kan relatera till. Jag vill förändra mitt drickande och vet att jag kan det. Precis som du har jag haft en flerårig ätstörning. Blev fri från den men har nu ett stundtals ohälsosamt drickande istället. Önskar att det kunde delas tips på hur man begränsar sitt drickande, både över en vecka och per tillfälle.

Skrev lite till dig i min tråd, men vill lämna en hälsning även här :). Arbete kan ju vara ett annat "missbruk" vi kan lägga till, men jag tror och hoppas att vi kan komma ifrån alla våra missbruk. Det kan ju inte vara omöjligt???

Ja, det finns många teorier inom psykologin som ändras med tiden... man får tro på det man tycker verkar rimligt. När det gäller anknytning tror jag det är en viktig parameter för hur vi hanterar livet och relationer, känns bara lite hopplöst att det liksom inte går att "ändra".

Kram och god natt!

Jag tycker som ni, vi är de upplysta och alla andra är grundlurade. Jag skojar inte. Svinjobbigt. Jag förstår alla nyktra som avstår vissa sammanhang, jag gör det också.

Men så länge det dricks måttligt i lagom takt och ingen blir rejält berusad så är det okej.

Jag skäms för att jag varit en del av den cirkusen. Finns inte i boken att jag vill in där igen.

Kram ?

Känner som du Kennie. Känner mig definitivt väldigt observant och dömande mot alla som dricker. Kommer på mig själv att observera folk och hur deras beteende förändras mer och mer för varje klunk. Hur ena ögonlocket släpar efter lite när de blinkar eller hur vissa ord börjar uttalas sluddrigt. Blir irriterad på mig själv. Är normalt inte en person som dömmer andra så jag vet inte vart detta förakt kommer från. Jag har också märkt att folk dricker väldigt mycket. Av någon dum anledning verkar min hjärna registrera och räkna vad alla runt mig dricker också. Oavsett om det är någon jag känner eller om jag är på restaurang med främlingar runt mig. Och det är precis som du säger. Jag kan inte rå för det men jag tycker mig vara ”upplyst”. Jag har listat ut att alkohol är ett gift som har smugit sig obemärkt in i det offentliga rummet och spritt sig som den värsta sortens pandemi, den som ingen ser eller lägger märke till förklädd till ett harmlöst nöje. Så där sitter jag. Observerar, dömmer, dumförklarar. Jävligt irriterande. Hoppas att det bara är en fas som går över.