Senaste kommentarerna i forumet

Jag tycker det är bra med olika typer av trådar, och jag känner igen mig mycket i vad du skriver om obstinat. Jag tror att det viktigaste är att bestämma sig för en förändring - är det jag gör just nu värt det eller ska jag göra på något annat sätt? Tyckte jag läste nånstans att de flesta ”minskar sitt drickande” med ca 80% när man gör det (dvs i samband med det beslutet). Det svåra för mig har varit att hålla i förändringen över tid och inte glida tillbaka i det man inte ville. Det finns såklart exempel på folk som ändrat sitt drickande. Just nu dricker jag ingenting och det går rätt bra men jag tänker mer på att jag har haft en problematik heeela tiden. Sen vet jag att när jag började tumma på ”mina regler” dvs dricka mer än vad jag tänkt eller att undantagen blev för många - men jag tror som sagt att vissa kan klara det precis som vissa väljer att bli helt nykter. Jag vill bara önska dig all lycka till och bra att du valt att förändra :) hoppas vi hörs mer här!

Det är ju inte tänkt att vara lätt, utan utmanande och utvecklande. Så har jag fått lära mig att leva, med mig själv. Och när mina barn lockas av illusionen av att andra verkar ha det enklare så kan jag bara säga att det KAN vara så, vilket vi sällan vet. Och om det ÄR så, är det ändå inget som går att påverka. Att vara i sitt liv. Så som du är, är att vara kraftfull.
Jag kan just nu inte tänka mig något värre än att behöva vakna lätt bakfull och med oro i själen. Oron har jag ändå min dos av. Jag hanterar den bättre nykter.
Jag har inte som du testat särskilt många andra strategier, varken haft regler eller uppehåll, men som sagt upplever jag inte att jag har tid. Att jag iaf just nu känner att det här är det bästa sättet jag kan komma på att ta tillvara mitt liv! Kram.

Du får gärna ta upp hur mycket plats du vill i denna tråd, det roligaste är att logga in här och se att jag fått svar från er :) förstår vad du menar med att inte orka/ha lust att söka nya vägar längre och att du är "klar" med det (vinet tex) och att det blev tjatigt. Så känner ju jag med. Men precis som du är inne på vill jag inte lägga mig platt fall än utan min envishet säger mig att det finns alternativa vägar för mig... Det kan såklart visa sig att jag har fel, kanske bränner jag mer tid på att göra såhär, kanske måste jag ta en eller flera till vägar ner i mörker för att komma till bättre insikter. Men jag tar den risken för att jag vill leva så insiktsfullt och fritt som jag kan. Om jag väljer att bli 100% nykter "resten av livet" så vill jag veta att jag testat andra saker först. För då kommer jag kunna vara mer lugn i det valet, så som jag känner mig själv.

tack också för komplimanger, känns lugnade att någon tycker man resonerar lite vettigt (eller iaf inte helt galet) hehe <3

Ang rastlösheten igen ja det är nog en vanesak. men också kanske något inneboende. Jag har fattat att jag gärna söker lite spänning och fart i livet och är glad i att testa gränser, lite svårt att nöja mig med "det konventionellt goda". Det blir mer att jag längtar efter det när jag ser att mitt liv är i ett lite kaosartat läge. Och då kanske jag börjar jobba mot att få till det. Som nu. Jag levde ett liv för några år sedan med stadig samborelation, bra jobb, bostadsrätt (samma som idag visserligen så den är ju kvar) m.m. Men sen sabbade jag allt det. Något kliade liksom inombords. Nu har jag fått städa upp det kaoset som ledde till en rejäl livskris för mig, och börjar komma ut på andra sidan. Och nu längtar jag tillbaka till ett liv med sambo, rutin, kanske skaffa barn etc....

Man gör det inte lätt för sig :)

Den var värst I början, Men har också varit oro och rastlöshet när jag druckit- och bestämt mig för att inte ”dricka ikväll”. Jag drack inte varje dag men rastlösheten i dricka-livet och rastlösheten i nyktra livet är ungefär samma. Vi är kanske lite såna sorts människor? Vissa är glada med te och brädspel från födseln. ?

Jag tycker att du vänder och vrider så klokt på dina tankar och jag känner igen det där med att dra ut kvällen, (vi är ändå två hemma) och skrev just idag ett inlägg om att det här med timslånga middagslagningar - och ätande för den delen, går snabbare. Jag vet inte vad jag tycker om det, jag har älskat middagsfix och god mat (der gör jag fortfarande!) men allt går lite undan när jag inte dricker och det kan ibland kännas tomt men det får vara så. Du är ju ung och har tid och möjlighet att hitta dina vägar. För mig som precis börjat få barnbarn och är drygt 50 så har jag inte ork och tålamod med fler timmar på att vara bakis eller trött. Har inte tid. Har testat vin. Der blev till sist tjatigt och jag kände mig till sist liksom stel i min personlighet och mitt känsloliv. Jaja det var inte meningen att ta upp så mkt i din tråd, men det du skriver ger mig mycket att tänka på. Kram. ?

... Jag springer också och går en hel del och försöker mata in såna saker och annat i vardagen. Jag har märkt att en bra grej är att "dra ut på kvällen" - hellre vara hemma/färdig med jobb lite sent, umgås med någon nära inpå middagstid, och sen äta middag lite senare, kanske vara klar runt 8-8.30, slökolla lite nyheter och hänga på internet (och här), sen förflytta mig till sängen strax efter 22 och spendera 1-2 timmar med någon serie eller annat innan jag är sovredo. Det som skapar störst rastlöshet är att sitta vid 19 och ha ätit middag, det är ljust i flera timmar till, och "kvällskänslan" är långt borta. Vet inte om detta är logiskt för någon annan än mig, men jag har kommit på det rätt nyligen så ska nog försöka lägga upp kvällarna så framöver. Detta passar mig som lever utan barn eller sambo.

Imorgon är det röd dag och sen en långhelg för många. En "kul grej" är att jag annars är väldigt medveten om helgdagar p.g.a. systembolagets öppettider. Typ om det är stängt torsdag och även lördag så måste jag handla på onsdagen/fredagen. Den här gången har jag missat det.

I övrigt är dagarna lika varann och jag kommer inte så mycket "längre" i mina tankar om min relation till alkohol.. Jag tycker verkligen om att dricka, på olika sätt och vid många olika tillfällen, men tycker också väldigt mycket om att leva majoriteten av mina dagar utan att dricka, åtminstone HELT säkert utan att dricka som jag tidigare gjort. Jag söker ju en kombination av dessa två saker men vill inte heller att det uppstår en för stark dikotomi mellan dom. Vill inte hamna i ett läge där vardagen är en "väntsträcka" tills helgen när jag "får" dricka exempelvis. Eller att varje glas jag tackar nej till bygger upp energi (i form av känsla av duktighet, press, förväntan från mig själv/andra) som sen måste laddas ur för att jag ska må bra. Den är lite klurig.

du har helt rätt. Att dricka alkohol är som att (bokstavligt dalat) dränka allt i ett hölje som är svårt att orientera i. Jag har säkert varit rastlös innan, liksom ledsen, otålig, och andra känslor... men till slut kanske man alltid nollställer sig i samma känsloläge med hjälp av alkoholen? X antal glas in så mår man väl ungefär likadant kanske? Dämpad och loj typ. Hur mår du?

Inte konstigt att du blir rastlös, alkoholen är ju bra på att dölja sådant. Men det finns ju andra sätt att tas med rastlösheten som tur är. För mig är det att vara ute i naturen. Gå i skogen, pyssla i trädgården, jogga. När jag är rastlös och irriterad är ovannämnda det sista jag vill göra, men när jag tvingar mig ut mår jag alltid så mycket bättre sen.

Idag har jag gjort ngt ovanligt, tagit en sömntablett. Så därför svarar jag dig bara kort; eftersom sömntablett gör en lite seg i skallen och okokuserad. Så jag skriver imorrn. Kram!

hej hej forumet! Känns alltid som man skriver lite rakt ut i tomma intet. Min vecka tuffar på och jag har haft tillräckligt att göra och inte varit så mycket ensam (än så länge) vilket är skönt. Men också varit irriterad, otålig, och sovit dåligt (inatt). Vet inte exakt vad det är som skaver. Är inte sugen på att dricka, vad jag vet, eller jag bjuder liksom inte in den tanken eftersom jag bestämt att jag inte ska dricka av den anledningen/ensam hemma (vilket jag är nu t.ex.). Min syster kom hem till mig för att jobba från min lägenhet då hon har liten bebis hemma och efteråt hamnade vi på min lokala bar, vi gick mest förbi och jag föreslog att vi skulle sitta på uteserveringen som låg i solen just då. Jag tog en läsk och hon en öl. Hade absolut kunnat dricka en öl men tänkte att äh, jag hoppar det. Kan vara bra att testa hur det känns att sitta där (är ett ställe jag alltid annars dricker några öl på om jag hamnar där) och bara dricka en cola liksom. Kändes bra såklart, väldigt odramatiskt. Handlade mat ihop sen och så gick vi hem till oss var för sig. Jag har jobbat ikapp lite och ätit middag... rastlösheten ligger lite kvar men börjar lugna sig. Är nog lite orolig för att inte kunna sova igen eller vakna upp 03 som inatt. Det är enklare att hantera när man inte druckit innan läggdags men fortfarande obehagligt att vara vaken då. Känner mig ensammast i världen dom timmarna och alla mina mest negativa tankar kommer upp och bara går på centrifug.

Undrar om otåligheten är relaterad till alkohol på något sätt? Det känns inte så. Kanske snarare att jag inte märkt av den om jag suttit och slentriandruckit hemma som jag alltid gjort innan? Mina tankar går till andra saker som olika relationsfrågor jag kämpar med t.ex.. så det borde ju vara det och inget annat. Men att jag inte "självmedicinerar bort det".

Alla teorier eller tankar eller egna delningar är varmt välkomna :)

Tack snälla ni Andrahalvlek, Odette och Se klart. Känns så mysigt att ni finns här! Ja de positiva resultaten var en klar humörhöjare, det är nästan så att jag blir misstänksam om det verkligen stämmer... så som jag levt. Men jag antar att det är ett bevis på att kroppen är tålig till en viss nivå, och jag vet att det kan finnas dolda saker där också. Det är klart att min kropp tagit skada av dessa år av alkoholintag, ångest, dålig sömn m.m. Jag har t.ex. säkerligen åldrats mer än vad jag gjort annars. Och kroppens skick och form och sånt har det ju också märkts på. Fysiskt är jag ändå okej men störst skada har detta såklart tagit på mig mentalt. Tycker det är svårt att avgöra ens eget psykiska mående eftersom man alltid bara har sig själv att jämföra med. Kämpar man på och hittar sätt att fungera så kan man ju tro att det är okej/bra så och inte förvänta sig mer av tillvaron. Ju bättre saker blir, ju mörkare framstår det där andra, tidigare levernet... Och ju mer man gillar livet desto läskigare blir det, tycker jag. Någon som känner igen sig?

Nu är det måndag och en ny vecka. Om jag ska tempen på min förra vecka så var jag då nykter 5 av 7 dagar, och valde att dricka 2. Jämfört med tidigare när jag var nykter prick 0 av 7 dagar. Båda valda tillfällen var i sällskap och "positivt betingade" där jag försökte dricka medvetet, långsammare med mera. Jag lyckades nog bäst ett av tillfällena och lite sämre det andra som var nu i lördags. Inget konstigt hände alls, men jag hade ingen "gräns" utsatt för mig själv och räknade inte glas eller så. Drack som andra drack, typ, och vaknade ganska bakfull igår morse. Dock hade jag sällskap av bland annat en bebis som sov hos mig och som inte direkt möjliggjorde så mycket sömn så det var nog det också. Och jag mådde inte dåligt, men kände absolut att jag druckit. Det är en ny grej med det här "experimentet" som jag ändå gillar - jag blir märkbart bakfull. Alltså, jag MÄRKER att jag blir bakfull. Påminns om att drickande och bakfyllande är en abnormalitet i vardagen. I kontrast till det nyktra och utvilade, som är normen. Att min kropp reagerar på att det är ett gift, att jag känner att jag mår bättre utan (men tycker det är värt det ibland), känns som en sund sak.

Spenderade hela min söndag sen med familj och en vän och med att gå nära på 2 mil runt stan. Det kändes också som ett skönt sätt att balansera upp lördagkvällen. Sen gick jag och la mig klockan 22 igår och vaknade 09 imorse, med några mindre avbrott under natten. Detta mina vänner är helt otroligt!! Det är ju på gränsen till för mycket sömn och ett tecken på att jag sov för lite natten innan och att kroppen var trött av b.la. alkoholen, men för mig är det också ett inslag i den där balansen som är så helig för mig. Idag känns allt som vanligt och jag är redo för en vecka likt de tidigare 4 veckorna. Det var inte svårt att gå tillbaka till att välja bort alkohol efter lördagens intag, även om jag har "rester" hemma m.m. Jag väljer bort det. Och jag tror som många här inne skriver att ju mer underlag man samlar på sig som bevisföring för det positiva i att välja bort alkohol, desto säkrare känner man sig? Ju mer tid som går desto mer av en vana blir detta nya. Vecka 1 som jag gjorde det här, som ju bara är 4 veckor bak i tiden, så tänkte jag på det hela dagarna och var liksom "hypermedveten". Nu rullar det på automatik (nå, nästan!).

Vikten verkar också ha stabiliserat sig lite mer vilket är bra. Ingen lust att väcka demoner där på köpet. Balans balans balans.

hur mår ni??

Och skickar heja dig, och så skönt med positiva provsvar. Var rädd om din kropp, sån stark maskin som ändå behöver lite kärlek.
Kram!

och säger hej och skickar en varm kram. Härligt att det gick bra hos läkaren.. och jag tycker du är fantastisk som kämpat så och lyckats hitta " ditt sätt" att förhålla dig till A och allt som hör till. Roligt också att höra alla positiva förändringar du märker med ditt nya leverne.. inspirerande.. jag ska ta efter en hel del som du skrivit :) Stor kram till dig :) / Odette

Jag är glad för din skull, att din hälsostatus var så bra med tanke på tidigare alkoholintag.

Jag hoppas att du kan behålla ditt kontrollerande drickande. Jag har själv försökt, så jag vet hur stark den viljan är. Jag vet också nu att jag inte klarar det, åtminstone inte i längden. Noll alkohol är enda vägen för mig.

Men det hoppas jag innerligt att du gör. För din egen skull. Och klarar du det inte så får du ta ett nytt beslut helt enkelt.

Kram ?

Då var det lördag morgon och jag vaknar som vanligt nu ensam hemma. Jag har en distansrelation över många nationsgränser vilket just nu inte är optimalt, så försöker vara lugn i min ensamhet och bara avvakta och se hur saker utvecklar sig i omvärlden. Är faktiskt, om man ska vara lite plågsamt positiv, något passande med att jag också får den här "oväntade luckan" att jobba med mig själv ifred. Utan Corona nu hade jag varit fullt upptagen med att antingen resa någonstans eller försöka styra upp min tillvaro på annat sätt. Nu händer liksom ingenting.

Vaknar vid 6-7 de flesta mornar och det verkar som många här känner igen sig. Jag sover gärna tills 9-10 men tar vad jag får i sömnväg så ska inte klaga :) Att sömnen "rullar på", att vakna utan alkoholrelaterad ångest, och att kaffet inte smakar sträv aska (är ni med mig på denna?) är några av fördelarna med detta "nya leverne".

Jag ska vara försiktig med att skriva om alkoholkonsumtion här och tar gärna emot pekpinnar om jag trampar fel. Men det fyller en funktion för mig att ändå "rapportera lite" om hur jag lever och eventuellt kanske någon annan tycker det är intressant? I stand corrected om så inte är fallet. Men nu har ju då en till vecka snart gått sen påsken då jag valde att ge det här en satsning (att dra ner rejält på alkoholen) och den är representativ även för hur övriga veckor sen dess sett ut. Jag var som sagt ute en snabbis med kollegor i tisdags och drack då en öl och ett glas vin, i övrigt har jag inte druckit något måndag - fredag. Märk väl då att min tidigare standard var vinbox hemma (a l l t i d) och helt säkert minst 3-4 och uppåt 6 (svårt att räkna?) glas varje dag. Hade jag något särskilt ansträngande med jobbet en tidig morgon kanske jag höll mig till den "lägre gränsen" men inga problem med en flaska vin även då. Måndag eller fredag gjorde detsamma, eller jo, på fredagen slängde jag nog in någon öl också och kanske en liten avec, för då har man ju samhälleligt frispel att smacka på. Skämt åsido... det är en stor skillnad, är det jag försöker säga.

Idag är det då lördag och jag har lite planer för kvällen, där alkohol ingår. D.v.s. ett tillfälle då jag vill och har "planerat" eller tänkt att jag ska dricka. Vi är ett gäng som ska vara hos mig så därför är det jag som köpt hem det som behövs, vilket jag gjorde redan igår. Eftersom vi är några stycken köpte jag ett lådvin, och att strosa runt där vid box-hyllorna gav mig ändå en sån där "puh, vad välbekant"-känsla. Antal boxar jag släpat hem till denna lägenhet för att dricka ensam måste vara hundratals?? Jaja.. den står oöppnad och väntar på mitt besök ikväll.

Jag kommer ta det lugnt och känna efter hur jag dricker, det där med att bara hälla i sig och gärna passa på att hinna få i sig mesta möjliga mängd känns ointressant. Dessutom kan jag inte dricka så längre, jag har ingen lust att bli full och verkligen inte bakfull. Men jag vill äta god mat och dricka vin till och sen återgå till en vanlig vecka igen.

NU TILL DET VIKTIGASTE - jag träffade ju en läkare i torsdags och hon var superfin. De har journal på mig på den VCn sen tidigare och jag har ju varit där för terapi, sömnmedicin, insomnia, ångest, tydligen tidigare leverprover för fyra år sen (hade helt glömt, men det var ju då jag var nykter en lång period så "passade ju på" då) och så vidare... så det blev ett längre samtal där jag gick igenom min problematik. Vi pratade alkohol och jag fick självskatta hur jag druckit och hur det känns nu, om jag ville ha hjälp (nej) och varför jag ville ta leverprover etc. Hon tog lite blodtryck och lyssnade och klämde runt levern och allt verkade bra, så som jag beskrev min livsstil tyckte hon att jag skulle köra på, och höra av mig om jag behövde hjälp.

Sen gick jag till labbet, och igår ringde hon och berättade att alla mina prover ser helt normala ut. Lever, njurar, bukspottkörtel. Jag vet att ni är många här som påpekar att kroppen kan ha tagit skada ändå, och självklart är det så, och levern är dessutom ett segt organ osv osv osv MEN för mig är detta en sån lättnad. Och obegripligt så som jag hållt på senaste åren. Antar att det gjort skillnad hur jag levt de senaste veckorna och att det kanske hade gett ett annat resultat för en månad sen, men ändå.. hade det varit allvar hade det nog inte gett sig så fort?

Sammanfattningsvis känner jag att jag börjar komma mer i synk med kroppen och det känns så skönt att ha koll. I flera år har jag verkligen aktivt skjutit ifrån mig min egen oro om kroppen. När jag fått hugg i bröstet eller problem med magen, ångest, konstigt ödem i läppen (??) m.m. har jag blankt bara låtsas som ingenting. Liksom jag har undvikt att väga mig (ok, också pga laddat för mig med tidigare ätstörningsproblematik, men också för att jag inte velat ta till mig hur det blivit med kroppen).

Men att ha fått struktur nu och ett nytt slags sätt att leva som än så länge håller i sig, fina provresultat, bättre koll på vikten och en känsla av att kroppen nu "skalar av sig" alkoholrelaterad vätska och annat, skapar verkligen ett lugn hos mig.

Jag är pyttelite vaksam på det här med vikten eftersom jag faktiskt är överraskad över hur snabbt den gått ner. Jag vägde mig för mindre än två veckor sen hos min mamma (eftersom de har en våg framme, vilket inte jag brukar ha hemma) eftersom jag tyckte att jag kände skillnad och då hade jag gissningsvis droppat av 2-3 kilo på bara lika många veckor. Mest vätska antar jag. Men sen dess är det 2 kilo till på mindre än två veckor, så det är på snudd att jag blir orolig, inte kroppsligt då jag fortfarande har några kilo extra, men för vad det kan "sätta igång" hos mig. Skriver detta här så att allt är utfläkt för mig själv och allmänheten (ni på forumet :). För jag får inte byta ut alkoholproblemet mot matproblem. Been there done that mer än en gång förut.

Det blev en lång rapport. Men hoppas ni alla mår bra här inne.

Tack som sagt för denna kommentar, ska inte bombardera dig med fler inlägg än vad jag lämnat efter mig i din tråd :) men glad att du vill följa mig!!

Tycker det är väldigt intressant att läsa det du skriver och tycker att du verkligen tillför något till forumet. Jag hoppas kunna dricka på det sättet i framtiden. Inget hemma, utan just ett glas champagne och liknande ute då och då. Såsom jag faktiskt drack bara för fyra år sedan - innan allt kraschade.

Men vi får se vad för väg jag väljer och om jag klarar ”din” väg.

För övrigt har min mamma druckit för mycket sedan sena tonåren. Inte direkt så att jag och min syster märkte av det, men varje dag något efter jobbet. Alltså 5 dagar i veckan plus helgen, så alltid 7 dagar.
Men små mängder, en öl eller ett glas vin - inte två. Men likaså, självklart ett ohälsosamt drickande att dricka varje dag. Och fre-sön drack hon mycket. Detta pågick tills hon gick i pension vid 60 och då började hon dricka mycket på vardagarna också. I tio år så drack hon mycket. Men vid 70 ville hon inte längre pga dåliga levervärden och för att hon inte ville att barnbarnen skulle se detta drickandet. Nu är hon 73 och dricker sedan 3 år bara på fredagarna.

Jag vill inte heller glorifiera detta på något sätt, bara säga att man kan ändra sitt drickande till måttlighet. Även efter så många år.

Jag har bett om tillstånd att skriva hennes ”story” här, även fast det är anonymt. Och hon hade inga problem med det. Men ta självklart bort det om det strider mot några regler. (Ny här och har inte kollat upp hur de ser ut ☺️)

Fint att ni tittar in här och följer mig! Jag är också nyfiken på hur det ska gå..... några månader fram i tiden och så. Det känns som jag "hittat lösningen" just nu men vet också hur snabbt sånt kan svänga, när nyhetens behag avtar och man inte är lika ny-pepp. Vi får se! tack för fina ord också, försöker vara medveten om alla fallgropar men det är svårt såklart. <3

Följer dig med stort intresse. Självklart i första hand gör att jag bryr mig om dig,men också för att jag är (positivt) genuint nyfiken på om du lyckas med det du föresatt dig.

Kram

Med en rapport, så skönt att du hittar nya vägar, och att det fungerar så bra. Vilken medvetenhet, imponerad.
Jag har som du ägnat väldigt mkt tid på att oroa mig över min kropp. Har aldrig tagit några levervärden (men har iofs aldrig varit sjuk heller.) Men har däremot haft halsbränna och andra stress-symptom som hört ihop med vindrickandet. Borta nu. Stress- inte borta, men behöver inte dövas. Ångest- noll.
Så bra att du skriver här, att du har så bra koll på dig, trots att du är så ung. Jag hejar på dig! Kram.

Nu är det tisdag kväll, jag sitter i soffan med aktuellt i bakgrunden, dricker te och äter polly. Kom hem från någon timme sen från en AW med kollegor, var lite osäker på om jag skulle gå, kände att jag skulle föredra en "helt clean" vecka med vardagar utan alkohol, men det blev ändå så att jag följde med och i lugn takt drack två små enheter innan jag nöjde mig och åkte hem. Jag är mer lättpåverkad nu efter fyra veckor av rejält nerdraget intag, och dricker mindre mängd och i långsammare takt än tidigare. Jag har fortfarande inte druckit något ensam hemma, eller "slentrian"-druckit (mitt största problem enligt mig själv), förutom något enstaka glas, på en månad nu. För en vecka sen skrev jag att det sker på rutin, och så är det väl nu fast ännu mer. Jag har inte köpt något på systembolaget på nästan två veckor, och det jag köpte då ligger orört i mina skåp och inväntar "ett speciellt tillfälle". Bara en sån sak.

Än så länge tvivlar jag inte på min metod. Jag hoppas den håller, men jag försöker vara vaksam på det svartvita. Märker att den viktnedgång som kommit med mitt reglerade intag får igång hjärnan på det där sättet igen, som är sååå välbekant. Då är det viktigt att jag kommer ihåg att det är långsiktighet och balans jag är ute efter. Förstår att detta låter konstigt för någon utan samma erfarenhet, men idag t.ex. var det viktigt för mig att beställa en öl av just den anledning. För en öl är något jag vill kunna ta i längden. Inget jag vill undvika av principskäl, och verkligen inte av vikt-skäl. En öl med kollegor är inte mitt problem, det är en flaska vin om dagen i ensamhet som är mitt problem.

På torsdag ska jag träffa läkare och ta leverprover och dessutom berätta varför jag vill ta dem, för en anledning måste man tydligen ha för det (jag nämnde såklart alkohol som anledning och fick då en tid). Får se vart det leder. Jag har redan en psykolog privat så det kanske underlättar. Vill just nu bara kolla status med just levern, har spenderat en del oroliga nätter med tankar på vad jag egentligen gjort mot just detta organ. Jag är ju inte gammal, 31 i skrivande stund, men jag vågar nästan inte rada upp hur mycket och under hur lång tid jag druckit utan paus. Långa perioder av resande utan struktur och i en miljö som vart otroligt tillåtande med alkohol, starksprit och annat dagligen, ibland utan uppehåll på ett halvår, ett år, vet knappt. Och överkonsumerat har jag gjort i minst 10 år, och har inte tagit några leverprover under denna tid alls.

Jag får inga symptom när jag slutar eller drar ner ordentligt med alkohol, inget fysiskt, det enda som händer är att jag känner mig "spänd" eftersom jag blir så hypermedveten om det de första dagarna. Typ "nu är klockan 20 och jag har inte druckit någonting!!!!!". Sen lägger det sig snabbt, och blir det normala. Så jag kan nog utesluta att jag är beroende av alkoholen fysiskt. Men får se hur kroppen mår inuti.

hoppas ni mår bra där ute!

Hej Se klart, Sofia, Rosa och Vinäger! Jag loggade just in och möttes av alla dessa peppiga och kloka svar. Tack snälla! Sammanfattningsvis känns det bättre efter att ha läst vad ni skriver, som att det finns plats för min hållpunkt här också, men med reservation för att jag inte beter mig vårdlöst på ett sätt som skapar problem för andra. Tack också Sofia som gav input från forumets eget perspektiv, och också såklart härligt att höra att jag verkar ha "prickat in" en del strategier som visat sig fungera för andra. För att svara på frågan så ja, jag brukar "sätta upp ett mål" i huvudet innan angående hur mycket jag tänkt dricka, men jag är inte benhård med det och jag är okej med om det sedan inte blir exakt så, så länge det inte blir HELT annorlunda eller spårar ur så att säga.

Man kan säga att jag försöker vara strategisk och eftertänksam samtidigt som jag vill öva in en spontanitet i det. Det kanske är skitsvårt att lyckas med? Men jag försöker. Jag har som tidigare nämnt en lång historia av ätstörningar bakom mig, jag levde i flera år med en totalt utspårad bulimi med inslag av anorexi. Tillvaron präglades till 100% av allt-eller-inget, regler, tvångsbeteenden, och fullständig brist på balans. Därför är balans nästintill ett heligt ord för mig, och jag kan riktigt avundas folk som verkar ha det "naturligt". Det kommer inte naturligt för mig, men jag vill försöka få det till en vana som sitter, tills den blir en del av mig. Det är planen! Därför vill jag (som sagt, nu blir det upprepningar) inte gå in i ett absolutistiskt nykterhetstänk, men inte heller vara gränslös i mitt drickande. Sist jag var helt nykter i några månader (för 4 år sedan) kickade min bulimi igång på studs. Kan inte förklara det bättre än att något i mig svarar otroligt dåligt på för strikta förhållningssätt, även när det är ett sunt sådant som nykterhet.

Anyhow... Rosa, det låter underbart med tulpaner. Och jag håller med! Jag tror, eller upplever, att jag innan varit för blasé eller upptagen i annat för att bry mig om små saker i vardagen eller just enkla små medel för att skapa allmän trivsel. En sådan sak som att ta hand om sin hy, göra i ordning hemma, lägga lite kraft på att göra en måltid man verkligen tycker om, fyller ju såklart ut tillvaron. Jag har alltid haft det trevligt hemma och är något av en "foodie" dvs gillar att fixa mycket med mat och anstränga mig (också ett arv från år med ätstörningar!) men har ändå ryckt på axlarna åt en del saker. Har t.ex. inte trivts så bra i min lägenhet på ett par år, för att jag mått så dåligt i den förmodligen, men nu har jag på några månader ändrat inställning till den eftersom jag fixat i ordning den så att jag trivs. Det var inte mycket svårare än så.....?

Andra saker blir också mer trivsamma. Jag ska till exempel ner till Skåne med min mamma och en kompis till henne om ett par veckor. Jag hade kunnat göra en sån sak innan också, men nu ser jag fram emot det på ett annat sätt. Jag har varit där många gånger och ALLTID, och det tar emot att erkänna det, kånkat med mig vin eller sprit i min egen väska för att se till att jag "hade tillräckligt" för att kunna sova om kvällarna, eftersom jag inte ville vara utlämnad till vad de kände för att bjuda på (och då bjuder de alltid på generösa mängder alkohol eftersom de själva dricker dagligen). Nu tänker jag mer att... alkohol kommer vara ett inslag och då tackar jag nej eller ja utefter hur jag själv bestämmer. Och jag kan gå/springa på heden och vid vit vattnet, ta ett första dopp, åka till en secondhand-affär, köpa hem växter...... Andra saker får plats. Ni kanske känner igen er?

Se klart, jag vill svara dig specifikt också för jag tycker du sätter fingret på något himla värdefullt som jag behövde höra. Det är klart att det är så, att man inte behöver få belägg för att ett "kontrollerat drickande" kan vara en möjlighet för en, om det visat sig att det är en farlig och destruktiv väg för en att gå. Jag kan verkligen förstå att det är bättre att fokusera helt och fullt på att det enda sättet är det nyktra, och inte lämna någon marginal för ens tankar att vandra iväg från det. Då kan ju andras exempel och inspel om hur det fungerar för dem själva, att leva med visst inslag av alkohol i sina liv (dessutom med egen historia av beroende/missbruk/riskbruk) orsaka total katastrof. Lite som om någon hade sagt till mig när jag hade bulimi att det gick okej att leva ett helt liv med att kräkas då och då, men inte varje dag. Då hade jag kanske nappat på det framför att försöka bli frisk helt och hållet. Ja det är inte lätt.

Tack också Vinäger för att du stöttar en nyanserad dialog. Tycker också att det är bra med öppenhet mot alla sätt men som sagt, något såhär känsligt och farligt får man vara varsam med. Jag hoppas att någon som är känslig för det jag skriver, inte läser min tråd. Utan att försöka skjuta ifrån mig ansvaret.

Nu blir det för långt!!!! Men vill avsluta med några fina punkter:

- Jag har suttit i tre dagars intensiv konferens och gick ut med mina närmsta kollegor efteråt (igår) vilket vi planerat sen förra veckan. Det gick bra, jag höll mig enligt plan och kunde njuta av det som ett enskilt tillfälle, positivt, och är nöjd med det och att nu idag återgå till mitt nya normala :) För mig är det ett typiskt exempel på en balans som jag vill ha!
- Jag trodde att jag skulle känna mig mer ensam utan mitt ensamdrickande men jag börjar se nu att det kanske är tvärtom? Missförstå mig rätt, det var ju enklare att vara ensam i ett drickande. Tiden går utan att man kollar klockan, osv. Men jag fattar mer och mer att en del av ångesten över att vara ensam var känslan av att vara inkapabel att ta hand om mig själv när jag var just ensam. Lite som att jag lämnade mig själv hos någon som inte var snäll, om man ska dra det lite hårt. Nu är det absolut tråkigt som det väl är för många som bor själva i vardagar och sånt... men inte outhärdligt. Jag ligger inte och vrider mig i sängen, jag sover? Otroligt. Efter min "utekväll" igår gick jag t.ex. och la mig vid 10 efter att jag ätit lite och druckit extra mycket vatten. Och fick sova helt okej bra! Stort (enormt) för mig.
- Det blir roligare att umgås! Trodde även detta skulle bli värre/sämre nu. Och det kan absolut vara utmanande för mycket umgänge cirkulerar ju som alla vet runt alkohol. Men för mig är inte alkohol "hela poängen" längre och jag känner att det ger mig mer tålamod och lugn. Att det liksom kan vara (nästan) lika trevligt att umgås över kaffe och bulle än en öl. Sånt kunde jag fnysa åt tidigare.
- Känner mig överlag mer "samlad" och hel som person. Låter flummigt, men menar nog känslan av att ha ett övertag i sitt eget liv, om någon förstår. Jag bestämmer, jag har inte panik.

Kan inte ni fylla på med exempel, ni som vill?

tack igen!!!! <3

Forumsidan heter Förändra ditt drickande och det är jätteviktigt att den får innehålla olika vägar till att må bättre, med mindre alkohol eller helt utan. Har tidigare försvarat en del på den här sidan och påmint om just detta.

Ett av mina favorituttryck är att det finns många sätt att göra rätt på. Det ena utesluter alltså inte det andra. Allt är inte svart eller vitt.

Självklart mår de flesta bäst att avstå helt, men var och en måste komma fram till vad som passar den bäst. Är väl ungefär det Sofia också säger. De allra flesta som druckit sig till ett beroende har svårt att minska sitt drickande - men inte alla. Personligen har jag två i min vänkrets som varit missbrukare men som klarar att dricka lite ibland och har kunnat det i många år.

Jag gillar inte konflikter och jag, precis som du, vill absolut inte romantisera alkoholen. (Fint av dig att tänka på andra.) Därför känns det nästan lite olustigt att berätta att det finns människor - om än få - som faktiskt kunnat dra ner ordentligt på sitt drickande.

Själv vill jag sluta helt, ser mig helvit i framtiden, men är kanske inte riktigt där ännu. Jag tar en dag i taget och är glad för alla nyktra dagar jag samlar på mig. Och det är många sedan jag hittade hit till forumet för snart tre år sedan.

Alla måste få göra sin egen resa. Förbud triggar många, medan andra klarar att bestämma dig för att aldrig mer dricka och klarar det.

Så måste det gå vara.

Lycka till vilken väg den du än väljer att ta. Och det går ju alltid att ändra riktning under resan. Huvudsaken är att vi kommer fram till målet.

Kram

Vad fint att få ta del av alla positiva effekter som du har lagt märke till under de tre veckor som har gått sedan du lade om din livsstil! Du älskar morgnarna och även de nattliga uppvaken (som du såklart helst hade velat slippa) blir mindre ångestfyllda när du slipper tänka på den gångna kvällens drickande. Du känner dig lugnare, mindre uppstressad och kroppen mår bättre. Det låter också som att du har hittat andra sätt att ta hand om dig själv och skapa en mysfaktor i hemmet, som inte är kopplad till alkohol. Du har hittills hittat ett sätt att förhålla dig till alkohol som fungerar bra för dig, där du är just nu, och det är det som är det viktigaste. De strategier som du använder dig av är sådana som brukar vara framgångsrika för många som strävar efter ett kontrollerat drickande. T.ex. att bestämma när man inte alls ska dricka - du har bestämt att du avstår under vardagarna och att du noga tänker igenom innan de tillfällen då du ska dricka, det lämnar inte så mycket utrymmer för slentriandrickande som jag förstår var en stor del för dig tidigare. Du har också skiljt ut drickande som handlar om positiv och negativ förstärkning och undvek att dricka för att trösta dig själv efter ett bråk med din pojkvän - ett väldigt klokt val. Bestämmer du även innan ett planerat dryckestillfälle hur många glas som ska bli din maxgräns för kvällen? Det kan vara en bra idé.

Vi som arbetar med Alkoholhjälpen vill gärna se att alla röster ska få finnas här och att alla ska känna sig välkomna. Att förändra sina alkoholvanor kan innebära olika saker för olika personer. Man kan vilja nå olika mål och man är olika individer med olika bakgrund som har behov av olika förhållningssätt till alkohol. För många så är det helt klart så att kontrollerat drickande inte är en tänkbar möjlighet - man kanske har testat flera gånger men märkt att konsumtionen ökar igen efter ett tag, eller att man tappar kontrollen vid vissa tillfällen. Men det finns också mycket forskning som talar för att det går att uppnå ett kontrollerat drickande, även för personer som har ett påtagligt beroende (se t.ex. Åter till kontrollerat drickande av Anders Hammarberg och Sara Wallhed Finn för referenser). Vid långtidsuppföljning bibehåller en andel det kontrollerade drickandet, en del övergår till nykterhet och en del har ökat sin konsumtion. Som med all forskning på gruppnivå så ger det ju inte några svar på vad som är den rätta vägen för en enskild individ. Man behöver ju få testa den väg som man själv tror på och det som känns bra. Stannar man upp och utvärderar emellanåt och reflekterar över sina alkoholvanor så finns ju alla möjligheter att tänka om, ifall man märker att man t.ex. börjar förflytta sina gränser efter ett tag.

Nu läste jag inte ditt tidigare inlägg som det var från början, eftersom jag ser att du redigerade efter den återkoppling som du fick. Det var respektfullt av dig att ändra texten om det kunde uppfattas som alkoholförhärligande. Det är något som vi rådgivare ibland kan reagera på här på forumet, om man återkommande skriver om allt som är härligt och bra med alkoholen om det samtidigt inte finns någon uppenbar förändringsmotivation eller problematisering kring det. Jag ville bara informera om det, även om jag inte tror att det kommer att bli något bekymmer för dig framöver. Du är ju redan igång med en jättebra plan här och reflekterar på ett klokt sätt kring hur du mår och när och hur du dricker.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det är så fint att läsa hur du tar hand om dig själv, det värmer mig. Det är inte alltid de stora händelserna som måste infinna sig. Det är kanske precis de där mysiga kuddarna eller den där nya ansiktskrämen som förgyller vardagen. Jag har köpt ofantliga mängder tulpaner...Kram på dig! Rosa