Senaste kommentarerna i forumet

Hej
Jag följer det sätt som du väljer att förändra ditt drickande. Jag tycker att många röster och sätt tillför, i alla situationer i livet, allt från jobb till vänner. När det gäller alkoholen är det ju speciellt eftersom den - för många - skapar så otroligt mycket problem, och lidande, raserade liv och relationer, det är ett dödligt gift för många, och några här. För de allra flesta är lagom inte ett alternativ, och det finns ett stort värde i att få det bekräftat och att få stöd i det. Att få stöd i teorier kring att ”ett glas bör funka” är ju inte något att eftersträva och förstår verkligen att det inte är din ”poäng”.
Det är en knivig balans. Men tror och hoppas att ömsesidig respekt gör det möjligt att ”samsas” i den process av förändring som vi alla är i på ett eller annat sätt. Jag tänker att stödpersonerna på AH kanske har mer erfarenhet.
Sen läser man ju inte alla trådar och inte hela tiden. Jag hoppas i vilket fall att det går bra för dig!

Tack Kennie för din kommentar! Vad härligt det låter. Visst vilar man bättre utan massa substanser.... är så lycklig över min sömn att jag knappt vågar tänka på den, av rädsla att den bara ska försvinna? haha. Och skönt att du är beslutsam och kör det som fungerar för dig, men ändå kanske klokt att lämna framtiden oviss.

Jag är ju också bestämd på att testa mitt sätt, jag är lite osäker på om det kanske blir fel forum för mig att vara på här, jag vill inte skapa några problem men heller inte känna att det måste debatteras så mycket när jag delar med mig av något. Och då älskar jag debatt, men.. vet inte! Jag har ju alkoholproblem och alkohol har VERKLIGEN skapat problem i mitt liv, känner på mig att jag kommer behöva bearbeta en del sorg runt det så småningom, men samtidigt har jag en stark övertygelse om att jag kan vända mitt beteende och hitta ett sätt som är lagom för mig. Jag vill gärna testa det utan risk att bli en provokatör eller känna att jag måste "bevisa att jag inte är naiv". Men kanske är jag både och.

Hursomhelst... nu har det gått sisådär tre veckor sen jag la om livsstilen och det flyter på bra. Nu är det rutin för mig att inte dricka vardagar och att välja mina tillfällen noga, så pass att det också fungerar att ha alkohol hemma. Jag har varit lite på spänn inför det där "skiftet" från en dag där man druckit något kvällen innan, till att sen ha en nykter kväll. Kanske för att det blir viktigt att sömnen blir rätt, eller för att det "på nytt" blir att bryta av. Kan förstå att det här är en av de saker som är skönt att slippa om man väljer en helt nykter väg. Men jag har hursomhelst inte haft några problem med det heller... det känns bra och normalt, och bara skillnaden på hur lite jag tänker på alkohol är talande. Jag tänker ju på att jag inte dricker, så kanske är det också att tänka på alkohol, indirekt..? Men mer som en "just det, nu flyter dagarna bara på såhär och det är inte längre en fråga om jag ska eller inte ska, utan jag bara gör"-tanke.

Som många andra skriver här på forumet så älskar jag morgnarna. Helst när jag fått sova en natt utan att vakna då och då vilket fortfarande händer - men även om jag vaknar så vaknar jag inte med hjärtklappning och ångest utan kanske med lite irritation, men brukar kunna somna om efter ett tag. Sån skillnad.

Att vakna helt befriad från en sån där automatisk tanke på att jag drack/vad/hur mycket och ett efterföljande "uhhh" och sen dra med sig en tung känsla inför dagen..... det är värt väldigt mycket. Hoppas jag inte blir så van vid den att jag glömmer hur värdefull den är.

Jag känner mig mer som andra. Känner mig mer lugn, blir inte uppstressad, presterar jämnare och bättre på jobbet och i relationer... (även om det inte är en prestation, men ni fattar). Pysslar i hemmet eller med mig själv. Kroppen känns mer hälsosam, vaknare och mindre svullen, lite smalare, klarare ögon och mer "min egen" ansiktsform.

Jag bor ensam och spenderar MYCKET tid själv hemma om både dagar och kvällar, speciellt nu när jag inte är på kontoret vanligtvis. Men det är okej. Det är på sin höjd tråkigt, och ibland kan jag få ångest om det är tyst, och känna att det är ledsamt att jag bor själv såhär (hade sambo i flera år fram tills cirka två år sedan och är fortfarande van vid det på något sätt). Men jag klarar det.. en dag i taget. När jag drack ensam hemma mycket så skapade ju det också så mycket ångest inför just att vara ensam hemma - det blev ju inte en så trevlig känsla av att släpa hem en vinbox inför en helg som jag mestadels skulle spendera själv. Nu gör jag inte våld på mig själv utan liksom, ja som sagt, pysslar lite. Köpt en ny pyjamas och mjuka kuddar, lägger lite ansiktsmasker och ser till att ha det mysigare. Det gör det enklare.

Jag kanske inte har några kvar här i tråden och jag förstår om det är många som inte vill utbyta så mycket med mig när jag har den approach som jag har. Men jag kommer nog fortsätta skriva då och då och hoppas att ni alla mår bra :)

Hej Obstinat, tack för svar. Jag mår väldigt bra just nu, snart en månad utan alkohol. Unnar mig istället att vila på ett sätt jag inte brukar göra, tar en halvtimmes lur i soffan en ledig dag. Och min kropp mår bra utan nikotin och alkohol, jag somnar lättare och är lugnare. Jag känner igen det du säger om att bli stressad över att hinna få sin del av en flaska.. Och också helt andra kvällar när suget inte tar över och man går hem nöjd efter ett par glas. Kan också förstå att du vill testa färdigt om det ändå skulle kunna funka att dricka lagom. För mig var det en specifik händelse som fick mig att välja att sluta, där jag betedde mig väldigt konstigt och inte minns det alls. Bara min sambo som var med, och det känns som att jag fick en sista chans att sluta innan jag gör bort mig inför andra. Vet inte hur det ska bli framöver, men minst tre månader ska jag låta bli. Just nu har jag ingen lust alls att dricka, tycker att jag får samma festkänsla av alkoholfritt. Hoppas att du mår bra och hittar din väg!

Nu ska jag ut och cykla en mil eller två ????????

Jag hör dig! Jag redigerade mitt senaste inlägg lite, får panik av tanken att ställa till det för någon annan. Det vill jag verkligen inte. Jag vet väldigt väl vilken negativ påverkan alkohol kan ha på ens liv, och är jätteglad över att jag just nu försöker förändra mitt beteende. Och märker att det höjer mitt generella mående massor. Tack för dina tips!

Angående boken låter den intressant, ska kolla upp den! Menar hon alltså att alla som dricker så småningom blir beroende? Aldrig hört en sådan teori tidigare. Men det är ju ett beroendeframkallande gift, så det är väl helt rimligt.

Hoppas du får en fin ledig helg!

Ett boktips till dig: ”Tänka klart” av Annie Grace.

I den boken dissekerar hon bland annat myten att det finns en specifik missbruksgen och att alkoholism är en sjukdom eller någon typ av allergi.

Hon hävdar istället att alla kan dricka sig till ett missbruk - om de utsätts för alkohol i tillräcklig mängd tillräckligt länge. Samma sak som för cigarettrökning och droganvändande alltså. Drog som drog. Över tiden ökar alltid intaget.

När man når stadiet för missbruk är dock olika för alla - för en del går det snabbt, för andra tar det väldigt lång tid.

Myterna om missbruksgen och sjukdomsteorin hävdar hon är ett sätt för alkoholister att ”gömma sig” bakom en sjukdom - och för ”måttlighetsdrickare” att gömma sig bakom föreställningen om att det händer alla andra än en själv.

Hon menar att alla som dricker alkohol befinner sig på en tidslinje på väg mot ett missbruk som är så pass gravt att sluta dricka helt är det enda sättet.

Mycket intressant bok!

Du kan låta bli att beskriva vad och hur du dricker, hur många flaskor vin du har köpt och hur trevligt det ska bli att dricka ikväll.

På det här forumet finns det personer som får panikångest bara av att tänka på bolaget. Som bokstavligt sitter på sina händer tills bolaget har stängt för att de ska lyckas vara nyktra ännu en dag.

Det räcker att du skriver om du lyckas med ditt kontrollerande drickande eller inte, utan detaljer om cava och fina dyra viner ur beställningssortimentet.

Jag har läst boken om Kjell-Olof Feldt och hans fru också - och sett och hört dem båda hos Malou i TV4. Han befinner sig solklart i ett förnekande missbruk. Och hon är solklart medberoende.

En mardröm vore ju om någon här på forumet som hållit sig nykter i x antal dagar plötsligt börjar tänka ”kan hon så kan nog jag också.”

De flesta har nog av att kämpa med sitt eget inre sug.

Hej! tack för att du påpekar det, det var inte min mening att skriva förhärligande, jag tycker det tongivande i mitt senaste inlägg (om du syftar på det?) var fokus på det positiva med att inte dricka, men med inslag av att jag önskar ett "mellanting" för den stora mängd individer som ändå befinner sig någonstans i mitten av ett problematiskt drickande och ett önskemål om 100% nykterhet. Jag skrev inte att det var gott eller trevligt med cava, utan att det var ett positivt tillfälle eftersom det präglades av måttlighet och något jag ville pröva.

Hursomhelst är det sista jag vill SÅKLART att på något vis verka triggande. Jag anade från början att hela mitt förhållningssätt kan vara det, om inte triggande så i varje fall provocerande, men eftersom det verkar finnas fler här inne som tänker som jag - och att forumet är till även för oss som väljer att förändra vårt drickande men inte sluta, så slog jag bort den tanken lite. Ni som är mer införstådda med forumet och de som befinner sig här får gärna rätta mig om jag har fel, och komma med förslag på hur jag kan förändra mitt sätt att skriva!

Hoppas du mår bra annars, Andrahalvlek?

Med all respekt så tycker jag faktiskt att det är lite vanskligt att skriva förhärligande om drickande på ett sådant här forum.

Faktum är att ytterst få (kanske 1 på 99) som druckit sig till ett missbruk klarar av att dricka kontrollerat. I alla fall inte i längden. Och det blir en nästan daglig kamp.

Det vet jag dessutom av egen erfarenhet eftersom jag själv försökte dricka kontrollerat i höstas, men jag valde att sluta helt eftersom det inte funkar.

Jag blir inte ett dugg läskad när du skriver om hur gott och trevligt det var att dricka cava, men det finns det kanske andra här som blir.

Det allra bästa och mest framgångsrika för oss problemdrickare är att sluta helt och aldrig ta första glaset.

Våra hållningar tåls verkligen att vridas och vändas på! Intressant att du har "liknande tankar". Jag tänker att det som så mycket annat blir lätt att forma två läger, och att polarisera allt för mycket.... Vissa är absolut oförmögna att ha en fungerande relation till alkohol och för vissa är absolut nykterhet den enda eller den bästa vägen. Men jag undrar hur många som finns någonstans däremellan? Som oroar sig över sitt drickande, dricker för mycket, ofta, av "fel" anledning, men som inte heller kan identifiera sig med hela problembilden eller det nära religiösa som finns i total nykterhet. Som mår dåligt också av total avhållsamhet eftersom det trigger svart/vitt tänk (som jag) och sätter fart på andra dåliga beteenden. Osv. Jag tänker att dom (vi?) är den stora majoriteten ändå?

Bra att du valt att inte dricka alls om det är det minst stressiga för dig. Och att livet är fullt av andra saker som uppfyller dig! Ju mindre jag dricker desto mer sånt tycker jag att man upptäcker. Det finns plats för fler tankar och så har man mer tid, jag antar att det är det.

Förstår vad du menar med att naivt tro att vinet ska stå för någon slags njutning som du sällan uppnådde, och att konsekvenserna kanske förtog det lilla "välmåendet" som det gav. Jag kan verkligen njuta av att dricka men oftast är det ju den måttliga mängden man njuter av. Kan inte ens föreställa mig hur många extremt "onödiga glas" jag druckit långt efter att jag passerat den där "njutningsgränsen". Det är därför jag måste lära mig skilja på positivt och negativt betingat drickande, om jag nu ska stå fast vid att ha alkohol som ett inslag i livet.

I den här veckan till exempel så drack jag lite med en kollega i tisdags. Självklart hade jag kunnat välja ett alkoholfritt alternativ, men kände för att testa hur jag "klarar av" en sån situation där det finns en tydlig måttlighet. Igår var jag och köpte vin. Hade sedan ett jättejobbigt bråk med min pojkvän på förmiddagen (vi bor i olika länder så det var på telefon). Övervägde att ta något glas på kvällen för att lugna mig lite/kunna sova och visst hade jag kunnat göra det, men då tänkte jag att det blir ju tydligt negativt detta. Och säkert får det mig att sova sämre, och vakna upp med lite ångest/känsla av att det var onödigt. Så lät bli, och fick en bra sömn, och vaknade med en bra känsla trots bråket som inte lär lösa sig på några dagar :)

Det är ett gott tecken för mig!!

Ja precis! Det är väl där balansen är det heliga nyckelordet. Har strävat efter detta i hela mitt vuxna liv! balans, balans, balans. Kan bli så otroligt avundsjuk på folk som bara lever så "naturligt", känner när det är nog, känner för en löptur en dag och en hamburgare den andra... några glas vin men sen är det bra, och så vidare. Just det, läste om det i din tråd, att det inte var blodproverna som var målet. Men bra (och rimligt) att de kollar det på rutin. Om du ff allt druckit mer senaste månaderna kommer det säkert se helt normalt ut - men exakt, det betyder inte att allt är bra. För mig handlar det om längre period och mer mängder än så, särskilt de senaste 2-3 åren har jag druckit _mycket_ och med få pauser. Skulle bli väldigt chockad om det inte syntes på blodproverna, och bli otroligt lättad, men ändå hålla i allvaret. Bra med familjerådgivningen! Jag går i terapi för "borderline"-problematik men pratar nästan inte alls om alkoholen där, utan andra saker. Det är nog något jag måste börja våga ta upp.... vill bara inte flytta allt fokus dit, som det så lätt blir, när jag tror/vet att det är underliggande orsaker som gör att jag dricker i första läget.

Hoppas du får en fin helg!

Hej!
Jag följer din tråd och resonemang. Känner själv igen mig i det du beskriver som infantiliseringen, detta med att vara kidnappad- så har jag aldrig känt, och känner inte igen mig i. Jag har haft svårt för ordet kapitulation- men där har jag kapitulerat. Främst har jag försökt ”omfatta” mitt skadliga drickande som att det är en del av mig. Måste hitta ett sätt att gilla mig- trots detta.
Jag har valt att inte dricka alls. För mig är det mindre stressande än att förhålla mig till när, hur mycket och varför inte. Det är just nu ingen stor grej för mig. Jag gillar massor av saker, jag saknar vinet ibland, livet är trist ibland nu, men det var väldigt trist att vara bakis. För mig har det inte varit nån enkel resa, så här långt. Men jag har också utmanats av att vända och vrida på mitt liv, det har varit och är utvecklande varje dag, ibland känner jag att jag var infantil i min tro på vad vinet skulle representera i form av njutning, men så sällan gjorde, och med så höga insatser.
Jag argumenterar inte så mycket men tycker att våra olika hållningar tål att vändas och vridas på.
Ha en fin kväll!

Man vill åt "mysdrickandet" men hamnar i fylledrickandet.. man tar mer o mer.. o blir full! vaknar dålig. och ångest.. och ja, hela det där paketet..
SÅ färdig med det.
O andra sidan är jag själv hemma typ en gång om året så det känns inte som någon överhängande risk att det kommer hända nån mer gång..
Jag hoppas verkligen hitta tillbaka till känslan att 1 eller 2 glas RÄCKER. Att man vill åt nåt annat lixåm.. (jag är övertygad om att du förstår hur jag menar)

Jag sökte egentligen inte VC för prover men nu känns det bra att läkaren beslutade så. (och vad härligt att du fick en knuff! ..dock- säger jag som jag fick till mig här på forumet, att abra för att provsvaren ger OKstämpel i rumpan är det inte samma som att livsstilen är OK)
Idag har vi börjat på familjerådgivning med.
Så bollen är i rullning och jag hoppas den kommer i mål. =)

Ja precis pytteliten.o.trasig. Det finns många sätt! Jag gillar godisskål-och-pyjamas-sättet. Då känns det ju som en del i ett större "njutningspaket" och inte som det centrala, även om det förstås kan vara det man är "ute efter". Men jag har oftast bara druckit på, köpt hem box efter box (alla dessa pengar! Gulp) och kanske en extra box om jag skulle ha några över hos mig på helgen för att inte riskera att allt dracks upp, osv. Detta vill jag 100% bort från, men gärna kunna ha en flaska hemma som jag tar ett eller två glas av även i min ensamhet.

angående ditt mående - förstår att detta med ert förhållande och hans "misstänksamhet" mot dig blir som en blöt handduk över allt det positiva. Så synd, för du har ju gjort ett jättejobb! Förhoppningsvis krävs det lite tid bara för att hans oro (och tillhörande kontrollbehov?) lägger sig och så kan ni hitta tillbaka den vägen. Men fokusera på dina framgångar, tycker jag. Skriv ner dem kanske och påminn dig själv så att du inte blir medsvept i att kanske tro att saker inte är så bra som de är... om du förstår vad jag menar.

Förresten inspirerade ditt skriveri om blodprov mig att boka tid för blodprover för levern, så nu ska jag också göra det om två veckor. Jag har skjutit på det i flera år, men nu är det dags att ta reda på hur läget är. Tack för den putten!

Hej! Ditt alias är nytt för mig (men jag är ju också inte så bevandrad här), jag ser att du har en tråd som jag ska kolla i. Men först svara här!

Du sätter verkligen fingret på något med denna mening: "Jag har försökt total nykterhet men det blir inte bra även om jag mår bra av det. Andra mekanismer sparkar igång och det är en tävling istället för njutning av livet." Alltså.. JA, det är det här som jag har upplevt också och som jag kallar för det "absolutistiska förhållningssättet" som jag vill undvika. Till fördel för en balans där alkohol får vara med men inte sätta agendan eller göra skada.

Jag tycker också om att dricka ensam och vill kunna göra det fortsättningsvis också, men inte på rutin, och inte för mycket, och inte med resultatet att vakna bakfull och ångestfylld (!). Utan... lagom, och då och då, vilket blir upp till egen tolkning.

Hur tänker du att du ska göra nu när du blir arbetslös? Kan det hjälpa till eller göra så du dricker med? Du verkar ha en del andra pusselbitar utöver jobb, det lär underlätta. Är du ute efter att kontrollera ditt drickande, för jag antar (utifrån vad du skriver) att du precis som jag inte tänkt testa total avhållsamhet?

"Alkoholdjävulen" ja kanske det. Kanske samma här. Men jag tänker inte riktigt så.. tycker dels att hela infantiliseringen av ens egen vilja blir besvärlig när man menar att hela ens väsen blir kidnappat av alkoholen. Jag förstår att beroenden fungerar så för väldigt många, men jag kanske mest inte kan relatera till det själv. Jag har definitivt problem, men vill inte bli "omyndigförklarad" av att jag egentligen är helt grundlurad av en beroendesjukdom när jag försöker städa mitt eget skåp och hitta ett sätt jag tror passar just mig. Ok, sidospår.

Skriv gärna mer om du vill, det vore intressant att prata med någon som (eventuellt) är lite inne på samma spår. Kanske dricker du vin ikväll, kanske inte. Jag drack två glas cava med en kollega igår på AW, inget kvällarna före, inget mer efteråt, och inget idag, antagligen inte imorgon, men antagligen på fredag.... Lite så är det hos mig just nu.

Jag tänker att dricka ensam kan betyda olika saker..
Ensam hemma, huset nystädat, en bra film, nyduschad o pyjamas på o godisskål (händer ju HEMSKT ofta som 3barnsmor hehe) är ett sätt.
Det andra är att man dricker hemma utan speciella anledningar.. man dricker mer än man behöver.. Man har ingen gräns.. Man vet inte varför man dricker..

Du frågar hur det går för mig Obstinat.
Jag tycker det går bra! Jag har inget sug efter att dricka..
Jag tycker redan jag har rett ut hur jag vill ha mitt framtida förhållande till alkohol.
Jag har gått ner 3 kg på dessa veckor som jag inte köpt hem o druckit vin på helgerna.
Däremot är ju mitt o mannens förhållande rätt trasigt/uppochner och tyvärr tar det udden av allt som kunde känts så himla bra.
Men vi jobbar på det med... Och jag hoppas att jag framöver får chansen att visa för både honom och mig hur mitt nya förhållande till alkohol ser ut.
Men först ska kroppen rensas ordentligt på både det ena och andra. Proverna jag tog på VC inväntar jag med.. En dag i taget men framåt!

Hej!
Jag tycker du verkar ha en genomtänkt plan och ärlig reflektion. Jag tänker att det behöver jag också. Jag har försökt total nykterhet men det blir inte bra även om jag mår bra av det. Andra mekanismer sparkar igång och det är en tävling istället för njutning av livet. Jag vet att nykterheten är fantastisk. Men jag vill kanske inte vara där helt. Eller så behöver jag det. Äsch, hursomhelst... just nu dricker jag igen. Planerat och i smyg. En enorm risk som jag inte vill ta till mig. Men jag skriver här samtidigt och lyssnar på alkispodden.

Så till rubriken. Att dricka ensam... jag älskar att ta några glas vin ensam. Så länge jag dricker långsamt blir jag nöjd efter några glas. Det förgyller och fyller en tomhet. Jag planerar inte hela livet efter det men det är mer än jag vill just nu. Jag har en besvärlig situation på jobbet och sista dagen imorgon. Sen kan jag ta mig upp på benen igen.

Men jag kanske vill fortsätta att dricka ensam. Det återstår att se om jag är helt ute och cyklar. Jag har nått botten förut och det är fruktansvärt jobbigt. Balans kan få bli ett projekt när jag är arbetslös kanske. Jag är sysselsatt med meningsfulla saker och kan få till träningen. Jag får vara uppmärksam på suget efter vin. Kanske är jag redan helt lurad av alkoholdjävulen. Tusan att det ska ha såna konsekvenser när det är så gott och härligt.

Rörigt men jag är i en röra. Ska iväg och hjälpa en kompis. Kanske ett glas vin när jag kommer hem. Men inte nödvändigtvis.

tack igen för att du kommenterar! Absolut kan jag tacka ja ibland och nej ibland. Jag försöker känna efter när ett ja är ett så att säga positivt ja, att jag inte t.ex. söker anledningar att dricka pga orolig eller något sånt, utan för att jag tycker det passar i och förhöjer just den stunden. På samma vis säger jag nej till situationer där jag tycker det finns en risk eller om jag bestämt mig för att inte dricka redan.

Mitt absolut största problem med alkohol har varit att jag druckit mycket själv och att jag använt det för att dämpa ångest och för att sova. Det har inte varit "tillfällena med vänner/familj" som varit mitt problem, därför försöker jag ha kvar dom tillfällena men skala bort det andra.

Det kommer inte vidare "naturligt" för mig att ta hand om mig själv på ett sunt och balanserat sätt så därför har jag väldigt lätt för att trilla in i det ena destruktiva mönstret efter det andra. Detta är mitt mönster! Då och då kommer jag liksom "på" att det vore bra/på tiden/absolut nödvändigt att göra ett ryck och styra upp mina vanor. Då har jag som du sett skapat trådar här, exempelvis. Sedan har jag väl tröttnat, något har hänt i livet som gör att jag lägger det helt åt sidan och återgår till slentrian/likgiltighetstänket, låter mina impulser styra helt vilket leder till kortsiktig belöning (dricka för att sova ikväll istället för att reda ut källan till sömnproblemen). Sen går det en tid och jag börjar känna att det byggs på av ångest inför min livshållning och så är jag här igen..

Jag försöker inte försvara mitt val att fortsätta dricka, eller jo, det kanske jag gör? För i nuläget känns det som en väg jag kan klara av att gå. Och en väg jag föredrar före den mer hårda/svåra och absolutistiska.

Jag testar det nu i alla fall. Jag dricker inte ensam, köper inte hem alkohol om den inte ska konsumeras med någon/vid ett visst tillfälle. Begränsar och har helikopterperspektiv på mitt intag, osv.. det har bara gått två veckor hittills, så vi får se hur det går!

hur går det för dig?

tack för din kommentar! Det stämmer, att det är det jag gör, begränsar istället för att sluta :) Tack för tipset!

Och det är så jag hoppas att jag kommer ha det i framtiden.. typ.. kanske inte helt.. men nästan!
jag tänker på det du skriver om att du -om du skulle tacka nej till ett glas rött till lasagnen där skulle vara "den med problem". Det där sitter ju i ditt eget huvud och hur du bestämmer dig för att tänka. Det kan ju lika gärna vara så att du tackar ja i bland och nej ibland och så är det inte mer med det! Känner du att du kan tacka nej i de sociala sammanhangen? -eller är det där det blir jobbigt? förstår du hur jag menar?

Det är skönt att du verkar känna dig själv och dina triggers i olika destruktiva beteenden. Det är ju alltid tyvärr svårt och hitta hönan och ägget..

Jag såg att du hade flera trådar här med jämna mellanrum.. hur kommer det sig? (undrar jag i all välmening alltså) jag tänekr spontant att det visar på något slags mönster.. och att du upprepat kommer på att du inte är bekväm/nöjd med ditt förhållande till alkohol eller ditt sätt att leva.. Vad är det som göra tt du inte hittar din långsiktiga lösning?
-det är då jag tror programmet här på sidan kan vara bra. -ta gärna personlig hjälp av en i teamet med!

Allt gott.

Tack för kommentaren på min tråd, förstår att du begränsar ditt drickande istället för att sluta helt? Starkt av dig om det funkar, för mig hade det absolut aldrig funkat. Har försökt göra det under 17 års tid (galet), aldrig lyckats.

Kan rekommendera dig att läsa Sober Curious, den är jättebra!
Kram, ha en fin tisdag!

tack för ditt svar! ang. programmet, okej, det låter ju toppen! Jag läste lite i din tråd och vad som gjorde att du bestämde dig för att agera på ditt drickande, och hur din man varit drivande.. det låter jobbigt minst sagt. Jag hoppas du känner dig motiverad utifrån ditt eget initiativ (det som du planerade innan han "ställde ultimatum") och att det inte blir en för stor stressfaktor att också ha relationen att tänka på. Precis som mig verkar du ha det där "vanedrickandet" (jag brukar kalla det slentrian, för det känns som ett drickande jag bara gör utan så stor reflektion).

Ang mitt leverne och hur jag tänkt mig från o med nu - du har nog helt rätt, man mår väl alltid bättre helt utan alkohol, det är ju inte direkt något man behöver. Nu har det bara gått två veckor sen jag bestämde mig för att lägga om mina aloholvanor (som sagt minska/få balans, inte sluta) men jag måste säga att jag märker en jättestor skillnad. Jag mår bättre, sover bättre, har mindre ångest, känner mig mycket mer "in check" med kroppen och psyket, inte lika svängig, får lättare att ta hand om mig själv överlag osv osv. Jag sätter också ett pris på att ha möjlighet att välja vin till maten eller ett glas bubbel med mina vänner vid de tillfällen som jag tycker det "ger något extra". Och det är detta jag vill uppnå, att kunna göra skillnad på "slentrian" och "värde" och göra medvetna val.

Jag håller med dig (och andra) som tycker att man borde "skala av allt" eller ta en helt nykter period osv och sen bygga ihop sig själv igen och addera saker. Men jag har provat det, och blev bara extrem och sjuk av det tänket. Förstår att detta kan låta som en bekväm ursäkt, men jag tror att detta fungerar bäst för mig. Nu när jag väljer saker som handlar om min livsstill - ätande, drickande, tränande, sovande - så tänker jag "hur vill jag ha det på långt sikt, är detta något jag kan hålla?". Det tycker jag funkar som en guide där och då till tankar som exempelvis "ja, jag vill kunna dricka rött vin till middagen, så jag gör det idag, men sen inte igen på en vecka". osv. Än så länge är jag pepp på denna approach, dessutom håller det "svart-och-vitt-tänket" på avstånd!

Så, vad som hade hänt om jag inte drack rödvin till middagen? Inget alls. Men jag hade känt att jag avstod något. Jag hade känt mig lite ledsen över att återigen vara den "med problem" som ska "avstå" (som sagt har detta varit en låååååång histora för mig gällande mat). Jag vill kunna äta lasagne med gott vin till precis som övriga familjemedlemmar. Och det kunde jag! Sen dagen efter (igår) är vardagsordningen återställd, dvs jag lever vidare utan alkohol i min vardag.

Det är okej om det framstår som surrigt och onödigt krångel för andra. Men jag tror på det och väljer att testa, funkar det inte får jag erkänna mig besegrad och köra plan B, C, D... :)

På den här sidan finns ett program du kan anmäla dig till.. Som innehåller olika "utmaningar" som ett steg i att få kontroll över sitt problemdrickande/beroende eller vad vi nu väljer att kalla våra egna problem. Jag har dessutom valt att ha en personlig kontakt i den resan som ger mig personlig återkoppling och som jag kan bolla med. Väldigt bra om du frågar mig.
Man ser sina mönster, hittar sina risktillfällen eller vad det nu kan vara!

Jag vill hitta tillbaka till mitt sunda jag, som inte förknippar olika saker med vissa typer av alkohol.
Däremot hoppas jag ändå att jag verkligen kommer tillbaka till ett liv där man äter nåt gott på restaurangen och tar ett glas vin! men nu är nu. Och jag har ett annat fokus nu.
Det jag märkt med mig själv innan jag bara kände stopp stopp och hamnade här var att jag "dricker av vana"... att jag dricker "själv hemma"... att jag inte längre känner när det räcker förrän det är för sent.
Och det är ju ett problemdrickande!
Det finns olika grader av det tänker jag.

Soom du beskriver hur du själv lever och mår... Så ska jag vara brutalt ärlig och säga att du säkerligen skulle må bra av att tacke nej några av alla de tillfällen du beskriver att alkohol ingår. För sömnen, för psyket och mycket annat.
Jag känner igen mig i det du förklara hur man är en allt eller inget person. Som gärna drar extrema gränser. Med rätt tankar och rätt verktyg (t.ex samtalshjälp eller hjälp på denna sidan) kan dessa egenskaper vara en stor hjälp istället för en snubbeltråd i sånt här!
Om du vill hitta ett riktigt välmående liv så tror jag på att skala av alltihopa och sen sakta sakta bygga tillbaka sig själv med enbart de delar man mår bra av.
Jag hoppas jag med den tanken i framtiden kommer införa alkohol tex.. men har då förhoppningsvis lärt mig vilka tillfällen (risksituationer) det är jag ska välja bort!
Men som sagt, för att göra det riktigt bra får man lägga pusslet sakta..

Hoppas du hittar dina pusselbitar!
tänk så här... den här middagen med familjen. vad händer om du INTE dricker rött vin till middagen?

Jag förstår vad du menar, och tycker inte du är hård! Uppskattar raka rör, och förstår verkligen var du kommer ifrån. Det är ju väldigt svårt att föra den här argumentationen inne på ett sådant här forum, där jag själv också givetvis identifierar mig som en problemdrickare eller någon som har missbrukat alkohol, utan att också begripa att mitt försök att "normalisera drickandet" många gånger kommer ses som i bästa fall naivt, och i värsta fall en del av alkoholproblematiken (att jag låter "beroendet tala" så att säga).

Jag förklarade lite ovan i mitt svar till pytteliten.o.trasig varför jag söker balans framför absolutism (som nykterhet för mig är). Utöver detta så upplever jag inte att min hjärna vill ha mer alkohol efter första glaset, jag upplever att jag druckit det andra, tredje, eller fjärde utan att tänka efter. På slentrian. Och ibland i RENT självskadebeteende. Alltså med illvilja mot mig själv, inte för att min hjärna intalar mig att jag "kommer må bättre" eller behöver det. Så kan väl en borderline-hjärna bete sig ibland, antar jag... Och för mig kan det lika gärna vara att springa för många kilometer, ligga med någon jag inte vill ligga med, eller kräkas upp mat (obs för många år sedan).

Jag byter bara beteende, beteendet i sig blir ett symptom och nu vill jag inte längre fokusera på enstaka symptom (mat, alkohol, t.ex.) utan gå till botten med det här. Och för att kunna göra det behöver jag säkerställa att jag inte har så pass stora problem med alkohol, att jag helt måste sluta. Upp till bevis!

Vad gäller mina "regler" är det inte så avancerat som det kanske låter. Nu stakade jag ner det för att få det på print, men jag har inte några regler i huvudet direkt. Och, följer jag dessa mer eller mindre, så är det en jättestor skillnad i min livsstil och alkoholbruk! Jag har pimplat vin hemma varje dag de senaste åren, med undantag för några få dagar hit och dit, och om jag nöjer mig med ett då-och-då drickande (okej, 1-2 eller 2-3 gånger i veckan är mer än då och då) är det en stor förbättring som jag tror kommer balansera mitt mående enormt.

Vi kan ta denna vecka som exempel, jag hade familjemedlemmar hemma på lördagen och då drack vi vin i måttlig mängd. Söndag var jag ute hos min mamma och vi grillade korv, jag drack 2 små folköl tror jag. Nästa tillfälle blev i torsdag då jag var ute med några vänner vid vattnet och vi delade en flaska bubbel, fick i mig kanske 2.5 glas av det innan jag nöjd promenerade hem för att dricka te och sova. Och eftersom jag drack en torsdag så valde jag bort det igår kväll, även om en fredag är "enklare att försvara" att dricka just p.g.a. fredag. Ikväll ska jag nog återigen träffa familj på middag och då vill jag gärna dricka lite rött vin, men också få en god sömn och vakna pigg imorgon och sen fortsätta vardagsveckan nykter..... Vet inte om detta låter som ett riskbruk, men för mig vore det toppen om jag kan leva så här på lång sikt. Återstår att se!

Hur mår du Wasabi?

Jag har en lång historik av sömnstörningar som startade för 20 år sedan, dessförinnan 10 år med småbarn och alldeles för lite sömn.
Jag sover bra, men tar en halv sömntablett när jag känner mista oro över att inte kunna somna, och detta är ok med min husläkare.
Försöker att inte dra några växlar kring kroppen annat än att den ska läka efter senaste årens alkoholintag. Det är viktigast just nu. Min hy är ok men lider av att hudterapeut stängt ner. Min kropp knakar efter för mkt stillasittande som hör ihop med läget just nu.
Jag tänker snälla tankar om min kropp varje dag! Tack för att du är så stark och orkar. Nu ut och gräva.?

Vad intressant att vi är ganska lika, tack snälla för att du skrev! Förstår jag dig rätt då att du ser din nuvarande livsstilsförändring som tillfällig/som ett prov och sen att du utvärderar och kanske övergår i nykterhet på lång sikt? När du skriver program, vad menar du då, att vara med på den här sidan eller är du med i något särskilt program?

Det låter toppen att reda ut en sak efter en annan och verkligen gå till botten med hur allt hänger ihop. Jag försöker komma underfund med samma sak och hur mina olika måenden sedan tonåren har hakat i varandra, vad som lett till vad, och sådär. För mig så är det därför viktigt att jag också inte bara lägger allt krut på alkoholen som "den stora boven" och går 100% in i nykterhet och blir frälst av det - för det kan jag absolut göra. Jag gjorde detta en gång för ett par år sedan, och det enda som hände då, var att jag blev besatt av nykterhets"livet", och aktiverade gamla ätstörningar. Hur sjukt det är kan låta för andra så behövde jag där och då kunna ta ett par öl och äta ett mål mat för att sedan bryta den där "extrema" förhållningen som jag lätt får för min livsstil. Så jag börjar dricka igen (och äta) och mådde bra ett tag men sen blev det för mycket slentrian igen.

Därför söker jag balans, och i detta ingår att i n t e gömma mig i vare sig ätstörning, alkohol, nykterhet, träningsmani, eller något åt det hållet. Jag vill kunna ha en "normal" livsföring, så det är det jag är ute efter att testa först och främst!