av RedRidingHood

RedRidingHood
sön, 2026-01-11 - 21:50

Vi har fått en orosanmälan från socialtjänsten som min syster upprättat. Min respektive gör allt för att dementera varje ord i anmälan för att få den nedlagd. Jag har ändå en tro på att socialen kanske kan hjälpa oss. Min respektive är tvärsäker på att han inte har några problem med alkoholen. Jag vet inte hur mycket jag bör säga till socialen. Vi går sedan en tid tillbaka på familjerådgivning och han har pratat med professionell hjälp sedan 1 1/2 år. Känner ni att hjälpen socialen har erbjudit hjälpt er? Vi har hemmavarande lite äldre barn. Tacksam för svar.

RedRidingHood
sön, 2026-01-11 - 22:15

Jag kanske också ska tillägga att det rör sig om att min respektive i mina ögon dricker för mycket en gång på helgen. Långt ifrån varje helg, det har hänt att han varit helt nykter ett kvartal. När han kommer in i perioder då han mår dåligt finns risk för att han använder alkohol. Vi har levt ihop i 12 år och beteendet har funnits från början. När han är nykter är han den mest omtänksamma. Lyfter alla runt omkring honom. Otroligt smart och duktig på att kommunicera. Tränar barnen i sport, ställer alltid upp för alla.

RedRidingHood
mån, 2026-01-12 - 11:56

Ett vanligt problem är Han väcker upp mig på natten och kräver att få prata sedan han inte har någon att prata med i telefonen eller att hans kompis/vänner har gått hem. Han är superlycklig och fylleglad fram tills att han blir själv. Då har han oändligt med kritik emot mig och andra att lyfta.

RedRidingHood
mån, 2026-01-12 - 12:03

Oftast/i regel sover vår yngsta och märker knappt av det. Men det har också hänt att jag sover hos Emil och han drar upp den tunga skjutdörren flera gånger på en kväll och vill tränga sig ner i sängen där det inte finns plats. Till slut har han somnat på golvet i barnets rum (detta är ett enskilt tillfälle)

RedRidingHood
mån, 2026-01-12 - 12:07

När min respektive har druckit frågar han vår äldsta i övre tonåren om han vill dricka något. Det spelar ingen roll hur långa samtal vi har om detta så glömmer han bort att jag absolut inte accepterar att han bjuder en underårig på alkohol. Detta har dock socialen släppt utan fortsatt utredning

Rike
mån, 2026-01-12 - 13:26

Hej
Så tufft ni har det!
Bra med en orosanmälan så barnens miljö utreds.
Har barnen samtalsstöd för sina upplevelser? Är du beredd att flytta och bo själv med barnen?
Jag vet att allt normaliseras med tiden men att han dricker med barnen närvarande är inte något du kan tolerera en dag längre.
Var rädd om dig och barnen ♥️♥️♥️

RedRidingHood
mån, 2026-01-12 - 14:20

Så du tror att den hjälp som socialtjänsten kan erbjuda oss som familj är samtalsstöd till barnen (om de vill ha det)? Jag har varit på väg att flytta under det senaste 1 1/2 åren. Men det innebär ju också att jag inte kan vara ett stöd de veckor han är hos sin pappa. Hur ska jag kunna känna mig lugn till 100% på att han inte dricker den veckan han har vårt gemensamma barn? Det skulle skada både vårt barn och pappan att ta ifrån dem sin väldigt nära relation de är kopior av varandra och kan inte vara ifrån varandra längre än 10 minuter. Pappan kan inte sova utan att sova nära honom. Han hyllar honom till skyarna varje dag och älskar honom över allt annat. Jag tror inte att han skulle vilja leva längre om jag gjorde så. Och även om han sårar mig så vill jag inte vara den som sårar tillbaka.

Rike
mån, 2026-01-12 - 15:26

Visa texten för soc o rådgör.

Men en viktig sak; han vilja att leva eller ej är ingen anledning till att stanna.

Min hotade med självmord men det är oftast just det - ett hot.

Du och sönerna är viktiga.
Utifrån din beskrivning kan jag ana ett osunt förhållningssätt och att de känner ansvar för sin pappa.
Lägg alla kort på bordet och möjliggör rätt hjälp, det kommer förmodligen att ställas krav på dig som den friska om än medberoende föräldern, men jag hoppas att ni är i ett annat läge om ett år.
Det tar tid att läka dock.

myssockan
mån, 2026-01-12 - 16:44

@RedRidingHood ja, jag håller med @Rike ovan. Eftersom ni redan har ett ärende öppet hos socialen, passa på att lägga alla korten på bordet.
Jag tycker det låter väldigt jobbigt både med kritiken och att få sin sömn störd på det sättet.
Fattar verkligen det här med varannan vecka och otryggheten. Kanske det ändå blir mer begripligt för barnen att pappa har en problematik. De är helt trygga varannan vecka med dig, och för veckan med pappa får du ge dem stöd och verktyg att försöka hantera den verkligheten. Just nu är kanske allt lite diffust för dem vad det är som pågår och det kan ju göra det ännu jobbigare.

Hoppas ni får bra stöd och allt kan bli bättre! ❤️

RedRidingHood
mån, 2026-01-12 - 17:31

Tack så mycket för era stärkande ord rike och myssockan. Jag har bestämt mig för att lägga alla kort på bordet. Trots att min respektive ser socialen som den värsta fienden. Jag har sällan känt mig så sänkt som just nu, skulle bara vilja bryta ihop. Brukar vara stark.

Rike
mån, 2026-01-12 - 21:36

Självklart - dels är du utsatt under lång tid och dels tar du tag i situationen med stor ärlighet - det tar på krafterna! Men barnen o ditt eget välbefinnandet är en drivkraft, du kan! Och i längden ger det en bättre tillvaro.

Jag blev helt utmattad till slut, brukar alltid vara stark! Men vi är inga övermänniskor. Det är tufft att inse sin situation. Och starkt.
Prata med anhöriga, släkt och vänner för stöttning. Fortsätt skriv. Och låt soc osv hjälpa er. Ta emot stöd. De är till för det.

RedRidingHood
ons, 2026-01-14 - 13:01

Känns skönt att inte vara ensam då jag läser trådarna i forumet. När jag kom hem förrgår hade min respektive pratat med en vän om orosanmälan och han sa till mig att man ska berätta så lite som möjligt till soc. Han står helt frågande till mig då jag sade till honom hos fam-rådgivningen att jag tycker det är konstigt att ingen annan tidigare gjort en anmälan baserat på alla middagsbjudningar, sena bastukvällar m.m vi har haft tidigare hemma. Sedan 1 1/2 år tillbaka har vi knappt haft bjudningar alls och min respektive alkoholvanor har gått ner till att dricka för mycket 4-5 gr/år. Han vet att jag kommer lämna om han gör bort sig, vi jobbar stenhårt med vår relation och att vi båda ska må bra. Men jag kan inte förlåta honom och han är fortfarande helt oförstående när jag försöker berätta för honom hur det känns för mig vid de tillfällen han dricker för mycket. Är jag orättvis som inte ens vill acceptera att han dricker för mycket ett par gr per år?

TeTanten
ons, 2026-01-14 - 13:26

Om han blir så full så det inte känns ok för dig eller det är lämpligt runt barn ( vilket det låter som) och det verkligen bara är ett par gånger/år, 6:e månad typ. Du nämde även 4/5 gånger per år, då är det ju mer varannan månad.
Då är väl ett bra första steg att han får supa de 2 eller 5 gångerna på egen hand. Sova hos nån annan eller att ni åker bort. Då slipper ni iaf vara en del av det.
Men sen om det är så ni vill ha det är ju en annan sak, och kanske förstår han hur stort problem du anser det är om han måste välja aktivt att planera in en superkväll nån annanstans.
Bara tankar, har ingen erfarenhet på just detta.

RedRidingHood
ons, 2026-01-14 - 14:50

Hej Te-tanten! Vi har också haft sådana diskussioner som resulterade att han faktiskt åkte iväg en helg för att få ”supa” i våras. Men de andra tillfällena han har gjort det har vi inte planerat att han ska dricka på det sättet utan det bara blir så. Han saknar den kontroll som krävs för att kunna hålla det på ett sådant plan tyvärr. Jag håller med om att det skulle vara en bra lösning.

Rike
ons, 2026-01-14 - 16:23

Han får åka iväg men då gäller också att han inte jagar dig med SMS osv

Sen gällande frekvensen.. en klok läkare sa att hur ofta o antalet enheter egentligen inte är så intressant..

Bara konsekvenserna.

Tex otryggheten hos anhöriga

RedRidingHood
tors, 2026-01-15 - 02:53

Tack Rike. Du har helt rätt att konsekvenserna för mig kan bli lika dåliga då han är borta. Det har bevisats flera gånger, även då han varit på andra sidan jorden.
tycker också att konsekvenserna blir illa när jag oroar mig över att han ska dricka för mycket, då jag ser riskfaktorer som brukar resultera i något dåligt men där det dagen efter visar sig att han bara druckit något glas och inte varit så onykter som jag upplevt honom.

Han tycker jag borde ta hjälp för att bli mer tolerant mot hans drickande. Han tycker att min otrygga anknytning och min religösa uppväxt gör att jag inte tolererar alkohol som normalt folk. Han tycker det är mitt fel att han väcker mig på natten då han druckit då jag inte har pratat med honom tillräckligt på dagen och rett ut saker.
Är det mitt fel?
Ligger det något i hans ord?
Eller är det här tvivel på sig själv man får som medberoende?

RedRidingHood
tors, 2026-01-15 - 06:59

Det verkar som om det bara är jag som tycker att alkoholen har en väldigt negativ inverkan på vår familj. Barnen är när man frågar dem helt obrydda. De är inte oroliga alls. De har ingen otrygghet. Kan det verkligen vara så, eller är det saker de kommer förstå först i vuxen ålder hur det påverkat oss som familj? Alkoholen ser helt klart ut att vara ett problem bara i mitt hjärta.

has
tors, 2026-01-15 - 08:05

@RedRidingHood jag har ingen kunskap om din ursprungsfråga vad socialen kan hjälpa till med, men jag känner igen den förvirring du beskriver.

När min exman drack sprit dagligen (ofta i smyg) så sa han fortfarande att han inte hade några problem med alkoholen. Med det vill jag inte belysa frekvensen, utan att en person som har problem med alkoholen inte kommer säga att de har problem med alkoholen utan försöka manipulera sin omgivning.

Som jag tolkar det du skriver så är det tilliten till din partner som brustit? Och när den brister blir ju hela relationen otrygg. Det låter inte som din partner har förstått detta och försöker reparera på ett hjälpsamt sätt.

Jag har fått hjälp av kvinnojouren sedan jag lämnade och där fått hjälp att se att jag varit utsatt för våld, vilket jag inte förstod när jag levde i relationen. Jag reagerar på att du blir väckt på nätterna, eftersom det är något som lyfts som våld där.

När man är en person som tar ansvar, försöker se den andres perspektiv och har stor empati kan det vara så att det egentligen ser värre ut än en tror i relation en lever i. Kanske ser din syster det?

Jag kan ha helt fel, men kanske är det inte bara alkoholen som är problemet? Relationen gör dig otrygg och samtidigt blir du ”anklagad” som anledningen till att du känner dig otrygg. Jag känner igen det med. Du försöker sätta gränser, som inte respekteras.

Jag hoppas jag har fel, men om något av det här klingar an något i dig så skulle jag rekommendera en kontakt med kvinnojouren.

Ta hand om dig!