Forum för anhöriga

Jag har varit hos terapeuten två gånger nu och på de två samtalen har jag insett att det är så mycket mer än alkoholen. Eller om alkoholen skapar så många fler problem än själva drickandet.

Jag är en hårsmån från att gå in i väggen. Eller kanske är jag redan där, men eftersom jag aldrig kan slappna av helt vet jag bara inte om det än.

Jag är så ledsen och besviken. Relationen och livet som jag trodde vi hade så lika inställning till blev alltså inte mer än så här.

Jag känner mig rädd för att jag inte ska orka genomföra och faktiskt ta mig iväg.

Min sambo dricker nästan dagligen. Jag är rädd för att säga till, han blir så fruktansvärt arg om jag säger något. Allt jag gör eller inte gör blir han arg på. Vi har två barn med på 7 och 11 år. Jag vet inte hur jag ska gå tillväga. Han blir jätte arg om man säger något. Jag måste bara hålla med honom. Vi har ett hus som båda äger så jag kan inte bara ta mitt och gå.

Äntligen har jag fått ett litet hopp om att ta mig ur detta helvete!Efter att gett min aman antabus två gånger så är han åter igen berusad.Jag blev så ledsen o förtvivlad idag så jag ringde alkohollinjen för att prata av mig lite.När jag sitter och gråter o berättar för henne hur jag har det så sitter han o filmar mig o hånler.Hon tyckte jag skulle göra en orosanmälan till soc och söka vård för mina fysiska problem på vårdcentralen.När jag lagt på luren så tänkte jag att jag chansar o ringer ett bostadsbolag som har fina lägenheter här i byn.Jag sa som det var att jag får ingen inkomst förr