Citadell

Morgonsol. Jag kan absolut inget om orsakerna till detta envisa beteende, vad som händer med hjärnan och så, men jag känner igen beteendet. Det är absolut stört omöjligt att få en syl i vädret och skulle man lyckas så blir det konflikter. Det blir också ett medberoende. Att hålla tyst för husfridens skull fast A helt uppenbart har missuppfattat och har tankegångar som är icke relevanta.

Men sen halkar han in på varför ja måste stänga av honom. O hur det känns för honom osv. Fast ja klart o tydligt skrivit varför ja inte vill eller kan ha kontakt nu. Han tar inte in liksom. Han vill ha sin vilja igenom. Det tär nåt oerhört på mitt humör detta vuxenbebisbeteende men som ja antar har med hans sjukdom.att göra. Mina behov MÅSTE tas på allvar. Det är ALDRIG rätt att han ska må bra på MIN bekostnad. Han mår bättre av kontakt. Ja inte. Sorry men han varit så dum och tagit min energi o tid från mig och mitt barn. Då blir det så här. Han får ta konsekvenserna. Ja slösar inte med min energi på destruktiva samtal mer. Nykter som onykter. Bort!! Ja vill INTE.

Citadell ... Ja o A bor inte ihop. Det sista har varit mailkontakt då han är blockad från sociala medier samt på telefonen. Vill inte ha kontakt nu då han tänker så dumt o envist till sin egen fördel mest. Det leder inte till att ja får ut nåt. Klarar inte hålla tyst utan då han skrev sist. Det har inte hänt regelbundet tack olov men då blev ja så arg. O då tog han åt sig o sen hamnade han i sandlådan ganska snart. Så onödigt. Ingen får.ut nåt av det.

Min ex A är inne i sitt missbruk för fulla muggar och han tycker väldigt synd om sig själv antar jag, stör mig inte alls utan det är jag som söker upp honom när jag är nyfiken, vill nåt eller behöver dämpa min ångest. Han har aldrig bett, eller vädjat att jag ska komma tillbaka, kanske stolthet eller så älskar han inte mig, jag var kanske bara en möjliggörare som långt bort från hans tidigare liv. Lite konstigt är det än då att han inte hör av sig, men han är ett vuxet barn. Hans pappa lämnade honom för spriten och hans mamma lämnade bort honom ofta till släktingar... sen har han alltid lidit av en värdelöshets känsla, så han har mycket att jobba på.
Vad som händer i hjärnan är väl att det blir strul på receptorerna som skickar inpulser med dopamin och serotonin eller hur det nu var, googla så får du en bra förklaring ?

Okej. Då förstår ja . Men han var alltså nykter en tid men sen trilla han dit igen? Det är en så svår psykisk sjukdom. Tro att jag skulle kunna få honom frisk är så befängt nu så här med lite distans till allt som varit. ? Det är en så.komplex sjukdom på flera sätt. Mentalt, andligt och fysiskt. Skulle lilla ja kunna ställa hans tankar till rätta? ! Han har en pappa som han påstår också är alkoholist o mamman blundar. Det ligger nedärvt i släkten detta. Vill han ta sig ur detta är det helt å hållet med hans egna inre kraft o vilja att förändra allt..o ihop med de som är proffs på detta. Tycker du är jättestark i din sits. Jobbigt att bo så.nära varann hade ja tyckt? Lättare att distansera sig när man inget hör eller vet. Ja går liksom i taket o blir nervig av ett mail då o då. Hade inte kunnat.koppla bort honom om ja fick mer info om hans liv. Hoppas du får en bra dag. Det är du värd!

Tack snälla du ? ja det är helt overkligt, han far omkring här på byn och det bara sprutar ångest om honom, alla som inte vet tycker han som är så trevlig och att ja han ätvhekt knäckt, hon lämnade honom efter 1års äktenskap. Men jag försöker hålla huvudet högt ? jag tror vi älskade varann på riktigt, vi gifte oss tom. Men sen blev allt så grötigt, tog nog ett halvår innan jag förstod han drack, sen fick han nåt skumt sms med ett hjärta från en kvinna och sen har det gått på, på det viset tills jag gick. Han bott i eget rum eller i husvagn, och ja ens gränser suddas ut till slut. Men nu vet hans chef, några här på byn. Han var nykter i 4mån, sen började det om när jag gick. Och som jag sagt tidigare, det är inte drickningen som är värst, utan det är vad beroendet och lösningsmedelet gör med hjärnan. Och den låga självkänslan som verkar ligga till grund för många alkoholister. Lyssnade på Lena Philipsson "Jag är ingen älskling" skriven efter uppbrottet från likasinnade, den gav styrka för dagen ?

Så surrealistiskt ens liv kan kännas ibland. Tuff sits för dig o bo i sån liten by o höra snacket. Usch. Tufft ! Själv är ja trött på mig själv ikväll. Lyssnat på massa historier i poddar om medberoende o tänker varför måste ja ägna mitt liv åt en massa psykologi o analyser o kämpa för o kunna få leva i en relation som inte är destruktiv. Sånt som andra människor får gratis?! Ja vet inte ens hur ja lever ett liv utan o va skadad i mitt sätt att agera i nära relationer. Kontroll, tvång, känna mig behövd, känna livet har mening . Ja blev sån här så tidigt i livet o börjar känna att nu skiter ja fan snart i detta. Ja blir inte friskare efter 15 års terapi till o.från. Innan ja träffade A så var mitt liv på väg åt rätt håll. Tycker mycket fallit på plats. Men uppenbarligen är ja så skadad i mitt sätt till en man än o det gör mig så oerhört ledsen o uppgiven. Mycket tankar nu.

Jag har svårt att se mig som medberoende ibland, det är en sån balansgång mellan att bry sig och vilja hjälpa någon som man älskar... man är bara sån som person och jag tror det är svårt att ändra på, va inte så hård mot dig själv, det är inte dig det är fel på, glöm aldrig det. Det man kan träna på är att göra bra saker för sig själv, då planar det ut lite. Jag kunde tycka i början då jag läste här att det var lite provocerande att man skulle tänka på sig själv och göra bra saker, men jag har gjort det fast det har känt motigt och nu kan jag tänka att allt under den där tiden inte var bortkastad, jag var iväg och bada med barn och vänner, for till stugan, fintade min man och myste till med vin och vänner. Jag vet hur det känns när ångesten suger tag i en, men som ikväll finns den inte där och då kan jag njuta så av den känslan och tänka 2 steg framåt. Jag har sinnesro bönen på väggen i sovrummet, den är snäll att vakna och somna till ? Det kommer att bli bra, vi kämpar vidare och vi är starka för vi vågar visa oss svaga när livet är tufft

Gud ja är lite förvirrad här. Han skriver till mig på mailen o ja kan kan inte blockera den så ja har svarat fast ja tänkt att vi inte ska höras ! Hur gör man?

Att skriva när han är snäll o nykter är ju en sak men det kan ju snabbt ändras o plötsligt får man ett mail där på kvällen eller natten där han är arg o frustrerad o då är min dag förstörd eftersom det är grova o taskiga ord. Vad gör man när människan inte fattar? Han tycker inte han är så jobbig antagligen. Han ser inte mitt perspektiv. Bara ge fan i o svara på allt?

Fasen vad ja känner mig upplyft ikväll !! Var på Al-anon o nu fan börjar ja erkänna för mig själv på riktigt att ja vill släppa taget o inser att ja vill tillfriskna själv från mitt medberoende ja haft sen barn. Vem är ja ? Ja vill verkligen veta! Ja vill verkligen plocka fram den person ja är menad att va. Inte den biprodukt ja blivit till följd av en psykiskt sjuk pappa . Känner mig stark !

Citadell

Morgonsol. Hur svårt det än är bör man ta ut avståndet när ens partner är i bruk och missbruk. Inte svara alls. När man hör att de är påverkade lägger man lugnt på luren. Svårare när de står i dörren och har tagit sig in dock...

Ja kan inte ha vägen öppen för min A att ringa mig. Det är meningslöst. Han förstör bara min sinnesro o sätter mig i gungning. Har bestämt så. Tror det bäst för båda. Ialla fall för mig. Hade aldrig kunnat få de insikter ja börjar få om ja inte brutit. Mitt fokus hade garanterat legat på honom . Så tacksam att ja tar mitt eget värde på allvar. ❤ Ja ska bli min bästis som Ana Diaz sjunger ?

Ja känner mig så ledsen. Hela dan ??Ja kan inte blocka min mail. Tryckt på alla tänkbara ställen men ja ser alla mail ändå. Inatt ringde A mig 7 ggr o skrivit 11 ggr på mailen! Det är knäckande att läsa o ja får tunnelseende när ja ser dem i min mailbox. Första mailen var positiva. Sen bara väller nedbrytande ord. Ja kände mig så stark imorse men fan vad han kan knäcka mig! Mitt medberoende gör att ja väljer o öppna mailen. Ja blir skräckslagen på nåt konstigt vis. O tänker att ja " måste" öppna mailen om det skulle stå nåt riktigt otäckt där som ja måste veta. Ja vet ja är nedbrytande för honom som inte svarar på något över huvud taget . Han förstår inte mitt dilemma. Ja känner mig så ledsen

Jag läser ditt inlägg och känner med dig, jag känner igen mig själv också.
Jag flyttade tillbaka till honom för att jag klarade inte av kvinnoboendet. Nya löften om en framtid. Nu efter två dagar är vi tillbaka i bråk igen, jag har bett om ursäkt för att jag tappar tålamodet och blir frustrerad p honom. Nu inser jag att han faktiskt inte respekterar mig. Avbryter mig när jag pratat, frågar mig aldrig ngt, bekräftar mig aldrig och tillslut brister det för mig och jag höjer rösten. Jag vill inte mer. Jag vill leva i en relation där jag blir sedd, där mina behov blir respekterade och inte bara omvänt. En man som kan säga förlåt, som kan tänka på någon annan än sig själv.
Var inte hård mot dig själv morgonsol, en relation måste gå bägge vägar om det ska funka.
Du behöver inte ha dåligt samvete för att du inte svarar och hjälper. Du behöver inte må dåligt för hur han beter sig. Jag är övertygad om att du har gjort vad du kunnat och mer än så för att det ska fungera. Han har ingen rätt att låta sin frustration gå ut över dig.
Kram på dig och var förlåtande mot dig själv.

Tack Nora för din medkänsla o tröst.?❤ Ja har gjort allt ja orkat o lite till tills ja satte stopp för ja insåg att ja håller på att pausa mitt nuvarande liv för o gå upp i hans mående o försöka stötta honom. Men han har hela tiden varit dum i perioder o tyckt det varit ok att va elak mot mig när han känt för det. Han kan inte ta ansvar för sina egna känslor. Ja vet ju det! Man skyller inte sitt dåliga liv på nån annan! Ja hade kunnat göra likadant. Skyllt på honom! Men ja har ansvar själv o ja har tagit ansvaret för mig genom att backa. Så ja ska kunna få känna ro o ha energi. Men är man så sjuk som han är då ser han mest sina egna behov och vill ha så mycket att han inte ser mina behov och vad ja behöver. Han kan helt enkelt inte. Men vad ska ja göra åt det! Att han inte kan se det? Inget!! Nu har ja åter förklarat i ett mail hur ja tänker. ( samma som förra gången) men repeterar för honom att vi drar ner varann!! Ja behöver friska människor omkring mig för o lösa mina grejer o han behöver också det. Ja var väldigt saklig o psykologisk. Men förväntar mig inte att han ska ta detta mail bra. Han säkert lika sur för det för att han inte får som ham vill. Ja varit snäll nu för ja har eg. Inte behovet att svara honom. Det är för o visa ja är mänsklig fortfarande (!) Eftersom han tror ja är helt omänsklig som kan stänga av honom helt.

Vad tufft för dig min forumsyster . (Tycker det var så fint uttryckt av dig .) Vill gärna va din forumsyster❤ Ja förstår dig fullt ut. Bli sedd o respekterad är såna grundläggande saker för en fin relation. Detta destruktiva tjafs som blir ger ingenting! Skapar bara avstånd. Det är beklagligt att det blir så. O så lätt o lägga över ansvar o anklaga sin partner ist för o se sig själv. Ja tyckt varit väldigt svårt att se mina fel i relationen med en alkoholist. Därför deras beteenden är alltid sämre än mina. Då tycker ja det är lätt att känna att "äh, mina brister är inte så farliga. Dom påverkar inte honom SÅ negativt. Fast det är ju självförnekande det med. Utan A o min relation har ja heller ingen att skylla på. Ja får ta ansvar för mig själv. O ja vill bli vuxen o frisk i mitt känsloliv. O tycka ja är bra. Osv. Ensam är inte stark. För o bygga mig behlver ja människor. Men trygga o ödmjuka såna. Som inte.mår så dåligt att dom inte kan se saker o ge mig rätt infallsvinklar o utan att blanda in sina egna känslor o bli upprörd etc. Ja Älskar bara detta med att kunna skriva med såna som du här på forumet. O känna att kvinnosläktet håller ihop ❤ Ja får styrka o hopp o växer. Glad du finns här på forumet, Nora! Kram

Vill bara kika in och ge dig
❤️?. Var snäll mot dig och glöm inte det. Det är ingen lek, det är en dödlig sjukdom de har och så den förtvivlade läxan vi har att lära oss. Det är inte lätt men du är inte ensam. Är jätteglad att du finns här med och delar av dina kloka inlägg, tack morgonsol!

Du gör mig glad, Nora.
Han tog mailet på ett normalt sätt ☺ ingen ilska eller sånt.

Ja var på Al-anonmöte ikväll. Bygde på insikter där . Fick energi o skratt. Stärker mig . Ja ska verkligen lägga fokus på mig o mitt liv. Det enda liv ja har o som ja får göra vad ja vill med ☺? Ska bara inse det. O att sluta lägga fokus på hans bekymmer. Dom är ju inte mina !! Löser han mina problem? Nej just det. Så då ska ja sluta tro ja ska lösa hans !
Kram