av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
mån, 2009-08-03 - 00:38

Hej!

Tänkte på det där med ungdomar och alkohol...

Satt ute på baksidan och drog några bloss, och hörde i vårat villakvarter hur ungomarna skrålade och hade sig, fyllsnack och allmänt brölande...
Så sorgligt egentligen, vilket första eller några av de första mötena med alkoholen...
De brukar var ett par sådana tillfällen på somrarna då och då, när föräldrarna lämnar sina ungdomar hemma några dagar...

För fem år sedan hade jag i mina tankar en vision om att jag skulle kunna avdramatisera det där med alkolholen, och låta mina barn smaka hur det smakade, och kanske kanske låte de få prova ett glas vin till maten någon gång när de kommit upp i övre tonåren...

Men vi har blivit informerade av personer från någon alkoholnämnd eller liknande på föräldramöten att aldrig låta de testa, och vara stenhårda på att aldrig ge dem något, förräns de blivit myndiga.
Vi fick t.om. skriva på ett papper där vi alla föräldrar i högstadiet lovade att inte bjuda, låna eller langa till våra egna eller andras tonåringar, tills de har blivit myndiga.

Och det har vi följt, allihopa, ingen har någonsin bjussat sina eller deras kompisar på någon alkohol i klassen, vad vi vet.

Min 16åriga dotter har blivit förmanad och bannad, och hon vet att hon kommer att få skäll den dagen hon kommer hem och luktar alkohol, men hon ska alltid våga ringa och be oss komma och hämta henne om det händer någon gång.
Hennes andra kompisar har väl testat några gånger, och hon tycker inte det har "imponerat" hittils.

Hon säger att hon har bara smakat, och vi tror henne, det enda hon "längtar" efter är cider, allt annat tycker hon smakar äckligt, och det känns ju nogorlunda tryggt...
Vi köper all sorts cider till henne, så länge den är alkoholfri...

Vi har lärt våra barn att alltid berätta sanningen, hur besk den än är...
Det värsta man kan få höra, är sanningen bakvägen, och då är det oftast skönast att få berätta den själv...

Jag är i alla fall glad att min dotter inte är med och "skrålar" där ute, hon har sina kompisar och de är allihopa helreko kompisar, såna man litar helhjärtat på.
De har just nu kollat någon skräckis på DVD, och hon följde med kompisen hem i mörkret, det är riktiga vänner det, som följer de mörkrädda med hem...

Vi själva ställer upp och låter de hållas hemma, vi kan vara på övervåningen så att de känner sig trygga bara vi håller oss "borta", och det har varit väldigt lite uppoffringar hittils...

Hon har varit borta 1 vecka i Spanien själv med en annan familj precis nyligen, och hon sade bara att hon hade fått smaka en mun öl, och det var inte gott, tack&lov!

Jag är glad för varje dag jag kan hålla henne borta från hennes alkoholdebut, hon är medveten om mina problem och jag tror faktiskt att det har "dämpat" hennes lust något...

Bara en liten föräldra-reflektion så här en Söndagsnatt i början på Augusti...

Ha' de'/Berra

Nevertouch
tis, 2009-08-04 - 16:05

Kul att du skriver så mycket bra här, Berra. Väldigt trevlig och upplyftande läsning. Du är en inspiration för alla som tar sig tid att läsa tror jag :)

Sen sist jag var här har jag druckit 1 öl när jag blivit bjuden. Köpt alkoholfri öl och som värst druckit ett sexpack 3.5, 1 i timmen ungefär. Önskar att det fanns alkoholfria sexpack för det blir både dyrt och jobbigt att släpa hem 33cl flaskor. Men så länge jag inte blir full vill jag inte heller ha mer.

Den största fördelen är att slippa systembolaget. Hur hela småstaden är där och alla försöker ha koll på alla. Slippa ta sig genom centrum där många stressar för att framstå som viktiga trots att Stockholm skulle äta dem levande. De lever i sin egen lilla värld tyvärr.

måne
tis, 2009-08-04 - 19:05

hej alla ni tredje nykktra dan på semestern, skönt och samtidigt vemodigt,vet ej hur länge jag klarar mentar en dag i taget, är tjej på 36 år jag skriver lite varje dag,och läser era inlägg,skönt att vi är fler i denna värld,ni är mitt stöd i allt svåra ,ibland kan jag dricka normalt men oftast för mycket ,tills jag typ somnar och grälat helt i onödan med min stackars man,har även tre barn,en tonåring en trotsig treåring och en tioåring som har ett himla humör,man slits mellan konflikter och krav ,flaskan blir en flykt från stressig vardag,alldeles för ofta,alldeles för mycket ,man blir rädd för sig själv,hur självdestruktiv man är.Vaknar med ångest,bakfylla,bultande hjärta till ännu en dag med måsten,och inte är man utvilad precis,jag vet ej hur detta går,vågar ej tro för mycket men som sagt,en dag i taget,kram på er

Berra
ons, 2009-08-05 - 00:22

Hej Alla!

Kul att ni tittar in och skriver ett par rader, det känns upplyftande och jag känner mig inte lika ensam jämnt och ständigt...

Vi är många som har problem med drickat, många fler än man tror...
Stora skillnaden är att vi som är här har tagit det ett steg högre, och har blivit medvetna om problemet, och har kanske viljan att göra något åt det.
Får det bara gnola ett tag i skallen så kanske man undermedvetet tänker sig för nästa gång man ska dricka och tar det lite mer maniana, men lika lätt kan det ta det andra hållet!

Jag tror mycket på att byta rutiner, det är inte hugget i sten med fredagsgroggen efter jobbet, tex.
Men det är svårt att bara sitta rakt upp&ner och bara rulla tummarna, och ständigt ha den där groggen i tankarna, som man inte "får" ta...

Får är inte rätta ordet, utan mera viljan att inte ta den, det är DU som sätter gränserna!
Gränsen är att inte bli full, och enda sättet att nå dit är ingen alkohol, hur mycket än hjärnan försöker komma förbi själva problemet med ditt eget hinder...

Jag tror att man behöver NYA rutiner, bryt de gamla med nya, sådana som skapar belöning till hjärnan på annat sätt, med god mat, snacks, godis, choklad, datorspel, umgänge, fotografering, djur&natur, promenader, eller återuppta upp någon gammal hobby du hade som ung.
Man ska aktivera sig så att hjärnan glömmer sitt inskränkta tänkande på alkoholen.

Sedan finns det situationer som är väldigt starkt förknippade med alkoholförtäring, after-ski, after-work, grillning, jul/påsk/midsommar med snapsar osv..
För den som inte känner sig stark nog att konfronteras med detta, tycker jag ska "stå över" detta och ringa sig sjuk, eller ta tjuren vid hornen och våga utsätta sig för prövningarna, då jag personligen tror att de stärker en inombords.., jag klarade det!

Lyckokänslan finns där att få vara mig själv på "riktigt" både under festligheterna och dagarna efter, om ångesten har suttit som tusen svärd i hjärtat, så är känslan när de inte är där, tusen svärd bättre, enkelt va?
Men man måste få uppleva den, inte bara några dagar till nästa fylla, då finns den inte på riktigt.

Mitt liv finns här och nu, varken bättre eller sämre..
Och trivs jag inte med det, så får jag väl göra något åt det, men inte fly in i alkoholruset för det är så långt ifrån "äkta" som bara går...

Min fasad är raserad, och hela jag är blottlagd, antingen accepterar jag läget, eller så ändrar jag på mig till något bättre, kanske ringer någon god vän jag försakat allt för länge, eller tar en promenad och får möjlighet till att få träffa någon ny vän, en hund kanske...

Livet är fullt av möjligheter, istället för ständig längtan efter alkohol, den försätter dig bara i dåliga erfarenheter om man har varit kompis med den allt för länge...

Mors Berra

Berra
tors, 2009-08-06 - 00:11

Hallå!

Idag har det varit en sådan där perfekt sommardag, som man nästan bara ser på vykort.

Vi har jobbat lite med snickrandet, oljat bryggan och uteplatsen.
Tog ett härligt bad i 21 gradigt hav, lekte med ugnarna, åt rökt lax som lunch, fikade osv.
Tog en liten tur på nästan kavt hav med gummibåten och låg bara och guppade i solen.
Drog igång grillen med revbensspjäll med lite röksmak på marianden.
Tog några gung i hängmattan medan jag väntade på den perfekta grillytan..
Satte eld på eldkorgen och eldade upp lite spill ifrån byggandet.
Fikade i solnedgången tills myggen blev allt för besvärliga.
Innan läggdags lade jag mig i solstolen och tittade på en fantastisk fullmåne höljd i lite molnstrimmor, som jag också fotograferade...
En stjärnfall ritade ett vitt streck bland alla andra stjärnor, innan jag tog kväll för den här dagen...

..och jag tänkte, vilken dag, ännu en upplevelse utan alkohol...

Det funkar, jag har ett fantastisk rikt liv, utan att behöva krydda den med med dimmornas bro.
I morgon vaknar jag upp och gnuggar sömnen ur ögonen på tre minuter, och får uppleva ännu en dag, utan ångest...

Jag lever, och smakar av livet, istället för det som finns i flaskan...

Det är inte ett svårt val, jag hade nog bara upplevt en bråkdel av detta om jag hade valt fel...

Detta ska läggas till det positiva minnena, när livet går i revy på hemmet..

Att uppleva är att leva, och det är en berusning i sig självt...

Mors Berra!

Berra
fre, 2009-08-07 - 09:18

God Morgon Världen!

Tänk att kliva upp kl 8 på morgonen FRIVILLIGT!
Vill inte missa den klara stilla morgonen när allt är lugnt, och kika upp på en klarblå himmel.
Vi åkte iväg två familjer till en liten restaurang igår kväll för att fira grabben som fyller år idag.
Har inga som helst problem med att bara ta cola i ett vinglas, brukar skjuta över colaflaskan mot grabben så ingen tror jag har annat än rött i glaset, då mår jag bra och ingen ser att jag sticker ut på något som helst sätt.
Brevid oss satt många båtmänniskor (det är en skeppskrog) och krökade till, några barnfamiljer tog det lugnt medans bara vuxensällskap lade in en mycket hårdare växel...
Jag tänkte bara, stackars dom, imorgon, eller idag (nu) som det är, de lär knappast vara vakna nu, och missar ännu en fantastisk morgon..
Kikar ner i viken och ser båtarna som ligger på svaj, en kanonstor båt badar barna ifrån aktern, var är de vuxna???

Har idag lite ont i foten, råkade tappa båten när jag rengjorde den och lappade lite hål i skrovet, så jag linkar lite på höger fot, det brukar jag göra på sommrarna, linka alltså...
Men då av helt andra orsaker, för att man har vurpat bland stenar och rötter på fyllan, och har stora skrapsår på bena...
Jag har skrapsår nu också, men det kommer ifrån byggandet, så de ser ut som riktiga sommarben, men i år helt "ärliga" märken som jag vackert kan stå för, och behöver inte skämmas.

Ryggen stramar av solbränna, anklarna kliar av myggbetten, händerna fulla av blåsor från byggandet, benen fulla av sårskorpor över ett klantigt byggande, men sjutton!
Detta är svensk sommar, och jag mår hur bra som helst...

Jag är inte bakis och har ingen ångest, det är värt allt i hela världen.
Jag har mitt liv i mina egna händer, och har kontrollen...
Tänker inte knöla ihop det som en pappersboll och bara kasta bort det, utan veckla upp det och börja läsa i det...

Mitt liv har en mening, och jag har börjat ta hand om det, att uppleva är att leva!

Mors Berra!

Livet
fre, 2009-08-07 - 09:44

Hej Berra!

Jag har varit nykter i 6 dagar idag och jag skulle vilja spola fram tiden, typ sex månader så att jag kommer dithän där du är nu. Men å andra sidan - om det här kampen skulle vara lätt så skulle man ju börja dricka igen eftersom det skulle vara så lätt att sluta. Det ska vara jobbigt så att man minns det sen när man är där där du är (=avundsjuk). När slutar man att att tänka alkohol? Jag vet när jag slutade röka för 13 år sedan så kunde jag komma på mig själv någon kväll att: Ooops - jag har inte tänkt cigarett på hela dagen och sedan inte tänkt cigarett på en vecka osv osv. Nu förstår jag inte att jag överhuvudtaget har rökt.

Jag "fuskar" lite för jag tar antabus. Jag vet att jag inte skulle kunna motstå ett glas vin till helgen annars. Nästa fredag har jag fått en tid på en beroendemottagning. Jag hoppas att jag klarar av det denna gång. Jag VILL verkligen inte ha något med alkohol att göra någonsin mer i mitt liv.

Tack för att du delar med dig av dina tankar och upplevelser!

Tjingeling!

Blåtiran
fre, 2009-08-07 - 10:10

Hej livet jag har varit nykter som dig och vill ej ha något med alkoholen mer att göra i framtiden. jag hatar alkoholen nu, leder bara till elände.Jag tycker inte det är att fuska att ta antabus. Jättebra av dig.Vi får stötta varandra här . Många kramar När mörkret är som störst är lösningen som närmast hoppas det iallafall ett ord på vägen för dig.Kram till dig berra det går ju jättebra för dig Stor kram

Berra
fre, 2009-08-07 - 23:59

Tack Bettan!

Du uppmuntrar mig verkligen till att vilja fortsätta skriva här...

Nu ska jag berätta att jag ska utsätta mig för den "sista" prövningen...
Ska imorgon gå på bröllop, och det ska enligt utsago vara storslaget..

Det blir tjo och tjim, och en tredjedel är väl släkt kan jag tänka mig...
Så många vet, men långt ifrån alla, så det gäller att hålla masken fint..
Men jag skyller på att vara fyllchaffis, och det duger långt ska ni veta.
Hoppas jag blir ihopduttat med någon trevlig bordsdam och inget gammalt russin,
för torrisar blir ofta bemötta på liknande sätt, tyvärr...

Inte för att jag är någon "våtis", men jag behöver draghjälp för att komma igång.
Och trivs jag i sällskapet så brukar det inte bli några problem, ingen kan märka någon större skillnad på vad jag då har i glaset...
Den stora skillnaden lär väl bli att jag inte kommer att drälla ner min bordsdam med rödvin vilket jag har för vana att göra på tidigare bröllop, så det ska bli trevligt för min skull...

Nu har jag klarat av jul, nyår, påsk, midsommar, semester, julbord med jobbet, födelsedagar, "grabbaftnar" osv, nu kan jag inte utsätta mig för fler stora frestelser längre...
Det känns som jag har gått hela varvet runt nu, jag klarar mig finfint!

..och vet ni det bästa, det är ingen större frestelse längre, är inte ett dugg sugen på en smärtsam ångest, det ligger liksom på hyllan längst in i garderoben numera..
Skulle inte ens vara lämplig som maskeraddräkt!
Jag vet att alkohol för mig är lika med ångest, och därför står jag över det intaget numera.

Det finns inte längre något "gott" & trevligt förknippat med den, bara onska och elände.
Som en godisskål med en massa läckra bitar i skiftande färger, smakerna för mig är spya, hundskit och gråsten, inget jag vill stoppa i munnen!
Jag kan fortsätta titta på godisskålen, men likt någon med sockersjuka så är den inte ämnad åt mig, jag är fortsättningsvis allergisk kanske för all framtid..

Men en allergi hindrar mig inte för att gå på bröllop, det är bara att tala om vad jag inte längre tål.
Och är det nåt jag inte tål, så är det alkohål, det blir så stora hål i skallen av den...

Mors Berra!

Mie
sön, 2009-08-09 - 10:30

Hej alla...

Oj oj oj... vad det har hänt mkt på forumet på 14 dagar.

Jag har kommit tillbaka från min utlands semester. Helt underbart. Sol,bad & värme.
Många roliga utflykter. Båt, buss, spårvagn & tåg... serpentinvägar upp i bergen... helt underbart.
Har ju inte kunnat låta bli att snegla på vad folk har i sina glas vid alla restaurangbesök... Varför envisas man med att dricka alkoholhaltiga drycker vid lunchtid då solen skiner & det är stekhett... vi drack inte ens cola för att det är koffein i det...( vätskedrivande )...
Det var ett så härligt & lugnt ställe... inga fylleslalg, utan barnfamiljer, par & äldre resenärer...
Åhhh... jag trivdes som fisken i vattnet. Tyckte det var kallt här hemma i går natt... ca 25grader... ha ha...snacka om att vara född i fel land.

Jag blir både glad & lite ledsen över att så många har hittat hit till forumet medans jag varit borta.
Glad över att insikten har infunnit sig hos så många, men känner en sorg över att strulet är så utbrett & vanligt.
Jag skulle vilja ha ett magiskt trollspö & kunna "hjälpa till"...
Men jag inser att vi alla måste vara vårat egna magiska trollspö... & göra våran egen resa.

Tror att det här forumet fungerar som ett sätt att hjälpa varandra till olika insikter.
Att se att man inte är ensam är guld värt.
Komma steget vidare mot den där höga oundvikliga tröskeln som man bara måste kliva över.
Få känna lyckan över att ha klarat av det, att få må bra.
Veta att man duger som människa & person.
Slippa ångest, oro & manipulation.

Berra... du verkar må så mkt bättre nu, jag blir så glad för din skull. Dina ord är så säkra & kryddade med humor.
Jag gillar dej & din stil, det vet du redan...

Kram alla nya & gamla vänner, ni finns i mitt hjärta.

Livet är verkligen till för att levas.... / Mie.

Berra
sön, 2009-08-09 - 18:53

Hallå!

Detsamma, välkommen hem till "kylan" Mie, det låter som om du har fått det du har velat, som & värme och ett rejält ombyte...
Jo det är mumma för själen att få bryta lite invanda mönster i mellanåt...
Man laddar batterierna och får oftast en helt ny skjuss i livet...

Själv njuter jag av att ha semester, men börjar få stora självan, bara en vecka kvar!!! Uiih!
Har inte ägnat en tanke åt jobbet, och de har inte ringt en enda gång, fortfarande stålspännd, men har en välbehövd "vila" med annat i tankarna...
Jo jag mår bättre, men när tankarna faller till jobbet så börjar jag att få andnöd...
Mötte min närmaste kollega på Clas Ohlson (gubbdagiset ni vet..) när de hade rea, och det knöt sig i magen resten av den dagen, och förmiddagen efter, usch träligt igentligen...

Men som sagt, jag slår dessa stressande tankar ifrån mig och tänker på annat, tvingar det till mig egentligen, och då börjar pulsen sakta gå ner igen...
Har egentligen ett fullsketet schema även på semestern, så det finns en stress även där, trots att jag äger min egen tid, har haft det svårt att skruva ner tempot ordentligt...

Nu har jag efter nära 60 mil i baken varit på bröllop, och det blev en intressant betraktelse!
Det funkade utmärkt med att vara fyllechaffis för de flesta, det var bara två som ifrågasatte mitt val eftersom de nu kom ihåg att jag var det senast vi träffades också, (jul/valborg).
Men en av dem nöjde sig med "ett vitt år", och han började genast att rannasaka sig själv, och berättade att denna semester hade de "bara" druckigt de och de...
Vilket jag sk-ter i egentligen, jag behöver inte höra vad de har druckigt eller inte, valet är mitt och det berör bara mig, so what?

Jag behöver inte vara någon som man deklarerar sitt alkoholintag inför, förstår inte varför alla beter sig på nästan identiska sätt, jag har gjort ett val, som förvisso sticker ut gentemot de andra och jag är där för att vara med på festen, men på mitt sätt!
Mitt sätt är att kunna konversera, ha trevligt, skratta osv men med ett litet undantag, jag dricker inget med ett alkoholhaltigt innehåll, och kan skoja men med lite mera finess.

Det fanns avalkoholiserat vin både rött och vitt och de ska de ha en fin eloge för, och min servitris behövde bara upplysas en gång, hon höll koll åt mig...
Jag satt och småskrattade för mig själv när jag såg deltagarna vingla/ragla ut genom utgången när klockan var 2 på natten. jag satt i bilen och väntade på mina passagerare, och jag var "världens bästa kompis" med de som stod utanför, för oj var de tjatade om skjuss...

Tänk var poppis man blir när de kan få ut något av det, min tid blev den bästa efter klockan 12 när alla andra började bli allt för berusade och illamående, och den räcker fortfarande i jämförelse med alla andra deltagare, och ytterligare några dagar till för mig själv...
Jag slipper min ångest, och jag mår bra...

Jag har bara ett litet dilemma, frugan är som ett surkart, och hon vill inte berätta vad som är felet.
Jag misstänker att hon är bakis och är sur för något hon inte kan rå för, men hon vet att hon inte kan beskylla mig för något, eftersom mitt samvete är vitt som snö!
Hade även jag druckigt så hade vi båda varit sura på varandra när vi hade varit bakis, utan att veta varför, nu sitter hon där ensam med sitt sura elände, och jag tycker inte så mycket synd om henne egentligen, för det är självförvållat och jag har ingen, absolut ingen del i hennes bittra humör...
Jag är inte skadeglad, men det är skönt att veta att det inte bara var jag som skapade en del kriser efter en brakfylla, hon har sin stora del av det, så varsågod!

Så jag är glad, ledsen, vemodig, och stolt, allt på en gång...
Men det är väl som livet är, väldigt komplext att leva, drar det i glädjetarmen så finns det alltid något som drar den åt andra hållet...

Men jag har gjort vad jag kan för att göra det mera positivt, och ett stort steg var "bara" att låta bli alkoholen...

Puss på er!

Berra