@Thompa_68 bra jobbat! Väldigt intressant att läsa dina reflektioner, det är som om någon annan sätter ord på mina tankar. Gissar att det är för att vi alla här går igenom samma saker. Vad gäller vikten så har jag lagt det fokuset åt sidan just nu. Tänker att de första två månaderna har helfokus på alkoholen, visst tänker jag mig för men om suget blir för stort så har jag lovat mig själv att unna mig godis eller chips.

Ta hand om dig och fortsätt kämpa.

@Tack så väldigt mycket för din fina återkoppling, det värmer och betyder mycket! Jag tror precis som du att vi är en rätt homogen grupp i forumet, alla olikheter till trots. Det kan skilja mycket i grader av beroende, livssituation, hälsa, ekonomi, och allt annat. Men alkoholen är en och samma fiende som vi behöver hantera på ett eller annat sätt. Det är otroligt värdefullt att få ta del av andras upplevelser och framgångar som motgångar, och även att få skriva av sig själv.

Tack också för att du lättar på mitt dåliga samvete över kosten, att besegra alkoholmonstret är definitivt en kamp där man ibland kan behöva belöna sig med sådant som är mindre nyttigt. En strid i taget, nykterheten gör ju att man har koll och vet vad som ska göras i nästa steg.

Vi tar en dag i taget, idag dricker jag ingen alkohol!

Jag fortsätter räkna dagar, men inte för att nykterheten känns jobbig eller jag siktar mot någon framtida milstolpe, utan för att ge mig själv en klapp på axeln för gott jobb och konkret se att det går att vara nykter under en period som snabbt blir allt längre. Nu har jag passerat 21 dagar och mår bra! En avgörande faktor har varit min mentala ansträngning med att skippa offerkoftan och se på det positiva och möjliga. Jag gräver inte ned mig i sorg och saknad över det första goda glaset och den lätta, rogivande berusningen, utan ser det fina i att vara nykter och vårda mina relationer och mig själv på ett äkta och bra sätt. Jag har avnjutit middagar med goda alkoholfria drycker, med vin runt omkring mig utan att känna något sug överhuvudtaget. Men det kommer tuffare utmaningar framöver, de tar vi en i taget. För nu njuter jag av en känsla av grundharmoni i livet, även om jag förstås har bättre och sämre dagar precis som vem som helst.

Gudarna ska veta att jag försökt få ordning på mitt förhållande till alkohol många gånger förut. Kanske hade jag haft möjlighet att lära mig dricka kontrollerat när jag var yngre och min hjärna inte utvecklats till alkoholisthjärna. Men det kom alltid besvärliga perioder i livet emellan och gav en ursäkt till att dricka mer, eller så var det något att fira, eller så var det min bristande självkänsla som jag aldrig gjort upp med som pockade på åtgärd. Någon gång passerade jag point of no return och blev alkoholist. Kanske är det ett laddat ord för några, men alkoholberoende låter inte helt rätt för mig. Som alkoholist har jag tappat förmågan att bestämma när jag ska dricka och hur mycket jag dricker när jag gör det. Det är nog den insikten och acceptansen som varit grundläggande för mitt beslut att ta avsked av alkohol. Att fortsätta vidare hade förkortat mitt liv rejält, trasat sönder alla mina relationer och lämnat mig ensam och pank.

Att vara nykter känns spännande och nytt, fast jag varit det flera gånger förut, ibland upp till ett år. Idag är jag redo att kasta mig in i det okända utan ett ankare av sorg fäst i känslan av missad gemenskap och bristande självkänsla. Jag tar en dag i taget, men jag njuter på riktigt av att vara nykter.

Jag ser många som försöker på olika sätt att ta kontroll över sitt drickande, genom att dra ned på konsumtionen, ha nyktra perioder och så vidare. Det kan absolut vara möjligt och jag önskar envar all lycka och framgång. Men om man som jag passerat point of no return måste man först och främst inse och acceptera det. Därefter finns det bara nykterheten som alternativ. Frågan är hur man tar sig an den, med panik, ångest, sorg och vemod eller nyfiket utforskande på jakt efter andra sätt att leva livet fullt ut. Att bestämma sig för att vara nykter måste vara förknippat med en känsla av glädje eller åtminstone tillfredsställelse enligt min erfarenhet, annars kommer nykterheten bara upplevas som ett fängelse som man vill fly från så snart det är möjligt.

@Thompa_68. Så bra du resonerar och tänker🌸. Känns som du verkligen är grundad i ditt beslut på riktigt.

Så länge man tycker synd om sig själv och tycker att man missar livet med alkohol så kommer det inte gå. Då blir det som du skriver ett nyktert fängelse…

Kanske behöver man gå på några minor innan man förstår och accepterar att A inte är för mig och leva nyktert är helt ok.

Så fint att följa din resa! Heja dig💪

@Bubbelmorsan Stort tack för din vänliga återkoppling! Ja, jag tror precis som du att man tyvärr behöver gå på några minor för att nå insikt och acceptans, av egen dyrköpt erfarenhet. Kanske finns det de som kan förändra sitt drickande utan att nödvändigtvis satsa på hel nykterhet, men då behövs det nog en hel del jobb och stöd på olika sätt. För att veta att man är förbi point of no return är det nog ett nödvändigt ont att det smäller några gånger för att man ska ta till sig det.

Kanske man i framtiden kan snabba upp processen så att man med undersökning av hjärnan samtidigt som man dricker alkohol kan se hur nervbanor och centra aktiveras och faktiskt ställa diagnosen alkoholist/alkoholberoende utan att man behöver gå genom de usla konsekvenserna som ett okontrollerat drickande riskerar att leda till.

@Thompa_68 bra jobbat och intressant formulerat. Som jag sagt tidigare känns det som om du sätter ord på min historia, min situation och mitt nuläge. Jag ligger några dagar efter dig i denna resa. Hoppas att vi bägge kan fortsätta detta resten av våra liv.

Tack för att du delar med dig🤗

@Thompa_68 härligt att höra att du mår bra. Grattis till 21 dagar och vilket bra jobb du gör! Jag tänker liknande som dig ang att räkna dagar. Vill inte ha ett specifikt mål för då tror en del av min hjärna att jag är klar/botad då. Men vill ändå ha koll så att jag kan klappa mig själv på axeln! Här kommer flera till dig, bra jobbat!