av myssockan

myssockan
tors, 2025-11-27 - 10:05

Min sambo är på femte dagen i en nykter vecka. Det var efter våra samtal han bestämt sig för att gå med på det (han säger i allmänhet att han måste dricka mindre, vet att han är beroende, bara vill dricka på helgerna osv, men saker händer egentligen bara när jag ställer krav. Iofs också en stor förändring när jag själv inte dricker)

Jag känner ett starkt behov av att kontrollera hela tiden att han verkligen inte druckit.

Hur är det egentligen tänkt att man ska göra "enligt boken", om man vill jobba med sitt medberoende?
Ska man liksom bara sköta sitt och "lita" på den beroende att den sköter sin process?
Man ska ju inte räkna burkar osv säger de.
Men om man har ställt ett krav, då vill man ju veta om det verkligen efterlevs, och inte gå omkring i falskt hopp?
Ska man då inte kontrollera det?

Min sambo reser väldigt mycket. Första dagarna i veckan var han på jobbresa. Då frågade jag öppet om han tagit sin tablett mot sug, hur han kände sig och så. Jag ringde videosamtal på kvällen för att kolla om han var nykter. Det var så himla skönt att upptäcka att han var det. Han beskrev att det inte var så svårt att inte dricka och han tyckte han mådde bra.
Sen kom han hem och var hemma en natt, och även den kvällen gick fint. Han känns annorlunda i beteende och så fin att vara med när han är nykter, också skillnad när han varit det i flera dagar och inte bara en, som tidigare)

Dock vill han inte avhålla från alkohol helt utan planen är att gå över till att testa att dricka måttligt endast på fre + lör.

Igår natt var han bortrest igen för att hälsa på sin son o andra ärenden, och han svarade inte när jag ringde vid 22. Men han är också väldigt kvällstrött o morgonpigg och hade stigit upp kl 4 på morgonen.
Kände ändå att tvivlet och oron började gnaga. Tänk om han ändå drack igår. Jag tänker på det ganska mycket under en dag. Det är nästan jobbigare än när jag vet att han dricker 😂

Jag vet inte hur man ska göra för att kunna stå ut med den här ovissheten. Jag vet ju att jag är medberoende vare sig jag vill eller inte, men vill ändå försöka jobba på det och träna på att göra som man "ska". Vet bara inte exakt hur man borde göra i den här situationen...

Han har ljugit för mig tidigare och även gömt sitt drickande, tänker att det ingår i beroendet. Så jag litar tyvärr inte på honom riktigt. Borde man ens göra det? Kanske inte.

Tycker ni alltså att det är okej att ta fram promillemätaren och göra blåstest, ringa varje halvtimme, och kontrollera bilen varje dag på alkoholgömmor och kanske även ha honom inlåst i några veckor för säkerhets skull? (Obs försöker skoja)

Thompa_68
tors, 2025-11-27 - 10:30

@myssockan Jag har nog aldrig blivit tydligt bevakad eller konfronterad om min nykterhet under alla de nyktra perioder jag genomfört i livet. Men för mig hade det nog varit ok och rätt naturligt. Jag inledde ju nykterhet för att läget blivit akut dåligt, och det inkluderade förstås att smussla och dricka i smyg, utöver en alldeles för hög och okontrollerad konsumtion. Självklart tappar omgivningen då allt förtroende för mig och det tar lång tid att reparera.

Nu har jag snart varit nykter en månad och även om det verkligen känns i själ och hjärta som att det är på riktigt och varaktigt denna gång finns förstås risken för återfall och bakslag där. Min fru litar nog på mig och själv är jag ytterst mån om att visa att jag verkligen inte gör några avsteg. Vet inte i skrivande stund hur jag skulle göra om jag fick ett återfall. Här tror jag att vi nog borde diskutera det öppet och ärligt.

Någon gång har jag blivit konfronterad av min yngste son när jag smusslat undan alkohol, och hans vrede och besvikelse tog mig verkligen hårt. Jag lyckades ändå den gången inte inleda en varaktig nykterhet, men att tydligt få känna hur nära och kära påverkas ger starka känslor. Det gäller att sedan använda dem på rätt sätt, så man inte skapar en ännu tajtare offerkofta och tycker ännu mer synd om sig själv.

Jag hade nog inte haft några problem med blåstest varje dag för att objektivt visa att jag gör som jag säger. Det är mina tidigare vanor som raserat förtroende och då får jag ju förstås köpa att det tar tid att mura upp det igen. Nu är min fru inte lagd åt det kontrollerande hållet, så jag anstränger mig än mer för att visa mig värd hennes förtroende.

Majo84
tors, 2025-11-27 - 10:56

@myssockan Har du en dialog med honom om det här? Nu bara tänker jag rent spontant att han kanske blir irriterad av att du är så kontrollerande, att han känner sig misstänkliggjord och anklagad – men att det kanske hjälper för er båda om ni har en öppen dialog om det här, att båda känner att kontrollerna är till för er båda två, att de är lika mycket till hjälp för er båda två. Så att ni är på samma våglängd och att han förstår varför du vill ha den här kontrollen. Men att det också är för hans bästa, att han kanske kan känna på lite stolthet också när du ringer och han ärligt kan säga att han är nykter.

Jag förstår absolut ditt behov av kontroll. Jag har ju i smyg kontrollerat min mamma, som jag inte helt litade på. Och mycket riktigt började hon smygdricka igen efter ett halvårs uppehåll. Hon hade lovat att vara ärlig om demonerna smög sig på igen, men det var hon alltså inte. Och jag är inte förvånad. Och när jag tog upp det med henne, i en lugn och icke-anklagande ton, så ljög hon mig rätt upp i ansiktet. Och när jag la fram bevis avfärdade hon det bara som ingenting.

Så nu har jag brutit med henne, och gett henne ett ultimatum. Om hon vill ha en relation med mig igen så får hon sluta dricka och ta tag i sitt liv. Det är min situation. Men vi är alla olika såklart.

myssockan
tors, 2025-11-27 - 11:16

@Majo84 ja, vi har pratat om det här. Jag har bett honom att snälla inte dricka i smyg, utan vara öppen med om han inte kan låta bli att dricka när han bestämt att han inte ska. Han lovade det.
Men problemet är ju att jag inte litar på honom.
En gång i början av relationen när han smygdruckit i flera dagar, bröt jag ihop och sa att jag vet att han har alkoholproblem men det är ännu jobbigare att han ljuger. Jag sa jag vet att du går iväg och har alkohol gömt på olika ställen. Han tog min hand och såg mig i ögonen och sa att jag gör inte det. Men jag stod på mig och sa att jag VET och då erkände han.
Så han kan även ljuga med stor inlevelse.

Nu kontrollerar jag absolut inte alla gånger som jag skulle VILJA göra det. Jag behärskar mig. Och han har aldrig blivit irriterad. Kanske förstår han att han själv förstört tilliten som @thompa_68 skriver.

Vad tråkigt att höra om din mamma. Tycker att du är stark som fattat det beslutet!
Om min sambo inte jobbar seriöst med sitt beroende kommer jag inte heller kunna vara kvar med honom, och det har jag sagt till honom.
Skrämmande med långa perioder av nykterhet och sedan återfall... Hur ska man någonsin kunna känna sig trygg egentligen?

myssockan
tors, 2025-11-27 - 11:24

@Thompa_68 vilken fin inställning. Du förstår och tar ansvar för vad drickandet och beteendet har fått för konsekvenser.
Kanske har dina nyktra perioder kommit mer genuint från dig själv och att du insett att det inte håller längre?
Min sambo vill också ändra sitt drickande i teorin. Men hade det inte varit för mig vet jag att han bara skulle fortsatt. Jobbet och annat funkar, ekonomin är god, hälsan är bra, han blir inte bakfull. Han skilde sig visserligen från sitt långa äktenskap men den relationen var ändå inte bra, så det är han bara glad över.
Jag vet inte, det känns tungt idag. Men vad kan jag göra annat än att försöka och att ge honom en ärlig chans och försöka hoppas och lita på. Vissa dagar känns allt jättebra och sen känns allt hopplöst igen.

Thompa_68
tors, 2025-11-27 - 12:13

@myssockan Japp, i teorin har jag under de senaste 25 åren velat sluta med alkohol flera gånger tidigare, men mest för andras skull och för att jag sedan skulle kunna dricka kontrollerat. Det har misslyckats varje gång utan att jag dragit rätt slutsatser, fram till nu när jag sent i livet genuint avstår från alkohol för min egen skull i första hand, men självklart kopplat till behov av att rädda kvar mina relationer med nära och kära.