Och ännu en gång drack jag för mycket framför barnen. Jag känner mig så misslyckad och skamsen.
Jag hatar att mina föräldrar är alkoholister och att jag inte kan dricka som många andra.
Idag sa jag till sambon - jag är alkoholist.
Jag grät.
Minns inte så mycket efter elva igår, eller jag minns inget alls. Det är inte första gången de hänt med barnen. Jag vill inte att de ska ha en full mamma. Jag vill inte att de ska tas ifrån mig. Fyfan för detta.

Jag är rädd, rädd att ge upp vänner, att lämna förhållandet. För jag vet inte om jag klarar göra denna resa med en man som älskar en kall öl. Han har inga problem.

Jag har inte bestämt mig att sluta men hoppas att det är dit jag kommer. Jag har bestämt mig att barnen inte ska se mig full igen och det betyder ingen alkohol med barnen.

Jag älskar A och hatar det.

@alkoholhjälp. Välkommen hit! Bra gjort att skriva här och erkänna för dig själv att du har problem.

Ge dig själv några nyktra dagar. Efter några dagar kommer du tänka lite mer klartänkt. Allt känns större och svårare när man är marinerad i alkohol. Spendera tid i forumet och läs andras trådar och berättelser. Gå in och skriv här dag för dag hur det går och hur du mår. Allting börjar med ett första steg. Fokusera på en dag i taget.

Börja idag eller imorgon, det blir inte lättare någon annan dag. Stor kram!

Tyvärr har jag varit här flera gånger och varje gång försvunnit bort.
Nyår skulle vara lugnt för barnen skulle vara med och vi skulle ut imorgon men nu sabbade jag nyårs kvällen och middagen imorgon, stämningen är inte på topp här hemma vilket jag förstår. Ha ett fyllo bland barn är inte något attraktivt direkt.

Idag var första gången jag sa högt till någon att jag är alkoholist.
Jag dricker inte varje dag eller så men när jag dricker så stoppar jag sällan, dricker tills jag däckar och hur kul är det? Jag minns ju inget ändå några timmar in men jag älskar känslan av när alkholen ger de där lugna ruset.

Nyår va jättebra fram till 23 sedan suddas allt ut. Vaknade på soffan i natt och barnen är hemma! :( hade även gäster med barn här.
Sölat på kjolen och kavajen såg jag.
Vet inte vad jag ska säga till dottern om gårdagen. Full har hon sett mig förut tyvärr.

Om några dagar kommer känslan blekna och jag tänka, de kanske inte var så farligt. Det är så de blivit varje gång.
Men nu blir de inga mer vinkvällar hemma efter en ”tuff vecka” inget mer festande med alkohol för denna mamman med barnen. Jag måste vända detta innan det är försent.
Mina älskade barn är allt också vill jag dricka mig redlös i deras sällskap??
Låg imorse och tänkte på om de varit min sambo som blev full var och varannan månad framför barnen. Ibland riktigt full. Hade nog dragit direkt. Så gör jag så? Tydligt att jag är sjuk! Tanken är inte att det ska bli pangfylla men när jag når en viss punkt ökar jag intaget istället, när alla andra minskar drar jag på.

Att inte dricka när barnen är med har jag gjort förut men då levde jag ensam.
Nu lever jag med en man som älskar öl (han har inte problem med alkoholen)

@alkoholhjälp jo du, ibland behöver man gå på flera grynnor innan man lärt sig navigera rätt. Så på att igen nu och ge faan i 1:a glaset; sen en dag i taget och känn efter om du någonsin ångrat de nyktra gårdagarna i ditt liv. Ta dag efter dag och över tid ska du känna att det där ”lugna i ruset” är blott en illusion. Det äkta lugnet finner du i nykterheten och ditt autentiska vara. 2026 och dag 1, du fixar den eller hur? Jamen då är du med i matchen🤗

@fooliehutten det är ju just det. Man ångrar ALDRIG att man inte drack! Men så många många gånger man ångrar att man drack!!
Nyktra livet skrämmer mig. Jag har ju använt a vid alla tillfällen egentligen. Men man får ta en dag i taget och se på vägen vad som finns kvar.

Jag har alltid varit rädd att förhållandet ska ta slut för att jag inte klarar vara nykter medan han dricker (vi dricker alltid när vi blir lediga, firar något, är med vänner, reser, sommaren) och att jag inte kommer köra bitterheten över att han dricker men fortsätter jag dricka kommer förhållandet inte hålla så heller så oavsett lär de ju braka sönder.
Och fortsätter jag kan jag ju istället förlora barnen. Mina älskade barn.

Jag ser mig för de mesta som en kärleksfull bra mamma men den mörka delen med alkoholen och vad den gör med mig slår sönder så mycket. Undrar ofta hur den stora ser på mig egentligen när han gång på gång på gång sett mig full vid olika tillställningar eller i soffan en fredag kväll, vinglandes upp för trappan.
Men jag har ju tid att laga det jag skadat och det behöver jag göra.
Som jag skrev innan. Hade de varit min sambo som blev dräggfull i närheten av barnen hade jag garanterat lämnat för att jag anser att det är SÅ FEL. Men JAG kan. Jag vill skydda barnen ifrån allt men skyddar dom inte ifrån mina egna demoner.

@alkoholhjälp, du ger raka besked till dina tvivel i ditt inlägg. Jag läser in att du vill vara nykter. Är du det och förlorar relationen till mannen så verkar det som ett nollsummespel eftersom du förlorar den på fyllan också? Det du kan vinna på att spola kröken är allt det andra du räknat upp och det är väl ändå värt att kämpa för? Jag skulle tro att din man hellre stannar med dig om du tar tag i detta och bygger upp din självkänsla och trygghet. För barnen är det ganska givet vilken mamma de föredrar. Det här fixar du! Styrkekram på det 🤗

Känner mig säker på vilken typ av mamma jag INTE vill att mina barn ska ha så ska göra allt jag kan för att hon aldrig ska få se den fulla versionen igen.

Detta året kommer nog innebära en separation inte på grund av just A utan så mycket mer. Min sambo har andra problem med ett humör jag inte kan stå bakom som inte heller ändrar sig.
Samtalen om A för min del och humöret för hans del är ofantligt många och ingen av oss bättrar sig eller jag gör ju något nu (igen) på något sätt har jag försökt blunda för de han gör fel eftersom jag också gör saker fel med alkoholen.

@alkoholhjälp, känns som om du går i i detta med öppna ögon. Så bra steg du tar nu och så bra att se verkligheten som den är hur ont det än gör. Försök fokusera på en dag i taget nu tills du har fler dagar nyktra. Då kommer du se ännu klarare på situationen.

Min dotter var anledningen till att jag bestämde mig också att bryta tvärt. Jag förstår ju nu att jag inte varit fullt närvarande med henne då jag ofta suttit med mitt glas på kvällen. Man är inte närvarande 100% med alkohol i kroppen. Det är extra tydligt nu när jag är nykter.

Du har några tuffa dagar nu men det blir snart mycket bättre. Fokusera på att ta dig igenom en dag. Gratta dig på kvällen, njut av att vara nykter dagen efter och så lovar du dig en dag till.

Stor kram och värmande tankar till dig💕

Jag riktigt känner din förtvivlan och ångest i ditt ärliga och öppna inlägg.
Du kan inte ändra de kvällarna som varit men du kan resten av dina dagar framåt.

Jag känner igen mig i din skam och rädsla. Men det låter som du fått nog, och kanske kan du få motivation och jävlar anama till en förändring. Kanske är du på rätt plats denna gång? Att inte kunna stoppa när man börjat är ju det svåraste, och man ramlar dit igen och igen. För mig var det just det som ledde till att testa att skippa A helt medans jag funderade på hur jag ville göra i framtiden. Plocka bort det som alternativ i några månader medans jag lärde mig mer om hur A funkar, läste massa historier från andra och lät kroppen läka och vänja sig vid nykterhet. Då försvann mkt stress och tankar på framtiden och jag har lärt mig massa nyttigt.
Vad din sambo dricker eller inte kan du inte påverka ju, och hur det påverkar ditt liv kan du ju komma fram till lite på sidan om medans du utforskar nya förhållningssätt till A för egen del.
Du har redan tagit ett superbra beslut i att inte dricka inför barnen nått mer, med hjälp och stöd kommer du klara det! Varje dag kommer stärka din självkänsla. Det är så taskigt vad alkohol ställer till i våra hjärnor alltså… kämpa på och ge dig själv en klapp på axeln och en kram.

@alkoholhjälp Du skriver att du sagt att du är alkoholist, men också att du inte bestämt dig för att sluta med alkohol. Det är motsägelsefullt, vilket inte alls är ovanligt när man är inne i tankarna på att förändra sin relation till alkohol. Frågan är om du verkligen insett och accepterat att du inte kan kontrollera när du dricker och hur mycket du då får i dig. Först när du verkligen ärligen gjort det inför dig själv kommer du vara redo för det lika självklara som skrämmande faktum att du inte kan dricka alkohol längre. Det är nykterhet på obestämd tid som gäller, även om du ska ta en dag i taget.

För att komma bort från det skrämmande med att ta bort alkohol ur ekvationen är mina råd följande:
- Släng offerkoftan och sluta tyck synd om dig själv för att du inte kan dricka alkohol som "alla andra".
- Älta inte det som varit, fokusera på nuet och framtiden.
- Använd oron för det värsta som kan hända med fortsatt alkoholmissbruk till att stärka din motivation, men drivs inte av att fly från det hemska och oroande utan av att vilja söka dig till något positivt.
- Fyll tillvaron med positiva upplevelser. Träning, meditation, gemenskap, god mat, musik, film, böcker, resor. Som nykter blir kickarna du får av det så mycket intensivare och njutbara.
- Se möjligheter med att vara nykter. Träna när du vill, kör bil när som helst, vara en god kompis dygnets alla timmar, finns på riktigt för dina närmaste.
- Ta en dag i taget. Att lova sig själv att vara nykter idag är möjligt för alla att hålla. En dag i taget blir snart till flera dagar som man både kan vara stolt över och framför allt må väldigt bra av.
- Var inställd på att det kommer att gå upp och ned med motivation och mående. Se varje jobbig dag som del av ett träningsläger där du stärker förmågan att vara nykter och närvarande med varje tufft träningspass. Blir det tufft, ta en lång promenad för att rensa tankarna och komma bort från suget.

Jag har under väldigt många år haft upprepade perioder av nykterhet, från dagar till år, som samtliga misslyckats eftersom jag förr eller senare återgått till ett destruktivt drickande. Först när jag fullständigt insåg och accepterade att jag är alkoholist kunde jag inleda en uthållig nykterhet, vilken nu varat i drygt 2 månader. Jag tar fortsatt en dag i taget, men livet är ofantligt mycket bättre som nykter och alkoholen känns alltmer meningslös. Vad som fick mig att slutligen acceptera mig själv som alkoholist vet jag fortfarande inte, men oavsett det har jag ändå haft en stor nytta av punkterna ovan, så det är lite av en höna eller ägget först fråga. Jag ska också säga att flera av punkterna är inspirerade av vänner i forumet, så ett sista råd blir att också fortsätta använda forumet flitigt för att dela och ta del av andras kunskaper och erfarenheter. Det är för mig ett utmärkt verktyg, värt mycket mer än alla psykologer och läkarsamtal jag har haft tidigare.

Jag önskar dig all lycka och en fin start på det nya året! Du kommer att fixa det här och få njuta av ett väldigt mycket bättre liv.