Heldag ute i vackert Stockholm med familjen. Men har inte njutit ett dugg. Känner mig helt omgiven av alkohol. Känns som att alla dricker överallt. Inser oxå återigen att jag kan inte koppla en enda aktivitet till nåt utan alkohol. Snö och kallt så ska man dricka choklad med rom. Museum ”åh de har en vinbar” så sjukt. Rätt mycket ångest o oro hela dagen i kroppen. Men nu hemma hos släkten o ska äta en god middag. Sitter och sippar på en alkoholfri cider. Fick frågan av min släkting ”dricker du inte alkohol” svarade bara ”inte just nu”.
Är nu helt säker på att jag kommer klara dag 3 och kan bocka av den. Blir en prövning att komma hem för där finns ett antal flaskor vin…men ska klara det med hoppas jag.

@Jempa123 Den romantiska bilden av alkohol är tuff att hantera när man försöker befria sig. Kanske du kan göra något riktigt bra, roligt, skönt eller på annat sätt positivt för dig ikväll, om än så lite. Fint att du snart har klarat den tredje dagen, heja dig!

Hej och tack för ditt besök i min tråd! Letade reda på denna här med. Hoppas du hittar stöd och pepp gär på forumet, det har hjälpt mig mkt. Det har vart lite olika,peroder dessa tre månader hur ofta jag vart inne, just nu runt nyår väldigt mkt. Unnat mig att grotta lite extra för att hjälpa mig framåt nästa steg.

Kan tänka mig du ser alkohol överallt just nu, men snart är det vardag och du kommer ha hunnit bli starkare och mer självsäker i vad du vill göra.
En dag i taget, sen en helg i taget. Fundera på vilka tillfällen som är dina fällor (funkar det att ha kvar de där flaskorna hemma?), gör en plan hur du ska klara dem, kanske undvika dem i början? Min första helg handlade jag inte ens mat efter jobbet på fredagen för jag ansåg att risken att slinka in på bolaget var för stor.

Planera in ett par aktiviteter imorgon söndag kanske om du orkar som funkar bäst utan alkohol… Kanske en promenad med podd. Eller spela tv spel med nån i familjen. Baka?
Och min standardlösning när det känns svårt…. Unna dig en kopp te och en knäckemacka med salami och tomat och basilika.

@TeTanten ja just nu är det enda jag gör typ är att läser här och insta om folk som valt nykterhet. Jag vet då jag haft en period tidigare på 3 månader då jag inte drack att det kommer bli bättre men ja just nu ligger alkoholromantiken som en blöt filt över hela mig.

Hjälper att fundera och att reflektera. Konstaterade att jag på 30 dagars semester i Europa i somras gjort ca 25 inlägg på Instagram och varenda ett innehöll nån bild på nån form av alkohol…det måste ju va koko.

@Jempa123 du avstod idag! ❤️ starkt av dig i alla sammanhang i Stockholm.
Jag är också verkligen där att jag ser alkoholen överallt. Lär få stänga ner båda Facebook och Instagram för jag tycker varenda en har ett glas på bilderna.

Varning för lååångt inlägg…

Idag är dag 4 och jag satt i bilen hela dagen från Stockholm till Skåne vilket gav lång tid att tänka. Utåt sett är jag lyckad, har gjort karriär, bor i hus, reser mycket och är gift med 3 barn. I mitt huvud finns det dock inget som ger mig nån direkt glädje, missförstå mig rätt, jag älskar både min familj och mitt jobb men allt är bara en transportsträcka tills jag ska dricka vin igen. Inser att det varit så senaste året, och att jag velat bota min tristess/missnöje med att dricka men tänk om det egentligen är så att det är drickandet som skapar tristessen och missnöjet? Så tänker jag är fallet. Insåg också att jag slutat ta hand om mig själv, orkar inte köpa nya kläder eller gå och klippa mig, läser inte längre böcker. Njuter inte av vare sig film eller musik eller utflykter om dessa inte innehåller alkohol. Insåg under resan hem att alkoholen helt tagit över mitt liv. Så antingen får jag sluta dricka för gott eller sluta leva (bildligt talat, menar ej självmord eller så)

Det sjuka var att när jag vaknade i morse kände jag mig bakis en lång stund fast att jag helt säkert va nykter. Under dagen har viss oro kommit och gott men jag känner mig också på nåt sätt så otroligt beslutsam i att jag ska vara nykter, som att detta är min chans till att se färger och glädje i livet igen. Jag har påbörjat alkoholprogrammet och läser en massa då det hjälper mig att hålla fokus på mitt mål. Är så rädd att denna känsla av insikt och beslutsamhet ska vara puts väck helt plötsligt….är det nån som känner igen sig i det?

Kom hem från Stockhol och lastade in saker i kylen, där stod en halv flaska vitt vin och glodde på mig och för en sekund var jag sugen men sen jag tänkte bara ”den ska jag frysa in till nån fisksoppa imorgon”. Tog en kall alkoholfri öl och satte mig i soffan. Ångesten och oron finns där i ett fack i bröstet men känner samtidigt en lättnad av mitt beslut…

Tack om du orkar läsa ända hit, detta forum gör stor skillnad för mig.

@Jempa123 jag känner igen mig exakt i det du beskriver om livet och hur A tagit mer och mer plats och jag har haft åtskilliga försök av ett dricka måttlig och det funkar utan problem ett par ggr då jag tänker så intensivt på det men så plötsligt är jag där igen, där jag inte kan stoppa mig, gå och fyller på mitt glas fast ingen annans är slut, vaknar upp med ångest och minnesluckor och mår så jävls dåligt. Har flera ggr sagt att det räcker, nu blir det inte måttligt, nu blir det inte något alls, men så kommer stunderna och tillfällena där msn ”brukar” ta ett glas och alla andra kan göra det men inte jag. Känner mig ledsen öve att aldrig få dricka mer även om jag ju fattar att jag har problem och inte ska dricka alls. Dessa tankar tar alltför mycket av min tid och sen nyårsafton är jag nykter på obestämd framtid. Så svårt, trots att det egentligen är så självklart..!

@Jempa123 Först och främst, grattis till fyra dagar som alkoholfri! Jag har använt alkoholen för olika syften i livet. Först för att bli självsäkrare och våga mer, sedan för att fira, socialisera och hänga på aktiviteter. Men under de senaste dryga 25 åren har jag mer och mer använt alkohol för att mildra nedstämdhet, glömma besvikelser och motgångar och fly istället för att ta tag i konflikter och problem. Genom att söka trösten i flaskan undvek jag det mesta jobbiga i livet, men det fanns förstås kvar ändå och pockade på uppmärksamhet. Då drack jag ännu mer, till dess att också själva alkoholen skapade problem och tristess.

Jag har väl också gjort en viss karriär och skaffat familj, men har innerst inne aldrig varit tillfredsställd eller nöjd med mig själv annat än korta perioder. Istället för att jobba med mig själv på äkta sätt har jag flytt till alkoholen. Nu när jag startat min förhoppningsvis sista nykterhet har också mycket fallit på plats. Jag tar tag i mina utmaningar och hittar möjliga lösningar på dem, en i taget. Min hustru står fortfarande vid min sida, och jag ser vår relation i ett nytt ljus och jag känner en kärlek som jag inte gjort på länge. Den energin har tillsammans med nykterheten verkligen ändrat min sinnesstämning och inställning till livet.

Vad jag vill är att gå genom livet och känna glädje de allra flesta dagar, som du skriver se färger och glädje. Jag känner att jag är på god väg denna gång. Men det har som sagt tagit mig över 25 år att komma hit, så jag vet att det inte någon enkel resa. Tidigare nyktra perioder har jag alltid övermannats av sorgen och saknaden efter alkohol, att livet inte är kul utan den, och att jag är en grå prick som nykter. Jag vet fortfarande inte vad det är som gjort den avgörande skillnaden denna gång, men att ha en livskamrat som man älskar och som älskar en tillbaka och kan fylla livet med upplevelser tillsammans med är en viktig faktor för mig. Under många år tror jag att vår relation långa stunder var på sparlåga på grund av bristande kommunikation, mitt alkoholmissbruk och hennes tystnad. Nu är det som att jag äntligen insett att jag verkligen älskar henne och vill göra varje dag vi har tillsammans så bra som möjligt.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga dig med denna utläggning, mer än att jag förstår den gråa bilden av livet som nykter och att jag tror det måste finnas någon eller något du har kärlek och passion för och kan bygga din tillvaro kring för att känna färger och glädje. Att vara nykter är en möjliggörare, inte något man bara måste vara, utan något som gör att du kan förändra dig själv och våga ta språng för att knyta till dig vad du behöver i livet för att må bra och stimuleras.

@Tjej82 Grattis till fyra nyktra dagar! Det är väl en del i processen att känna sorg och saknad efter alkoholen, ska man aldrig mer få ha roligt? Men när tankarna klarnar kan du förhoppningsvis hitta positiva saker att fylla din tillvaro med som ger kickar utan baksmälla på ett sätt som alkoholen inte kan. Kärlek, träning, fritidsintresse, resor, böcker, musik, livet kan fyllas med mycket som skänker mening om man inte bedövar sig med alkohol. Det är en resa, men en dag i taget blir det bättre och bättre.

@Thompa_68 tack för att du delar med dig. Jag lägger mig nykter och faktiskt med en ganska bra känsla. Kände att jag kunde vara i nuet små korta stunder ikväll på ett sätt jag inte känt på länge ❤️

@Tjej82 jag tyckte det kändes befriade på nåt sätt när poletten trillade ner härom dagen att jag aldrig kommer kunna dricka på ett sånt kontrollerat sätt och därför får jag lägga det helt på hyllan. Vägen kommer inte vara lätt men det ska gå fr jag vill leva inte bara överleva om du förstår hur jag menar ❤️

@Thompa_68 och ska bli intressant och se hur min relation till min
Man utvecklas, den är inte på topp nu men jag väljer att ta det som det kommer och vara i processen så gott det går 🌟

God morgon dag 5! Så här länge har jag inte varit nykter på 2 år (vilket är helt galet) drog av 11 h sömn 😅 och drömde en massa! Det har jag inte gjort på väldigt länge. Är det nåt ni andra känner igen?

Idag är jag fortsatt ledig så ska tvätta undan tvättberget och sen är det spinning bokat ikväll. Ska se om jag får till en promenad oxå för solen skiner och snön glittrar så hade velat komma ut.

Denna morgon känns det lättare i kroppen ❤️ jag hoppas det får hålla i sig 🙌

@Jempa123 Sömnen har varit, och är fortsatt en utmaning för mig. Vissa dagar har jag sovit mycket, men oftast blir det avbrott flera gånger och svårigheter att somna om. Det känns som hjärnan går på högvarv och drömfabriken kör treskift. Det är hanterbart ännu så länge och jag ser det som ett utslag av att hjärnan dras med i förändringen. Det är ju positivt i grunden, men nervbanorna förändras inte utan motstånd vilket ger en del negativ effekter. Den sömn jag får och känslan när jag går upp är av betydligt bättre kvalitet än när alkoholen blåste sömn i mig.

Jag önskar dig en riktigt bra dag, med lätthet i stegen! :-)

@Thompa_68 ja jag försöker tänka så här, jag sover dåligt när jag dricker men somnar lättare, nu har jag svårare att somna men vaknar ivf inte bakis 😅 tar väl tid för kroppen att ställa om? Jag har druckit så mycket så länge att den aldrig fått vila ordentligt…

@Jempa123 Håller med, alkohol stressar kroppen och hjärnan mest hela tiden, och gör återhämtningen mycket långsammare. Jag känner mig mer utsövd trots färre sömntimmar, men det behöver bli bättre. Tror också att det tar tid för kroppen att ställa om, har man druckit destruktivt under många år är det väl naivt att tro att allt ska återställas snabbt. Ser att flera i forumet och också en del medicinsk expertis pekar på 3-6 månader som en tidrymd där i princip det mesta ska ha kunnat återställa sig efter ett alkoholstopp. Så det är bara att hänga i och samla dagar, en dag i taget.

@Thompa_68 ja verkligen!

Min man jobbar idag och jag är ledig. Feg som jag är drog jag iväg ett meddelande på messenger där jag deklarerade att jag inte ska dricka mer.

Tycker nästan detta är det jobbigaste, att berätta. Fick meddelande från en annan vän med en bild på ett långt kvitto från bordershoppen där de varit och tänkt att detta ska vi ha under våra husbilshelger i vår…kanske bara ska dra av det plåstret med och skriva nåt…

@Jempa123 För mig har det förvisso varit en utmaning att berätta om alkoholfrihet, men det absolut värsta har varit att möte en närstående efter att jag misslyckats med nykterheten och påkommits med att dricka alkohol igen. Det är ett tveeggat svärd, berättar man skänker det för mig avdramatisering och skapar också ett tryck på mig att hålla i, men när jag misslyckats har det verkligen känts som pest och pina.

Men nu när jag på riktigt känner att alkoholfriheten är varaktig och uthållig så har jag börjat meddela mina närmaste om läget, med förhoppningen att det denna gång endast ska fungera som piska och morot för mig, och inte att jag ska få möta besvikna blickar framöver.

Jag är som person betydligt bättre på att kommunicera skriftligt än verbalt, kanske finns det någon "feghet" i det, men jag tycker nog att vi ska ge oss själva en duktig klapp på axeln när vi berättar om vår förändring, oavsett form. Det är ingen lätt sak att göra, vi gläntar till vårt innersta, där mycket skam och sorg finns gömt. Så skriv du till vänner, det är hur som helst mycket bättre att förbereda marken än att försöka få till en diskussion när förväntningarna och alkoholen börjar flöda.

@Thompa_68 ja men jag känner detsamma men i och med att jag känner mig så beslutsam denna gången så ger det mig extra kraft i att vara öppen och äga det tror jag. Ja jag håller med text är så mycket lättare än prat 😅 fick ivf svar från min man; han är på jobbet o skrev att han inte kan svara nu men älskar mig o stöttar mig så det känns ju fint 😇