av Vitvargen

Vitvargen
mån, 2026-01-05 - 13:06

En liten rapport efter jul- och nyår är överstökat. Jag skrev i en annan tråd att jag tycker storhelger är utmanande och dessa var de första sedan vårt alkoholstopp för fyra månader sedan. Inte skrivit mycket annat på sistone men läst, reflekterat och funderat en hel del. Varför tycker jag storhelger är utmanande, på vilket sätt, vad gör jag åt detta egentligen?

Vi kan börja med en sak: vem är jag, vad vill jag uppnå, vilket delforum ska/bör jag skriva i. Det var det första jag fick fundera på när jag kom hit i augusti. Mitt svar ges av vad jag gjort hittills; bevisligen har jag skrivit i de flesta av delforumen här - jag är många saker, överlappande och parallellt, har olika roller/modaliteter.

- Dricker jag för mycket: ja det gjorde jag, jag vet hur jag kom fram till det och kan ha litet tips till folk som undrar. Generellt, söker man sig till AH, skapar en användare och skriver i delforumet så vet man innerst inne att man dricker för mycket, vill väl bara ha en bekräftelse på att misstankarna är befogade som steg ett.

- Förändra sitt drickande: detta var vad jag kom fram till att jag ville göra och det är i detta delforum denna tråd finns. Den kan vara kvar här, även om det är radikala förändringar jag diskuterar.

- Vara måttlig: i likhet med väldigt många andra så var detta ett mål för mig i början, "kunna dricka som folk", "vara normal" etc. Jag släppte denna idealbild efter en tid men den lever kvar i viss mån hos min bättre hälft, vi gick in i detta som ett par och ska fixa detta som ett par även om våra idealbilder inte är identiska - åtminstone inte nu i början.

- Forum för anhöriga: jag är även nära anhörig till en människa jag älskar djupt, vi har varit tillsammans över halva mitt liv och det har varit helt fantastiskt på alla plan. Vi utvecklade dock ett gemensamt problem med "slentriandrickande", detta bestämde vi oss för att åtgärda tillsammans. Begreppet "medberoende" ser jag på så vis som mycket beskrivande för oss båda, vi triggade varandras drickande och nu ska vi hitta vägen ur detta. Förmodligen naturligt att en av oss får "ta lead", eller att vi turas om - det var hon som var drivande i början, sedan har jag drivit i långa perioder. En lärdom som jag tar med mig i denna roll är att jag inte kan påverka annat än mina egna beslut och känslor, en mycket värdefull grundfilosofi från de gamla stoikerna. Det hindrar givetvis inte att jag kan motivera andra att göra bra saker, kanske genom att föregå med gott exempel.

- Vara alkoholfri: detta blev med tiden det jag identifierar mig som idag, normaltillståndet jag vill ligga i för att må bra. Det vidare livet: rent tekniskt kvalificerar jag mig inte att skriva i detta delforum, kanske aldrig, men läser mycket om funderingar om livet etc hos de som varit alkoholfria i åratal - bra för mig att inspireras av.

Så hur gick det nu dessa storhelger? Kort sagt blev det exakt som jag planerat. Jag visste att det kunde bli aktuellt med några glas vin och så blev det. En forummedlem (Gåbert) sammanfattade min inställning perfekt: jag vill inte bli berusad av alkohol igen, och därför är det enklaste sättet att nå detta att helt enkelt inte dricka något alls.

Nu drack jag några glas vin, av komplicerade skäl, men så ytterst långsamt att alkoholen förbrändes i samma takt som den intogs. Jag verifierade med alkometer innan sängdags att det jag kände i kroppen och att beräkningarna var korrekta: 0,0 promille. Jag gjorde detta i smyg, vill inte överdramatisera och jag tror hon skulle bli ledsen av att se det.

Jag rekommenderar inte någon av er att utmana er nyvunna kontroll på detta sätt, riskerna är stora. Men jag vet exakt varför jag gjorde detta: för att utforska vad det var för "normalt drickande" som min älskade ville prova, noga lägga märke till vad som sker i hjärnan och kroppen när man tar några glas vin, för att kunna vara ett ännu bättre stöd framöver i vårt gemensamma projekt.

Vi måste vara på det klara med att vi alla är olika. Vissa skulle se detta som ett misslyckande, att jag/vi nu bröt den fina sviten av fyra a-fria månader. Som ni förstår så ser jag inte detta som ett misslyckande alls för egen del, inte ens ett avsteg. Det var ett nödvändigt taktiskt drag i just denna situationen. Det var inte heller något misslyckande för min kära fru, hon ville kunna dricka "normalt" vid vissa väl valda tillfällen och det bevisade hon att hon kunde utan några problem. Kanske gav det även henne en trygghet när hon såg att alkoholjävulen inte flög i mig efter ett par glas vin, vem vet.

Självklart släpper jag inte garden, det finns hur många exempel som helst på forumet där medlemmar berättar att de återgått till tidigare osunda vanor efter några månader eller till och med år av att avstå alkohol. Där ska vi inte hamna.

Så är läget, och jag ser fram emot ett fantastiskt 2026 för oss båda och er alla!

spoix90
mån, 2026-01-05 - 13:38

@Vitvargen vad bra du skriver och beskriver eran resa och process att nå erat mål! Förstår helt tanken och varför ni väljer att ej se det som ett misslyckande något jag själv såg det som under helgerna när jag gjorde samma. Även fast det inte var i några skrämmande mängder så grävde jag ner mig och tänkte i dåliga banor. Men precis som du säger så kanske det behövdes för att komma vidare och på något vis avdramatisera en bild av det. Jag svamlar lite. Min målbild var att vara helt alkoholfri och jag la alla ägg i en korg men i mitt eget fall har jag förstått att det är mer än så som måste till för att balansera upp livet. Hur som helst har jag insett att processen pågår och sålänge allting tar mig framåt mot ett hälsosammare liv där alkoholen inte spelar någon avrande roll så är det en vinst för mig. Är väll vad jag någonstans vill komma fram till.

En nyfiken fråga har du fortsatt med stoicismen och aurelius?

God fortsättning!

Andrahalvlek
mån, 2026-01-05 - 13:56

@Vitvargen Det man behöver vara vaksam på vid måttligt drickande är att inte mängden och frekvensen ökar över tid. En gång varannan månad kanske är en lämplig frekvens? För mig går det bort just för att ”lite vin” väcker mersug hos mig. Jag hade inte gått bananas om jag drack några glas vin vid väl valt tillfälle, men det hade kanske väckt mersuget. Förhandlandet hade kanske börjat i min skalle. ”När, hur, hur mycket får jag dricka nästa gång?” Så för mig är det inte värt risken helt enkelt.

Med tiden (snart 6 år) så har jag blivit en anti-alkoholperson. Jag ifrågasätter alkoholromantiken så ofta jag får chansen: och jag vill visa både mig själv och andra att mitt liv har blivit tusen gånger bättre utan alkohol. Varje dag. Mer ärligt. Mer grundat. Mer tacksamhet. Mer vardagsglädje. Jag blir på riktigt ledsen när folk i min omgivning tror att alkohol är det enda sättet att ha roligt. Så jag föreslår nyktra aktiviteter istället! Jag vägrar att handla på bolaget: den som vill ha alkohol får ta med sig egen sådan.

Och slutligen: det är tusen gånger lättare att avstå helt än att ”dricka lite”. Just för att förhandlandet kan börja mala i skallen. Så jag har spikat igen den trälådan i min skalle. Inuti lådan ligger alkoholdjävulen. Hen är inte död, men typ medvetslös: och ska så förbli.

Om du tvekar mellan Alkoholfri och Måttlig så är det under Förändra din tråd hör hemma tycker jag. Och på sikt kan du starta en ny tråd i Det vidare livet. Där avhandlar vi allt som följer i spåren av nykterheten: högt och lågt.

Kram 🐘

Andrahalvlek
mån, 2026-01-05 - 14:07

PS. Googla på Annie Grace och moderation, moderate. Hon har pratat/skrivit mycket om detta. Som exempel nämner hon att du tex har bestämt att på fredag på kompisens fest; då ska du dricka! Sen bli festen inställd, kompisen blir sjuk. Tillfället att dricka försvann plötsligt. Om du bara rycker på axlarna åt det, skit samma typ, då kan måttligt vara en möjlig väg.

Thompa_68
mån, 2026-01-05 - 14:38

@Andrahalvlek Jag har också gjort valet att vara helt alkoholfri istället för att försöka dricka kontrollerat, men det är ju ett enklare val när man som jag har ett antal misslyckanden att titta tillbaka på och rätt enkelt kan konstatera att jag inte kan kontrollera vare sig när jag dricker eller hur mycket...

Jag tror på att det finns de som trots riskbruk av olika grad inte druckit sig förbi "point of no return" och därmed har en chans att lära sig dricka kontrollerat istället för destruktivt. Men det krävs nog hårt jobb, tydliga metoder och skarpa gränser. Kanske kan man inspireras av gränserna för riskbruk och se till att med marginal hålla sig under dem.

Visst översköljs vi av alkoholromantik och många har den inställningen att fest och firande är lika med alkohol. Jag har skjutit ut mig från det på obestämd tid, men skulle inte beskriva mig som en anti-alkoholperson. Jag ser att det finns njutning och glädje att hämta i alkohol, för de som kan kontrollera det. Därför ser jag inga problem med att köpa hem alkohol när det vankas fest, men givetvis ser jag också till att det finns gott om goda alkoholfria alternativ av olika slag. Jag fyller gärna på vin och öl, och champagne att skåla i, men om jag ser att någon verkar dricka för snabbt eller för mycket skulle jag numera ta den personen avsides och prata lite lugnt om alkohol och risk.

Under mina nyktra perioder har jag alltid varit noga med att låta omgivningen veta att jag inte har något problem med andra som dricker. Kanske har jag haft en rädsla för att dra ned humöret på andra eller framstå som en kuf som vill påverka alla andra. Men först och främst tror jag mitt resonemang grundar sig i att jag verkligen tycker alla får göra som de vill med alkohol så länge det inte skadar eller påverkar andra negativt. Det jag framöver kommer komplettera med är att våga prata med den som jag märker påverkar sig själv negativt med alkohol. Genom sig själv känner man andra heter det ju.

Thompa_68
mån, 2026-01-05 - 14:47

@Vitvargen Vilken bra genomgång och summering, du är verkligen strukturerad och analytisk och har dessutom förmågan att beskriva saker så man verkligen ser helheten i alla detaljer!

Jag förstår din situation med lite olika målbilder för dig och din partner och att det ingår i ekvationen. Det synes mig som att du är en person som verkligen har kapacitet för att dricka kontrollerat, och att det då tar udden av vad som annars skulle skapat spänningar mellan er i synen på alkohol. I ditt fall är det enklare att dricka kontrollerat än att avstå helt, och det har jag full respekt för, så länge du mår bra av det. Du kan säkert sätta vettiga och hälsomässigt sunda gränser för din konsumtion per vecka och gång, och jag är också övertygad om att du har mekanismer på plats för att hantera om du skulle börja närma dig riskzonen.

Jag är intresserad av alla avdelningar i forumet, tycker min resa till olika delar har plats i de flesta, även om jag aldrig lyckats dricka måttligt. Jag valde Vara alkoholfri för det beskriver min status just nu på bästa sätt. Om ett år siktar jag på att starta en ny tråd i Det vidare livet. Alkohol och dess utmaningar har många gemensamma nämnare oavsett om man är mitt i beroendet, börjat bli alkoholfri, är anhörig eller firar år som nykter. Det finns så mycket klokheter och erfarenhet i forumet och jag läser med glädje trådar från hela.

Vitvargen
mån, 2026-01-05 - 16:30

@spoix90, nej du ska inte klanka ner på dig för val du gjort. Du trampar inte oreflekterat vidare eller stoppar huvudet i sanden och ger upp, utan funderar på varför det blev som det blev: fanns det några triggers, vilka var dessa, kan du undvika dessa triggers eller träna dig att reagera på annat sätt. Du har all anledning att vara stolt över dig själv och vad du uppnått hittills på din resa, inklusive att vara ett stöd för andra!

Du får se detta som en upptäcktsfärd där du nyfiket ställer frågor till dig själv och tar hjälp av andra att förstå diverse mekanismer, du har ett mål i sikte att bli alkoholfri och vägen dit kommer att se olika ut för oss alla även om vissa gemensamma drag kan finnas hos de som lyckats med sina föresatser. Ett av de viktigare gemensamma dragen är att vara sann och uppriktig, det vore meningslöst för tex mig att försöka dölja att det blev några glas vin här runt jul-nyår.

Den där stoiska grundfilosofin jag skrev om för ett tag sedan; även om själva filosofin och bakomliggande filosofers verk var nya för mig så rimmar det mycket bra med hur jag och många av er ser på er själva, vår sociala tillvaro och hur man kan förhålla sig till tex alkohol och alkoholberoende medmänniskor. Det är bra att finslipa dessa sidor med hjälp av dessa kloka tankar som formulerades för tusentals år sedan av grekiska filosofer, för att inte tala om all den djupa kunskap som finns i naturfolkens ca 40-tusenåriga historia av läkekonst, medicin, psykologi, ekologi som den manifesteras i olika former av shamanism.

Vi ser även många likheter med tankesätt inom moderna rörelser som tex AA, vet att många kämpar med innebörden av "erkänna sig maktlös inför alkoholen", "tron på att en kraft större än oss själva kan återställa vårt förstånd", självrannsakan, gottgörelse. Detta hjälper uppenbarligen många, detta 12-stegsprogram, och jag skulle säga att väldigt mycket av detta genomsyrar vad vi gör tillsammans här på forumet även om formerna och en del formuleringar skiljer. Ett fysiskt möte där man sitter tillsammans ungefär som runt en lägereld och arbetar med viktiga frågor i dialog med andra, ser varandras ögon och kroppsspråk, ska absolut inte underskattas och det kan vi inte återskapa fullt ut på ett forum.

Oavsett hur vi väljer att arbeta, en nyckelfråga är vad vi menar med "jag", själva huvudagenten i denna världsbild. Enligt min uppfattning är jaget en abstraktion för en upplevt personlig beslutsmyndighet i ett nätverk av otaliga andra agenter, kemiska substanser med vissa inneboende egenskaper, biokemiska mekanismer i nervsystemet, sociala och kulturella mönster, spirituella dimensioner som interagerar med varandra på komplicerade sätt.

Jag kan hålla med om att "jag" är maktlös inför alkoholen om jag inte har kontakt med alla övriga agenter som inverkar på hur min hjärna och min kropp fungerar i den fysiska och sociala miljön. Odlar jag dessa kontakter, kallar på hjälp från de som kan bistå, ökar min kunskap om diverse substanser, mekanismer och kända samband/loopar så står "jag" inte maktlös längre.

spoix90
mån, 2026-01-05 - 17:37

@Vitvargen tack för peppen, egentligen vet jag inte varför var inget speciellt så då drack ej i vredesmod eller ångest utan mer en släng av jag vill se om jag kan vara som alla andra och det som sätter galler i huvudet på mig är hur det var så odramatiskt. Sedan tillbaka till avhållsamhet sedan hände en hel del andra privata grejer som var tråkigt men ej hanterades med alkohol utan med nykterhet och reflektion. mina energinivåer dippade till följd av det därav min frånvaro från forumet samt att jag kände något form av skam. Av allt ovan. Jag mår bäst utan alkohol såklart som alla människor och nu är det utan tillsvidare. Det är både på gott och ont en resa av den inslagna vägen kan verka. Speciellt en odramatisk för resultatet blir förvirrande. Hursomhelst blir det nyktert framöver en dag i taget. Ta mig ur min sjukskrivning och må bra är min prio där finns inget plats för någon alkohol i den ekvationen. Ja att ljuga på ett anonymt forum där vi hjälper varandra skulle kännas tämligen meningslöst och den ända man ljuger för är sig själv.

Ja det finns väldigt mycket att lära av flera tusenår av kunskap det som byggt det vi idag ser till demokrati, medmänsklighet osv. Som vi diskuterat tidigare det var inga barbarer som sprang rundor utan kloka människor med stor medkänsla som byggt välfungerande samhällen men likt idag krävs det bara ett par galningar i ledande positioner för att kasta runt hela världsordningen och skapa oro. Det är främst detta som finns nedskrivet i historieböckerna för krig och elände intresserar men ger man sig in i mer facklitteratur och studerar hur forntida samhällen fungerar och ser föremålen de har skapat så förstår man att det finns så mycket mer att lära.

Jag har precis som du beskriver en del i systemet att löda ihop samt förstå hur det ena påverkar det andra och vad som sätter igång vad. Det går troll i frekvensstyrningen är ju helt klart eller har gjort iaf.

Verkligen intressant att läsa dina texter, och reflektioner!

Skriver alltid på telefonen tyvärr så tappar ibland bort mig i svaren och kommer på sen att jag skulle skrivit annorlunda där eller utvecklat mig mer osv men försöker svara på allt så gott det går!

Vitvargen
mån, 2026-01-05 - 18:35

@Andrahalvlek, jag förstår precis dina synpunkter och farhågorna om frekvens och mängd som kan öka över tid, detta måste vi ha stenkoll på. Möjligt att någon gång per år kan funka men kommer att försöka driva det mot noll mycket varsamt eftersom jag upplever detta som så mycket enklare för mig. Kanske hon kommer att avstå helt i fortsättningen av egen vilja, så måste det vara för jag vill inte att hon ska känna sig tvingad av mig. En sak som kanske inte framgick helt är att jag fortfarande inte är intresserad alls av att "kunna dricka som folk" i sociala sammanhang, hon var det och jag ville mötas på halva vägen denna gång som ett experiment.

Tack för tips om Annie Grace, kollade en hel del på hennes metoder i början och tycker de innehåller mycket vettigt som jag plockat element av. Föredrar henne över Allen Carr's snarlika ansats som ursprungligen kom från hans metod att sluta röka, Annies anpassning är mjukare och i mitt tycke bättre för min del. En sak jag håller med om särskilt är detta ofog att sätta stämplar på folk som "alkoholister" eller som det heter på svenskt diagnosspråk, "alkoholberoende". Världen och vi människor är mycket mer komplexa än så, möjligt att vissa kan finna någon slags tröst eller stöd i en dylik diagnos men det är inget för mig snarare tvärt om. Jag ser mig som alkoholoberoende idag och så ska det förbli!

Kram!

Vitvargen
mån, 2026-01-05 - 19:44

@Thompa_68, tack för kloka inpass! Du sätter ord på vad jag har svårt att uttrycka, det är precis så: enklare för mig att dricka kontrollerat vid detta tillfälle, givet våra något olika idealbilder, för att "ladda ur" och avdramatisera.

Detta är dock inget jag vill fortsätta med utan måste kanske acceptera att hon vill göra si och jag så, och att jag bara maler på med ett extremt minimalistiskt och minskande intag om det skulle bli aktuellt igen, eller nollintag om det känns vettigt i situationen.

Jag säger det igen Thompa_68: jag är mycket imponerad av din hantering av allt och inte minst skidveckan och jag är fast besluten att följa i dina skidspår när det blir aktuellt! Du har visat mycket tydligt i dina berättelser hur fantastiskt bra man kan ha det även i sammanhang där alkohol var en närmast självklar del.

Ha det gott och ett härligt 2026!

Vitvargen
tis, 2026-01-06 - 12:40

Idag, denna härliga bokstavligen snövita dag, tänkte jag skriva en liten trudelutt om betydelsen av Intension och hur man kan använda detta som verktyg för att komma i kontakt med hjälpande agenter för att uppfylla intensionen. Man kan jobba på flera sätt och de flesta av oss använder redan några men vi (inklusive jag) kan utveckla förmågan vidare:
- i vardagen, träna att fokusera din vilja genom att sätta små mål, och bevaka stenhårt alla evidens på att du uppnår dessa. Behöver du hjälp att nå målen, tveka inte att fråga men bli inte förvånad om hjälp uppenbarar sig nästan automatiskt om du är tydlig med dina intensioner.
- vid meditation eller liknande: visualisera din intension tydligt, låt denna fungera som kompassriktning och "krok" för att mobilisera krafter som är tillgängliga för dig som hjälp att förverkliga din intension. Var tydlig, använd gärna symboler och värdeladdade artefakter för att få ett stenhårt fokus i din session.

Sist men inte minst: när du ska sova, här är det viktigt att *inte* ha några intensioner som stör, förväxla aldrig meditation med sömn. Jag har i alla fall ingen tydlig bild att fokusera på vad gäller att sova, om någon har tips här så är det välkommet!

Det var allt för nu, ska just förverkliga en liten intension jag har rörande att stilla mitt koffeinbehov och att piffa till det litet här hemma efter julen!

Vitvargen
tis, 2026-01-06 - 16:00

PS. Glömde skriva att om man inte uppnår intensionerna så får man fundera på vilka delmål som tillsammans kan producera ett förverkligande av intensionen, och ta dessa delmål som intensioner ett i taget. Rätt självklart egentligen men det är genom en disciplinerad träning och medvetet reflekterande som dessa beteenden kan automatiseras över tid.

Det är ungefär som när du som erfaren förare kör bil; bilen kör för det mesta dit du hade tänkt utan att du behöver ägna tankekraft på körtekniska detaljer, du använder blinkers automatiskt för att signalera till andra vart du tänkt köra eftersom medtrafikanterna inte är tankeläsare. Detta beteende kom inte från en dag till en annan utan är ett resultat av mycket lång programmering av nervsystemet, från de första övningarna i körskolan och vidare genom åren bakom ratten.

Vitvargen
tis, 2026-01-06 - 23:24

Intension = intention ovan, felstavning. Med andra ord, syfte, avsikt. Intension är ett lingvistiskt begrepp som iofs inte är helt främmande i sammanhanget, om jag tex fokuserar på det ogooglingsbara begreppet "alkoholoberoende" som det jag söker vägledning och kunskap om så är det vad det betyder för mig som jag måste fokusera på, dvs begreppets intension: frånvaro av sug efter alkohol, klarhet i tankarna, ekonomiska och hälsomässiga vinster eller vad det kan vara.

Andrahalvlek
ons, 2026-01-07 - 07:40

@Vitvargen Jag brukar säga att nykterhetsarbetet till 80 procent handlar om att skapa nya hållbara vanor. Från små förändringar till större. James Clear bok ”1%-metoden” har hjälpt mig massor. Stapla nya vanor ovanpå gamla och att knyta nya vanor till vissa situationer och klockslag tex.

Kram 🐘

Vitvargen
ons, 2026-01-07 - 13:16

@Andrahalvlek, mycket intressant boktips, jag har inte läst den men det ligger i linje med mycket vi pratar om här och på forumet - alla kan börja göra något litet, ta ett första steg i önskad riktning och lyckas med det! Upprepning ger positiv förstärkning av något som kan utvecklas till en ny och förhoppningsvis bra vana som lämnar mindre plats åt gamla destruktiva vanor. Typexempel: att förverkliga nyårslöftet att börja träna regelbundet för måendet och hälsans skull, börja så smått med ett tiominuterspass varannan dag för att etablera en ny rutin efter hand.

Jag är dock inte övertygad om att alla förändringar kan ske linjärt progressivt enligt detta mönster, exempelvis beroende av nikotin eller alkohol. Jag har ju provat detta oräkneliga gånger med att planmässigt trappa ner successivt när det gäller alkoholen, detta var inte framgångsrikt för mig eftersom mina tankar uppfylldes av när jag skulle "få" dricka nästa gång - ett sug fanns alltid där och lurade och det var nästan så att denna nedtrappningsmetod ökade suget för mig. Jag drack minst lika mycket efter en sådan nedtrappningsperiod som före och det tenderade att stabiliseras på en ny och högre nivå, tyvärr.

Däremot tror jag man kan adressera grundproblemet "viljan/suget att dricka alkohol" genom att medvetet utveckla och växla in nya vanor som skiftar det mentala fokuset helt bort från alkohol, som du säger "stapla nya vanor ovanpå gamla". Dessa delar av hjärnan som har med belöning att göra är rätt så lättlurade åtminstone hos mig - de sitter djupt inne i de centrala och äldsta regionerna, är blinda och döva och regleras via signalsubstanser som de inte vet varifrån de kommer. Jag råkar dock veta en del om detta, och kan mata dem med vad de behöver genom medvetna val av vad jag sysselsätter mig med, vad jag äter, vad jag väljer att fokusera på.

Var och en får prova sig fram till vad som funkar. Troligen en kombination av många olika metoder inklusive att inpränta att alkoholen är ett nervgift (helt sant), och att bearbeta underliggande mentala trauman som kan ha bidragit till att utveckla destruktiva mönster över tid.

Kram och tack för inpasset!