av Gäst

dricker jag för mycket

måne
tis, 2010-09-14 - 13:31

hallo brudar
Monkey,min Monkey
jag äter citalopram samma styrka som du för tillfället
började med 20 men behöver mer just nu,likson du
älskar hösten ,med skiftande färger,klar luft,mossa,svamp o tända ljus
men psyket dalar ändå,så det måste få en skjuts
o jag gör allt vad jag kan för att hjälpa det på traven,inte förra helgen,,huhuu vill säga
men ändå,,,10 dar sen
rädsla,smyger inpå mig
men jag vill såå innerligt må bra
tur att ni alla finns
jag raderar också inläggen,löjligt,skriver du,då är vi två,,
han har sagt likaså,drick inte så mycket
"herregud,ska det va så svårt att sluta när det är nog"
fast han borde veta bättre
ibland blir jag rädd,då jag känner att han inte känner mig på det djupaste planet
men å andra sidan,så håller jag ju ännu på o lär känna mig själv,den resan är lång,,,
men ,kan inte dela allt med honom,
drar mig lite undan,är tyst,hittar inte orden,,,
svårt
oj,måste hämta lillen nu
var bara hemma en snabbis
skriver senare
kramar Måne

monkey
ons, 2010-09-15 - 06:38

Hej kära ni!
Måne, vi är så lika märker jag mer och mer. Skönt att hitta en som gör jag. Jag har ju inte hittat mig själv än så det du säger att din man inte känner dig och att det inte är så konstigt, är inte så konstigt. Jag kan inte dela allt med min man. Tyvärr.

Kvinna-mamma46, tack för dina ord. Nätet kanske inte är så smart. Jag vet men det är så nära och så lätt, men nej. När jag gick i samtal sist och fick hjälp av en toppenterapeut, ammade jag fortfarande och hade inte druckit alkohol på jag vet inte hur länge. Det var säkert ett par år i alla fall. Jag pratade mer om att jag kände mig orolig för hur det skulle gå när jag började dricka igen. Först gick det jättebra men det har hela tiden trappats upp. Så nej, jag har inte pratat med någon inom sjukvården om mina alkoholproblem. Eller har jag problem? Ibland förnekar jag det för jag vill inte inse.

Jag ska försöka ringa läkaren men jag vet att jag kommer få prata med någon stafettläkare och bla bla. Jag har haft mina kontakter genom psykiatriska öppenvården eller vad det heter och det är genom dem, inte vårdcentralen, som jag får antidepp. Finns det andra alternativ?

Karin S, tack, vad skönt att höra det du säger. Att 40 mg kan ses som normaldos och att man kan komma att behöva äta det länge, punkt slut. Jag vill absolut inte sluta med mina piller. Aldrig. De är min livlina känns det som. Lyckopiller är ett så dumt ord. Jag blir inte ett dugg lycklig men jag överlever.

Måne, ha en jätteskön dag och var snäll mot dig själv och kom ihåg att jag tänker på dig när jag raderar min historik här på min dator! Kram Monkey

Karin S
ons, 2010-09-15 - 08:46

Precis som du Monkey gillar jag inte ordet lyckopiller. För mig har de betytt skillnaden på liv och död vid några tillfällen. Jag blir inte heller ett dugg lycklig av dem men då, när jag började ta dem, fick jag för första gången känslan av att må "normalt". Har alltid, så länge jag kan minnas, varit nedstämd. jag har gått i terapi, mått bättre men inte helt ok. Att gör som jag gör nu, ta mina tabletter och samtidigt ha samtal är bästa behandlingen när jag som nu är extra nedstämd. Jag har heller aldrig märkt att mina mediciner på något sätt skulle göra mig avtrubbad, känslolös eller liknanade. Som det är nu blir jag glad ibland, ledsen ibland och för det mesta någorlunda neutral.

För mig är det också en livlina!

Ha det bra!
Karin

måne
ons, 2010-09-15 - 11:08

hallå vänner
ja,lyckopiller är helt fel
mer som en flytboj som gör att man håller sig över ytan
nätt o jämt
känslolös blir man inte men lite avtrubbad kan jag känna mig
men inte på ett obehagligt sätt
mera ett skydd,att inte jaga upp sig över minsta lilla
lugnare
sen går allt upp o ner hela tiden
livlina
gör livet okej att leva
o inte till en pina
känna ,andas o lära sig se det fina
i allt som faktiskt finns just intill
det lilla enkla i att känna harmoni
söka frid o leva däri
just nu
bara en kopp kaffe
o goa vänner
just nu det viktigaste jag känner

flum undertecknar
så lika vi är på det innersta planet
bara ytan som är annorlunda
så värdefulla för varann
bara att få skriva enkla vardagshändelser o känslorna som dyker upp
Karin,,känslan av att må normalt
göra normala saker
som är så självklart för de flesta
blir så värdefullt för oss
som tagit oss igenom elände
o tur är väl att man inte vet nåt om morrondan
det får bli här o nu
jag är nykter
är du (ni)?
Monkey,har du o din man nånsin kunnat prata på djupet,,,
rädd att vi inte nånsin har hittat varann så djupt
nu när man går igenom så mycket
inser man att man känner sig rätt ensam iblan,fast man inte borde
svårt
tur att ni finns
härliga gubbar
o kvinns
kram Måne

Kvinna-mamma46
ons, 2010-09-15 - 22:06

Hej kvinns!

Jag har en konstig teori om att den här känsligheten för att bli alkoholberoende hör samman med obalans i våra transmittorsubstanser... att vi kanske är födda med låga halter av serotonin. Och/ eller har fått det pga uppväxt, miljö eller andra svåra förhållanden. Och att man då mår extra bra av berusningen... Sen spär alkoholen på depressionen. Inte så konstigt att många av oss behöver antidepressiva, en del någon period, andra hela livet.

Ser i min egen släkt att många har besvär med depressioner och ångest, har oxå en hel del släkt som är förtjusta i alkohol, varav några av oss har blivit alkoholister.
'
Hoppas det reder upp sig med era män. Det är jättevanligt att möta oförståelse från både familj och vänner. Jag fick ofta, får fortfarande förresten, höra att jag kan väl dricka några glas vin på fest eller så.
Det tog något år eller mer för min man att riktigt förstå.. Han tyckte att vi skulle åka till Tyskland och köpa vin för det blev billigare... trots att jag sa att jag var beroende och bara drack ännu mer då. Sen var han sur när jag gick på AA-möte, blev väl svartsjuk eller nåt men det släppte när han varit med några ggr. Sedan dess har han stöttat mig till 100 procent, även om han tyckte jag var lite tråkig i början som inte hade samma sex-lust som när jag drack.

Men han tyckte inte heller att det var kul när jag inte ens mindes morgonen efter...

Idag har vi ett jättebra förhållande.

Tja.. ta det lugnt är mitt råd. Tiden läker mycket om vi bara stillar oss och lever i nuet. Ni vet att ni gör rätt, följ den känslan.

Kramar om.
Pia

Vimmsa
ons, 2010-09-15 - 22:21

Lyckopiller är verkligen ett missvisande namn och förmodligen är det just detta att många tror att de är en genväg till lycka som gör att de fått så dåligt rykte. Jag har ätit SSRI-preparat då jag varit sjukskriven för utmattningsdepression, men jag kan inte påstå att jag blev lycklig. Drabbades av en del obehagliga biverkningar som gjorde att när jag vägde för och emot...så vann emot. Jag hade med största sannolikhet inte någon egentlig depression, utan var av olika anledningar helt enkelt bara fullkomligt utmattad. Jag var absolut inte i det skicket att jag inte kunnat tillgodogöra mig samtalsterapi i stället för medicin, men tyvärr har man oftast inte något alternativ då många (i alla fall distriktsläkare) skriver ut dessa läkemedel utan att gå till botten med problemet - och vad värre är - utan att ens följa upp! När man är helt slutkörd orkar man helt enkelt inte protestera, eller föreslå andra alternativ.

SSRI-preparat är ju en mild form utav antidepressiva, om man jämför med gamla tidens antidepressiva och för många kan de vara skillnaden mellan en tillvaro på livets absoluta botten och en dräglig tillvaro. Läste din jämförelse med insulin i en annan tråd Pia och den är absolut klockren!

Kramar/Maria

måne
tors, 2010-09-16 - 05:42

gomorron vänner
ja,nog ä r det väl så
att med tiden kommer förståelsen
samtidigt som man behöver nån nära som förstår
o den närmsta man har är ju maken sin
men man kan inte begära
man är ganska kluven själv
förstår inte sig själv i alla lägen
är det så Pia,att din man än idag kan tycka att du kan dricka nåt glas vin?!
som min man sa,sist " du kan väl sluta när det är nog, ska det va så svårt?"
just då känner man,herregud,har han inte fattat,är han så blåögd,vill han inte förstå
att man iinte styr över detta,herregud,hade man haft ett val,o det hade funkat mellan kropp
o själ o hjärna,så hade man väl inte varit där man är,ledsamt att tänka
känner han mig så dåligt?
eller har jag vart otydlig
inte släppt in honom
varit en mussla
o nog känner man sig lite grå o tråkig alltså
men fine för mig,det får va så nu
jag måste sätta mig själv först (nej,inte riktigt,barnen först,of course,juvelerna)
men tyvärr.samlivet får sig en skjuts
o mitt behov av ensamtid,ökar
så man blir lite orolig ibland,för sig själv,för att man drar sig undan
men det känns rätt
o att spela har jag gjort nog
naken o sårbar
är jag idag
orkar inte låtsas
bara vara jag
med fel o brister
en o annan relation jag mister
men att gå till mitt innersta
o lära därifrån
kräver sina förluster
för att kunna ge sig åt livet hän
för jag fortsätter min resa
mot varaktig lycka
frid o inre harmoni
det är min strävan
att få leva uti

oj det blev smörigt värre
men budskapet kom nog fram
jaja,jag är som jag är
Vimmsa, hur mår du nuförtiden?

Pia,härligt att du skriver,blir alltid varm av att läsa dina inlägg
de andas trygghet på nåt sätt
värme o kärlek
en ny dag
o kvällen blev bra igår,promenad
livgivande o frisk
en kopp gott te med honung
när den lille somnat
o vi andra såg idol
jobb idag
o en ;förhoppningsvis
lika bra kväll ikväll
önskar jag er med
tusen kramar
Måne

Vimmsa
tors, 2010-09-16 - 06:09

Hej Måne!
Jag mår hyfsat bra, eller rättare sagt, jag försöker acceptera att jag inte alltid måste må så himla bra. Jag försöker ta tag i de saker som stressar mig i tillvaron, i stället för att ta till alkohol. Ibland kan jag inte lösa dem, då får det väl vara så men det blir inte bättre av att dricka för problemen finns ju där nästa dag också....

Känner igen det där med behov av ensamtid. Min sambo har ju också överkonsumerat alkohol, men har inte kommit riktigt lika långt som jag. Vi är två olika människor och vi har olika behov och lösningar på våra problem. Jag drar mig undan, tänker och behöver vara ensam. Jag märker att han har svårt för att acceptera det....nästan lite svartsjuk när jag sätter mig vid datorn eller går en promenad med hunden på egen hand. Han är en sådan där person som vill göra allt "tillsammans". Det är inte jag....inte i vanliga fall och ännu mindre nu. Han mår ju inte så bra och jag märker att jag gör honom osäker, men jag försöker vara tydlig och förklara att "så här måste jag få göra nu för att må bra".

Känner mig trött och stressad och vissa dagar känns det som att "alla är på mig". Alla vill ha något - barnen gapar om sitt och jobbet vill att jag ska gå på möten på lediga dagar och jobba extra stup i kvarten. Förut sa jag reflexmässigt ja, nu säger jag reflexmässigt nej - och jag mår inte ens dåligt av det vilket är skönt.

Jag hör ju att din man inte alls förstått mekanismen bakom alkoholberoende...kan du inte få honom att "läsa på"? Jag önskar verkligen att jag kunnat "sluta när det är nog", men då hade jag ju inte haft något alkoholproblem....lite jobbigt det där, men Måne, jag tycker att du gör rätt som lever ditt liv så som du behöver, så långt det nu är möjligt. Du har rätt att prioritera dig själv och dina behov nu, det är ett bra sätt att lära känna sig själv och växa som människa. Hur ska man veta vem man är om man aldrig identifierar eller erkänna sina egna behov?

Önskar dig och er andra en fin dag!

måne
tors, 2010-09-16 - 11:02

Tack för jättefint svar Vimmsa
kunde varit jag som skrev,stämmer så rätt in på mig också
varit lite tillbakadragen i all tid,men social när det krävs
men nu är behovet mycket större
min man reagerar likaså,lite svartsjukt beteende
om man säger att man ska gå promenad säger han,",,,men du vill väl gå själv förstår jag,,"
på ett sårat sätt
inte alls så,man behöver ju varann,men när man inte riktigt hittar fram
blir det svårt
så skönt att få lite feedback här i alla fall
känns som här är mest hemma ibland,,,
bara skriva,just som man känner sig för stunden
tusen kramar
Måne

Kvinna-mamma46
tors, 2010-09-16 - 14:09

Hej igen.

Nej då Måne. Han är så glad och lycklig att jag är nykter nu... tror att han äntligen känner sig trygg med det och har sett vilken skillnad det blir. Jag har frågat ibland om vi skulle dricka lite vin tillsammans någon helgkväll (kan inte riktigt arbeta bort den där provocerande sidan av mig.. :) ) och det blir bara NOPE.

Har även hört när värdfolk smyger fram till honom och frågar om jag fortfarande inte dricker vin, eller om det går bra att bjuda. Ha ha, vilka fegisar. O han säger att det klarar jag absolut inte..

Skit, blir förbannad faktiskt, trots att det han säger stämmer. Men det känns ändå kymigt att höra någon annan säga det, det är ju upp till mig att avgöra. Fast allt rinner av mig så snabbt nu för tiden.

Sen när festfolket fått lite i sig så vågar dom fråga och prata och alla bedyrar att jag är lika glad och trevlig nykter ( o jag sitter mest och vill hem och tycker de flesta pratar goja.. men är tydligen en bra skådis. :) men det är ju SYND om mig och alla andra som inte kan njuta av alla goda viner. Det är ju en så STOR del av livet...

Tja, det är inte någon del alls av mitt liv längre och jag lever fullt ut nu. På riktigt. Behöver inte stärka mig med alkohol för att bli någon jag egentligen inte är, behöver inte konstlad glädje. Är tacksam och nöjd för det mesta. Ofta lycklig. Mår bra när jag somnar och mår bra när jag vaknar. Inte alltid så klart, bekymmer finns, men det är en himmelsk skillnad mot förr. Då var det mesta svart eller vitt.

Nu skiner solen. Min ena katt spinner här i mitt knä. Jag ska till stallet och träna magmusklerna.. var på ridskola igår och fick ipräntat i mig att man ska rida med mellangärdet så nästa sommar hoppas jag på ha sex-pack. :) Bättre sent än aldrig.

kram kram

måne
tors, 2010-09-16 - 14:27

Ja,men en sexpack på magen är ju bättre än en sexpack i magen
så go for it!!
sist jag var vid läkarn frågade hon om jag gick på gym(har lite muskulösa armar)
jag skrattade,gym är det värsta jag vet
men att kånka matkassar o ungar
både i jobb o privat
ger väl lite det med
värre är det väl med sixpack in the belly
men för att ha fått tre ungar
så är magen ok
värre med de två som är över magen om man säger så
hihi
skämtåsido
goa Pia,
hoppas,o tror att vi hittar tillbaks med tiden också
vi var på go väg
men jag lyckas förstöra för oss,gång på gång.
o det blir ju lite svårare för var gång
jag vet att jag sluter mig också,men har ett behov av det
liksom jag har ett behov av att ösa ur allt,,
black and white
up and down
yin o yan
som med allt
med livet
men jag vill att allt ska bli bra
o tänker inte ge mig
kul att du går på ridskola
o utvecklar dig,,
spännande,önskar jag hade lite mer go att testa nåt nytt
men meditation
o egentid i lugn o ro
kan va svårt nog att få till som det är
men mina promenader är heliga
jag är ett med det stora där ute
njuter till fullo
av allt som finns omkring mig
härlig höst,vind,klar luft som renar hela mig
blåser bort jobbiga tankar o ger utrymme
för positiv energi
laddar o känner harmoni
kramar Måne

Vimmsa
fre, 2010-09-17 - 19:49

Så härligt att höra att du mår bra Måne :-)
Jag tror att energin och självförtroendet får ta tid på sig att växa...det finns så många tankar och känslor nu som man måste ha tid att ta itu med och bearbeta och det viktigaste är ju ändå nykterheten.

Så skönt att höra att du mår bra också Pia, du är en ständig källa till inspiration!

Kramar på er

monkey
lör, 2010-09-18 - 07:36

God morgon Måne!
Det var flera dagar sedan jag var här. Livet springer på. Jag och min man har nog gjort försök till att tala på djupet. Särskilt när vi är fulla... Då blir man ju jätteklok. Som det är nu finns inte förståelsen kring det här med alkohol. Det kan bero på att att jag inte pratar om det med honom. Jag vill sköta mig själv med hjälp av forumet. Och min syster, men henne vill jag inte belasta för hon är gravid.

Om jag pratar för mycket om det här med min man kommer han med all sannolikhet att kunna övertala mig till att dricka litegrann. Han är inte den som spottar i glaset och frågar ni mig så har han alkoholproblem också. Dock blundar han för det. Han tål mycket mer än mig, och det går inte över styr så ofta. Däremot behövs det ytterst små mängder för att han ska bli stingslig och få kort stubin. Och när han har fått i sig på tok för mycket blir han grym. Inte så att han slåss fysiskt, men verbalt. Men jag älskar honom och kommer aldrig i hela mitt liv att lämna honom.

Nåväl. Idag är det lördag och Måne min måne, vi ska fixa det här. Det är underbart att ha dig. Jag skickar alla styrkekramar jag har till dig! //Din vän Monkey

måne
lör, 2010-09-18 - 13:10

Tack vännen
jag skrev ett långt svar men datan laddades ur o det försvann
hinner inte nu
ska skjutsa grabben på match
allt är lugn o fridfullt
nykter o klar
hoppas allt är väl med dig
tack för kramar,jag fångar dem o skickar tillbaka
lugn kväll ikväll?
då är vi två
Måne

måne
mån, 2010-09-20 - 05:36

Gomorron
en ny dag
efter en nykter helg
skönt
värre är det med mitt psyke
känner att jag dalar än mer
depp o nere
åh,alltid ska det va nåt
drar mig undan
är väl en del i hela processen
eller?
så mycket underliggande saker
hela tiden
maken o jag är från olika planeter,it seems
svårt att hitta varann
ellr,jag kanske inte orkar just nu helt enkelt
så mycket ändå
ja,det här blev inget uppåt inlägg
speglar min själ
love u all
kramar
Måne

måne
mån, 2010-09-20 - 17:40

Jaha ännu en dag till ända
o middan blev allt annat än lugn
maken mötte upp grabben i stan som skulle på orkesterträning
jag o tonårsdottern o den lille skulle käka
hon var på dåligt humör redan när hon kom hem
var inte hungrig,tonårshormoner i guess
fråga om nåt hade hänt,nej sa hon jag är bara sur,,
den lille skulle prompt ha macka medan jag lagade mat
var sååå
hungrig
fick en bit frukt,blev arg o tvär
o sen när maten kom på bordet så passade det inte
nu till saken
där satt jag med min goda pastasås
ett ljus på bordet
allena
o kände mig bara lugn
let it pass
förr hade jag blivit irriterad
arg
lessen
så man har väl kommit en bit på vägen
ta det som det kommer
en kvällspromenad ska jag nog få till också
så sussar man extra gott sen
efter en skön dag
hoppas ni alla mår bra därute
kram Måne