Hej allihopa
Jag har lite tankar om hur jag ska gå vidare i livet nu när jag är nykter.
Sanningen är den att jag har varit jobbig och har inga vänner kvar.
Nu är det inte självömkan utan ett konstaterande.
Känns ju såklart skit att ha sumpat det hela. Finns det någon som har erfarenhet och kan tipsa om hur jag ska tänka?
Tack så mycket.

Li-Lo

Hej Tyghund!

Vilket rörande inlägg. Det är några dagar sedan du skrev det och som du kanske läst i andra trådar kan det ta ett tag innan en ny tråd tar fart. Utifrån inläggets innehåll hoppas jag att den här kommer igång. Viktig fråga.

Att byta riktning i livet kan få oanade konsekvenser och som du skriver så kanske det är en tillitsfråga. Du är stark som valt att bli nykter och nu liksom står med hatten i hand.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej Tyghund,
Finns det någon vän du saknar särskilt? Går det kanske att be om förlåtelse och få en nystart? Annars kan det vara en bra början att söka sig till någon förening, klubb eller liknande. Har du något särskilt intresse du drömt om att få ägna dig åt, eller kan du tänka dig att arbeta ideellt för någon organisation? Jag tror du har många fina möjligheter. Ta dig tid och fundera på vad du själv vill och längtar efter.

Anonym26613

Hej @Tyghund!
Jag har lite samma problem. Men jag känner dessutom att jag fastnat här hemma. Gör mina egna saker, istället för att vara med andra. Kanske var det så att jag gillade sällskap när jag drack. Men jag försöker knuffa mig själv ut några gånger i månaden. Tar promenader med vänner, det är kul att träna ihop.
Så har ingen lösning, men tycker din fråga är jätte viktig 💚🧚

Tack för kloka tankar @Miss Mary Poppins. Ja det är knepigt att hitta sitt nya liv. Vad härligt det låter med promenader. Det kanske jag testar. Fast i mitt fall får jag gå själv, men det är en början! Hoppas att du får en trevlig helg! Det ska jag få! Med vänlig hälsning, Tyghund

Du kan alltid sällskapa med SverigesRadio appen på promenaderna. Finns så mycket bra. AA förespråkar väl att man också tar tag i saker och ber om ursäkt till folk. Det ingår väl som en del i tolvstegsprogrammet. Tänker att det kanske kan vara värt att göra med någon ändå. Utan förväntningar och från hjärtat, men det kanske inte finns någon som det känns bekvämt med? Annars tror jag att det är en nyttig utmaning. Läskig men nyttig.
Starkt jobbat också att vända livet. Det gäller att ersätta alkoholen med positiva saker som man tycker om tror jag och lyssna på sig själv vad som passar bra. Du verkar ta det lugnt och reflektera i din nykterhet och det är nog klokt. Du har kanske varit jobbig, men du ÄR en annan nu. Nykterheten kräver kanske en del jobb med acceptans och sin självkänsla också men du är på god väg.

Tack för kloka tankar @Sisyfos. Ja, det är lite läskigt att ta tag i de här bitarna. Jag vet inte om jag pallar det bara. Vänskapen är borta i vilket fall, det vet jag redan. Jag är inte med i tolvstegsprogrammet men jag vet lite ändå om det där med att be om ursäkt och att det ingår. Vet bara inte om det är något för mig. Tack och med vänlig hälsning Tyghund

Tack för kloka tankar @Sisyfos. Ja, det är lite läskigt att ta tag i de här bitarna. Jag vet inte om jag pallar det bara. Vänskapen är borta i vilket fall, det vet jag redan. Jag är inte med i tolvstegsprogrammet men jag vet lite ändå om det där med att be om ursäkt och att det ingår. Vet bara inte om det är något för mig. Tack och med vänlig hälsning Tyghund

Hej Tyghund,
Vad bra att du skriver här. Det är skönt att sortera tankarna genom att sätta ord på dem. Vi gör dåliga saker när vi dricker. Jag tänker att de sämsta sakerna vi gör nästan är som självbestraffning; kolla här vad dålig jag är.
Att bli förlåten av andra är ett steg på vägen och ett annat kanske ännu viktigare är att förlåta sig själv. Då får man grotta runt i det jobbiga som ett stålbad- och sedan gå vidare. Då är det lättare att nå fram och komma vidare.
Jag hoppas att du fortsätter att skriva och läsa här! Kram.

@Se klart tack för dina snälla ord. Jag får verkligen genomgå det där stålbadet och förhoppningsvis komma ut ur det starkare. Det har i mitt fall med låg självkänsla att göra. Att jag inte anser mig ha rätt till så mycket i och med att jag har sabbat så himla mycket pga mitt alkoholmissbruk.
Inte lätta tankar att brottas med, men jag tar det i små etapper.
Med vänlig hälsning, Tyghund

@Se klart oh tack som tänker på mig! Jag tycker att det går bra. Jag jobbar och är med familjen, det är väl det. Men jag njuter av att vara i nuet och att inte ha sumpat dem iallafall, det är jag så lycklig över!
Det där med att ha vänner ligger lite på is nu. Jag tar en dag i taget och ser positivt på morgondagen, utan bakfylla och ångest. Hur mår du själv? Med vänlig hälsning, Tyghund

Viktig och intressant fråga det där med vänner. Har likt du kvar familjen och även om jag inte sabbat något under mina aktiva år har jag knappt några vänner kvar jag träffar. Tror det är delvis pga en skara vänner träffades bara för att dricka och vi vet inte hur vi ska umgås utan sprit så det bara rullar tid. Var över 2 år sen jag träffade mina närmsta vänner. Den andra halvan är jag själv, jag orkar inte ta tag i det. Familjen och kollegialt umgänge på jobbet är det som blir kvar, inser att jag behöver ta tag i det.
Tror vi behöver komma ut. Följer gärna din resa tyghund och lycka till. Min egen plan är att ge mig på mer aktivt liv inom AA. Tror gemenskapen där kan funka för mig som för många andra men har inte fått igång det riktigt.

Lustigt och sorgligt att jag tycker det är jobbigt att umgås nykter. Läser gärna om fler tips i denna tråd,

Kämpa på@Tackohej! Jag har inte heller knappt någon kontakt utanför familjen och jobbet.
Det bara rullar på sådär liksom. Har inte tänkt på det sättet förrän du beskrev att det är svårt att umgås utan alkohol.
Det stämmer så himla bra! Jag vet knappt vem jag är utan alkohol. Jag vet inte ens om jag gillar den nya personen som är jag. Men mitt förnuft säger ju att det är såhär det måste bli nu för mig. Ingen alkohol längre. Det knepiga är bara att fast att alkoholen har förstört alla vänskaper jag hade så romantiserar jag den. Jag tror att den står för ungdom och det fria livet. Det som för länge sedan har seglat iväg.
Med vänlig hälsning, Tyghund

Exakt så är det för mig med @tyghund. Just att romantisera bilden av frihet, ungdom och ansvarslösheten.

Märker att nya jag behöver umgås med personer som mer pratar på riktigt, på djupet, om livet, känslor. Såna människor finns i gemenskapen.

Idag ska jag fira midsommar med gamla kompisgänget. Blir nog kul ändå men siktar på att åka hem tidigt.