Jag har blivit full och blivit lämnad för gott

Om du läser runt i trådarna härinne så finns det många som varit i den sits och det går att förändra väldigt mycket kring hur man tänker om alkohol. Det bästa är ju att sluta helt när det går överstyr på det där sättet. Och det är klart att du förtjänar stöttning och kanske låter det värre än vad det är, men drack ni allihop mycket och hade ett barn med? Där tycker jag att ni ska börja tänka på andra. Gjort är gjort och det finns kanske förklaringar till att det blev en sån situation men det ska egentligen inte ens hända. Men nu är det nytt år och nya möjligheter. Jag tycker du låter väldigt insiktsfull till varför du blev arg. Det är en bra början. Så la runt lite här, sluta drick och börja på nytt.

Hej Jennyn
Jag håller med Sisyfos. Börja med att låta första glaset stå. Jag sökte upp AA och länkarna i min kommun. Länkrörelsen passade mig bäst. Idag tar jag en dag i taget. Dagar blir till månader och år. Sidovinsterna är stora när man slutar dricka alkohol.

Hej,
I den här delen av forumet är de flesta nyktra sedan lång tid. Det präglar hur vi ser på många saker men det du beskriver behöver man inte vara nykterist för att reagera på.
Du har ju tillfogat en annan människa skada (för att inte tala om barnet) och kan bli både anmäld och dömd för misshandel. Det är allvarligt.
Detta borde också vara en signal att omedelbart söka hjälp, att sluta dricka och att om möjligt arbeta med att återfå förtroendet främst hos detta barn.
Önskar dig styrka att ta itu med detta!

Hej Jennyn!

Att du tagit klivet in här, skrivit ett inlägg, tydligt om ditt problem, är ett första steg!
Välkommen hit! Jag började skriva här för flera år sedan. Som ett omöjligt fall. Jag trodde så själv. Är en ”normal” kvinna med familj och jobb, ingen såg mitt kaos från utsidan. Men jag betedde mig lite som du, blev full och aggressiv. Eller bara full och otäck. Mitt drickande gav mig, precis som dig, konsekvenser. Och det är bra. De som inte får konsekvenser fortsätter tills det är för sent. Du har din chans nu.
Jag började att kolla runt, vilket stöd som fanns i den stad där jag bor. Jag testade AA, allmänna och kvinnogrupper, jag tog hjälp av kommunens missbruksrådgivning som jag fick fantastisk hjälp av i form av samtal. Jag började träna, meditera, yoga. All form av fysisk aktivitet är läkande och som en medicin. Jag började läsa, kan tipsa om en bra bok: ”Tänka klart” av Annie Grace. Jag skrev av mig här, i forumet ”förändra sitt drickande”.
Jag föll, tusen gånger, men reste mig upp, mot samma mål - nykterhet. Det finns ingen annan väg. Men du behöver komma till den insikten själv, både teoretiskt och själsligt.

Det finns hopp! Jag har varit nykter i 3 år! På vägen till nykterheten insåg jag att mitt destruktiva sätt att dricka var självmedicinering. Idag har jag gått vidare i traumabehandling hos psykolog.

Ursäkta mitt långa svar. Jag är så ivrig att få berätta att det finns hopp och det finns hjälp!
Fortsätt att skriva av dig här! Du har kommit helt rätt! 🌸

Jag hoppas du skriver här inne snart. Jag ska ge dig några råd från en nykter alkoholist.
1. Sök hjälp för ditt drickande. Inse att du har problem och ta hjälp. Erkänn för dig själv att du måste ta hjälp. Inget skammligt i det.
2. Jag är ganska så hård mot mug själv när man spårat ur. Det är säkert du mot dig också. Jag ger dig ändå rådet att inte döma dig så hårt. Ja du har gjort ett dumt misstag och det värsta straffet är att din kille lämnat dig.
3. Du och din väninna verkar ju inte vara så positiva för varandra. Är ni bra kompisa´r?
4. Skippa första glaset.

@Jennyn Jag hoppas också att du skriver igen❤️❤️

Ytterligare ett fall där skammen kopplar ett grepp och så enkelt att underkasta sig den. Gömma sig och låta sig förgöras. Denna jäkla alkohol...
Viktigt att inte underkasta sig för djupt här och behålla självrespekt. Viktigt att inte dyka under av skam utan istället agera för att du ska bevara egen värdighet och må bra.
- bort med all alkohol
- börja fundera över varför dina känslor svarar med just agressioner. Det fanns säkert anledningar till agressioner men du måste hitta snabbare sätt att hantera dessa situationer så du slipper gå till handgemäng. Det finns många andra sätt att återskapa balans i tryckta lägen som man mår bättre av efteråt. Se till att fundera på varför du blir så arg och hitta nya sätt att hantera dessa känslor.
- nu har det hänt. Om du kan så ring till din kille och be om ursäkt för slaget. Du behöver inte be om ursäkt för bakgrunden till slaget. Det kan behövas redas ut istället. Här menar jag att total underkastelse blir fel. Ta din del men inte allt. Alla får jobba med sitt om nu din kille gjorde något som orsakade dig massa känslomässig smärta såtillvida det inte var helt obefogat. Då får han ta på sig den delen och du att du inte kan hantera dessa känslor ännu. Att du behöver hitta nya sätt för att lära känna dig själv, dina känslor och hitta nya sätt så du mår bättre när du blir utmanad.

Alkoholen gör att man bedövar vissa spärrar. Att aggressiva utbrott känns helt ok för stunden... Det lugnar sig massor av sig självt bara man slutar dricka helt. Då kan man istället hantera de riktiga känslorna man bedövat med alkohol och bli fri. Sjukt befriande!

@Jennyn Finns nog inga rätt eller fel här. Ta det i den takt du känner att du mäktar med. I ditt fall är det så oerhört lätt att trycka ner sig själv djupt. Det är lite onödigt för någonstans ska man ju upp igen. Då gäller det att göra denna utvecklingsresa så behaglig som möjligt.

Steg 1 är väl att kvitta sig med alkohol
Steg 2 att lära känna sitt nya jag mer och mer
Steg 3 att kvitta sig med skammen

Efter 3:an är man nog bättre rustad att se lite klarare på allt. Det blir mer balans. För mig tog det ganska lång tid. Nästan 1 år. Efter det har jag enklare kunnat prata om min del i det hela. Idag tycker jag mer det är spännande just för man lär sig så mycket. Med små justeringar kan man ta sig fram så mycket enklare. Även gilla sina små skavanker för de visar ju att man är människa. De som gått igenom det vi gör får en hel massa erfarenheter som få någonsin tillskansar sig. En ynnest för man märker att man blir så mycket bättre rustad att läsa av olika situationer och vara sann mot sig själv och andra. En stor fördel i många sammanhang.

Önskar dig all styrka @Jennyn , att ta dig vidare i detta svåra.

Som @Lora skriver, låt inte skuld och skam hindra dig från att att vara konstruktiv! Ta en paus från alkohol, annars blir det svårt att veta vad som är vad i livet. Fortsätt skriva här, kram 🦋

@Jennyn Mitt tips till dig är Googla - bli av med skamkänslor. Det finns ganska mycket matnyttigt som säkert kan hjälpa dig komma bort från dessa destruktiva känslor.

Enligt min erfarenhet gror skam om man stänger in sig / tystnar och dödas av att berätta om den. Även tvinga sig ut bland andra.

Med skammen stämplar du hela dig själv som dålig / misslyckad. Detta fast det vi tittar på här bara är EN handling som dessutom skedde i ett sammanhang där fler än du deltog. Att du dricker är inget unikt. Det gör massor. Att bli beroende sker utan man vet ordet av när man druckit för mycket för länge. Även det går att förändra.

Ta hand om dig och tvinga dig ut nu. Det är du faktiskt skyldig dig själv. Var snäll mot dig. Du är inte din handling. Alla har rätt att göra om och göra rätt. Det tillhör livet 🤗.

@Jennyn du får bara låta lite dagar gå nu utan andra krav än att inte dricka. Möten så ofta som möjligt. Sen kanske du behöver en behandlingskontskt? Önskar dig så mycket kraft att stå emot! Om någon vecka känns det mycket bättre! Kram!🐳

Bra att du gått på AA-möte. Där får man prata om saker utan att någon dömer. Det är svårt för en "icke-alkoholist" att inte vara dömande. "Det är ju bara att inte ta det där glaset". Om det vore så enkelt. När du har kommit i mer balans tycker jag du ska träffa din kille och förklara läget. Jag kan inte hantera spriten. Jag har sökt hjälp. Vill du vara en del av den hjälpen? Älskar han dig så kommer han ställa upp det kan jag nästan garantera. Jag har provat att döva ångets med alkohol. Det går toppen för stunden men inte i längden. Blir bara mer/fler problem.

@Jennyn bra med möten! Det kanske måste gå lite tid även för honom, för att han skall kunna lita på dig igen. Önskar dig styrka att nu bara hålla i. Kram! 🐳

Lider med dig.. Extra viktigt nu att komma ihåg att du är nykter för din egen skull. För ditt välmående och din lycka. Finns kärleken kvar kanske det finns en möjlighet senare, vem vet. Men nu behöver du hitta din balans. Värme och styrka till dig.

@Jennyn Försök att inte ta åt dig för mycket av den feedbacken.

Lyssnade på en podd igår. Temat var öppna ditt hjärta. Den handlade om att vi från barnsben är öppna men sedan sluter vi oss i olika sammanhang för att skydda oss från faror, ångest och rädslor. Tänkte en del på det. Det är väl det din kille gör nu? Han skyddar sig. Är rädd. Det handlar faktiskt inte om dig utan hans rädsla för att möta dig och sina egna rädslor. Troligtvis finns långt fler skyddsmekanismer än er relation som bidrar till det. En viktig lärdom i dessa processer är att lära sig att inte ta över andras negativa känslor. Man kan absolut stötta personen men bör vara observant att inte ta över dras negativa känslor. Lätt att bli ett lackmuspapper🥶.

Det han gör mot dig nu tycker jag är fegt. Inget annat än fegt. Han kanske måste få vara det ett tag. Tills han kommit lite längre i sin process.

Skulle vilja skicka med styrka till dig. Även återupprepa att han måste ta ansvar för sitt beteende och du ditt. Du tar tag i ditt nu. Ta hand om dig på bästa sätt. Fortsätt med sikte framåt och försök se storheten i att du nu jobbar framåt. Det finns så många där ute som ger upp. Du kämpar. Det är riktigt riktigt beundransvärt. Du ska se att det kommer bära frukt och du kommer leva ett allt friare liv. Det med flaskan är inget annat än ett läskigt fängelse byggt i ett stup ❤.

@Jennyn Jag förstår absolut hur frustrerande det känns. Men det är något du måste försöka släppa. Det finns vissa saker som man inte själv kan påverka och det enda man egentligen kan göra är att acceptera att det är så. Jag menar inte att det är enkelt, men det är befriande när man väl kan göra det.

Man har så många känslor och orostankar och saker som egentligen gör att man mår sämre än man behöver göra. För man har ett olösligt problem som man inte kan påverka men försöker ändå hitta en lösning.

Det bästa du kan göra är att påverka det du kan påverka, vilket är ditt eget agerande. Fokusera på ditt mående och ditt liv framåt. Du fixar det här!

@Jennyn Jag förstår dig. Visst är det svagt. Det finns väl anledningar till konflikten som beror på mer än dig. Fattar ilskan.

Att få en rädd alt ilsken person som låst sig att komma fram till samtalsbordet kräver tålamod. Ilska har jag testat. Fungerar dåligt som strategi för det blir bara mer låsningar. Fundera istället på varför du reagerar så starkt på att han gör så? Vad i dig gör att du inte bara kan se denna situation med blidare ögon och ge honom respit? Vad är det du behöver för att koppla bort? Försök hitta alternativ.

Känslan finns där. Du har rätt att känna som du känner. Däremot finns det nog bättre sätt att hantera denna känsla än att ta kontakt med honom nu och kräva svar. Att hantera era konflikter på samma sätt som gjorts fram tills nu leder nog enbart till större låsningar.

Titta på hans personlighet. Vilka människor verkar han bekväm att diskutera med? Tänker att ni har säkert olika kommunikationsstil. Det tar tid att komma i balans så man enklare kan börja prata.
Kan du hitta alternativ för att själv komma ner i varv? Att uppnå balans? Lägg krut på det. Då blir det lättare att så småningom se en större helhet och förstå varandra. Du kan dock vara 100% säker på att detta handlar om mer än dig. Även han har en stor del i denna låsning.

Hej Jennyn!

Vill bara kika in och ge dig en stor kram. Förstår att det här blev oerhört ledsamt. Men vet du vad vännen, förlåt dig själv ❤
Vi är nog fler här som lyckats ställa till det. Ibland är det svåraste men nästan viktigaste att förlåta sig själv. Han kan komma att öppna sig lite längre fram.

Ta hand om dig 🌹

Förstår verkligen att det känns vedervärdigt @Jennyn. Och det finns nog inget man kan säga som får dig att känna dig bättre just nu. Det enda som kan lindra din pina just nu är nog tiden. Jag undrar om det kan vara en idé för dig attsätta dig och skriva ett brev med papper och penna att posta. Ett brev där du får framföra din ursäkt och känslor kring det. Om du skickar det eller när du skickar det är upp till dig men det kanske kan vara lite behjälpligt att skriva av dig?
Ett brev där du inte ställer frågor utan bara vill mena väl.

Hur länge har ni hållt ihop?

❤

Har du någon du kan prata ut med som kan vara ett känslomässigt stöd?

Jag tror som Tappad igen att du måste släppa honom just nu. Och var vaksam på de där känslorna som kretsar kring att han gör fel mot dig, de leder lätt till att man hamnar i en offerroll och då blir man svagare. Det går inte att kräva att man ska få be om ursäkt. Just nu är han inte redo för det. Så fokusera på att hitta din balans och nykterhet, låt inte fokus glida iväg till att bara handla om mannens agerande. Ilska kan vara en försvarsmekanism för att slippa hantera andra känslor tror jag.

Forskning har visat att samma delar i hjärnan aktiveras vid avvisning som när vi upplever fysisk smärta. Det är en ganska elementär känsla att bli exkluderad. Jäkligt plågsam.

Mitt tips Googla. Du kommer hitta massor. Jag tror dessa känslor blir ännu starkare om man tidigare i livet utsatts. Då sätter varningssystem igång. Ilska här är en vanlig reaktion när man blir avvisad. Skam och massa andra tunga känslor bubblar då under ytan. Men det går att hjälpa sig själv.

Googla du kommer hitta stöd eller sök hjälp. Dina känslor är verkligen inte fel. Du ska bara hitta bättre sätt att hantera dina känslor så du inte slår på din egen självkänsla och placerar dig själv i skamvrån. Den som kommer må sämst av det är du. Du är värd bättre.

Skickar en varm kram idag med ❤

Du har fått så många bra svar här ovanför så jag har inget direkt att tillföra.....annat än ett tips som jag fått en gång i tiden när jag harmades över en person jag inte kunde prata med.

Skriv ner allt du känner som berör dig och den andre på ett papper och var tydlig och ärlig i skrivandet.
Bränn sedan papperet och se symboliken att skulden och skammen går upp i lågor och löses upp i intet.
Kram <3

Hej!

Vill bara kika in och låta dig veta att du inte är ensam.

Stor kram ❤

Hur mår du @Jennyn?

Kram

Men @Jennyn ❤

Uppbrott är inget man skakar av sig bara sådär. Inte alls konstigt att det känns otryggt när din verklighet omkullkastas så. Det kommer nog bli en lite jobbig period. Finns inget tröstande att säga ibland. Det är nog tyvärr vad det är just nu 😔
Du får göra lite som du skriver, försöka hålla dig så stabil det går. Låta ledsamheten ha sin tid. Det finns en tid för allt.

Ha tilltro till att det kommer bli bättre än det känns just nu. Du kommer att må bättre igen. Lite längre fram och när du landat lite mer och kommer från den här akuta ledsamheten blir du nog redo att ta nya bra beslut om hur du vill skapa ditt liv. Det kan leda till nya bra saker även om det inte känns så just nu. Ibland en helt ny start. Ta en dag i taget så länge. Men kom ihåg att du är värdefull och att du kommer att bli glad igen.

Varm kram ❤

Jag vill också skicka dig en varm hälsning @Jennyn! Jag förstår verkligen att du är lessen. Men- this too shall pass. Dina tankar kommer att hitta nya vägar. Då kommer det också att finnas positiva saker som du kan ta med dig. Absolut viktigast är att inte dricka första glaset. Då blir det en läkningsprocess som man idag inte kan veta var den landar, hur ditt liv kommer att bli. Stor kram till dig! Jag har också gjort många dumma saker och önskar innerligt att jag hade slutat dricka tidigare. Men nu är nu, och nu är en ny början. 🐳

Lite imponerande är det ju att du lyckades prata med honom. Du verkar inte vara en person som kastar in handduken i första taget precis. Skriv en låt, sjung den utanför hans hus en vecka i rad ska du se att du är inne igen! Skulle inte förvåna mig om du snor runt detta. Bort med alkoholen bara 🤗

Hej!

Önskar nästan att jag kunde få sätta mig ner och prata med dig. Finlirs-prata 🙂❤
Vet inte hur din kille funkar men tänker i mitt sinne att det där behöver inte vara klart än. Det vet jag förstås inte säkert. Men utifrån erfarenhet vet jag att it aint over till its over. Oavsett hur det landar är nog just tiden är din bästa vän just nu. Både för en eventuell försoning och för att du själv ska komma på fötter igen.

Men nej. Du är inte en dålig person. Inte idag heller. Ibland gör man mindre bra saker som inte hör till de stoltaste ögonblicken när man är packad men låt inte fyllesituationer definiera vem du är. Se det mer som en bra anledning till att inte vilja dricka ❤

Kom ihåg att du är värdefull idag också @Jennyn

Kram

@Jennyn Hela den texten låter oerhört insiktsfull. Väldigt fint att läsa och fort har det gått med.

Genom att öppna kanalerna precis som du gör så blir denna förändringsresa enklare och faktiskt rätt spännande. När man sedan blickar tillbaka så blir man så tacksam. Att det går att sno runt sitt liv och blomma ut. Bara man vågar. Detta med att vara sann mot sig själv och se vad som är mina kontra andras rädslor. Bygga nya friska relationer där man vågar vara sann & öppen. Det blir ett helt annat liv än det med flaskan.

Man borde få två liv. Hur tusan ska man hinna med allt säger jag. Livet är rätt häftigt!

@Jennyn sådär är det, det går upp och ner. Fortsätt på din inslagna väg och snart når du igen förra inläggets insikter! Vad han känner eller inte känner kan bara han veta. Du kommer att hitta både stöd och kärlek igen. Kram! 🐳

@Jennyn Just den där kalla handen ser jag inte som att det är lätt att koppla bort någon. Tvärt om. Annars hade ni väl kunnat prata ut och inte göra en så stor sak av det? Om man går till sina föräldrar och får 100% medhåll missar man nog chansen till utveckling. Att vända spegeln mot någon annan och sedan dra ner draperiet är väl ändå ganska fegt. Vill du verkligen bygga ett liv med en sådan person? Tycker du att du förtjänar sådan behandling? Kommer du må bra i en sådan relation?
🤗

Väldigt tråkigt att höra att din fd kille gör så utan att ens lyssna på dig. Jag har inga direkta råd mer än att inte ta till alkholen. Du kanske har kompisar/vänninor som du kan prata med. Tycker det var väl fegt av honom och lite dålig förståelse.

Hej Jennyn ❤

Det är verkligen tråkigt det som hänt.
Men en sak vill jag ändå att du ska komma ihåg, du är värdefull och du kommer att finna glädjeämnen i livet igen. Sen, när du är redo att ta dig an igen. Livet är förstås inte alls glatt i perioder som de här när du är påverkad av ledsamhet och besvikelse. Blir lite som en transportsträcka av dystert när man är ledsen. Ingen trevlig tid.

Men usch, låt som sagt inte tokigheter på fyllan definiera vem Du är ❤

Kram

@Jennyn Låter lite som att bli inträngd i ett hörn. En sak jag blivit varse om är att den känslan blir så mycket värre om man själv ser ner på sig själv. Slutar man lättar det hela.

Jag brukade alltid säga att människor som trycker ner andra är för att själva må bättre är värsta sorten. Idag tycker jag mest synd om dem. Det går så mycket energi åt hat. Vilket otrevligt liv om man bygger det på hat. Snacka om att sitta i fängelse.

Jag fattar att din känsla är riktigt tuff. Att inte förneka känslor men försöka styra sina tankar är det jag kör när jag låser mig. Fokus på hur man kan hitta den inre balansen från trist läge.

Hej Jennyn,
Jag tror det är riskfyllt att ge plats åt känslorna att andra behandlat dig orättvist. De spelar på samma lag som beroendet. Vi människor har olika gränser för vad som är oacceptabelt och du gick över hans gräns. Det du kan göra är att ge dig själv möjligheten att leva på ett sätt där du inte riskerar att förstöra relationen till den du älskar genom att bli full och göra något du ångrar. Och där du framför allt är snäll mot dig själv och lever på ett sätt som ger dig möjlighet till balans och välmående.

Det är lite intressant detta. I min värld är det så många där ute som har svaret kring "den där alkisen". Man boxar in folk och slänger på locket. En gång alkis alltid alkis. Man möter blickar, frågor som hänger i luften men ingen frågar och emellanåt avståndstagande. Det blir lite tyst runt en. Sedan har vi då AA och detta forum. Där får man prata öppet.

Det jag menar är att det är lite uppförsbacke att ta sig ur ett missbruk. Om man då dessutom trycker ner sig själv i skorna och inte skakar av sig, är det lätt att inte se ljuset för tunneln.

Sedan detta med att man inte ska ha rätt att tycka något och man ska tryckas tillbaka den tiden man missbrukar. Alla har bestämt sig för att man var rätt däng då och bara ska äta upp vad som nu var som hände. Man var full och får skylla sig själv heltenkelt. Helt ok tom att prata över huvudet på sådana.

Jag bara undrar varför? Varför är det riskfyllt att tycka att andra behandlar en fel? Varför ska man gå med på att tryckas tillbaka bara för att man missbrukar? Kliva in på AA som enda instans för att lätta sitt hjärta.

Okunskapen är så stor därute gällande vad detta handlar om. Det är så stor tystnadskultur även om typ 25% i Vasastan i Stockholm har problem. Kom igen. Kan vi sluta trycka till och börja släppa in folk i värmen istället?

Känns många gånger som man tillskriver en person med missbruksproblem alltför mycket. Jag skulle definitivt lyssnat på en missbrukare som känner sig tilltyckt. Det finns alltid två sidor av myntet och även om man missbrukar behöver inte det betyda att man inte är utsatt för diverse oegentligheter. Att man inte har rätt.

@Kennie vad menar du med att orättviskänslor spelar i samma lag som missbruk? Jag missar något här tror jag. Menar inte det argt. Utan undrar verkligen vad det är för koppling du gör?

@Lora Ja, inte helt tydligt vad jag menar, jag förstår det. Men jag tänker att många som dricker har ett beteende på fyllan där de blir arga och besvikna på andra, negativa känslor förstärks. En del skriver ilskna kommentarer på sociala medier, andra grälar eller börjar handgripligen slåss med personer de har en relation till. Jag tror att de där känslorna och alkoholen samverkar och förstärker varandra. Därför menar jag att det kan vara riskabelt att ägna för mycket tid åt dem, då de liksom hänger ihop med drickandet och kan leda till att man får för sig att det är lika bra att man dricker när ingen ändå förstår en och respekterar en. Sen håller jag med om att det är sorgligt att inte få en andra chans som nykter, och naturligtvis kan man ha rätt även om man varit berusad i en konflikt. Men jag tror att vägen ur ett missbrukbeteende är att fokusera på det man kan kontrollera. Nämligen sig själv och sina framtida val. Antar att det är ungefär vad 12-stegsmodellen och sinnesrobönen handlar om; att få kraft att förändra det jag kan, acceptera det jag inte kan förändra och förstånd att inse skillnaden..

@Kennie Tack för att du tog dig tid och svarade. Jag ser det nog lite annorlunda. För mig är ilska bara ett uttryckssätt. De kommer av en underliggande orsak som man reagerar på. Den talar om för en hör nu här. Nu är det något som inte stämmer. Tänk om! Dett är inte hälsosamt.

Själv är jag uppfostrad med att känslor ska slätas över. Framåt gäller. Inte älta utan bit ihop och påt igen. Så här jag kört på. Sedan fanns ju vin om man behöver slappna av för att sedan traska vidare. Det ledde till noll analys och förståelse för mig själv. Svårt med när man plötsligt inte har bedövning att ta till. Då är man plötsligt naken. Snabbt behövde jag hitta sätt att reda ut mina känslor så att jag istället kan vara kvar i nuet utan att fly.

Jag var arg på samma saker som nykter som onykter. Enda skillnaden var att nu kunde jag reda ut tankarna på ett sundare sätt. Energi som går åt numera till obehag är väl reducerad med 90%. Väldig skillnad i livskvalitet snarare än att ta 1.5 flaska för att kyla av sig eller släppa spärrar för att sedan vakna bakis.

Håller med om att ilska kan få ett ännu mer osunt uttryck på fyllan men det betyder inte att jag inte hade rätt att vara arg när jag blev det. Bara det att jag hittade ju ingen långsiktig lösning då. Det tycker jag mig ha gjort nu för jag har lärt mig vad som triggar min ilska och har hittat bättre sätt att uttrycka mig. Hantera ilskan på ett sätt som gör att jag får kvar massor av mer energi i livet som helhet. Även lättare för andra att va med mig nu när jag kan beskriva varför jag blir arg och innan det går för långt. Numera får jag även hjälp av de mina att hitta bättre sätt att göra saker på när jag blir frustrerad. Jag tar dessa känslor / signaler på allvar och hanterar den. Förr sprang jag rakt in i väggen gång på gång istället.

Härligt att höra, grattis i efterskott!

Godmorgon och stort grattis i efterskott @Jennyn 🥰

Blir glad att höra att du fick en fin födelsedag med goda vänner omkring. Det är sådant du ska ha omkring dig. Bekantskaper som på ett eller annat sätt skapar för mycket negativ energi gör du klokt i att lämna bakom sig för att möjliggöra att må så bra du kan frammåt. Men det är inte alls märkligt att du gått eller går in i dina tankar över situationen och är uppgiven. Herregud, konstigt vore det annars. Du vaknade upp den där morgonen, hade en bra dag och dagen efter var allt abrupt förändrat och din bild av verkligheten omkullkastad.
Jag tänker att det din reaktion och dina tankar kring det tyder på sundhet. Det tar tid att komma runt, landa, komma till acceptans och sen upp på fötter igen. Och steget till acceptans kan faktiskt vara ganska långt. Tycker det är bra att du ger dig själv tid. Sorgabeten följer trots allt vissa steg som är svåra att påskynda och allt man kan göra är att ge det tid. Tid och att däremellan försöka hitta små glädjeämnen påvägen fram tills du är redo att börja leva på riktigt igen. En dag i taget. Tids nog kommer du märka att tankarna förändras till nya tankar och att ledsamheten inte dominerar dina dagar mer. Andra trevligare tankar får plats att träda fram. Små steg fram når du en ny inre trygghet och blir redo att öppna dig och bli mottaglig för nya glädjeämnen igen. Redo att skapa ditt liv igen @Jennyn ❤

I allt det här gör du ju även en nykerhetsprocess som jag uppfattar går bra för dig. Det är ett stort arbete du inte ska underskatta. Det är styrka @Jennyn! Och du ska vara stolt över dig själv. Låt ingen säga annorlunda. Res dig ovan andra människors dumheter. Deras tankar är deras problem. Du är bättre än så!

Vill kika in och önskar dig en skön helg.

Stor kram 🤗

@Jennyn Känner igen mig i den beskrivningen. För mig innebar det massa rannsakande och jag skopade i mig information på nätet om människotyper, känslor och hur man kan hantera desamma etc. Så tacksam för det idag. Nu är man så mycket bättre rustad. Idag har jag bättre balans och läser av andra bättre.

Personlig utveckling tar tid. Typ hela livet skulle jag gissa. Man lär sig mer hela tiden men att gå igenom det du gör nu kommer leda till massa bra insikter som man verkligen har glädje av i livet. Att göra det nykter gör allt svårare initialt men så mycket enklare på sikt. Detta med att vända spegeln mot sig själv är ju smärtsamt när man är ovan. Väldigt många vågar typ aldrig göra det... Gör man inte det lär man ju fortsätta springa rakt in i väggen om och om igen. Med en dåres envishet hävda sin rätt. Sorgligt och tar ju massa energi. Det är ju det som är det fina med nykterhet. Plötsligt blir det enklare att se sammanhang och man blir mer mån om sitt känsloliv.

Den där killen du hade verkar inte vara så bra på att vända spegeln. Att stänga av är ju inte så moget precis. Han är nog innerst inne rädd och skyddar sig själv tänker jag.

Hoppas du kan vara lite snällare mot dig själv. Det känns som du dömmer dig själv väldigt hårt. Tycker du ska vara stolt över dig själv som står emot trotts hur du känner.

Det finns vänner även för dig. Tror de flesta har det lite kämpigt någon gång i livet. Ge inte upp. Se till att söka vänner som du mår bra av. De finns därute. Helt klart.

Hej @Jennyn!

Vad gäller killen är det högst osannolikt att han inte bryr sig om dig. Men jag tror däremot att han går igenom en egen process av ledsamhet och han kanske behöver skärma bort dig på det här lite hårda sättet en tid för att på nåt sätt hantera sina egna känslor och landa i sina tankar. Det är inte alls omöjligt att att det kommer en dag då ni kan prata ut med varandra om allt det här när han landar lite bättre. Att han inte kunnat stötta dig i alkoholvesvären tänker jag är okunskap. Många ser vad som sker men ställer sig passiva vid sidan av i ett medberoende och vet inte alls vad de ska göra. Det är inte detsamma som att du aldrig var älskad @Jennyn.
Det var kanske han som kände sig tappad och otillräcklig när det kom till det där.

Det känns som det är så mycket jag skulle vilja prata med dig om. Tänk vad bra det hade varit om vi hade kunnat boka in tider för samtal! Det är så många känslor du går igenom på en gång och jag förstår att det känns omvälvande och ångestfyllt. Tror du att du skulle vara öppen för att ta emot hjälp med att sortera i allt det här professionellt?
Jag tänker att den här ångesten man kan känna över vad man gjort, den är tuff att möta om man inte har goda strategier för det. Och samtidigt är du ju ledsen också. Det blir både en sorg, en ångest och dessutom försöker du hitta nya vägar i livet på en och samma gång. Livet kommer nog kännas både förvirrande och tomt för dig en tid men det kommer att kännas bättre än såhär. Ta en dag i taget och försök att inte tänka alldeles för mycket på huset och på hur tokigt det blivit. Det är väl där jag gärna skulle se att du fick lite hjälp faktiskt. Det är inte fel att gå igenom sina tankar men man kan behöva begränsa hur mycket tid man ger de här ångestfyllda tankarna så det inte äter upp dig helt. Att jobba på att skifta fokus, ångesthantera och lyckas byta tankar däremellan. Men samtidigt är du ju som sagt i en sorg och det blir en process i sig att ta sig igenom innan det känns bättre. Men just de här ångestfyllda tankarna om att hur kunde jag göra si och såhär??
Om jag inte gjort si, hade inte det här hänt...
Vad gäller de situationerna finns dessvärre inte mycket man kan göra i efterhand. Du kan inte förändra något bakåt, du kan bara förändra ditt liv framåt och försöka komma till ro med ångesten över vad som hänt. Och det finns som sagt en möjlighet att han blir öppen för att prata igenom det här lite längre fram.

Du behöver egentligen ingen upprättelse @Jennyn, du behöver förlåta dig själv. Hur tokigt det än blivit bakåt med tokiga situationer kunde du inte gjort annorlunda just där och då. Och också förstå att berusning bidragit till detta hos dig. Hade du druckit mindre kanske det aldrig hänt men med ett beroendebesvär är det inte lätt att kontrollera mängderna heller. Du tänker förstås att du visst kunde gjort annorlunda och javisst, om om fanns och man kunde vrida tillbaka tiden absolut. Men nej, just där och då, i det tillståndet var det inte lätt att göra annorlunda. Just där och då gick något snett och det går inte riktigt att förändra.

Jag måste ha en hel bok av situationer och tokiga beslut jag fattat i påverkat stadie och jag förstår mig inte på det alls. Personlighetsförändrad av mängder av narkotikaklassade tabletter och ibland i kombination med alkohol. Kan för mitt liv inte förstå att det var jag men kan heller inte förändra det. Allt jag kan göra är att förhålla mig till det så inte ångesten äter upp mig. Be om ursäkt för det som behövs och att inte använda substanser på det sättet igen. Jag har valt att förlåta mig själv och förstå hur illa substanserna inverkar på medvetandet, rationalitet och impulskontroller. Personen som gjorde allt det där var väl i sin fysiska form jag, men nej, jag skulle aldrig fattat samma beslut med ett klart sinne.

Du måste hitta ett sätt att förlåta dig själv. Jag förlåter dig, alla vi här förlåter dig.
Förlåt dig själv @Jennyn ❤

Ett stort varmt hjärta till dig idag på alla hjärtans dag.
Kram