Hej,

Jag har kommit till någorlunda mental balans efter mitt mest påtagliga missbruk, men är medveten om att måttfullhet är en utopi. Den enda vägen är den nyktra.

Jag känner en glädje i den insikten och hur jag mår fysiskt av nykterhet. Jag körde antabus en period, men ansåg att det inte hjälpte fullt ut. Det vi alkoholister behöver är en djupare insikt i vad det är vi förändrar. I mitt fall studier av hur minnet fungerar och hur det kan läka efter sjukdomen. Jag har "grumlat bort" två år av mitt liv. Två väldigt vackra och händelserika år.
Det har givit mig en svår ångest, men har pratat med min fru om det och det gjorde bördan enklare att bära. Man behöver perspektiv. Hon minns förstås inte heller varje sekund av de senaste två åren, men betydligt mer än jag.
När jag läst mig till nya kunskaper kändes minnessituationen klart mindre slutgiltig. Lättnad.

Det jag har mest ångest över är att ha stulit alkohol från en granne som förvarar en del av sitt "lager" i ett gemensamt uthus. Några öl. Lite vin från öppna dunkar. Aldrig som första enhet. Alltid som påfyllnad efter att det jag smusslat med hemma tagit slut.

Och där startar mitt dilemma.
Dels i den enorma skammen över själva stölden, men där intalar jag mig att den första som behöver förlåta en sjuk mans handlingar är den sjuke själv. Det har jag gjort.
Den huvudsakliga delen är ursäkten. Jag vet inte ifall grannen märkt detta, men så länge jag inte vet utgår jag undermedvetet från att han hatar mig för det jag gjort. Kanske projicerar jag mina egna känslor på honom.
Har han inte märkt något finns ju risken att han blir vansinnig när jag erkänner och ber om ursäkt. Kanske är det värt det. Ilska över ärlighet borde ju ha bättre förutsättningar att läka än ilska över motsatsen. Kanske skulle han också visa förståelse?

Så, till frågan; vad gör jag?

För att minska ditt egna stresspåslag och känna att du gjort något bra för den egen skull :
Erkänn vad du gjort för grannen !
Då slipper iaf du att gå och älta det du gjort och vad/hur grannen reagerar är hans problem !
Lycka till !!

@Hemo Vad fint att vill göra rätt för dig och ta ditt ansvar. Det jag upplever som bland det bästa med att vara nykter är att vara sann och ärlig. Genom att vara det kan jag se mig själv i spegeln och stå upp för den jag är. Om du var min granne och skulle berätta att du stulit öl och vin från mig, skulle jag uppleva dig som väldigt modig och ansvarsfull. Skulle du dessutom ersätta det du stulit visar det på att du vill gottgöra skadan. Att berätta för grannen är det bästa du kan göra, då kan du verkligen förlåta dig fullt ut.

Ha det gott!💕

@Hemo Om jag var dig skulle jag handla det du tror att du tagit och lämna det ihop med din ursäkt.
Och berätta att du haft alkoholproblem som du tagit tag i. Men att du inte bara vill lägga tillbaka det utan en ursäkt.
Jag tror hur som helst att han förlåter dig om du kompenserar honom och ber om ursäkt.
Och gör du inte det kommer du ju aldrig ha en go känsla när du träffar honom..

@Hemo Jag förstår dig fullkomligt då jag för dryga 6 år sedan stal sprit ur min hyresvärds barskåp i källaren(hyrde ett hus av min kompis pappa) och gick ner i barskåpet varje kväll och stal alkohol. Detta berättade för för dem när jag flyttade ut och kompisens mamma kramade om mig hårt även fast jag hade bettet mig rejält illa åt som exempelvis att inte städa ur min skit när de skulle sälja huset. Ja många problem har jag orsakat men det var ändå skönt att berätta och stå för vad man har gjort. För mig kunde jag inte hålla det, skammen och ångesten tog över och jag mådde skit rent ut sagt på grund av det. Nu 6 år senare tar jag tag i mitt drickande, och är inne på 15:e dagen nu tror jag..........