Hej ! Jag jobbar inom musikbranschen ( Here we go again ;) Skulle förr i tiden aldrig haft en tanke på att dricka på vardagar, men nuförtiden så är det mer regel än undantag oavsett vart man hamnar. Jag har alltid haft en väldig diciplin när det gäller arbete, och är nästan sjukligt ordningsam hemma och i allt jag gör.
Drack nästan aldrig på konserter, ev några öl efter med grabbarna. Sen på söndag när vi kom hem så brukade vi träffas för musikeröl på söndagen. Men sen var det helt plötsligt ledigt fredag - lördag. Då blev det en tredagars helt plötsligt. Kan känna att det var precis där jag började gå över gränsen. Man var liksom inte nöjd på söndagen, ville ha en kväll till !

Det var ngn gång för ett år sedan som det slog till på allvar. Min fru är bortrest mkt, och jag hade varit ute på stan. Måndag. Mådde skit, visste knappt vart jag skulle ta vägen. Funderade mkt, och tog det korkade beslutet att handla mer. Fick nästan en kick av att bara sitta själv och lyssna på musik och dricka. Jag var ju trots allt Rock N Roll. Som alla stora konstnärer. Det finns ju dom som är mkt värre.
Titta bara på Keith Richards ;) Mådde ännu sämre tisdag, men nu fanns det ju ett botemedel - mer öl !
Detta pågick tills onsdagen då allt rämnade. Fick berätta allt för mina nära och kära, och det var nog det jag ville innerst inne. Vi har alltid pratat om allt.

Efter detta så började jag skriva kontrakt med mig själv, lovade att dricka si och så många, mellan den och den tiden, dom dagarna, osv.
Fungerade ett par månader, men det började töjas och bändas, och efter ett tillfälle som var extra utsatt kunde jag inte sluta en gång till.

Detta har upprepats 4 ggr under ett år.
Det sjuka är att jag kan verkligen gå på fester utan att dricka. Inga problem. Jag kan titta på en flaska utan att vilja ha den. Gå på middag, och känna att det är skönt att kunna susa hem i bilen på natten för att vakna till fåglarnas kvitter med ett leende på läpparna. Jag har ju sådan drivkraft i resten av livet. Tränar 3 ggr i veckan ( i mitt livs form ) bra ekonomi, ser bra ut tror jag ;)
Mitt psyke har länge varit ett problem, med ångest osv. När jag kommer in i det där självdestruktiva drickandet är det som medicin. Jag tar den smällen imorgon har jag resonerat. Sen är det som att det gått 1 timme, så vaknar man med samma ångest igen, NÄSTA DAG. Vad ska hända imorgon ?? Ngn gång måste man ju sluta. Eller ?

Midsommarafton var lugn, med lekar och skratt med familj och vänner, som alla känner till att jag haft lite problem. Jag drack 4 öl. Dom drack 4 snaps, 4 öl och ?? glas vin. Nykter resten av helgen.
Jag kan ju !! Varför går det åt helvete vissa gånger ? När jag är själv så släpper liksom spärrarna. Det är ju ändå bara mig det drabbar. ELLER ?

Har varit nykter i månadsperioder 2 ggr sedan dess. Men sen så känns det så himla rätt att handla några öl igen. Sen lite till, sen lite ...

Det har blivit mkt bättre, och jag har verkligen karaktär i de flesta lägena. Är aldrig dyngrak på fester eller gör bort mig. Snarare den mest skärpta. Men så hände det igen för en vecka sedan. Det är som att jag driver mig själv till att sluta dricka. Lyssnade på en sommarpratare & alla andra som sagt att det är de bästa som de gjort. Känns så jäkla skrämmande bara. Ni vet !

Har bestämt mig för att prova att leva utan alkohol resten av sommaren. Känns SÅ läskigt. Eller sorgligt är nog det rätta ordet. Det är som att jag sörjer på ngt sätt. Nu har jag inte druckit en droppe på 7 dagar. Jag vill känna att jag verkligen har det ur systemet den här gången. Då kanske jag känner att det inte är värt att prova igen. Kanske inte ens är sugen, vem vet ?

Nu tänker en del säga - Det går inte, sök hjälp direkt, du kan aldrig mer dricka en droppe osv. Jag emottar alla synpunkter med öppna armar. Finns så mkt att skriva, men nu ska jag ut i trädgården.
Solen skiner både ute och i själen faktiskt. Tänk vad många som är bakis nu. Not me :)

Tack för ordet & hoppas ni orkar skriva lite.
Over & Out

mr_pianoman

Som du kanske förstår av mitt namn så är jag i samma branch. Alkoholen blev ett sätt för mig att bota stress, prestationsångest och att få sova om nätterna. Ja, du vet säkert.
Idiotiskt såhär i efterhand men när jag var mitt upp i det så kändes det som enda utvägen.

Den korta versionen är att jag började söka hjälp för depression och ångest. Läkare försökte med alla möjliga mediciner, men inget hjälpte. Jag sjönk djupare och djupare i mitt missbruk. Det slutade med att jag bad om hjälp och fick komma till ett behandlingshem.
Här någonstans insåg jag att för att komma till rätta med mina "andra" bekymmer så är första steget att sluta med alkoholen. Efter några vacklande månader så började nykterheten sjunka in och nu har jag ca 20 månaders nykterhet.
Och när jag hade varit nykter ett tag och började landa i det, ja då hade även min depression och min ångest bleknat. Alltså förvärrade jag bara symptomen med alkoholen.

Nu har den berömda sinnesron lagt sig i mitt hjärta. Jag vet att jag duger och jag behöver inte längre tampas med dåligt samvete.
Jag vet att jag inte kan hålla mitt drickande till några glas, så skulle jag börja dricka så skulle jag vara tillbaka på missbruksnivå igen. Så då är det enklare att låta bli helt. Alkoholen är inget livsviktigt trots allt. Även om jag trodde det för två år sedan.

Häng kvar här. Skriv och läs. Det hjälper.

dramatikern

Tack för ditt stöd. Ikväll blir det grillning. Med virgin cirrongrogg.
Dvs citronfanta utan sprit.. En annan sak jag glömde berätta är att
min kära fru sagt att hon också ska vara vit när vi är tillsammans.
Inte för att jag vill eller tror att jag behöver detta, utan för att hon också
druckit för mkt. Imorgon kommer. Var så säker ;) Pianoman: Skulle inte
Förvåna mig om vi känner varandra. Sköt om dig min vän !

dramatikern

Känns bara så jobbigt att tänka på sommaren. Grilla - öl. Semester - öl.
Snack på lunchen - vart och med vem man ska supa. Greklands taverna
Kall öl. Men det går väl utan antar jag. Har nästan aldrig provat. Brukar
tänka på folk som aldrig haft alkohol i sitt liv. Kan vara av religion eller fritt val
eller för att man kanske helt sonika inte gillar smaken. Det är ingen big deal för dom.
Det där är ju ngt som man skapat på vägen. Eller hur ?

Jörgen69

Hej igenkännandet är stort hur lika vi alkolister är varandra i tankar& handling. Alla mina måbratillfällen var alkoholtema semester,helg,godmat,umgänge med andra. Började att medicinera med alkohol mot stress och allt som egentligen var jobbigt att hantera känslomässigt.
Detta intag utvecklades med åren till ett destruktivt drickande som gick ut på att få tyst & lugnt i huvudet.
Med detta missbruk av nervgiftet alkohol utvecklades en kraftig depression. Fick även jag utskrivet en del antidepp medicin, som var helt verkningslös eftersom jag krökade samtidigt.

Min familj fick tillslut övertalat mig att ta hjälp via en behandling och med det nyktra livet försvann mina psykiska spöken glädjen kom tillbaks i den vanliga vardagen. Har varit nykter i snart två år nu, med undantag för ett par återfall. Har verkligen ändrat mitt liv till det bättre, relationer stärkta, enormt bra sömn, minskat i vikt, bättre fysik, aptit på livet i största allmänhet.
Det märkliga i samband med återfallen är att all alkohol smakar skit detta som var det godaste jag visste under många år.
Skönt att slippa all hantering inköp, planering omsorgen runt allt detta var ju ett heltidsjobb när krökandet var som värst.

Att jag utsatte mig själv och sin familj för detta elände förklarar hur starkt ett alkoholberoende är. Läste någonstans att hälften a

dramatikern

Tiden går och jag märker hur chocken börjar lägga sig. Jag ser
folk som grillar & dricker öl. Jag går på middagar där dom andra
dricker öl o jag dricker vatten el läsk. Är inget sugen på att dricka
men det känns bara som ett sånt jäkla nederlag att bestämma mig
för att aldrig mer dricka. Försöker att inte tänka för långt fram, men
det är svårt. Märker hur jag börjar planera att 2 månader borde räcka
osv. Jag är inne på att försöka igen, samtidigt som jag vill prova att
känna att det inte är en del av livet längre. På riktigt !
Hur länge ska krävas. Kommer det fungera.. Det är nästan som att
man bestämt sig själv för att det kommer gå åt helvete. Jag vet att jag
inte kommer dricka hux flux, utan i så fall i samråd med min sambo.
Jag har faktiskt inga problem att säga nej, men kommer ändå inte utsätta
Mig för onödiga risker.
Jag vill så gärna bevisa att jag grejar det. Tänk er segern.
Så jäkla ensamt att sitta själv på balkongen idag. Men vissa har det
värre. Tänker på alla er idag. Sammanfattningsvis klassikern. Vet att
jag grejar att vara nykter längre perioder, men har en förhoppning
om att hitta ett system som funkar. Sköt om er vänner !

mr_pianoman

Jag tror att så länge du är nykter när du vänder och vrider på dina funderingar så kommer du komma fram till en lösning som funkar för dig. Förr eller senare.
Jag har också väldigt svårt att få in att jag inte ska dricka någon alkohol mer i livet. Inte få känna den där lätta berusningen. Men samtidigt har jag kommit fram till att jag inte behöver ha så lång framförhållning. Idag är jag nykter ochpga det så mår jag väldigt bra. Därför räknar jag med att vara det även i morgon. Varför skulle jag ändra på att jag mår bra liksom? Det funkar för mig. Därmed inte sagt att det funkar för andra.
Jag vet också att jag aldrig kommer stanna vid den milda berusningen. Jag kommer tappa greppet.

Devisen "ta det lugnt" tycker jag är väldigt bra. Det är inte bråttom. Alla svar och lösningar måste inte komma på stört, även om vi beroendepersoner gärna vill att allt ska hända på en gång, helst nyss.
"En sak i taget" och "det viktigaste först" är deviser som ofta hör ihop. Och den enda som vet vad som är viktigast just nu är du själv.

Kämpa på och ta dina tankar på allvar. Det finns ju en anledning att du letat dig hit.

Styrkekramar från mig.

dramatikern

Blir jävligt rörd av att du tar dig tid och sitter och skriver detta. Idag
kände jag en sån lycka av att bara leva som jag inte gjort på länge.
Men jag vet samtidigt att med välmåendet kommer vårdslösheten.
Nu gäller det att minnas hur det har varit när man söp ner sig. Och
Inte tro att allt är frid och fröjd .. Jag är så jäkla rastlös bara. Är du det
Med ? Måste hela tiden ha sysselsättning. Blir många filmer nu :) Kan
Har liksom svårt att bara vara. Känns som en del av problemet på ngt sätt.
Efter sommaren skall jag börja med Kbt som jag sökt til länge. Hoppas
på att reda ut ett och annat där. Kontrollbehov som jag har. Förutom dom
Gånger jag spårat med drickandet. Då kan det se ut som fan hemma.
Alla grejer som jag sykar på vanligtvis släpper jag totalt. Disk, städning
måsten... Och då känns det så jävla skönt. Sen blir det panik över detta
efteråt. Skumt. Detta är bara de få gånger jag har spårat ur iofs. Har aldrig
gjort ngt dumt el så förutom att jag själv mått så infernaliskt dåligt efteråt
Så att det påverkar folk. Jag är väldigt glad att jag började skriva här !
Nu är det natti. Tack än en gång Piano. Hoppas jag i framtiden kan hjälpa
ngn som du hjälper mig. Gonatt!!!

mr_pianoman

Jag var också rastlös i början. Men det känner jag inget av nu.
Att hitta meningsfulla sysselsättningar är en grundsten för att hålla sig nykter. Äta regelbundet och ordentligt är en annan såndär sak som är viktigt för mig. Får jag bara i mig mat så klarar jag av att inte vilja ha något procenthaltigt att dricka.

Det var någon som sa här (eller om det var någon annanstans) att "spela filmen till slut"
Alltså, får man för sig att ett par glas inte är någon fara så ska man fundera på hur det kommer att sluta. Se filmen till slutet.

Jag vet att jag kommer spåra ur om jag tar ett par glas. Kanske inte första gången jag dricker. Kanske inte andra eller tionde heller. Men undersökningar och forskningar kring alkoholberoende säger att om vi börjar dricka igen så är vi snart uppe på nivån där vi var då vi slutade.
Jag skulle nog kunna supa ihjäl mig om jag började igen. För nu har kroppen varit utan alkohol så länge men mitt missbruks-sinne kommer nog alltid att tro att jag kan klara av dom mängderna som jag gjorde då.
Det är inte värt att riskera för mig.

KBT är nog jättebra tror jag. Kanske inte för alla men jag vet några som har fått mycket hjälp och stöd genom den metoden.

Ta hand om dig!

dramatikern

Jag förstår verkligen. Kanske är så att jag inte bränt mig tillräckligt än..
Verkar så konstigt bara. Är det ingen som lyckats styra upp sitt drickande till
en vettig nivå ? Måste väl ändå vara sammankopplat till vem man är / gener / tidigare
beteende med dricka osv ? Vet att det verkar som att jag försöker hitta kryphål för att
slippa leva nykter. Kanske är det så.
Har läst runt en del, och det verkar nästan som att folk tänker - jag kommer ändå torska för
eller senare, så det är lika bra att spåra direkt. Eller inte dricka en droppe.
Missförstå mig rätt - jag har också de tankarna. Har en vinare som står och lurar, men jag känner
handen på hjärtat inget sug. Det enda som oroar mig är att bli lämnad eller utstött pga fortsatt
oro och tvivel fr nära och kära.

Det har ju förfan gått folk på månen. Nog måste det gå att dra ner om man inte känner sig fysiskt
beroende ? Men igen - det har ju inte gått tidigare. Har försökt ett par gånger. Gått bra ett
tag tills man blivit kaxig och trott att allt var frid och fröjd. Hur ska man förmå sig att minnas
när det är skarpt läge. Lösningen för dig piano ( RESPEKT ! ) är att inte börja och därmed riskera att spåra ur. Vet inte om jag är beredd att ta det steget nu. Kommer som sagt inte bara börja oplanerat
utan i så fall med en bättre plan om den finns. På måndag ska det åkas på semester i ett par dagar.
Både jag och frun ska köra alkofritt. Kanske ska prata mer då.
Jag har ändå kommit långt på vägen bortsett från 4 ovanämnda snedsteg. Hållit mig till enheter, dagar
osv. Vad var det som hände de gånger det knasade. Jag sket i allt. Fuck it, tar det imorgon.
Jag vet att jag kan stå emot. Varför gjorde jag inte det då ?

Vad var det som gick snett tidigare. Jag slutade kämpa tror jag.
Såg tråden med Personliga Perssons experiment, med delade känslor.
Jag får ingen ångest så länge jag håller mig i skinnet. Känslan nu är att det känns märkligt att
bara kapitulera och godta att man aldrig kan ändra intagsnivån. Säkert rätt typiskt efter 10 dar vit.
Alla är vi olika men dock så lika. DÄr kanske vi har det.. ?

Jag tänker mig ett experiment liknande Perssons. Med kontinuerliga rapporter här på forumet.
Tror det skulle motivera mig. Nu är det säkert många som tycker jag är nonchalant, en färsking.
Men jag skulle vilja prova. Tänk om det går ? Att motbevisa ..

Rörigt, men skönt att skriva. Det här forumet är guld !!
Hälsar Drama KING ;)

mr_pianoman

Jag hängde med hela vägen tror jag.

Vad allt handlar om är väl att själv styra alkoholen. Att inte låta alkoholen styra oss och våra liv. För att det ska fungera i mitt liv har jag sagt adjö till procenthalten. Men alla är vi olika och det gäller att hitta en linje som funkar för just för var och en.

Det är intressant att läsa dina funderingar. Det ger mig mycket också. :)

dramatikern

Hej igen. Fortsättning följer snart då.
Skönt att du inte tycker jag verkar helt ologisk.
Hörs snart !

dramatikern

Hej igen ! Igår inleddes detta test, där jag försöker förändra mitt drickande till en kontrollerad nivå. Planen är att aldrig dricka flera dagar i rad, då jag märkt att detta triggat mig förut.
Även att försöka hålla mig till vissa enheter osv.
Rapport gårdagen - 6 öl och grillning. Glada miner. Idag grillning med mineralvatten.
Frid och fröjd här alltså. Jag planerar att jag skall skriva i denna blogg de gånger jag bestämt mig för att dricka, samt hur det gick osv. Vet att iaf ngra fina människor tar sig tid att läsa, och detta
sporrar mig som fan. Fortsättning följer !
HA EN FIN SOMMAR ALLIHOP !

dramatikern

Hej igen. Vet inte om ngn brydde sig, eller rent av blev irriterad
av detta inlägg .. ? Glömde skriva att jag planerar att avstå i veckorna.
I Helgen är det semester resa med 3 kvällars
drickande för folk. Jag och fru tänker välja 1 kväll och dricka lite.
Resterande dagar alkoholfritt. Rapport kommer. Hoppet finns !
Kul om ngn kommenterar. Bu eller bä. Allt välkommet. Ha det bäst!

Lelas

Hej dramatikern!

Jag tänker så här: kanske kommer du lyckas dricka kontrollerat, kanske inte. Om det nu är ett mål att klara det, och du lyckas, så skall du vara stolt över det. Men för många andra är det inte det som är målet, utan att inte dricka alls. Många har dessutom testat vägen som du testar nu, och misslyckats.

Därför tror jag att du inte direkt får någon respons när du beskriver att du lyckas kontrollera ditt drickande (just nu). Jag tror att det lämnar ganska många med ett "Jaha". Det finns inte så mycket annat att säga, liksom.

Men, som sagt, om det är ditt mål och du lyckas med det så skall du vara stolt. Det skall man alltid vara när man når sina mål. :-)

Fortsätt skriva och läsa, jag menar inte att det är ointressant att följa dig på din resa. Ok?
/H, tillfrisknande medberoende och lyckligt gift med mr_pianoman :-)

dramatikern

Hej. Jo det är min önskan att kunna dricka normalt. Men jag respekterar
alla som väljer bort till 100 %. Jag har inte vågat ta det steget än och
hoppas slippa. Inte för att jag tror att det är ngn förlust i långa loppet
men det verkar så kämpigt på vägen. Bugar mig inför er som grejar det.
Nu gäller det bara att vara jävligt försiktig och inte glömma bort hur
det kan bli. Ikväll dricker alla öl förutom jag. Imorgon bli det ev några
enheter. Hoppas ingen blir inspirerad av detta som bestämt sig för att
sluta. Det är verkligen inte min avsikt. Mer för att sporra mig själv.
Solen skiner, det är sommar (typ) och man lever bara en gång. Så
sköt om er därute och glöm aldrig hur det varit. Jag hejar på alla kämpare
här på forumet !!!!

dramatikern

Blev några cola & en ruschian dom rotade fram. Var några som gjorde
sig lustiga över detta, men det bryr jag mig inte det minsta om. Jag
känner mig faktiskt trygg i den rollen. Och om ngn verkligen vill veta
Som verkar vettig säger jag - jag dricker inte flera dar i rad för jag får
sdn ångest. Brukar täppa till dom ;) Kom på att jag haft en del träning
i ärlighet från mina depressioner när folk undrade "hur det var"
Men som sagt - nu gäller det att hålla i detta om det ska funka.
Allt talar emot mig, men jag drog iofs i bromsen relativt tidigt
så jag håller tummarna hoppfullt. Ni tänker ni - "kommer aldrig
Gå" säkert. Förstår & vet att det brukar vara så.
Fortsättning följer. Som min mamma brukade säga:
Sov gott, vakna TORRT ;)

dramatikern

Lite seg idag, men det är en vanlig bakfylla om man kan benämna den
så. Ingen ångest osv. Skönt. Ikväll skall det lagas middag och drickas
vin. Jag själv har köpt 3 champis :) Ha det gott och lycka till på
vägen mot era nya liv ! Kram fr Mr drama..

PersonligaPersson

Jag tror att det absolut kan fungera för vissa. Men det är än mer balansgång än för den som bara behöver hålla reda på att INTE dricka. Då har man liksom bara en gräns att förhålla sig till. Den nyblivne måttlighetaren behöver bra mycket bättre balanssinne. För mig slog ångesten till med full kraft vid första återfallet. Du verkar ha sluppit, skönt!

dramatikern

Hej igen. Sitter på verandan efter en trevlig helg med måttfullt
drickande. En bonus var att det blev många diskussioner i
Sällskapet (vi känner varandra bra och jag är helt öppen med dom )
positiva Sådana med självrannsakan för dom också. Verkar som
dom har börjat se över sina egna vanor nu också. Inget ont som
inte för ngt gott med sig. Förut har jag alltid känt för att "det vore
ju mysigt med EN sista kväll på semestern. Dvs att supa en kväll
till. Kan ärligt säga att jag inte vill dricka ikväll. Skönt.
Men återigen nu jäklar är det farligt att tro att man är cool.
Jag måste troligen för all framtid påminnas om detta
ska funka. Håll tummar & tår för mig. Ni är bäst !!

Stigsdotter

Hakar på din resa. Egentligen skulle jag vilja att ditt mål även var mitt: att kunna dricka "normalt", att inte behöva välja bort något. Jag tror många vill dit. Men, i alla fall jag får vara ärlig mot mig själv och inse att jag faktiskt är 40+ och har haft hela livet på mig att dricka "normalt" men att jag vid så många tillfällen istället valt att dricka för mycket.

En sak med drickandet som jag vill ha bort är det där ständiga funderandet. Det känns som om det går åt alldeles för mycket av mina resurser till att planera och fundera över drickandet, före, under och efter. För att inte tala om all tid som går åt till ingenting alls annat än att må dåligt dagen efter. Jag upplever att mycket av detta finns kvar hos mig när jag försökte dricka "normalt", man måste planera, strukturera och genomföra sitt drickande - det blir bara jobbigt!

Det sägs att det på AAs huvudkontor i USA finns en tom ram uppsatt på väggen. I den ramen skall sättas ett foto på den första alkoholisten som klarar att övergå till att bli en normaldrickare. Jag hoppas att det blir ditt foto som hamnar där! Man säger ju också att viljan kan försätta berg, om du verkligen ger dig den på att lyckas med detta så kanske det kan gå :-)