Ja, en sambo till en som har problem.
Men vad räknas till "problem"?
Men oj vad jag har blundat länge och han fått mig att se att det är normalt.
Så därför frågar jag er om hjälp i första han.

14 år tillsamman.
Alltid haft titeln alltid fullast, kan aldrig sluta å första åren alltid bråk otrevlig vid festande.
Aldrig blivit våldsam Med fruktansvärd i käften, å självklart allt mitt fel.
Senaste åren tagit upp om detta problem som han inte anser vara ett problem.
Kan dricka mindre å behöver inte vara alkohol i...går lika bra med alkoholfritt.
Bra tycker jag, köp det då....Inte en gång vad jag vet har han gjort det (de är ju så mycket dyrare lät det sen)
Han ska inte dricka så mycket å inte sprit (nästan ok på den)
Går ett tag sen i samma bana igen.
Har senast tänkte lämna honom.
Både av anledningar att jag inte tyckte mig få det jag behöver få fr min sambo. Svek om alkoholen..
Där anser han att "jag har ju inte varit otrevlig El dum mot dig, bara glad, varför är du så sur"
Allt skulle bli bättre ...å det blev det ett tag.
Nu....
Har druckit sig berusad mitt i vecka....1...2....3 dagar. På "bara" folköl.
Alltid är det "bara" folköl.!!!!!
Han är alltid bara glad. ...han har inte druckit nått....
Krävdes mycket Att han erkände men då var det "bara folköl"
Även starköl...Inte varje helg men ofta.....hittar burkarna .

Kan man vara alkolås på "bara" folköl?
Men förmiddag är det sättet Att dricka som skrämmer.
Han är aldrig ut på krogen.
Men alltid i garaget å jobbar (å dricker)
När han är för trött, bara glad, för varmt...ååå dåligt väder.

Var ska jag dra gränsen till "problem"?
Han tjuvdricker, ljuger om det,....
Är några 2.8 (3.5)att ha problem.
Å detta jag ser gissa att det är mer än jag vet.
Är jag borta över natten är han nästan jämt mycket onykter.

Fått liten annan syn på allt när jag kom in här.
Folk som beskriver sitt sug, varför ....ångesten dagen efter, rastlösheten.
Jag sitter mest själv på helgen på kvällarna....tråkigt att bara sitta! (Enligt han)
El går å sover tidigt....finns ändå inget att göra.

El är det bara ett förhållande som inte kommunikationen är nå vidare i.

Har en tråd på andra sidan lite mer om mitt liv å familj.
Men ni här....kanske har något mer Att tillägga.
Vad i faan gör man???

Ett bättre liv

Jag är här för att jag själv har alkoholproblem men det du neskriver stämmer väldigt mycket in på både mig och mina föräldrar. Min mamma var medberoende till min pappa och jag tror att du måste ställ ett ultimatum: Sluta drick eller så lämnar jag dig. Du har säkert känslor för din man men låt inte drickandet styra ditt liv också

etanoldrift

Läs trådarna, för det finns många, många olika varianter på "beroende" och alkoholism.. Jag är själv medberoende och har varit farligt nära att fastna i en beroendeproblematik själv (mycket för att jag försökte minska min mans drickande genom att "hjälpa" honom att dricka ur..
Jodå.. han har alkoholproblem och då spelar det ingen roll om det är folköl eller brännvin..!

melina

Har en tråd där i medberoende.
Kände att om jag skriver här kanske nån kan hjälpa mig få en syn från andra sidan.
Vad föregår i huvet innan helgen, när helgen kommer."bara" folköl och vad det innebär ??
Vet personen om vad det innebär att ta 1 öl???? Som oftast å alltid blir många.
Nånting som kanske gör att man får en insyn...

Tragiska vad som till å med för mig blivit "normalt" . Inte att jag själv dricker så (typ aldrig nu mera, avskräckt vad alkoholen gör med människan)
Å tidigare som många beskriver att jag drack för att han skulle dricka mindre.....
Testat dricka mycket så han nästan inte fått nått (men nog har han reserver El grannar).

Tack för era tankar etanildrift och ett bättre liv.

etanoldrift

Och jag förstår ditt resonemang.
För en alkoholist, så är "en öl" ibland lika med en 6-pack folkisar..
För min gubbe, är "ettpar öl" lika med 4 - 6 stycken 7,2or... + lite till om andan faller på..
Nog, eller lagom är det inte förän allt är urdrucket.. Han kan mycket väl påstå en kväll när han är "sugen" och har köpt hem inför helgen: Äsch, jag tar det här idag, så skippar jag allt imorgon..
Det där med "skippar" innebär i hans fall, att han åker till matbutiken när de öppnar klockan 8 eller senast halv 9 dan därpå och köper sig "några" pilsner.. Vilket kan betyda allt från en 6-pack folköl till en back lättöl...
Räkneförmågan och det logiska tänkandet har sedan länge försvunnit..
Vi går t.ex. aldrig ut och äter numera (eller vääääldigt sällan) För ska det vara vin till maten så tycker han att det inte ska knusslas med ett glas var, utan han beställer in en hel flaska på en gång.. Och sedan måste man ju någonting i baren innan man går hem...
Att han innan dess grundat med ett par öl innan vi överhuvudtaget gick ut "räknas inte" i hans värld.. Och så är det nog för de allra flesta..
Inte märker han heller att hans toleransnivå sjunkit drastiskt med åren.. Från att ha varit knappt salongsberusad på en hela vin, till att bli märkbart påstruken efter 2 - 3 folköl..
Fortsätt du att ventilera.. Jag har själv lärt mig en hel del genom att läsa.. (och blivit lite lugnare genom att skriva..)

melina

Det som jag känner är att på en nivå är han "inte så farligt"( ka Vara min förnekelse)
Men jag vet att han är i oroväckande drickande.
Är han alkohlist el Inte? ?
Men ex på vår enda resa utomlans för ca 6 mån sen.... (jaa oroade mig redan innan)
Men alinclusive....
Första 4 dagarna gick ok....drack lagom el var typ salong berusad (från morgon)
Men de andra dagarna... drack mycket å gärna dubbelt. Varför beställa 1 öl man kan ju beställa dubbelt på en gång.
Att jag förstörde det roliga av att klaga på drickandet. Ligga själv i poolen å dricka är tydligen roligare.
Å till detta hör att våra två barn var med.
Å jag ska ju bara bråka. ....

Detta är vid vissa tillfällen.
"Jag kan ju inte vara nykter på bastukväll, de skulle de tro. Då vet de ju att du tvingar mig....är en kometer.

Men sjukt är det när man en helg blir förvånad att det inte dricks om än folköl.
För veckorna kan vara helt nyktra som om de kan vara folköl ibland starköl (om det finns hemma, får ofta tag i billigt)
Har sagt nej till det....
Men va faan är det min uppgift å hålla koll....Har man inte ett hum själv.????
Hmmmm. .....
Skulle vilja hitta nån som känner igen sig lite mer i ett mindre drickande som fast som ändå spårar ur..
Eller kanske är mycket men jag vill inte se????

myrkotten

Jag vet att jag har alkoholproblem och det handlar om mitt beteende, inte om volym och frekvens. Min toleransnivå har alltid varit låg, en av förklaringarna till att vara bland de mest berusade på fester, förr blev jag salongsberusad på två glas vin, onykter på tre och full på en flaska vin. ( får mig att tänka på en flaska rött som alltid gör mig full men kan inte för stunden komma på vad den heter, jättegott är det, har jag redan efter tre vita veckor glömt, jag tar det som ett gott tecken, fast just nu saknar jag att stå där bland hyllorna i godisbutiken och välja ut något riktigt gott). Tappade visst tråden, vad jag skulle vilja förmedla till dig är att det är du som bestämmer vad som är för mycket. Läser jag på om vad som anses vara ett riskbruk så är både släkt och vänner i farozonen, men deras beteende är inte som mitt. Jag kan inte helt plötsligt ta en vit månad bara för att jag känner för det. Det kan många i min omgivning göra, sen så kan dom också sluta dricka innan de blir fulla. Det liksom säger stopp hos dem såsom det gör för mig när det gäller mat, jag kan inte äta mig proppmätt, det tar stopp i munnen. Däremot slutar jag inte att dricka A när det borde tuta upptaget. Försök att berätta för maken hur du tycker ert liv ska se ut angående alkohol. Alkoholmissbruk tär på kärleken och den kan ta slut, hoppas ni kan rädda den från att rinna ut. Åh vad det skulle smaka bra med lite go kärlek suckar jag drömmande.

melina

Om jag bara skulle se på beteendet och inte volym hade jag nog reagerat tidigare.
Men det kryper sakta sakta över en....
Man blir mer å mer förlåtande ....

Så det beteende min sambo har till drickat, vare sig det är folköl, starköl, vin så är det absolut inte bra....den röda alkoholist lampan snurrar hiskeligt fort.
Å då på beetendet. .
Jag har inriktat mig mycket på mängden.???!!!

melina

*Lika bra att köpa en 3 liters vin, kan vi ha kvar till sen (blir nästan alltid slut)
*Kan inte bara dricka folköl på bastu kväll, vad ska de andra Säga. De vet ju då att du tvingat mig.
*"Det är ju bara folköl".
*Gömmer att han dricker
*Vägrar erkänna.
*Börjat bli mer å mer på vardagarna (även vid barnen hemma)
*Alltid om jag sover borta är han onykter/full
* jag har druckit mer för att han inte ska ha så mycket kvar
*köper gärna smuggelöl, billigt å mycket å 1.5 liter/2 liter öl. "Måste dricka hela fort annars blir de avslagen"
*häller i sig en 1/2 liters öl på nolltid. Han är ju bara "törstg"

myrkotten

Varför är det viktigt för dig att sätta en etikett på din mans drickande? Förhoppningsvis är han inte beroende ännu utan har "bara" jäkligt taskiga alkoholvanor. Vad är din handlingsplan? Ser den olika ut om han är sjuk eller överkonsument? Om du har svårt för att nå fram till honom kanske du kan skriva brev till han. Själva ordet alkoholist har en sån negativ klang, jag kallar mig för det när jag sparkar på mig själv i självförakt, när jag mår som sämst kallar jag mig själv nedvärderande saker och alkis är ett av orden så jag tror att du ska undvika just detta ord om du vill nå fram till honom. Varför vill du att han drar ned/slutar med alkohol? Vad jag menar är vad vill du han ska göra istället för att hänga i garaget med ölen? Umgås mer med dig och barnen? Vilka konsekvenser får hans drickande? Älskar du honom mindre för varje fylla? Säg det i så fall till honom! Hur vill han att livet ska se ut om fem år? Ta dig en rejäl funderare på hur du vill leva. Eftersom ni varit ihop så länge har ni säkert redan lärt er att kompromissa. Jag är nyfiken på hur hans drickande får dig att må, min fd särbo dricker för mycket, och jag fick äckel känslor när han slafsade i sig maten, minns hans avtändande andedräkt. Vad som sved för honom var att han blev en mycket sämre älskare. Jag var slafsig och luktade illa också, men det blundade jag för, behövde inte förstärka min avsmak för mig själv då den redan var stor. Vill jag ha till en förändring måste jag börja med mig själv, att säga till sin partner att om du bara gör si eller så, så kommer allting bli bra, fungerar inte. Jag vet varför jag dricker, en flykt, från vad?, depression!, varför är jag deprimerad?, osv. Du känner säkert din man väldigt bra efter många år ihop, varför dricker han, fråga dig själv eller honom tills ni kommer fram till själva kärnan, självmedicinering är ett symptom på ngt annat. Jag är en medmänniska som svamlar utifrån mig, jag kan vara helt ute och cykla när det gäller dig, bara du vet svaren. Våga ställa obekväma frågor till dig själv. Kanske det är rätt skönt att han spenderar tid i garaget?! Är det sol ute eller inte, vädret är lika ambivalent som jag. Kramisar.

melina

Frågor behöver jag fråga mig. ALLA frågor.
Självklart kan inte jag Säga att han är så beroende el Inte men han har ett fruktansvärt taskig syn på alkoholen och vad den ska användas till å när å hur.

Att varje fredag och lördag "gömma" sig från familjen å dricka.
Att allt annat är tråkigt om han inte får dricka.
Jag vet å har lärt mig hur detta kan bli. Alltså tidigare blev han alltid full, för det mesta otrevlig.

Jag får mer å mer avsmak av honom när han dricker.
Nu mera börjar det va skönt att han håller sig i garaget, han är ändå bara sur å rastlös å stressad.

Min plan....läsa å lära mig först.
Prata med han om de möjligheter som finns.
För min del i första hand få mer kött på benen...

etanoldrift

Det är sällan som den som dricker, anser att det är ett problem! De är väldigt duktiga på att lägga problemet i knäet på omgivningen (som enligt deras sätt att se ÄR problemet..)
Den som är beroende, har alltid tusen saker att skylla på för att få lov att dricka alkohol!
Att avstå, finns inte i deras värld.. De struntar visserligen i om andra inte dricker, men de vill själva dricka utan att någon lägger sig i, pekar på deras fyllebeteenden, etc..
INGEN av de människor jag känner(som definitvt kan klassas som alkoholister) erkänner för ett ögonblick att de har några problem..
De kan stå och blåneka att de druckit, trots tydlig alkoholdoft, sluddrig stämma och vinglande gång.. Nej inte ens om de ramlar omkull i sin berusning, så är de "fulla"..
Många har också en hel radda med "svepskäl" och bortförklaringar till sitt drickande (hörde en känd TV-kock, förklara sin rattfylla med att han varit på en vinmässa och provat vin.. hrmmm)
Ja, det finns dom som kommer att känna sig trampade på en massa tår, men det är så det ser ut. Det är den osminkade, o-inlindade sanningen!

etanoldrift

Och NEJ, man behöver inte "trösta" sig med alkohol, för att man har ett taskigt sexliv, för att ekonomi är dålig, för att man grälat med sin partner, eller för att någon stillsamt påpekar att man verkar ha problem med alkoholen!
Det finns faktiskt ANDRA mer effektiva sätt att lösa det på!

Stingo

Så kanske din bild på alkoholister kan förändras. Vi är också av alla sorter.

Här finns en massa mänskor som har alkoholproblem och inser det. Vad jag vet finns här inte en enda aktiv, som inte själv anser sig ha eller ha haft alkoholproblem. Må vara att de flesta som är här nu håller sig (mest) nyktra, men de flesta av oss har nog varit medvetna om våra problem långt före vi slutade dricka. Här finns också sådana vars livspartners inte tar deras problem på allvar, fast de själva kämpar med att sluta.

melina

Tror absolut det finns av alla sorter...
Å mer å mer börjar komma i å läsa och försöka mitt yttersta att förstå. Är långt långt kvar.

Men det är ingen lätt sjukdom Att drabbas av.
Min syn har alltid varit ilska å idioter (ursäkta)
Men tror att många med mig ser å jag försöker förändra att det är "bara" att sluta. Hur kan man välja att inte göra det, förlorar allt å ändå fortsätter.
Det är många i samhällets syn.

Kanske kommer jag å se helt annat på det en dag. Men försöker förstå......
Försöker lära mig för att förstå...
Om det hjälper mitt förhållande vet jag inte men tror att fler människor måste försöka kalla fall.
(Fast jag har en ilska i grunden som säger..."hur dum får man va?!)

Kram

Din sambo har grava alkoholproblem, ett väl utvecklat kemiskt beroende. Han är som de flesta alkoholister som lever med en partner. Förnekelse, lögner och brutna löften. Det låter hårt men är detta en person du vill vara med? Du måste svara på den frågan och utgå därifrån.

melina

Har jag kommit fram till under den senaste tiden.
Kommer inte att fortsätta om han inte tar en hjälp både med alkoholen med i övrigt sig själv.
Sättet han lever på lyser dålig självkänsla.
Vilket han heller Aldrig kommer erkänna.

Jag vill höra hårt, jag vill höra en sanning....
Jag vill leva i en sanning
En sanning av tillit, ärlighet å kärlek.
Har i och med detta insett att mycket saknas....även de nyktra dagarna...
Och förmodligen i och med att jag slåss med nån annan där hemmet. ...
Alkoholen!

Om din man inte kommer till insikt. Jag har skrivit det innan och skriver det igen. En alkoholist är en egoist ut i fingerspetsarna. Inte för att han/hon vill det egentligen utan sjukdomen gör att driften att få i sig a blir så stark att man sätter alla andra åt sidan. Man vet att man har fel egentligen men kan inte bryta. Alkoholen dövar ångesten men ger samtidigt ny ångest som en bieffekt och då måst den också botas med ny alkohol.
Pratar du men människor på AA eller andra nyktra alkoholister kommer de i 9 fall av 10 säga att det enda rätta är att avstå helt. Kapitulera. De nya rönen att man kan börja dricka igen anser jag vara mycket vaga. Vi ligger ca 30 år efter i alkoholforskning gentemot ex USA där man hela tiden jobbar med nya saker. Läkare i Sverige kan inte mycket om alkoholism om man inte får tag på en specialist. Så är det. Hade det varit du som druckit tror jag nog att din man inte hade tolererat detta utan dragit.

Sommar

Melina vi befinner oss verkligen i samma situation. Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag saknar också tillit, ärlighet och kärlek. Jag får glimtar av det och så plötsligt är borta. Jag vet aldrig vilket humör han kommer att vara på. Glad och uppåt efter ett glas. dä leker livet och han kan pratar högt och börjar leka med barnen och får de uppspelda sent när det är läggdags. Rastlös och irriterad på en lördag förmiddag när solen skiner och vi är hemma hela familjen, då känns det som att han klättrar på väggarna. Plötslig raseriutbrott mot mig utan förvarning då jag får höra att jag tar ifrån hans drömmar och ambitioner. Sedan när jag är ledsen i flera dagar då är han sig själv lugn och omtänsam men aldrig ber han mig ursäkt.

melina

Sommar, dricker din sambo mycket på vardagarna oxå?
Har ni barn?
Du behöver inte svara om du inte vill.....

Jag har blivit parnoid tror jag. Tittar på alla runt omkring mig som dricker alkohol. ....tänker "är det verkligen normalt?"
Som om jag scannar av läget å se om jag pejlar in nån mer med alkoholproblem. Å detta fast min sambo inte är i närheten på samma tillställning.
Som om jag bara väntar att nån ska ställa till det eller nån att " hålla koll på"(

Har inte själv druckit på månader....tog mig faktiskt nått glas nu när jag är borta.
Kändes....konstigt.

Jag vet att jag bestämt mig att en konfrontation kommer ske å ett ultimatum kommer.....
Och min gissning om vad resultatet blir vet jag nog.....

Läst mycket om självkänsla, eller lyssnat rättare sagt.
Självkänsla och mera självkänsla nu av Mia Törnblom.
Tummen upp för dem!!

Lyssnar för min skyll men får en insikt på min sambo....dålig självkänsla bottnar sig där bakom.....trycka ner andra, ingen lyssnare precis, hur mycket han än vill går det inte.

Sommar, rekommenderar ljudböcker, om du inte gör det. (Jag har just blivit en ljudboks nörd)
Plöjt, "djävulsdansen" "anhörig" verkligen att rekommendera.
Sen Mia Törnblom böcker.

Jaa....härlig lördag på er. Känns skönt att inte vara hemma. Hoppas även er blir lugn!

melina

Oj...lite trög tänkt. ...
Jag följer ju din tråd så vet redan svaret på mina frågor.
Å åter igen....Vi verkar leva på rätt samma vis...tyvärr :(