Jaha, så idag är det dags, nu är jag här. Jag är snart 21 år och det senaste halvåret har jag varit helt alkoholfri färre kvällar än jag har fingrar. Men har det varit ett problem? Nej, jag har inte tyckt det. Jag har nämligen förmågan att inte bli bakfull, inte alls. Jag kan konsumera måttligt (nån flaska vin eller ett gäng 7,0:or) varje kväll veckor i rad och ändå sköta alla sysslor jag förväntas dagtid. Jag har alltid definierat beroende som något som påverkar ens vardag, något man döljer eller ljuger om för sin omgivning och något som stör ens liv och framtid. Visst har drickandet påverkat min ekonomi men inte i akut utsträckning, visst har jag ljugit för mina föräldrar om hur ofta jag tar ett glas vin framför tv:n själv men mina kompisar har vetat om det och skrattat bort det, visst har jag någon gång planerat om saker för att istället kunnat bli berusad men jag har aldrig helt missat något viktigt. Inte förrän idag, eller rättare sagt igår. Då gick jag över min gräns, jag vet att många i detta forum gör det dagligen och att en gång är ingen gång, men helt plötsligt gick det jag hade under kontroll över styr och det finns inte ens en anledning till det. För första gången är jag inte på jobbet pga fylla ensam hemma i lägenheten, för första gången ljuger jag för alla och säger att jag ligger hemma med migrän, för första gången riskerar jag min vidare anställning genom att inte dyka upp. Inte för en utekväll som gått över styr, inte för en fest som blev vild, utan för att jag i min ensamhet inte kunde sluta dricka trots att jag visste att jag borde. Och för första gången erkänner jag att jag har ett problem och ber om hjälp. Nu är jag här, direkt, inget att fundera på. Det som hände igår får inte upprepas. Jag vill inte bli alkoholist, jag vill inte låta det gå så långt, jag har läst flera inlägg av människor som börjat sitt beroende tidigt och nu har problem inför barn och familj. Jag vill inte hamna där. Men frågan är, går det att dra ner utan att sluta helt? Går det att undvika kvällar utom kontroll och ändå fortsätta konsumera måttligt? För imorgon ska jag inte jobba, och trots att jag nyss tagit tag i det, gått in här och registrerat mig som en markering för mig själv, så ser jag ingen anledning att vara nykter ikväll. För ikväll går det ju inte ut över något? Imorgon gör det ju inget om jag inte kan köra bil, jag ska ändå ingenstans. Så, ni som vet hur det började, ni som levt med det i år och inte bara i månader, går det att dra ner utan att sluta helt? Eller kommer jag hamna i det ändå förr eller senare med den strategin?