Jag närmar mig randen där jag tror drickandet kan få konsekvenser på jobbet. Jag har nyligen blivit ensamstående och kämpar med att hantera ensamheten samtidigt som jag bor på ett litet ställe där alla känner alla. Jag dricker inte varje dag, men ”dricker ikapp” vissa helger. På senare tid har jag börjat få minnesluckor. Rejäla luckor. Som tur är verkar jag alltid vara artig och gör inga dumheter, men det känns som en tidsfråga. Risken som jag ser det är att jag flirtar eller raggar på fel person och att det når arbetsgivaren. Som chef ska jag ju vara ett gott exempel.

Nummer två - vilket känns jättekonstigt att säga - är att jag inte vill ändras. Jag har kul, jag har vänner och bara tanken på att sitta hemma om helgerna med en jävla popcornskål och titta på mello får mig att krevera. Jag älskar att vara ute, träffa folk och dricka mig lite full. Men jag tror det glider iväg till det destruktiva.

Eftersom jag bor på ett litet ställe är det helt inaktuellt att söka hjälp. Man kan snacka hur mycket som helst om sekretess osv men det finns inte här.

Hej @lagetförejaget!
Välkommen hit till Alkoholhjälpen och forumet! Du har börjat fundera mycket över ditt drickande och väger lite i din motivation till förändring, ser både för- och nackdelar. Vad klokt att du tänker högt och skriver ner dina tankar. Ibland kan det ta lite tid innan en tråd tar fart, men fortsätt gärna läsa och skriva här om det kan vara hjälpsamt. Du kanske har sett att vi också har ett alkoholprogram här på sidan? Det har för många varit en hjälp att verkligen titta närmare på situationen som den är och fundera över hur en själv vill ha det. Hoppas det kan vara en hjälp för dig!

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

@lagetförejaget kan du tänka dig prova att vara "ute" men bara dricka alkoholfritt? Själv har jag ofta lika kul när jag provat vara utan och därför svårt att förstå varför A är så centralt i mitt liv. Kanske bara ett beroende på grund av långt riskbruk? och mer för att bedöva. Ingenting jag behöver för att ha roligt, om du förstår hur jag menar...