av Catlady

Catlady
sön, 2020-06-07 - 21:38

Hej.
Spanat runt i forumet och det är väl dags för en egen tråd.

Jag har gått från ett helt normalt förhållningssätt till alkohol till att slira på gränser och konsumera på ett riskfyllt sätt. Ganska länge drack jag bara i sociala sammanhang. Var absolut inte nykter men inte heller fullast. Sen blev det lite mer helgmys, dricka vin i soffan på helgen. Måttliga mängder. Efter två barn började det bli lite värre. Fortfarande inte jätteilla på något sätt, men helgmyset gick från något man gjorde ibland, till att vara ganska frekvent. De sociala sammanhangen blev färre.

Barn nr 2 föddes under väldigt traumatiska omständigheter och såhär i efterhand hade jag en solklar förlossningsdepression. Här hemma är det kaos nästan jämt. Två barn, som sagt, 7 och 5. Den äldsta med två diagnoser Och allt vad det innebär, inklusive kamp med skola och generellt stökig vardag.

Konsumtionen av alkohol har korsat gränser som förut var otänkbara. Dricka vin på en vardag - mer än ett glas.

Under hela den här coronagrejen har det eskalerat ytterligare. Har jobbat hemifrån sen mars. Gränsen mellan helg och vardag har suddats ut och barnen har varit hemma med oss också. Jag är en person som behöver mycket egentid. Vila. Människor tröttar ut mig. Har haft väldigt långvariga sömnproblem. Alkoholen har använts som en belöning och snuttefilt för att få hjärnan att gå ner i varv. För att blockera bort allt bråk och stök hemma. Eller ja, för att desperat försöka undvika det och inte fokusera på alla jobbiga känslor av otillräcklighet och brist på energi och ork. Vi har inget stöd för att hantera nåt av det här. Ingen bull-mormor som kan avlasta. I princip ingen som orkar ta hand om barnen ens i ett par timmar så man får lite paus. Det känns hemskt att skylla på det, men jag är slutkörd på rätt många plan och kan liksom inte bortprioritera något mer ur livet. Jobbar, tar hand om barn och vardag och sen finns det inte utrymme för jättemycket mer. Då har vinet blivit belöningen. För att jag orkat en dag till. För att jag varit galet effektiv och duktig. För att jag haft en jävligt kass dag och skrikit åt mina barn. Ja, ni fattar.

Droppen kom för två veckor sen. Drack rosé i solen på en måndag fastän jag hade ett jobbrelaterat kvällsmöte på kvällen. Var lullig på det mötet. Skämdes mycket dagen efter, även om jag inte direkt gjorde nåt olämpligt.

Med barn, högpresterande jobb osv är det mycket daglig press och stress men alkohol får liksom inte bli strategin. Det vet jag. Det är inte ok och jag kommer skada mig eller bli beroende (om jag inte redan är det). Och framförallt skadar det barnen i förlängningen och det är det sista jag vill.

Är inne på dag 14 av total nykterhet. Egentligen hoppas jag väl på att kunna återfinna min normala relation till alkohol. Kunna dricka måttligt i, de extremt få, sociala tillfällen och högtider som jag deltar i. Kunna ta nåt glas vin, någon helg ibland.

Men vi får se. Har ingen bortre gräns för nykterheten och jag kanske landar i att det är bäst att stanna där.

De första två veckorna har gått bra. Har bara varit riktigt sugen en gång och då funkade alkoholfri öl lika bra. Det stora undantaget är sömnen. Jag är ett jävla vrak. Kan. Inte. Somna. Sover extremt ytligt. Vaknar aptrött. Har insomningstabletter (som funkar), men vill inte bli beroende av dem. Har melatonin men det funkar sämre än vanligt. Hoppas att jag kan sova utan alkohol i kroppen snart.

Har läst runt lite, med viss igenkänning i vissa trådar. Har lyssnat lite på Alkispodden och det är intressant, även om jag inte känner igen mig så mycket.

Nu blir det i alla fall förändring. Total nykterhet ett tag, och förhoppningsvis hjälper det mig till bättre sömn och tålamod. Tid för lite självrannsakan. Tid att resetta hjärnan som gärna vill fly in i ett glas vin eller fem. Verkar inte gått så långt som ett fysiskt beroende och sug, men hjärnan har ett destruktivt mönster som måste brytas. Forumet har varit till stor hjälp att inse att jag trots allt har ett problem som kräver förändring. Dags att låta verkligheten komma ikapp och se vad jag kan göra för att ta hand om mig själv, så att jag kan ta hand om min familj.

Peter på landet
sön, 2020-06-07 - 21:48

Men fantastiskt intressant inlägg. Starkt gjort att inse själv att du gick över gränsen och drog i handbromsen. Tycker du verkar oerhört klarsynt.

Andrahalvlek
sön, 2020-06-07 - 22:35

Jag tror att sömnen reder till sig för dig. Jag rekommenderar dig att tro på det också. Försök att släppa oron för sömnen, din rädsla förvärrar bara allt.

Jag har själv ett barn med särskilda behov så jag har enorm förståelse för ditt dilemma, och din oerhörda trötthet. Ni två måste försöka hitta sätt att avlasta varandra. Ge varandra lite egentid, om ni ska orka i längden.

Alkohol är i alla fall det sista du behöver i den ekvationen.

Ett tips: Sätt ingen bortre gräns. Ta en dag i taget. Ta ett nytt beslut när det gått en månad osv.

Med tiden mår du bättre och bättre, och du behöver göra allt du kan för att må bra. Det finns så mycket i ditt liv som du har svårare att påverka.

Kram ?

Maja73
mån, 2020-06-08 - 07:02

Har en son med dubbeldiagnoser - numera snart 18 år och har flyttat hemifrån och det går bra för honom (relativt under omständigheterna). Har krigat för denna unge så gud bevare mej väl. Alkohol, cigaretter, mat/snacks och träning har varit mina tillflykter genom åren. Bara senaste åren har jag reflekterat kring drickandet som eskalerat utöver vardagar. Jag tycker på ett sätt att det är skönt att kapa helt för att verkligen syna mej själv i sömmarna. Går programmet med stöd här på sidan. Det är bra för mej. Vågar inte riktigt lita på mej själv i sommar. Men det går faktiskt brutalt bra. Loggar i kalendern här och blir så sjukt stolt över mej själv när jag tittar på statistiken. WOW.....nolla alla dagar utom 1 sedan 4/5. Den dagen jag drack var ett "återfall" som kastade mej in här på sidan. Det var den 20/5. Inte en enda droppe sen dess.

Ägnar mej nu åt träning för att jag gillar det.....har kapat ciggen helt sedan 4/4 och när jag är mogen riktigt ska jag ta tag i snacksen oxå. Allt för min egen hälsas skull. Det jag inte kan göra lagom ska jag kapa....träningen har jag som en bas jämt och det blir mer eller mindre olika dagar men alltid träning....inga pauser.

Kämpa! Utan alkohol är toleransen högre, mindre sliten och orkar med dina barn bättre. Ge dej själv motion istället....få en stund för dej själv där du boostar med adrenalin...kroppens eget morfin!

KRAM

Catlady
mån, 2020-06-08 - 14:58

Tack. Jag är en väldigt rationell person och jag reflekterar mycket både kring det ena och det andra. Det svåra är ju att efterleva det som analysförmågan ger upphov till. Har exempelvis gått KBT för sömnproblemen, det var nyttigt även om det inte hjälpte. Terapeuten sa samma sak, att jag är klarsynt och vet vad jag behöver och vill. Tyvärr finns det väldigt lite utrymme, för mig själv och min egen vilja, i mitt liv. Oftast måste jag åsidosätta allt det, och därmed åsamka mig själv och mitt psykiska välmående skada.

Catlady
mån, 2020-06-08 - 15:12

Tack Andrahalvlek för din kommentar. Jag har läst dina trådar och jag känner igen mig själv som en over-achiever med råge. Det är klart att det spelar stor roll för mitt psykiska välmående och varför alkoholen, trots mitt bättre vetande, smugit sig in i mitt liv.

Jag är väl medveten om att alkoholen förvärrar sömn och välmående i stora drag. Det är en dålig quick-fix. Jag uppmärksammade mitt undvikande beteende redan under navigator-act kurserna som jag gick hos habiliteringen. Jag fixar inte mindfullness och sånt speciellt bra, men jag har blivit bättre på att förstå vad jag skulle behöva i mitt eget liv för att få bättre harmoni. Det insåg jag redan under den kursen och diskussionen har fortsatt under KBT-terapin jag testade för att få bukt med mina sömnproblem.

Jag är rätt säker på, att om jag växte upp idag, så skulle jag ha liknande diagnoser som min son. Att vara extrovert kostar mig extremt mycket, även om det är trevligt ibland. Jag skulle behöva flytta ut till min stuga på landet, för att jämna ut alla möten som jag hanterar ypperligt på jobbet. Typ bo i skogen och påta med mina odlingar. Det är harmoni och mindfullness för mig. Jag mediterar inte, jag stickar. Men även i mina hobbies är jag en over-achiever. Allt eller inget. Dock skapar de inte samma stress som andra grejer i livet.

När jag skapade ett konto här, påbörjade jag programmet och fick se att jag använde alkohol mestadels som belöning (jag trodde egentligen att det var avkoppling). Har fått några insikter på vägen, helt klart. Jag satte en gräns på att vara alkoholfri i 14 dagar, och det har jag ju klarat av, men efter att ha läst på forumet så kör jag på, dag för dag, utan någon bortre gräns.

På sätt och vis är det lättare när vi befinner oss i viss självisolering pga corona. Egentligen finns det ingen anledning att dricka. Inte ens på midsommar. Vi ska ju inte ha nån fest i år. Det blir bara familjen, och då funkar alkoholfritt lika bra.

Min make och jag är båda slutkörda. Och har egentligen snarlika alkoholproblem - vi triggar varandra. Hans beroende går nog lite djupare än mitt, men i samband med att inte jag dricker, så gör inte han det heller och han medger också att det är lika bra så. Så vi kan ta hjälp av varandra. Vi är ett team, han och jag. Och vi försöker ge varandra utrymme - men det är så jäkla tufft att vara helt själv med båda barnen, så det är svårt att få sitt utrymme. Han har det på sätt och vis lättare, för han har vissa hobbies, som tar honom ut ur huset. Mina hobbies är odling och stickning och då är jag ju oftast hemma, med barn som tjatar och bråkar. Min man frågade häromdagen när jag var helt förstörd av sömnbrist, vad han kan göra, vad jag behöver. Men det finns inget just nu. Jag har ingen lust att få massage eller nåt sånt, eller dra nånstans mitt under en pandemi. Blir nån av oss långvarigt sjuka, vet jag inte vad som händer med barnen, så corona-risken kan vi inte ta.

Du har helt rätt i det du säger, det mesta i mitt liv är inte under min direkta kontroll. Jag har väldigt lite plats i mitt egna liv just nu. Och det är jäkligt svårt att prioritera mig själv. Men alkoholintaget är faktiskt under min kontroll, och jag slopar det, trots att det känns lite läskigt och trist. Inget bra kan komma av det i förlängningen och jag behöver spara min energi till att orka kämpa för barnen. Och för mig själv, när jag nu får tid för det.

Catlady
mån, 2020-06-08 - 17:51

Hej Maja73

Skönt att höra om din son. Det ger mig lite hopp, då vi har haft stora problem med skola för sonen. Han är jävligt smart, men jävligt omotiverad och jättesvårt att vara med i ett klassrum. Skolan har inte velat bevilja extra resurs, och vi har skött huvuddelen av hans utbildning hemifrån, nästan hela ettan - utanför skol och arbetstid. Skolan blev nån slags avlastningsplats där han bara satt av tid, utan att få ut något av det. Det krävdes enormt många lediga dagar, sammanställning av mail och att hota med skolinspektionen innan det skrevs en åtgärdsplan, sen kom jävla corona, och poff, ingen mer resurs, vikarier och sammanslagna klasser. Så nu har hela familjen varit i varandra, sen mars och det är enormt påfrestande för alla, plus att barnen inte får det sociala som de såklart behöver. Så ingen mår ju på topp just nu.

Jag har använt alkohol i exakt samma syfte som du, och utvecklingen har nog gått åt pipan tidigare, redan innan corona, än vad jag kanske kan exakt se just nu (har ju ingen logg eller så över hur mycket jag drack innan, det blev på vardagar också, men inte tillräckligt för att få ångest eller bli bakis eller så). Under vår corona-triggade isolering har jag dock korsat gränser, både kring mängd, regeln att inte vara bakis på jobbet, och framför allt då, att inte dricka när jag ska jobba (och det gjorde jag, även om det var på kvällstid och utanför min ordinarie arbetstid. Jag visste ju att jag hade ett möte).

Jag har inte upplevt några jättestora svårigheter att avstå alkoholen. Men jag använder också Logg-funktionen och det är ganska peppande. Jag trodde att det skulle bli svårare och jobbigare. Jag snusar fortfarande, och den snuttefilten är jag inte redo att ta bort. Mina problem grundar sig nog inte i alkholen, utan alkoholen är nog ett symptom på mina andra problem. I vilket fall ska det i alla fall bort, eftersom det inte tillför något positivt.

AmandaL
mån, 2020-06-08 - 15:33

Heja catlady! Jag känner igen mig i din alkoholproblematik och jag har precis som du insett att den måste bort ur mitt liv! Härligt att vi kan hjälpa och peppa varandra till en nykter tillvaro ?

Andrahalvlek
mån, 2020-06-08 - 17:17

Vad som än händer och sker så tillför inte alkoholen något positivt i ditt liv. Möjligen det första glaset, men det blir ju alltid fler.

För mig gick det så långt att jag ytterst sällan fick en njutningskick av det första glaset ens, oerhört knäckande.

Jag tror verkligen på att din sömn kommer att bli bättre - och jag ser fram emot att följa din nyktra resa.

Kram ?

Catlady
mån, 2020-06-08 - 17:59

Tack för allt pepp hörrni. Jag är dålig på skriva i andras tråd, men jag läser och ser er!

Dag 15 av det som ursprungligen var tänkt att vara ett 14 dagars uppehåll. Det känns ganska stort. Och bra. Inte tänkt på alkohol speciellt mycket idag. Annat än att jag loggat in här och läst era svar. Make har varit lite sugen, men han ploppade in en alkoholfri chapel hill i frysen, som åkte fram nu, och var mycket nöjd med det. Är glad att kunna påverka även honom i en positiv riktning.

Det känns bra. Sömnen är fortfarande kass. Tyvärr. Försöker gå lägga mig och ligga och läsa en stund för att på riktigt varva ner. Men jag blir inte trött. Och blir jag det, så somnar jag ändå inte. Försöker ligga och andas så som KBT-terapeuten visade, men det blir ännu mer stressande. Alkoholen gjorde inte sömnen bra, men jag somnade tamejfan iaf. Fast nej, jag saknar det inte. Det är jobbigt att vakna helt torr i munnen och trött, med en lätt huvudvärk. Nu vaknar jag trött. Men ändå tillfreds. Mycket bråk på barnen idag. Inte mycket tålamod hos mig, tyvärr. Känner mig lite som ett batteri som bara får duttladdas ibland och som blir sämre och sämre. Men nu ska jag äta lite god indisk gryta och planen är att sticka lite framför brasan sen.

Andrahalvlek
mån, 2020-06-08 - 19:10

Jag lyssnar på ljudboken ”Skål ta mig fan” av Torbjörn Åberg. För fjärde eller femte gången. Svinbra repetition. Jag ställer timern på 30 min, ibland får jag ställa om en-två gånger.

Din hjärna är sannolikt för uppvarvad fortfarande, det tar sin tid. Mindfulness hjälpte mig. Och att jag inte oroar mig för sömnen. Lättare sagt än gjort.

Fy fan vad det är vidrigt med sömnstörningar. Har haft enormt svåra sömnstörningar själv historiskt. Utmattningsdeprimerad två gånger och sjukskriven.

Med er livssituation är utmattning en del i ett stora pussel sannolikt. Min dotter med särskilda behov var en del i mina sjukskrivningar.

Det är svårt att veta vad som är hönan och ägget, men alkohol är bara att hälla bensin på elden.

Kram ?

Catlady
tis, 2020-06-09 - 17:39

Jag sover tyvärr inte själv, så jag kan nog inte somna till ljudbok utan att störa make alltför mycket. Insomningstabletter har hjälpt, krävs inte jättemycket, men utöver min egna insomningsproblematik så är ju barnen i sängen titt som tätt och härjar, så det blir väldigt avbrutet om jag inte lyckas hamna i djupsömn, vilket jag sällan gör utan läkemedel.

Det har varit så länge med sömnen. Redan innan problemen med alkohol. Äldsta barnet har också sömnsvårigheter och äter medicin för att få hjälp med det. Jag känner igen mig, alltid legat länge och skruvat på mig, även när jag var barn.

Jag är rädd för att förr eller senare hamna i utmattning. Jag kan inte göra saker på en lagom nivå, varken på jobbet eller privat. Har en underbar arbetsgivare som ger mig flexibilitet och frihet under ansvar. Det trivs jag väldigt bra med. Men att lära sig sänka ribban, göra saker lagom, inte gå all in, det är nåt jag måste jobba på.

Det mesta som jag åtar mig har jag dock väldigt lite kontroll över. Det är inte saker jag kan tacka nej till. Det är saker som hör till att vara förälder. Och det är också där saker ibland blir övermäktiga.

Tog insomningstablett (en kvarts zopiklon) inatt klockan 1. Sömnen infann sig absolut inte. Ingen stress eller så, bara klarvaken. Har alltid haft tendensen att vända på dygnet. Bli pigg på kvällen. Vilja jobba och göra grejer då. Och så sjukt morgontrött. Det funkar liksom inte med små barn.

Andrahalvlek
tis, 2020-06-09 - 17:46

Sen jag slutade dricka alkohol är jag mer naturligt kvällstrött och vaknar kl 7 när jag är ledig, och är pigg. Inte likt mig alls.

Är huset stort nog för att pyttelitet sovrum där du och din man kan turas om att få sova ifred?

Det finns förresten hörlurar i pannband, som används just vid läggdags. Sovhörlurar kallas de tror jag.

Kram ?

evamagdalena
tis, 2020-06-09 - 18:16

Så bra du skriver, hög igenkänning. Jag har också fått problem sedan cornans intåg. Först förlorade jag min bästa väninna i coronan och sedan blev jag sjuk själv. Och isolerade mig hemma, födrslagsvis med en låda vin eller två eller tre. Sedan jobba hemifrån osv...
Hoppas det hjälper för dig och att du får sova. Ja har idag fått insomningstabletter, har inte druckit på 4 dagar och tyvärr kände jag kemisk abstinens - fruktansvärt - har aldrig varit med om det tidigare. Men fick ångestdämpande av min husläkare. Nu satsar jag på en vit månad.
Vi kan väl stötta varandra? Kram <3

Se klart
tis, 2020-06-09 - 21:17

Jag läser med stark igenkänning din tråd fast nu är mina barn stora, det gick väldigt snabbt. Har som du haft mkt problem med sömn och ett yttre liv under småbarnsåren och tonår som var svårt att påverka. Och mycket jobb på det.Men, eller och, du verkar ju ha insikterna om just det. Så himla bra. Att belöna sig, göra sig trött eller stressa ner med alkohol känns ju i de lägena nästan helt logiskt. En av de stora insikterna för mig har varit just att förstå hur mkt alkoholen i sig driver stress och viss ångest. Även om mina problem inte eskalerade så snabbt, så underhöll jag en grundnivå av oro, skam och skuld.
Den har försvunnit nu. Jag har som du gått i olika kbt för min sömn men till slut var det som att ha ett extrajobb till- så halv sömntablett har jag tagit till när jag nu haft svårt att sova. Det tog många år innan jag tog mig till en doktor för att prata om dessa saker kring sömn och oro.
Ville bara säga att jag hoppas du håller ut lite- det låter så. För att det blir så mycket enklare att leva hur det än är. Och för att inte klättra ner i det där avgrundshålet där man inte själv bestämmer.
Ha en fin kväll! ?

Catlady
tis, 2020-06-09 - 23:03

Mina problem med alkohol går nog tillbaka längre. Kanske 5 år tillbaka, men eskaleringen kom ganska plötsligt och snabbt. Jag kan absolut relatera till grundkänslan av oro, skam och skuld som du beskriver, Se Klart. Har inte smygit med alkoholen. Dricker ju mest hemma, och make har snarlika problem, så det har inte behövts, men visst fan känns det trist när man vaknar torr i munnen, med huvudvärk och inte riktigt orkar göra det där roliga med barnen. Det skapar ju känslor av skuld och skam, absolut.

KBT för sömn gick inte bra för mig. Har testat mindfullness, meditation och sånt tidigare, men jag har en hjärna som jämt går på högvarv så det känns jättekonstigt och krystat. Däremot fyller stickning, odling, och fysiskt arbete i trädgården den funktionen för mig. Då tvingar jag hjärnan att stanna upp och vara i nuet och fokusera på arbetet - som gärna får vara lite monotont i det läget. Kroppen får en härligt utmattad känsla, och sömnen blir kanske inte helt bra, men klart bättre, och jag får en kick av allt jobb jag fått gjort. Jag är väldigt resultatdriven, som person, så vanliga promenader och sånt funkar inte riktigt lika bra.

Jag har hållt mycket inom mig själv. Läkare blandade jag in i början på året för jag höll på gå rakt in i väggen, när sonens problem med skolan varit riktigt påtagliga en hel termin. Då pratade vi inte alkohol, även om det redan då var ett riskbeteende, utan bara sömn. Min KBT terapeut sa mest att jag antagligen har en helt egen liten diagnos och därmed så funkar helt enkelt inte behandlingen lika bra - utan jag kanske får förlika mig med att jag somnar sjukt sent och vaknar sjukt sent på dagen. Det går så klart mindre bra ihop med barn som gärna vaknar redan 05.00, även om maken tar huvuddelen av ansvaret på morgonen.

Heja Heja, ledsen att höra om din vännina. Det är tungt. Vi har självisolerat och ja, det är jobbigt, även om jag i grunden är en relativt introvert person med ganska få vänner, och väldigt lite sociala aktiviteter. Egentligen har jag tvärtom-problemet - eftersom hela familjen isolerar tillsammans så får jag knappt någon tid själv. Ljudnivån blir nästan outhärdlig och tja, alkohol funkar ju lite som tillfällig bedövning.

Andra Halvlek - sovhörlurar ska jag kika på. Däremot är det en utopi att få sova en natt ifred. Testat att lägga mig i ungarnas säng efter att de invaderat, men det blir lämmeltåg av förflyttningar och småfolk som följer efter.

Jag känner mig nöjd med mitt beslut. Lovar inte "Aldrig mer" för det vet jag inte om jag kan hålla, men idag är jag nykter. Och som det känns nu, så bör jag kunna hålla löftet om fler nyktra dagar än onyktra i alla fall. Jag mår ändå rätt bra nu.

Catlady
tis, 2020-06-23 - 13:17

Jaha. då var man här igen. Blev ett par glas på midsommar. Ingen big deal egentligen, blev varken full eller bakfull. Men sen slirade det på riktigt och det slutade med vin 4 dagar på rad. Först bara 1-2 glas till maten, men igår blev det 4 glas. På en måndag (varför?). Idag är jag således trött. Inte superbakis, men seg. Och torr i munnen. Och lite ångerfull. Helt onödigt att dricka, när det hade gått så himla bra att avstå. Till och med sömnen började funka bättre.

Nu är jag tillbaka på ruta 1. Lärt mig en sak; att jag kan dricka måttligt. Men att det är fruktansvärt lätt att trilla tillbaka i gamla, mindre bra mönster. Jaja. Nu blir det nya tag igen. Kan känna viss stolthet i att jag under en period nu haft betydligt fler nyktra dagar än onyktra. Och att jag druckit betydligt mindre, de dagar jag slirat. Det är ju alltid nåt.

Catlady
ons, 2020-06-24 - 13:54

Försöker läsa på och sådär. Lyssnat lite på Alkispodden men var inte riktigt min grej.

Testar ljudboken ”jag som var då rolig att dricka vin med”. Känner inte igen mig. Eller på vissa pyttesmå saker men inte det stora hela.

Min hjärna viskar lite försiktigt att jag trots allt kanske inte har ett så stort problem. Att jag kanske överdriver. Jag vet inte. Vet inte om jag är alkoholist. Var går gränsen liksom? Men jag har ett riskbeteende. Det går inte att förneka. Så jag stannar upp igen och tänker att jag ska ändå inte dricka något idag. Finns ingen anledning. Jag är inte ledig och det är mitt i veckan. Fyller på min todolista. Det ska kånkas ved, skolas om tomater och grävas rabatt. Men det är för varmt för det. Så jag fortsätter lyssna på ljudbok. Vill kunna känna igen mig i nåt. Så jag kan slippa höra delen av hjärnan som tycker att jag överdriver. Låter kanske konstigt..

Se klart
ons, 2020-06-24 - 15:48

.. mig i så många böcker och poddar, däremot är jag säker på att jag skulle hamna där, och att det enda sättet att undvika det var att sluta. Här känner jag igen mig hos många, och även om vi kan ha olika dryckers-vanor så har det för mig handlat om att hantera nästan alla sorts känslor med alkohol. Det är vi liksom många som gör. Och så småningom glida över mina egna gränser. Vilket jag också gjorde det sista året. Men att känna igen sig är viktigt så jag hoppas du hittar personer som du känner gemenskap med.

Catlady
tors, 2020-06-25 - 11:36

Se klart, du har säkert rätt. Jag verkar inte dricka upp mina känslor så mycket, utan det är mer att jag använder alkohol som belöning; oavsett om det varit en bra eller en tuff dag. Och ja, jag märker hur jag tänjer på mina egna gränser. Vet inte om jag skulle sluta som en person som går omkring och är full hela tiden, men det är naturligtvis en rädsla hos mig, att detta riskbeteende ska sluta illa.

Jag är förvirrad. Helt klart. Jag ser mig inte riktigt som alkoholist, men jag ser ju en utveckling som inte är bra, hos mig själv.

Fokuserar på loggen nu. Att faktiskt hålla koll på när och hur mycket jag dricker. Och låta bli. Förhoppningsvis kan jag bryta det mönster som håller på formas i mitt huvud. Är inte beredd att erkänna mig maktlös eller alkoholist eller lova att jag aldrig mer ska dricka. Men idag ska jag inte göra det.