Ylvis

Som rubriken lyder vill jag sluta dricka alkohol helt och hållet! Jag önskar få tips och pepp om hur jag ska klara av det från människor som är i liknande sits. För mig så är relationen till alkohol väldigt komplicerad. Jag är själv ett maskrosbarn, och har fått se hur alkoholen förstör allt i sin väg. Jag dricker inte i veckorna eller så, utan dricker som de flesta ”Svenssons” under tillställningar och fester. Jag har ganska många regler för mig själv egentligen, om under vilka omständigheter jag ”får” dricka alkohol, just för att jag aldrig vill hamna i ett beroende. Men jag har insett att det finns olika typer av alkoholproblem, och det jag har är en typ av alkoholproblem.

Oftast så handlar det om att jag gör bort mig när jag är onykter, men vi ska inte gå in på några detaljer där - ni som är i samma sits förstår på ett ungefär tänker jag. Men jag har även de senaste åren lyckats utveckla någon slags ptsd eller ångestsyndrom som gör det outhärdligt att dricka. Dagarna/veckorna efter jag festat får jag ångest och panikattacker och drar ner mig själv till bottens bott. Jag har kommit fram till att jag måste sluta helt nu, jag tål inte alkohol. Jag blir sjuk! Tyvärr så håller den här känslan och uppenbarelsen sig i en vecka, ibland längre. Men sen börjar jag övertala mig själv om att jag kan ju faktiskt dricka ibland, och oftast är det för att jag tänker på hur ”kul” det är. Så det är det här jag vill kämpa mot nu! Men hur!? Har någon här tips om vad fan man gör när hjärnan börjar övertala en om hur jävla kuuuul det är!? För det är det fan inte!!! Jag har gått med i programmet som finns här på alkoholhjälpen, men är det tänkt att man ska sitta å läsa det varje gång suger kommer? Förutom det så har jag pratat med en nära vän och jag har en förälder som jag kan prata ganska öppet om det här med, men jag vill ha praktiska lösningar på vad man gör när suget kommer.

Mitt tips är att du skriver i din egen tråd som en dagbok och tar en dag i taget nykter. Jag lider av precis samma alkoholproblem som du och jag har insett att jag är alkoholist. Bara inte den sorten man direkt kanske tänker på. Jag dricker mig inte asfull en tisdag kväll framför TV:n eller på en parkbänk. Men mina handlingar under alkoholrus talar sitt tydliga språk, jag klarar ta mig fan inte av det.

Jag kommer aldrig heller kunna dricka som folk gör mest. Oavsett hur många regler jag sätter upp (Jag får inte dricka sprit o.s.v.) så dricker jag för mycket förr eller senarae. Låt tiden rulla på utan att dricka och se efter om det är värt att lägga din tid på något som gör att du får sämre självkänsla eller ej? Jag lovar att du kommer få en helt annan koppling till dina känslor och ångesten kommer börja släppa. Men de sakerna tar sin lilla tid.

(Dag 47 snart avklarad)

Bullret

Ylvis

Tack för att du tog dig tiden att svara! Jag önskar det vore så enkelt som att tänka på hur skit man mår med alkohol. Jag har tidigare tagit mig tid att skriva långa listor på saker jag sagt eller gjort under ruset, för att sedan läsa det när jag blir sugen. Men det är som att en del i hjärnan stänger av. Jag fattar ju att alkoholen gör så att jag säger och gör saker jag inte står för, och jag får sjukt grov ångest som går ut över mitt liv. Men ÄNDÅ så lyckas jag fånga det där lilla lilla som var positivt så att jag kan festa med gott samvete. Det funkar inte med skrämseltaktik, jag måste hitta något att belöna mig med.

Jag har ju extremt mycket kontrollbehov och har svårt för att göra saker halvhjärtat, jag kan inte göra lite av något. Det har väl med uppväxten att göra antar jag ... Så rent logiskt sätt borde det inte vara svårt att avstå helt, jag har bara inte hittat den där lilla lilla motivationen som får maskinen att börja gå. Hade det funnits en app som man får belöningar i beroende på om man hållet sig borta från alkoholen eller inte så hade jag lätt klarat det HAHA!

Hej
Jag har en bra men funkar tydligen bara för Android
Easy quit drinking. ( nyfikenhet- sluta dricka) heter den i play butik.
Många belöningar och steg att uppnå.

Om du tänker såhär, att du bara absolut ska låta bli att dricka i tre månader, sen får du ta ett nytt beslut. Under den tiden hinner hjärnan skapa nya mönster och det blir lättare att tänka sig även en nykter fortsättning. Läs också Tänka klart av Annie Grace, eller kolla hennes Youtube klipp, hon visar hur alkoholen lurar oss att tro att dricka är det roliga, när det egentligen är vännerna, maten, musiken som får oss att ha kul. Testa sen när du känner dig tryggare i nykterheten att gå på fest och drick goda alkoholfria alternativ. Själv blev jag överraskad av hur kul det faksiskt var. Och som du redan börjat göra, prata med andra om hur du mår, bra att få input och stöd från någon som ser en i vardagen. Lycka till på din väg, det är så härligt när man inser att man inte behöver alkoholen, definitivt värt att kämpa för!

... alla som redan skrivit och givit så bra råd. Vill bara lägga till metoden ”en dag i taget” men med en underliggande längre plan.
Jag var en sån som helst ville dricka varje dag. Så våra mönster ser olika ut. Men att låta bli alkoholen har vi gemensamt
Skickar lite lugn och en förvissning om att allt kan bli bra! Kram ?

Ylvis

Idag känns det tungt. Ångesten är mer påtaglig. Förmodligen då jag bestämt mig för att kontakta vårdcentralen. Har bokat in tid med en ny kurator (har träffat en annan vid ett tillfälle men vi klickade inte och jag sökte aldrig en ny efter det) och jag lyckades även pressa fram att jag ville träffa en läkare för att eventuellt få något mot min nedstämdhet. Jag vet inte hur det är med er andra där ute, men personligen har jag väldigt svårt att söka hjälp. Även med vanliga sjukdomstillstånd. Jag har så mycket dåliga erfarenheter från min barndom gällande auktoriteter som kuratorer och socialtjänst att bara tanken att prata med någon får mig att må fysiskt illa ... så det är väl därför man mår skit nu. Jag tror jag är rädd för att dom ska tro att jag inte kan ta hand om min familj eller något. Hur som helst är det gjort nu. Hoppas jag kan komma iväg på samtalet och läkarbesöket och inte boka av det för att jag känner mig ”bättre” i sista sekunden.

Efter mycket googlande igår hittade jag i alla fall en app som heter ”I am sober”, så jag hoppas den ska va lite till hjälp. Man får som brickor, som i AA, när man klarat av etapper av nykterhet. Det känns bra. En dag i taget i början, sedan veckor och jämna tal. Då blir fokuset nästa etapp. Min nästa etapp är att klara idag. Och det känns bra. Jag har även bestämt mig för att skriva en lista över saker jag vill ha eller göra, så när jag nått en viss etapp så får jag det som en belöning. Jag vet även med mig att den största risken för att ja ska dricka är när jag har en ledig helgkväll. Så i helgen ska jag åka iväg med familjen, och jag ska planera in aktiviteter varje fredag och lördag ända fram till jul. Haha det låter så extremt - men det här planerandet är det enda som håller mig vid mina sinnens fulla bruk just nu!

Hej ylvis
Jag har läst om många här som har svårt att söka hjälp, jag är också så. För mig har det inte med tidigare erfarenheter att göra utan att förstå att jag- precis som alla andra- har rätt till stöd och avlastning, eller medicin. Stora steg. Jag äter numera en ssri-medicin som hjälpt mot min nedstämdhet, som inte var depression utan mer ”orkar inte men måste orka”
Nu ska jag börja trappa ner på medicinen, lite i taget.
Planera allt du kan om det funkar för dig. Så småningom släpper ångest, det är säkert! Heja dig!

Ylvis

Ny vecka men ångesten är kvar. Den är mer diffus nu och jag känner mig mest nerstämd. Tror att jag har en depression och försöker mest hålla ut till läkartiden jag fått, men det är tufft. Mest för att jag inte klarar av att ta mig till jobbet. Känner skam för att jag inte kan lyckas ta mig dit, för att jag mår dåligt psykiskt och inte är sjuk ”på riktigt” ... blir irriterad på mig själv att jag bara inte kan rycka upp mig! Men det är väl definitionen av en depression antar jag.

Sover dessutom sämre nu. Har börjat få flashbacks från barndomen och skit man fått vara med om pga alkoholiserade föräldrar. Och ligger å grämer sig över varenda jävla liten sak man själv sagt och gjort när man varit onykter tiotalsår tillbaka. Så jävla okonstruktivt! Men hjärnan bara maler på om vilken skit man är.

Om någon har tips eller länk till någon som pratar om hur man släpper sånt så tar jag mer än gärna emot det! Känns som att jag bara gör allt värre när jag håller på såhär. En vecka utan alkohol iaf, men jag känner mig själv och jag vet att det inte är någon prestation - den kommer sen när jag mår bra igen. Eftersom att jag brukar intala mig själv om att det är okej då, och att jag överdrev som tänkte sluta helt.

Att återhämta sig.
Om du får medicin så ska man inte ta den och dricka A.
Så att du slutat med A är viktigt. Kom ihåg det!
Om du orkar så är det bra mot ångesten att komma ut och röra på sig.
En promenad i dagsljus.
Hoppas din vecka framöver blir bättre.
Stor kram⚘

När man slutar dricka är man konvalecent. Alla hormonor, dopamin, serotonin, gaba är upp och ned. Ge dig själv tid att läka. Ta hjälp! Finns psykologer på nätet t ex. Gå till vc. Läs på om alkoholen och vad den gör med oss.
Du klarar det. Kram