Jag är kvinna, storasyster, mamma, mormor, maka, som är medberoende och har utvecklat ett beroende. Jag ska inte trötta ut er med hela min historia men ändå kort säga, att den varit svår periodvis. Min pappa var krigsbarn och det kom att prägla mitt och familjens liv. Idag är båda mina föräldrar gamla, sjuka och svårt alkoholiserade.

Mitt bruk av a började som 30 åring i samband med skilsmässa, AW, nattliv och sånt jag inte gjort när barnen var små. Det lugnade sig ett tag men en ny sepraration och singeliv tog vid igen med utekvällar. När jag var drygt 40 dog min son och då rasade jag mentalt och kroppsligt. Det gick åt många liter vin det året och jag åkte in akut för broken heart syndrom. Nu har det gått 13 år och jag har fått underbara barnbarn. Jag har fin kontakt med min dotter och barnen. De är ljuset i mitt liv och jag skulle kunna göra allt för dem, men nu ska jag göra gott för mig. Jag har druckit vin 3-5 dgr/v de sista åren. Jag hade en vit perion på 1,5 år för drygt 3 år sedan men började med ett glas då och då. Det funkade inte, såklart utan det blev mer och mer.

Jag har vetat länge att jag inte kan dricka, att min kvot är fylld redan. Mitt liv bör vara utan a. Jag har gått anhörighetsprogram och väckarklockan på beroendemottagningen under min vita period. Jag har läst massor av böcker och jag har talat öpet med mina anhörig om mitt riskbruk. Idag vet jag att det är ett missbruk, men det är jag inte redo att säga öppet än. Jag dricker snabbt/häller i mig för att döva ångest, för att slippa hålet i mig. Jag dricker och somnar på soffan utslagen. Det är inget liv jag vill ha, inte mer. Jag är nu inne på dag 6 som nykter och jag vill att de ska bli många. Jag vill inte att min dotter ska se på mig med sorgsna ögon. Jag vill bli frisk och leva utan a. Jag vill ha tillbaka mitt liv.

Jag har under veckan läst och läst många trådar och vill säga tack. De är ett stort stöd och jag hoppas kunna ge detsamma framöver. En sak till. Jag vägrar att skämmas för att jag är kvinna med alkoholproblem. Jag är en krigare, dock lite tilltuffsad just nu.

Leverjag

Vilket mod du har, som kommer hit, som berättar, som lever trots allt det svåra och vill fortsätta leva - Ett bättre liv än det du nu har!

Var när förlora en son också och risken finns fortfarande... Det var efter det jag trillade dit på allvar. Du, vilken styrka du har!
Krävs en del för att ta sig vidare med sorgen och bagaget... Men vinet gör allt sämre har vi ju märkt. Det blir ett skitliv!

Nej, inte skämmas. Så många beroende och här på forumet de som vågar ta steget och se sitt beroende och missbruk.
Du har Hållö upp länge förut, så du kan. Jag sov också dåligt och var/är trött. Lite retlig, åker lite jojo i känslorna just nu. Vi blir ju liksom nakna nu utan alkoholen som bedövar allt.

Många här skriver om sin trötthet och att allt blir till moll ett tag. Vi måste hålla ut och hitta verktyg och ersättare. Har du testat mindfulness? Min kbt-terapeut rekommenderade lugn och lycklig-appen som jag nu lär mig att använda dagligen.
Vad kan få dig att må lite bättre nu? Ett varmt bad innan du går och lägger dig. Det finns massor av somna-hjälp på sajter och i gratisappar och du söker på meditation eller mindfulness. Det dör kanske du har koll på.

Önskar dig det bästa och all kraft nu❤️

Hej. Bra att du hittat hit. Bra att du gör något åt situationen. Hjälpen för mig blev antabus och AA. Provat detta? Det är en oerhörd hjälp.

Pepparkakan

Vilket känslosamt och ärligt inlägg.? Det berörde mig starkt. Du är stark som berättar om dig och ditt liv men samtidigt är du ärlig och öppen mot dig själv. Det viktigaste av allt.

RaniLee

Godmorgon!

Läst de fina inläggen och gav mig tid att reflektera. Jag ska titta på vilka grupper med AA som finns i närheten, men helst inte där jag bor. Vill nog börja en bit bort och få vara anonym. Jag har varit på ett möte och det var väldigt känslosamt, på ett positivt sätt.

Leverjag -Jag är bekant med Mindfullness och Yoga, men tappar bort det när jag dricker. Jag ska plocka fram min CD och lyssna på Midfullnessprogrammet och leta reda på appen du föreslog. Bara jag kommer igång och får en rutin så brukar det fungera. Jag är lite så att jag går all in med det mesta.
Dag 7 och det går ganska bra. Trött, ont i huvudet, ont i magen (beror nog på all misshandel av a) men nykter och ser positivt framåt. Min man har druckit öl fredag och lördag, men det har inte triggat mig. Lite irriterad bara, då det väcker känslor....

anonym13631

Att du startat egen tråd. Jag blir berörd och hoppas innerligt att du kommer hålla ut, för du är ju en krigare! Kram

Leverjag

Jag är också så, all in och glömmer bort allt bra jag lärt mig som mindfulness och meditation när jag dricker. Då gör jag tvärtom allt som inte är bra för mig.

Har också haft huvudvärk och en mage som värkt och varit/är upp och ner men tänker att det ger med sig. Lättantändlig när det gäller maken och mera bestämd. Känner igen från förra gången. Den hör gången känner jag att det måste bli en varaktig och större förändring och känner mig lite ödmjuk och rädd för hur jag ska klara det. Behöver verkligen en omprogrammering och varaktiga rutiner för att förändra mitt liv till det bättre. Det finns ju där runt hörnet, det vet jag ju.

Vad starkt av dig! Ha en fin söndag

RaniLee

Magont (väldiga smärtor) var inte "bara" magkatarr, utan (tarmfickor och tarminflamation) Divertikula. Så jag har legat med dropp och fastat ,sedan i måndags morse på sjukhus. Kom hem igår, men är inte riktigt bra än. Dag 11 och inte en tanke på a då jag varit utslagen. Jag har verkligen haft tid att tänka och jag struntade i allt utanför sjukhuset. Det var inte dumt alls, att få stanna upp.

Ser fram mot helgen då familjen kommer på besök. Kommer att servera alkoholfritt vilket inte kommer att väcka några frågor då jag inte är återställ. Gästerna är min dotter, make och mina barnbarn. Jag har även varit ganska öppen i diskussionen med min dotter, för hennes skull. För framtiden...

Prövningarna framöver förutom helgerna blir, ett företagsmingel, en privat fest, julbordet med jobbet och julenhelgen. Fast det står de flesta inför nu och säkert ännu mer. Jag känner att jag kommer att utnyttja mina "sjuka" tarmar till max -tyvärr, jag står under diet!

Tack för peppningen!

RaniLee

Dag 12 och nu kommer tankarna och jag blir så trött på de diskussioner som pågår i mitt huvud. Min hjärna är lite kidnappad av tankar som jag faktiskt inte vill ha. -Ett/två glas vin till middagen vore trevligt. bla bla bla går det på.....
Fast jag vet ju, att det bara skulle stressa mig och att jag förmodligen skulle ta en folköl efter vinet (maken vakar över sin starköl) och sen skulle jag antagligen tycka att det är alldeles onödigt att avstå. Jag skulle fundera på att ta ut hundarna på en timmes sen kvällspromenad, förbi pubben. Fast jag har aldrig gjort det men tänkt tanken många gånger.
Maken ringde hem efter jobbet när han var till centrum och frågade om jag behövde något. Nej, vi har allt som behövs säger jag och det känns bra igen. En dag i taget...

Leverjag

Först, vad bra att det gick bra till slut med magen.

Vanorna, de starka vanorna ska bytas. Tankar ska bytas. Det tar tid. Ge dig tid. Stålsätt dig. Ge det en chans. Det är du värd.

Bra jobbat och tänk vad skönt att vakna fräsch imorgon. Ha en fin kväll!

RaniLee

Jag läser mycket och konstaterar att det är ett glas vin, ett glas Wiskey hit och dit. Det är inget jag reflekterat över tidigare. För fem år sedan tog min man och jag beslutet att aldrig dricka sprit. Vi har båda varit förtjusta i Wiskey och njutit av det. Men efter ett antal gånger när det spårat ur, tog vi beslutetet. Det var det eller skillsmässa och det var jag som ställde det kravet. Ingen av oss tålde eländet men vi reagerade på olika sätt. Så jag nöjde mig med vin och maken med öl. Jag märker redan nu att han dragit ner på sin ölkonsumtion och antagligen tänker han över sitt eget drickande. Jag har fattat mitt beslut och han får ta sitt den dag när han är redo, om han behöver. Vårt sätt att dricka har aldrig varit lika. Jag kunde ha druckit 2 glas vin redan, när jag hör honom säga -å nu ska jag ta min första klunk.

Dag 13 och jag ser fram mot att få träffa min dotter och barnbarnen.

Tack Leverjag. Det är väldigt skönt att vakna pigg, utvilad och glad. Visst dippar jag och tycker synd om mig ibland men det mesta är så mycket bättre.
Nu ska jag läsa era andras trådar :)

Hmm jag är så glad att du skriver här. Känner mig nöjd med 6 relativt nyktra månader. Men inser ju att man när som helst kan halka in i beroende igen. Du hade 1,5 nyktra år. Jag måste komma ihåg att a som avkoppling/mys/belöning/tröst inte är för mig. Kommer ju inte att stanna här när jag tror att jag är "klar". Men det gäller att minnas. Dörför behöver jag såna här beskrivningar.
Skönt att magen är bättre. Och lycka till i fortsättningen!

RaniLee

Söndag morgon och jag har varit uppe sedan sextiden och njutit av tystnaden. Jag hade en trevlig lördag med familjen och det gick bra utan a. Min dotter har fem barn och vi bor i en gammal -50 tals lgh med dåtiden lilla kök, så det blir lite trångt. Jag brukade alltid ha en BiB framme och stärka mig med "ett" glas för fem barn hörs, kivas, gråter, skriker och är lite överallt. Då stress varit min största trigger, kände jag alltid att jag behövde a för att mår bra, för att orka med alla barnen. Det har varit likadant när det varit deadline, personalbrist, ökad arbetsbelastning, så skörheten är hos mig. Familjen/jobbet har ingen del i mitt drickande, jag vet. Det har bara varit en anledning, en orsak för mig att ge mig själv tillåtelse att dricka. Det jag upptäkte igår var att jag var mer närvarande med barnen, med matlagninngen, i samtalen och jag mådde bra. Vi hade jättetrevlig tillsammans och efter middagen läste jag sagor för de minsta och dottern tog hand om en del av köksbestyren. Några gick ut med hundarna och alla hade det bra. Måste säga att även barnen såklart var lugnare när de fick den uppmärksamhet de ska ha, och vi vuxna inte bara pratade hela tiden med varandra. Vilket lätt hände efter några glas.

När jag blickar tillbaka kan jag känna mig lite sorgsen, över att jag tidigare valt att dricka när familjen varit hos mig. Hur mycket har barnen uppfattat? vad har de tänkt? och hur f*n tänkte jag? Ingen idé att slå på sig själv. Det som varit har varit och framtiden ska bli bättre utan a. Visst kommer jag längta och omvärdera mitt beslut tusen gånger om, men närvaron att få känna slår allt. Barnen har rätt att få ta plats och lev i en miljö utan a.

Tack Sisyfon och grattis till dina sex månader. Visst gäller det att minnas, att hela tiden påminna sig. Du är viktig för oss som är nya här <3

Leverjag

Godmorgon RaniLee ⛅️

Jag är inte lika morgonpigg som du. Vaknade för en timme sedan, ut med hund, hämta helgtidning, vika tvätt från igår, göra frukostbricka till mig själv ;-)

Vad härligt att du noterade den positiva förändringen! Ja, barn blir extra stimmiga nör de inte får någon uppmärksamhet. Det är säkert bra för din dotter med att få hjälp med stämningen. Bra för både din dotter och dig kanske att hitta andra sätt att umgås? Känner igen det där när jag och mamma träffats. Ingen uppmärksamhet alls till barnen och nu har de ingen relation till mina föräldrar som stora. Att vara en bra lyssnare är nog det bästa i relationer och det förstår jag att jag inte varit. Att lyssna öppet, nyfiket och inte dömande. Bara låta den andre sätta ord på saker i lugn och ro...

Tankar på det som varit och orsaker till varför man druckit och är där man är, går även i mitt huvud. "Orsaker" är som du säger anledningar vi själva gett oss att dricka. I stället för att ta tag i situationen har jag domnat bort med A och inte gjort något åt det. Det som är bra med nykterheten, är att jag inte kommer undan. Jag tvingas känna, titta på och se det som är i mitt liv. Kommer inte bort från det längre. Det kan leda till bra förändringar i längden tror jag.

Jag var inte så positiv igår, hade oro i kroppen. Tänker på mitt förhållande som har dött ut för länge sedan men ingen av oss gör något vare sig till eller ifrån. Att bli närvarande igen märks på många sätt, tycker jag. Mer kontakt med mina barn, bättre på att lyssna och också mer tydlig. Jag säger ifrån nu. Blir tvärarg ibland och säger vad jag tycker. Har inte orkat bråka med familjen på länge och de har verkligen behövt skärpa till sig. Tydlighet är bra. Andra lyssnar. Det skapas ett jag med gränser igen. :-)

Ha en fortsatt fin söndag

Ja, just närvaron är en otroligt positiv effekt av att avstå från a. Jag kommer ifrån en miljö där a i princip aldrig förekom hos min mormor och morfar och bara till fest hos farmor/farfar. Och då under mycket sansade former, om inte några mer avlägsna släktingar kom. Vi barn visste att de personerna hade problem med a. Pappa blev annorlunda och pratig och mamma tog hand om oss. Mamma o pappa drack sällan på helgerna när vi var små o tur var väl det för pappa har samma beteende som jag och har med tiden utvecklat ett problem med alkohol, ljuger om att han dricker. Ja, hela registret som vi har här. Men han har det under hyfsad kontroll. Undrar ibland hur mycket mamma märkt för vi pratar inte om detta och det spårar inte ur. Han dricker nig i perioder. Jag hade i tonåren och har nu full koll på hans smygdrickande när vi ses.
Nu när vi träffas dricker vi i princip alltid vin till maten. Jag har ju tyckt att det är normalt och trevligt. Det blir inte så mycket, men bekymrar mig lite över de signaler vi sänder ut till barnen. Alltid a när det är trevligt - vill jag verkligen ha det så? Och nu i sommar när jag avstod från a, så dyker det upp andra möjligheter. Sen fisketur, nattpromenad. Barnen fick mer utrymme.
Trevliga minnen, istället för det här minnet: jul för ett par år sedan. Smygdrack snaps... Vid julklappsutdelningen var jag rejält på lyset. Barnen var tack o lov så fokuserade på sina julklappar och märkte nog inte så mycket. Jag fick en hemmapysslad lerbricka av min dotter med texten "du är en ängel". Den var trasig dagen efter och jag vet inte hur det gick till. Jag har den kvar här hemma, som en påminnelse om vilken jäkla misslyckad ängel jag var den kvällen. Brukade vänta med fyllan tills barnen sov annars. Och julafton av alla dagar på året. Även om de andra inte märkte så mycket eftersom de inte visste om mina problem så visste ju jag hur det låg till. Nej, aldrig mer. Jag är ju en ängel eg, ska limma ihop den där lerbrickan när jag kan leva upp till det igen.

Leverjag

Det var starkt, Sisyfos om ängeln.
Jag blev alldeles tårögd och tårarna börjar rinna. Din berättelse träffade mig rejält..
Ja, skit vad vårt A-drickande ställt till med.

Kram

Ja, vissa saker är för jobbigt att skriva i sin egen tråd så jag lånade RaniLees till den historien - hoppas det var ok. Ett stort misslyckande som mamma där helt enkelt och det gör lite ont! Vet inte om jag vill minnas el glömma. Kommer aldrig att kunna slänga bort skylten i alla fall.

RaniLee

Visst får du låna min tråd. Allt vi skriver tillför något. Jag minns en gång när jag just skilt mig och valde att stanna på krogen efter jobbet ett par timmar. När jag kommer hem sitter min dotter vid busshållplatsen och väntar. Där har hon suttit i de två timmarna. Jag skäms så det gör ont i mammahjärtat fortfarande trots att det gått över 20 år.

RaniLee

till förändring. Oo, ja relationer är svårt och särskilt när a varit med som tredje part. Låter fint att du och barnen fått mer kontakt, de uppskattar nog närvaron du kan ge dem nu. Fint skrivet och ger tankar...

Gumbo

Tack själv för det du delar. Blir glad när du skriver att du inte skäms, för det ska du ju inte. Jag är själv ganska ny här på alkoholhjälpen, startade upp för drygt 2 veckor sedan. Tycker som du att jag får mycket hjälp med att läsa andras trådar och på det sättet känna mig mindre ensam i mitt kämpande mot alkoholen. Så det är bara att fortsätta slåss för att bli en fri människa och slippa styras av spriten. Ha det gott och fortsätt som du gör med att stå på dig. Lycka till!