Miiaa

Har under flera år känt att jag dricker alldeles för mycket och nu har jag helt plötsligt hamnat här. Skrämande, men samtidigt skönt på något sätt. Det betyder väl att jag söker en förändring och likasinnade som kan stötta. Har under flera år druckit alldeles för mycket vin. Främst på helgerna men efter en skilsmässa nu även i min ensamhet i veckorna. Jag älskar att gå runt med ett glas vin, röka och lyssna på musik i min ensamhet. Så tragiskt men så skönt. Vad är det som är skönt med det? Jag funderar mycket på varför? Att få vara med sina tankar med ett glas vin och känna ett typ av lugn i kroppen.
Att bara få vara själv... ingen som ser... ingen som vet. Jag vill verkligen ändra på det här beteendet, men ändå inte. Jag är rädd om mig själv och om min kropp, men ändå skadar jag den. Jag har inte haft en vecka utan alkohol på säkert 15år.
Sköter arbete och har för övrigt ett välfungerande liv men något är ju fel! Har en ny relation där alkoholvanorna är annorlundas än vad mina och min ex mans var. Det är positivt och skönt och kan säkert hjälpa. Är ganska öppen med att jag dricker för mycket, men skämtar om det så det blir inte riktigt på allvar. Det är såklart ett skydd. Ingen vet såklart hela sanningen. Att jag ofta går runt här hemma med ett glas vin i handen. Har alltid haft mycket fester runt mig och ett umgänge där vi dricker mycket. Det är såklart inte bra för mig. Nu sitter jag här hemma och skulle gärna vilja hälla upp ett glas vin men det ska jag verkligen inte göra det.
Hur bryter man sina dåliga vanor?
Är så rädd för att jag faktiskt har ett beroende. Kom gärna med lite inputs som kan vara till hjälp.
Kram till er alla där ute ❤️

Känner igen mig väääääldigt mycket!

Just att få dricka i ensamhet och lyssna på musik var höjdpunkten när jag drack. Det var euforisk njutning och man blev då känslig och lugn.

Sen kom morgonen med bakfylla och ångest...

Mitt tips är att sno ett annans tips! :)
Kör utan alkohol ett par månader och utvärdera, du kommer vara piggare, må bättre och inse att du inte alls saknar det så mycket som man tror.

Kämpa på.

Tre nyktra månader rekommenderar de på Alkoholhjälpen, sen får man ta ett nytt beslut. Läs på en massa fakta under tiden. Kolla till exempel Annie Grace på Youtube, eller läs hennes bok Tänka klart. Finns en tråd med litteraturtips på forumet. I början av mina tre månader tänkte jag att jag sen skulle börja dricka måttligt igen, men vartefter tiden gick började jag omvärdera. Nu är jag inne på månad sju nykter och mår så mycket bättre, mer energi, livsglädje, fokus. Lycka till att hitta din väg!

Rosa-Lie

Jag känner igen mig. För mig är ensamma hemmakvällar mer utmanande än fester och umgänge i helgerna.
Just det där att få vara för sig själv, slappna av med "ett glas" vin efter jobbet. Sätta på lite musik, tända ljus... ja det är det som gjort att jag druckit varje dag i flera år, och idag räcker inte ett glas, knappt en flaska. Min hälsa är påverkad likaså min ekonomi och min relation till mina vuxna barn. Jag gick med här för fem dagar sedan och mitt mål är att följa rekommendationerna att inte dricka på 90 dagar, något som jag med rädsla ser framför mig. Det kommer bli en tuff utmaning. Men kan andra så måste väl även jag det, eller. Lycka till och hoppas du fortsätter dela med dig.

Miiaa

Heja dig/oss?❤️
5 dagar är ju jättebra. Jag har just nu 3 dagar. Vi kämpar tillsammans. Är redan orolig för helgen men jag ska kämpa. Har en box vin hemma. Borde kanske slänga den?

Ge dig själv bättre odds.
Släng vinet innan helgen kommer.
Jag fixade en enda dag bara för jag hade vin i boxen hemma.
Kram⚘

Bra kämpat med fyra dagars nykterhet! Jag vet precis känslan av att vara själv och ta ett, två ,tre eller ja, oftast fler glas i sin ensamhet. Jag bor med min man som dricker som han brukar (tror faktiskt att han dricker mer nu när jag är nykter av någon konstig anledning - eller så är det jag som är mer uppmärksam...) och jag tänker att jag måste klara att inte dricka trots att det finns alkohol i närheten. Och det har jag klarat hittills. Men när det står en öppen flaska i köket och ingen finns i närheten har det nu hänt två gånger att jag tagit en klunk ur flaskan, men inte mer. Har bett min man att inte ha öppna flaskor framme. Som en person här sade - det är tillfället som gör tjuven... Vänta inte, utan ta tag i det som du anser är ett problem innan din hälsa och dina relationer börjar ta stryk. Och skriv här - det hjälper mig jättemycket! Ha en fin tisdag!

Jag har precis klarat av första veckan utan A och jag känner verkligen igen mig i det du beskriver. Det är ett bra ställe att läsa andras berättelser som gör att man inte känner sig ensam. Visst är det konstigt att det ska vara så mysigt att komma hem och dricka ett, två, tre glas vin. Om jag kunde dricka ett glas så skulle jag inte behöva vara här men tyvärr blir det ofta för mycket med ångest efteråt. Lycka till, kram

Fungerande_alkis

Jag känner också igen det där. Jag drack alltid i min ensamhet i lägenheten när missbruket började spåra ur på allvar. Krogen är det väldigt längesedan jag besökte vid det här laget. Själv brukade jag sitta framför datorn med hörlurarna på och musik på högsta volym. På helgerna blev jag så packad att jag började sjunga med i musiken högt. Jag måste ha väckt grannarna emellanåt, men har otroligt nog inte fått några klagomål. Jag inbillade mig att jag hade roligt och njöt av livet, samtidigt som alkoholen fick all ångest att försvinna.

Detta blev dock så rutinmässigt att jag började känna mig tragisk till slut. All njutning försvann. Mot slutet drack jag enbart för att bli av med ångesten som alkoholen orsakade. Vissa kvällar satt jag och drack bara för att jag kände mig tvungen, för att kunna somna, och liknande.

Jag är väl cirka en och en halv månad nykter nu. Suget kommer fortfarande i vågor. Det gäller verkligen att bita ihop och härda ut, för tankar i stil med "nu har du varit nykter tillräckligt länge, du förtjänar en flaska sprit" kommer när man minst anar det. Det enda man kan göra i dessa lägen är att ockupera sig med något helt annat, som t.ex. att sortera, städa, laga mat eller ta en långpromenad. Det är inte alltid så roligt, men det är faktiskt skönt att känna sig någorlunda normal och att slippa vakna bakfull med ångest varenda dag.