Hej alla!
Ja då är det söndag och i vanlig ordning surfar man in på denna sajt, då denna helg blev precis som vanligt. Så bestämmer man sig att nu blir det ett långt uppehåll, helst för alltid då ångesten och samvetet kryper in under skinnet och man är seg och sliten och inte orkar med allt man vill och borde göra idag.

Sen är man fullt fokuserad några dagar och när det lider emot helgen så målar jag upp romantiska bilder om helgens mys. En god whiskey till travet och ett glas vin till god mat. Vilket alltid blir ett halvrör whiskey 2 flaskor vin och någon öl somnar på soffan och är en dålig make och pappa (fast jag egentligen är tvärtom men skulle kunna va socialare och orkar mer än krascha full på soffan)

Nu vill jag slippa skiten helt under en lång period. Men nu kommer julen och adventshelgerna. Mysigt med en snaps till sillen, en cognac i fåtöljen vid granen, värmande glögg. Börjar genast romantisera hela upplägget igen, fast jag vet att det blir mängder av allt - varje gång. Det blir ju inte en sipp cognac utan mest troligt är de bara en slatt kvar i flaskan dagen efter..

Nä nu gäller det att ändra tankesätt och hålla i!

Välkommen hit med egen tråd!
Så klokt med en tanke om förändring.
Själv känner jag mig så lurad av alkoholen.
Jag har gett den alldeles för mycket av allt.Försköning,tid,bekräftelse och framför allt min tro på att det var det enda rätta att dricka den.
Jag tror på dig.Du är värd detta.
Kram Pilla

Tack! Jag känner lika att jag känner mig lurad av alkoholen och lurar mig själv hela tiden. Fast jag är medveten om mitt bruk och effekter och egentligen inte vill. Men jag måste göra nåt som lurar bort det från min hjärna, helst något som inte gör att jag glömmer bort kampen fram emot torsdag fredag..

Har du läst här ett tag så vet du att vi alla har varit där du är nu. Och du vet också att många av oss har varit nyktra ett tag. Det går. Kan vi, så kan du. En dag i taget. Det är dock väldigt stor skillnad på att vilja sluta dricka och på att verkligen bestämma sig för att sluta dricka. Har du bestämt dig? Inifrån och ut?

Kram ?

Välkommen tillbaka Tretorn! Ser att du har startat några trådar under året. Håller med Andrahalvlek om att man måste bestämma sig, inte bara vilja. Min fråga är hur Du ser på din framtida konsumtion. Noll eller mindre i bland?

Ja det är där jag hela tiden vacklar, varje nykter dag känner jag att det är så jag vill leva och må. Men när jag tänker på noll konsumtion på lång sikt uppstår genast en saknad och jag börjar ”förmysa” alla drycker i alla sammanhang.. Jag har provat uppehåll i flera år och hoppas på måttligt bruk men det har aldrig funkat som tänkt hittills. Jag vill men nånstans vill min hjärna inte köra linan ut, jag måste bearbeta min hjärna..

Jag tror på det jag kallar faktametoden. Nöta fakta, fakta, fakta och sen repetera, repetera, repetera. Hjärntvätta sig med nyktra fakta. Tills man inte längre vill dricka alkohol, lika lite som man vill dricka bensin.

Kram ?

påSpåret

Det verkar som att insikten finns där Tretorn! Mitt problem var länge, länge likadant. Vägrade helt enkelt acceptera det jag innerst inne visste sedan länge tillbaks. Nämligen att det i princip aldrig längre stannade vid en mysig whiskeypinne och 1-2 glas vin. Risken för ännu en morgondag i ånger, bakfylla och orkeslöshet var, ja typ 100%. Ändå, med en dåres envishet, hittade jag en ny förklaring framåt fredag att denna helg blir annorlunda.

Värdelöst alltså och det blir värre, tro mig. Jag var funktionell alkoholist under många, många år, bra jobb, fint hus och fin familj. Men för varje år snäppade jag upp min dysfunktionalitet lite grann i taget. Tillräckligt lite för att att kunna hitta en ny modell som lyckades förklara mitt drickande och varför det fortsatt nog var en bra ide´ att mysa på med min fredagswhiskeypinne. Tillräckligt lite för att på nåt magiskt sätt trolla kvar jobb och familj. Tills en dag, när allt rasade och jobb, familj och hus bara puts väck försvann.

Nu inträffade en ny fas i min drinkarkarrär. En mer destruktiv fas, utan något riktigt bra värt kvar att fajtas för. Ja, förutom den enda kärlek som alltid fanns kvar, fredagens whiskeypinne, som nu bytt skepnad från pinne till helrör och dessutom såg till att vi träffades nästan varje dag. Till slut gärna 3-10 dagar i sträck, mer än så orkade inte ens jag.

Till slut träffade till och med en såpass envis själ som jag på mitt vägskäl, där alkoholen fortsatte åt ena hållet men jag till slut svängde åt det andra hållet. Det jag har att säga om detta vägval är att det var synd att jag inte gjorde detta val 15 år tidigare, men för mig krävdes att jag hittat botten och hundra procent kapitulerade. Det visade ju sig också att all den rädsla och ångest jag hade inför ett tomt och spänningslöst alkoholfritt liv var totalt obefogad, det visade sig i mångt och mycket faktiskt vara tvärtom. Kikar jag i backspegeln så var ju en väldigt stor del av även min funktionella period som alkis väldigt tråkig och förutsägbar, med många gråa och tunga lördags- och söndagsförmiddagar. Det enda som förändrades under den tiden var att konsekvenserna blev fler och ångesten blev större.

Nu säger jag inte att ifall du fortsätter så kommer det att bli så här även för dig. Men utifrån din historia så tror jag att det finns en risk här som inte alls är försumbar utan högst påtaglig. Är du villig att ta den risken för att få fortsätta hänga med din whiskeypinne över helgen? Även om det så bara handlar om den minsta procents risk så skulle jag idag om jag kunnat få vara i ditt ställe, lätt välja bort den samvaron. Du har ju fortfarande det bästa hänget mitt framför näsan på dig, som make och pappa. Lycka till!

Du har så mycket gott i livet, och man märker att du själv ser problemet, bra utgångsläge för förändring. Och vardagen blir så mycket skönare. Visst kan man sakna ett gott glas, men det finns så mycket annat man kan äta och dricka och göra, saker som inte riskerar att förstöra hela en tillvaro. Kör på nu, släpp sargen, du kommer bli förvånad över hur skönt det är att slippa dricka..