Mot ljusare tider

Vill önska er alla en underbar jul!

Ja, jag har varit osynlig här ett bra tag nu... gömt mig i dimman...
Men så hände något igår när jag stängde av jobbdatorn för att ta julledigt - jag kunde plötsligt andas utan ett glas i handen! Kom att tänka på er alla härliga människor här på forumet och gick in och läste lite och upptäckte att jag varit borta så länge att mina trådar blivit låsta... Hmmm...

Nu har jag funderat klart, det blev en ny tråd.

Återkommer och berättar mer (hoppas jag, lita aldrig på en alkis ;-) ).

Till dess, återigen en riktigt GOD JUL!

Tack Kennie, Miss Lyckad och Ensam. Känns så skönt att veta att man alltid är välkommen här! Även om det är med blandade känslor som jag kliver in här - igen...

Men så länge jag lever så är det alltid för tidigt att ge upp!

Jo, alltså, jag vet att om man ska bli nykter så är det ju en skapligt bra start att sluta dricka, skruva på korken och sedan inte ta det första glaset.

Jag brukar ju skriva av mig mina tankar här för att se mer klart och få er hjälp att vända på dem. Men, nu snurrar det helt enkelt för mycket där uppe. Går inte att sortera och få ner på pränt. Skriver ändå för att börja få in rutinen igen att skriva på morgonen.

Kram och god fortsättning!

Det blir svårare för varje gång.
Första gången jag bestämde mig för att minska mitt drickande klarade jag 170 dagar.
Andra gången klarade jag några veckor.
Tredje gången några dagar.
... nu vet jag inte vilken gång i ordningen det är och jag måste verkligen göra en förändring - SLUTA DRICKA!
Men jag är så djävla liten och svag. Rädd. Skamsen. Ömklig. Ledsen.
Försöker förlåta mig själv. Det här året har verkligen varit för mycket. Jag ser så väl vad jag gör. När jag slutar dricka är de första dagarna hemska och jag biter ihop hårt för att klara dem. Så kommer jag till "rosa moln" och livet leker, jag orkar massor och drar igång med allt på en gång. Det blir för mycket och jag börjar känna mig utmattad, ser inte hur jag kan prioritera om och vad som kan strykas. Tar till alkoholen och får massor av energi, kör på ännu hårdare, dricker oftare ... tills jag börjar må dåligt.
Jag har tänkt mycket på uttrycket "ett ohanterligt liv" som det pratas om inom AA. Först tänkte jag att en alkis dricker tills livet blir ohanterligt. Men, jag kan inte hantera mig själv nykter, jag har inga bromsar och kör slut på mig själv, det enda sätt jag vet om för att få frid är att dricka alkohol.
Jag tror att jag behöver hjälp. Hjälp att hitta nya strategier att hantera livet i med och motgång. Men, jag vet inte vart jag ska vända mig. Har verkligen försökt, varit hos många olika psykologer, terapeuter mm genom hela mitt vuxna liv utan att få hjälp. Fast... jag har ju heller aldrig erkänt att jag dricker .... Så hur ska de kunna hjälpa?
Ja, jag kämpar på. Ska klara mig själv, ska klara att dricka lagom. Nej, i ärlighetens namn, senaste månaden har jag mer känt att jag kämpar mig ner mot botten. Dricker inte mer än förut. En flaska vin om dagen. Precis lagom för att vara på topp dagen efter och orka göra allt jag måste. Men jag har börjat bli bakfull dagen efter istället. Skiträdd för denna nya vändning. Vad gör jag med min kropp?
Jag har också börjat bli rädd för att bli avslöjad - tänk om någon upptäcker att jag är alkis? Eller, är det en förhoppning? En förhoppning om att bli avslöjad för att äntligen kunna få hjälp? Nej, fy vad jag skulle skämmas.
Fast jag skäms ju redan så in i norden över hur jag håller på.
Kan skammen bli större? Kan det vara en lättnad att faktiskt erkänna själv, inte bara här utan öppet för alla runt mig?
Nej, det törs jag inte. Då kanske någon faktiskt kommer till hjälp och hindrar mig från att dricka. En alltför skrämmande tanke att aldrig mer få dricka. Fastän jag har en hemlig dröm om att faktiskt kunna säga ärligt att "jag dricker inte".

Måste sätta ner foten. Jag måste bestämma mig. Jag vet att det är grundförutsättningen för att kunna börja vandra mot nykterheten.

@Emmy: JA, jag vill hänga på, 2021 ska bli vårt år!

Måtte jag hitta styrkan...

"Att dricka är som att öppna ett varmt rum där jag slipper prestera och kan vila." Så väl formulerat, klockrent!

Tack Pixie. Det är det jag ska leta efter. Vad kan ge mig samma känsla förutom alkoholen. Det måste finnas något för alkoholen ska bort.

Året då jag ska finna mitt nya rum och inreda det.
Blir tårögd...
Jag brukar inte lägga så stor vikt vid nyår, inget förändras ju bara för att man skriver ett annat datum. Men nu ska JAG förändra MITT liv och nyårdagen är väl lika bra som någon annan att börja. Klarar inte ett år som 2020 till. Så mycket jobb! Så stora framgångar! Och så stora förluster...

Ser till att det finns gott om näsdukar i det nya rummet för jag orkar inte vara stark längre eller dränka alla känslor.

Gott nytt år alla!

Pixie: Ja, nyår är perfekt tillfälle för förändring har jag upptäckt.

Blenda: Tack! Jag blir jätteglad om jag kan sprida lite ljus :-).

Citrus: Välkommen att hänga på, glädjer mig att du vill följa.

Andrahalvlek: Å så kul att det går bra för dig! Vi kämpade ju tillsammans för ett år sedan - tills jag föll i februari nästan ett halvår nykter. KRAM!

Jag fick den bästa av alla nyårsaftnar som jag kunde få!!!

Tja, en normal människa skulle kanske inte tycka det, men vem är väl normal?

Skriver ned så att jag inte tappar bort minnet av den.

Det började på morgonen, eller kanske snarare på natten, jag vaknade som så ofta nu redan vid två-tre-tiden. Sömnen förstörd av alkoholen. Mådde skit och var ledsen, så in i bänken trött.
Satt vid datorn i timma efter timma för att hitta ork att städa av lite inför kvällens nyårsmiddag, huvudet brukar ju klarna lite efter frukost och massor av kaffe.
Min älskade gubbe och jag skulle ju ha en mysig nyårsmiddag tillsammans och jag hade bestämt att jag fick dricka vin även nyårskvällen, en sista myskväll i mitt gamla varma sköna rum. Ville verkligen göra fint, ja, tom fixa mig själv lite extra fin.
Klockan blev 12. Fy vad jag är hängig! Kanske bättre att försöka sova en stund?
Nä, går inte.
Ok, jag vet medicinen som får fart på mig. Korkade upp en flaska vin och tog två snabba glas.
Ingen effekt!?!
Nehej, men kan jag kanske koppla av och vila lite ändå?
Nej.
Ett glas till och en dusch.
Äh, orkar verkligen inte städa, klarar inte att höra dammsugaren. Och mer vin kan jag inte dricka innan gubben kommer, då märks det...
Dags att laga mat. Ja den blev faktiskt god!!
Nu var det ju dessutom tillåtet att dricka mera vin tillsammans med gubben. Lyckades ändå hålla skenet uppe skapligt, allt fint :-D. Ett par glas till ska väl ändå få ordning på mig? Det har ju ALLTID funkat.
Nej, inte den här gången.
Bästa vännen vinet svek mig!!!
Gick och la mig redan strax efter 21, småfull och med huvudvärk. Kul brud, eller hur?
Vaknade vid fyra, om möjligt tröttare än någonsin - men sömnlös.

Kan man få en mer perfekt start?
Måste bevara minnet av den här kvällen, köra filmen om och om igen.

Nu har jag stängt dörren till mitt gamla varma mysiga dryckesrum, det enda jag tar med mig ut är filmen.
Hoppas jag kommer ihåg att sätta på den om jag skulle börja längta tillbaka.

Sitter nu i mitt nya rum. Det är tomt och kalt än så länge. Men det ska inredas och bli vänligt ombonat under året.

Dag ett.

Alltid den djävligaste dagen för mig.

Mår skit. Men jag SKA vara nykter idag.

Ja, det måste få ta tid.
Försöker lära av mina erfarenheter, och av er andra naturligtvis!
Önskar ju förstås att det bara var att "tända lyset och gå in". Dvs att skruva på korken och inte ta det första glaset.
Det vet jag ju att jag kan... upp till ett halvår...
Den här gången vet jag att arbetet måste inriktas på en djupare förändring, en förändring som gör att jag kan hantera den nyktra Soffi.
Och det lär ta tid!
Men jag börjar med att vara nykter idag. Det är gott nog :-).

Ja, allt är som det ska vara.
Jag klarade gårdagen helt utan alkohol, salut för det!!
Har lyckats sova lite i natt även om jag toksvettats och varit uppe och vandrat flera gånger. Drömt helt sjuka saker de stunder jag slumrat in.
Fortfarande förlamande trött. Luddig i skallen. TÖRSTIG, dricker vatten men vet att den här törsten släpper inte oavsett om jag drar i mig flera liter vatten. Tid. Det går över med tiden. Nykter tid.
-Man mår som man förtjänar?
Njae. Det där är nog en sak som jag måste jobba på. Var inte så förbannat hård mot dig själv.
-Jag har inte haft något val för jag är alkis.
Njae. För mycket offer. Offerkoftan kan bli kvävande varm. Inte bra. (Jo självklart har jag en offerkofta som åker på titt som tätt - det är ju därför jag vet att det är hårfint emellan att den är mysigt skön till att det slår över till kvävande..)

Jag mår som jag mår för att min kropp jobbar för mig nu, jobbar med avgiftning. Det är som det ska vara.

Jag är nykter och det är gott!

Citrus: Du ska vara nöjd! Du drack mindre än vanligt och du ger inte upp. Idag är en ny dag och den kan bli nykter :-). Sen staplar vi dagar på varandra så att det blir många över tid. Men en dag i taget. Ibland en stund i taget. Svårt för oss otåliga som vill fixa allt på en gång. Men det går, jag vet ju det.

Tappad: Nej, så sant, det är inte många som lyckas första gången. Jag har vetat i över tjugo år att jag har en ohållbar alkoholkonsumtion. Minns för kanske 17-18 år sedan, jag satt på en föreläsning om alkoholism - hur man upptäcker om en kollega på jobbet har problem.. Mannen som pratade var nykter alkis, när han beskrev hur det är att vara alkis använde han metaforen "ett stort svart hål inombords" som "tvingar" en att dricka.
Jag kommer ihåg att jag så gärna ville fråga: Hur blev du kvitt hålet, vad fyller du det med nu som nykter?
Men, jag kunde ju inte ställa den frågan, då hade jag ju avslöjat mig....
Frågan kvarstår än idag: Vad fyller man hålet med? (...det blev en lång utsvävning..)
Trots vetskapen om min alkoholism var det först september 2019 som jag gjorde mitt första verkliga försök att bli nykter. "Tvingad" av en läkare som avslöjade mig, eller snarare, skammen fick mig att vakna.
Nu är jag här för egen maskin.

AH: Tack för pepp!

Till alla andra: Jag läser flera andra trådar, vi är ganska många i startfältet nu har jag sett. Blir så glad när jag ser det och önskar alla (inklusive mig själv) all lycka.
Jag kommer och skriver och stötar i era trådar när jag får lite mera ork. Måste bara komma lite mer på benen själv först genom att skriva i egen tråd. Liggande kan man ju inte stötta andra så bra.

Kram!

Först, Tack FinaLisa och Tack Pixie!

Ja, det är verkligen tufft första dagen. Så lätt att skjuta upp beslutet - imorgon ...
Alkisen i mig tycker jag är såå värd lite avkoppling till kvällen, behöver ju vara lite lullig och härligt avslappnad för att kunna sova.
En annan del av mig vet att alkoholen gör att jag däckar bara för att vakna mitt i natten och ligga sömnlös.
Det slutar med att alkisen skriker efter vin, eller ja vad som helst med alkohol. Jag kommer ju att dö om jag inte får något!!
Så rätt alkisen har! Den andra delen av mig vill ju att alkisen ska dö, för den delen vet att alkisen annars kommer att döda mig.

Två sidor av mig som ska samsas om samma kropp och hjärna. Och de önskar döda varandra.
Är det konstigt att det är tufft? Tar enorma mängder energi att hålla ihop som människa och hålla ut, gömma sig i skyddsrummet för att undgå det värsta kriget.

Idag är det något lättare. Jag dog ju inte inatt så då dör jag nog inte av en nykter natt till. Typ.

Ska vila, äta ordentligt för jag får absolut inte bli hungrig så att suget ökar och så ska jag hänga här lite av och till.

Jag håller i. Dag 2.
Och till alla er andra i samma båt - vi håller ihop så att ingen lämnas ensam i kriget.

Kram!

Flyktlinje, jag blir glad när jag läser att du följer!
Men, var beredd, så här på morgonen kan det komma en hel del osammanhängande tankar från mig. Ibland förvillande likt rent svammel :-) ;-). De som följt mig tidigare vet att jag vissa mornar nyttjar chansen att skriva av mig här till fullo, och det hjälper mig massor, speciellt kommentarer och reflektioner från er på hur jag tänker så att jag själv kan börja reflektera lite mer klarsynt.
Idag är en sådan dag.
Gårdagen hasade jag mest runt som en sjukling, behövde det, vila och ta hand om mig själv. Lyckades dock ta mig iväg till återvinningen med en massa lik, kändes skönt att rensa ut dem, och det gav mig också ett bra tillfälle att bli påmind om hur mycket rena alkistankar jag har.
Först: Oj, tre fulla kassar! Och jag som rensade för inte alls länge sedan, hoppas ingen ser :-S.
Sen när jag kom dit så var där flera bilar redan, dock ingen vid glascontainern. Skynda, skynda. Hittade en senapsburk bland flaskorna och fick nästan lust att visa upp den extra "Titta här! Det är inte bara vin- och spritflaskor i mina kassar... När jag åkte därifrån hade jag nästan hjärtklappning...
Reflektion: Som att någon har tid och intresse att bry sig? Nej, lika lite som jag brydde mig om dem som stod vid papperscontainern, ifall de kastade pizzakartonger eller emballage till ny träningsutrustning. Värden snurrar nog inte runt mig...
På kvällen drack jag te och lyssnade på alkispodden. Tur att jag minns lite från mina förra försök iaf. TV och film = vin, podd och ljudbok = te. Tryckte i mig en god del av julchokladen också, min gubbe hade blivit imponerad, så många gånger han gett mig underkänt i godisätning för att jag bara brukar vilja ha en eller två bitar. (Ja, mitt godis finns ju annars i glaset).
Ja, hmm, det där med godis. Gubben min är riktigt duktig godisätare, så duktig att han många gånger sagt åt mig att inte ha för mycket godis hemma för att "han är som en alkis". Ja, han jämför sig själv med en alkis när det gäller godis. Samtidigt så kan han ge mig både vinflaskor och whiskey. Hur kan han inte ha märkt att jag dricker för mycket?? Speciellt som jag har haft vita perioder förut. Det finns ingen som tar en vit period om man inte upplever att man har problem. Senaste whiskey-flaskan kom han med nu på nyårsafton. Borde göra mig av med den, den kommer att bli ett problem. Men hur? Den får inte försvinna för snabbt så att han förstår att jag hällt ut den, eller ännu värre, tror att jag har druckit ur den på två dagar. Naturligtvis borde jag ju be honom ta tillbaka den. Men där står SKAMMEN ivägen. Nåväl, ett senare bekymmer. Fast jag får inte skjuta på det för länge...
Tillbaka till Alkispodden. Så nyttigt det var för mig att lyssna på den igen! Det fick mig att minnas en del från mitt nyktra halvår. Så mycket jag redan förträngt! Alkisen i mig är djävligt duktig på förträngning, tränger undan allt jag vet om att må bra utan sprit för att få plats med sina vinkvällar - och inte minst planeringen av dem som pågår mer eller mindre hela dagarna när jag är aktiv.
Funderar på om jag även borde gå tillbaka och läsa mina tidigare trådar. OJ, vad dubbla känslor jag har inför det!!!
Jag borde i alla fall leta upp min gamla verktygslåda och samla ihop mina verktyg som blivit spridda för vinden. Jag behöver ju dem för att inreda mitt nya rum!
Att tänka att verktygen var odugliga bara för att jag föll förra gången är FEL. Jag hade bara inte en komplett samling än. Så första uppdraget blir att samla ihop mina verktyg och inventera vad som saknas så att jag kan skaffa fler.

Ok, dags att klä sig och åka och träna.
Ja, jag har lite mer energi idag, har sovit något bättre men långt ifrån hela natten. Så jag tänker att om energin bara räcker till en kvart eller halvtimma så för det vara så. Det kommer att hjälpa mig med sömnen om jag tränar.
Blev också glad i morse. Någon har varit snäll och bytt ut fotot ovanför handfatet i badrummet i natt! Igår morse satt där en karikatyr av en alkis. Idag sitter där bara en bild på en tröttmössa.

Kram alla!

Tack Torn! Det där med pilatesbollen hade jag glömt!
Vilken tur att jag gillar att sätta alla knasigheter på pränt, så att man får lite distans och kan skratta åt dem. Nu finns det ju dessutom andra som kan påminna och ge ytterligare skratt. Härligt.

Glädjer mig att kunna ge även dig, Flyktlinje, ett skratt!

Kram

Det slog mig att jag inte är nervös inför att gubben kommer på middag ikväll.

Minnet vaknade över hur nervös jag brukar vara varje gång jag drar igång en ny nykterhet. "VAD ska jag säga för att förklara att jag inte vill dricka vin till middagen???"

Jag behöver ju bara säga att jag inte vill ha.

Hur svårt kan det vara? Han tjatar ju aldrig. Ifrågasätter aldrig. Min bästa och mest älskade gubbe!

Nykter idag och ikväll. Det blir bra.

Tack Citrus!
Och tack till mig själv, som reflekterade över att jag inte var nervös utan kände mig lugn i mitt beslut att inte dricka igår och att jag skrev det här.

Gårdagen gav minsann en del utmaningar.
Jag skulle ju städa. Det startade en diskussion mellan vi kan kalla dem A och S, jag tror ni kan klura ut vilka olika delar av mig det handlar om (lite lustigt att det dessutom är mina riktiga initialer..).
A: Städa nykter? Guuud vad trist, det går ju inte.
S: Japp. Jag har gjort det förr, det går alldeles utmärkt. PUNKT.
Jag minns att det där med att städa nykter var en STOR utmaning i september 2019, men då hade jag ju inte gjort det på typ 20-25 år... Men det går att lära sig. Och nu kan jag.
For runt och plocka, fixa, dammsög och skura golv.
A: Jag MÅSTE ha en städöl!
S:*tänker* ... Ja, jag är ju alldeles varm och svettig av städningen. Törstig naturligtvis. Ett stort glas kall saft skulle sitta fint.
Så tillägg till årets nyordslista blir: Städsaft.
Hann bli både hungrig och jättetrött (ja, krafterna är ju begränsade de första dagarna) innan det var dags att börja laga mat. Insåg att det här är inte bra...
A: Åh så gott, nu kan jag få ett glas kockvin!
S: Nej.
A: Men bara ett glas, det piggar upp.
S: NEJ. Här, ta en morotsbit och knapra på, det är bara hunger.
Dukade. Öh, vilka glas ska jag ta? Jag ska ju dricka alkofri öl, men vad vill han ha? Men har jag inte... Jodå, jag hittade en "krisgömma" med 3,5-öl. Sedär ja. Nåväl, det var ju ändå bra, nu får gubben kompisdricka öl med mig. Ställde fram ölglas.
Gubben kom och när han såg dukningen utbrast han i ren bestörtning: INGET VIN?!?
(Nej, han har inga problem med spriten. Han dricker sällan mer än två glas och bara till helgen. Nu var det ju "lördagmiddag" fast på en söndag. (Ja, vi äter lördagsmiddag varje helg, men det händer att lördagen får flytta till fredag eller söndag om det passar bättre). Och jag ger mig inte in i beroendediskussionen, inte nu iaf, om man är beroende även om man dricker endast mycket små mängder.)
S: Nej.
G: Men varför då? Mår du inte bra?
S: Nej, jag mår inte helt bra och vi har ju druckit vin jul, mellandagar och nyår. Det räcker för min del nu.
G ser jättebesviken ut.
S: Det finns en liten flaska bubbel kvar sedan nyår, du får gärna det om du vill. Tror det passar bra till fisken.
G: Men ett glas kan du väl ta, jag vill inte dricka ensam.
S: Nej, jag dricker öl. Men jag har inget emot att öppna den här flaskan till dig.
Gubben vänder sig besviket bort. Jisses, ifrågasätter han? Ska det bli en diskussion av det här? Kände mig dock fortfarande helt lugn. Inte alls som vanligt när jag är rädd för att komma in på en diskussion om mitt drickande eller icke-drickande, då brukar hela mitt inre vibrera av rädsla och skam.
S: Vill du hellre ha rött vin så finns det.
G: Lyser upp. Ja, men det blir ju en halv flaska över då..
S: Den spar vi till nästa middag.
G: Ja, och då delar vi den lilla och resten av det röda.
Det fick han inget svar på... Jag serverade honom bara ett glas rött och kände en enorm lättnad över att jag stod fast i mitt beslut att inte dricka. Hans besvikelse handlade lika mycket om att han förväntat sig, kanske tom verkligen längtat efter ett glas rött. Bara en del handlade om att jag inte ville sällskapsdricka.

Varför skriver jag det här?
Jo, för att jag behöver spara minnen av när jag lyckas också. Lite pepp-filmer och inte bara avskräcknings-filmer.

Jag kan om jag vill!
Det går tom att dricka te till en film tillsammans med en som dricker vin :-).

Dags att starta dag 4.
Lägger till "att göra listan" idag:
Häll ut 3,5:orna. De är för falska att ha hemma. A kan få för sig att "en folköl räknas väl inte"...
Kanske ska jag även "råka spilla ut" den där halva flaskan rödvin som står på bordet...

Håll i, håll ut och häll ut.

Kram!

Tack Pixie, Miss MP och Citrus!

Känner lugnet även idag, det är nog det som ger mig "styrkan" (känner mig inte stark utan trött).
Hoppas att det inte är "lugnet före stormen"..

@Citrus: Underbart att du träffat en man som ger motivation till bra saker!!

Väljer att fortsätta vara nykter dag 4.

Tack AH! Ja, jag tillåter mig att hitta på lite nya ord och uttryck när jag tycker att det behövs. Bjuder gärna på dem om fler tycker att de är bra :-).
Minns att jag hittade på "torrbakfylla" första vändan här. Jag kände mig ju bakfull ganska långt in i nykterheten och eftersom uttrycket torrfull redan fanns så kunde man väl vara torrbakfull också.
Idag är jag det. Jag är så trött så att jag bara vill gråta men kan inte sova, känner mig hålögd, minst 10 kg vikter på tinningarna, som bomull, fast tyngre, i skallen. Paniken lurar bakom hörnet.
Andas.
Det är bara sömnbrist.
Sömnen kommer. Behöver bara hålla mig nykter tills kroppen, hjärnan, alla hormoner mm kommit i balans igen.
F*N.
En utav anledningarna till varför jag tvekar att läsa mina gamla trådar... Men jag minns ju ändå. Första gången tog det typ 70 dagar innan jag kunde sova en hel natt...

Dag 5 startar med förtvivlan.
Men jag är nykter och det är bra.

Ölen är uthällda nu och jag har gått ett varv i huset för att säkerställa att det inte finns någon mer "krisgömma". Tänk att djup förtvivlan kan användas till något bra, det var absolut ingen risk att lukten av öl skulle dra igång något sug. Tvärtom.
Igår var en bra dag såtillvida att jag inte kände minsta lilla sug efter alkohol på hela dagen :-). Det var också därför jag inte vågade ta fram de där ölen och hälla ut fastän det stod på att göra-listan. Tänk om lukten triggar?
Men nu är de borta :-) :-).

Jag har inte satt något mål än. Det var en sak som snurrade väldigt mycket i huvudet igår. Flera av er andra siktar på 100 - ett jättebra mål!
Men... det skrämmer mig lite... en dag i taget räcker utmärkt för mig! Eller?
Vad vill jag egentligen?
Måste skratta lite åt mig själv, jag är klart yrkesskadad! Efter timmar av funderingar hade jag, mer eller mindre medvetet, börjat utveckla något som liknar en affärsplan.
Den är inte klar, behöver "sova på saken" och, ja det går ju sådär...
Här kommer utkastet iaf:
VISION: Jag mår långsiktigt bra.
MISSION: Jag lär mig att hantera mig själv utan alkohol i livets alla med- och motgångar.
MÅL: Jag är nykter tillräckligt länge för att prova nya sätt att hantera livet tills jag hittar det som passar mig - och använder dem!
Delmål -
Delmål -
Delmål 1. Jag är nykter så länge att jag återfår en normal sömn.
STARTEGI: Nykter en dag i taget.
GRUNDFÖRUTSÄTTNINGAR: Tid för vila och återhämtning. Jag MÅSTE tänka på att jag behöver mera tid för återhämtning i lugn och ro än de flesta andra pga personlighetstyp.

Vad gäller mål och delmål har jag en hel del cirkeldiskussioner med mig själv som jag inte rett ut än. Jag vet inte ens om det är A eller S som för fram vissa av argumenten :-S.
Tex Mål ska vara mätbara, utmanande men inte avskräckande etc
Ett 100-dagars delmål vore perfekt! Jag vet ju att jag peppas av att se siffran öka dag för dag.
Fast... om jag snubblar... tillbaka på 0 .... risk att "jag skiter i allt"? ... lättare att resa sig efter ett "olycksfall" om jag har ett sömn-mål för då är ju inte ALLT sabbat?
Hmm... Är det A som vill lämna dörren på glänt? Är det S som vill säkerställa att jag inte ger upp?
Är det rätt eller fel att ha nykterhet som strategi och inte som mål/vision?
Nej. Visionen ÄR att må långsiktigt bra.

To be continued...

Självklart får du sno min affärsplan, vi jobbar ju med samma projekt :-)

Nu har jag försökt att sova någon timma till, klämt i mig ytterligare en frukost och en Ipren samt tagit en dusch.
Idag är alla medel tillåtna.
Äter i princip aldrig värktabletter, det stod utg dat 2019 på asken...
Och dubbla frukostar kommer att sabba figuren ytterligare...
Dusch före träning när man måste duscha efter också = torr hud...
Men vad f*n, jag är iaf nykter och jag tycker nog att det hjälpte en aning.

Läser igenom min affärsplan igen.
Jo, så får det bli.
Att må långsiktigt bra är en starkare drivkraft för mig än "bara" vara nykter, iaf om man hamnar i att vara nykter på vita knogar. Att må långsiktigt bra utesluter ju dessutom bruk av alkohol.

Ska tvinga mig ut för att träna nu, en liten stund måste jag orka för att må bättre på sikt.

Idag är valet lätt. Nykter såklart!
...även om A surrar om att en flaska vin ikväll skulle ge en frist ifrån det här hemska måendet...
Hon är helt ifrån vettet! Som att jag skulle vilja uppleva de första dagarna ännu en gång?
NEJ TACK!

Först, Citrus, ja, det är faktiskt lite roligt när man kan "se" att en del av mig är vettlös. Och hejja dig, inget sug, det är bra!
Miss MP, Så rätt! Varje minut, varje stund, varje dag räknas när man siktar på ett hälsosamt liv. Vi håller siktet där :-).
AH, Tack, den bilden tar jag emot och hänger upp på väggen i mitt nya rum! Du anar inte hur glad jag är att du finns här för mig trots att jag halkat så långt efter.
Sisyfos, du delar din igenkänning och förståelse och det går rakt in och ger hopp. Tack!

Nu en liten recap av gårdagen, måste börja där för jag är så omtumlad idag.
När jag lämnade forumet här igår så var det för att träna. Jodå, jag lyckades byta om och ta mig ut, förberedelserna tog lite längre tid än vanligt så jag hann vara ute iaf en timma i den friska kalla luften innan det var dags att dra igång. Men jag var så trött att jag tog snedsteg och vinglade, domningar i ansiktet och svårt att hålla ögonen öppna. Hur är det möjligt när man är ute i nollgradig snålblåst?? Ja, det var bara att ge upp. Åkte hem igen.
Sjönk ner i soffan framför en film för trots tröttheten var jag inte sömnig.
Klockan blev 15. HUR får man dagen att gå när man verkligen inte orkar göra något? Tack och lov var jag inte ett dugg sugen att dricka bort resten av dagen.
Te och Alkispodden, två avsnitt som mest surrade i bakgrunden av min totala förtvivlan över hur jag mådde och huvudvärk som började knacka på.
Kl 18. Nu skulle jag nog ha kunnat sova om jag lagt mig, men då skulle ju min dygnsrytm bli ännu mer förryckt.
Ok, ett avsnitt till: Alkispodden Episod 113.
OJ! WOW! Vaknade till. Igenkänning och tips från podden har jag ju fått tidigare - men nu...
De talar till mig, de talar om mig, de använder de uttryck som snurrat bara i mitt huvud sedan i somras...
De hade också börjat "vända" på det där med ohanterligt liv. En alkis dricker sig inte till ett ohanterligt liv, en alkis dricker för att det nyktra livet är ohanterligt.
Jag fick en förklaring på vad närvaro är och varför den är bra. Så många terapeuter och psykologer jag lämnat i ilska för att de kommit dragande med sin j**la mindfulness och meditation. De fattar ju inte!! Det sista jag vill är att vara i mig själv. Nej, det går inte att förstå en alkis verklighet som man inte själv har varit där. Det förstod jag nu.
Man brukar ju använda metaforen att "det föll en sten.."
Jag upplevde ett helt ras av massor av stenar .... och somnade mitt i poddavsnittet.
Jag har sovit i natt, bara varit uppe tre gånger och vandrat, somnat om ganska snabbt igen efter.
Nu på morgonen har jag lyssnat om och lyssnat klart på avsnittet.
Det har stått klart för mig ända sedan jag klev in här igen vid jul att jag måste sluta dricka, det finns inget alternativ. Men jag har samtidigt fasat för hur jag ska klara det. Nej, inte för om jag ska klara att inte dricka, det har jag bevisat för mig själv tidigare i upp till 170 dagar, alltså förbi den gräns då den sägs att både kropp och psyke ska vara någorlunda "återställda" och man upplever de positiva hälsoeffekterna.
Ja, jo, jag upplevde mycket positivt - absolut!!
Men jag kunde inte hantera mig själv och livet....

Nu: Är det så enkelt? ... fast ... Hjälp vad svårt!

Om min reaktion på just gårdagens podd berodde på total utmattning och att jag krälade på botten av förtvivlan och därför var extra sårbar och mottaglig för vad som än hade kommit? Ja, möjligt, men spelar det någon roll?
Jag fann HOPP. Livet behöver inte bli ohanterligt även om jag är nykter.
Det kräver bara lite övning i andra sätt att hantera "allt".
Det och att dela med människor som förstår utifrån att de är eller har varit i samma situation.

Så tack alla fina människor som finns här på forumet, ni är en stor del av att jag kommit till dag 6 i försök nr XX!

Mer hoppfull än någon gång innan :-)

Tack Vinäger och Sisyfos!
Ni nämner båda balans, fast av olika slag. Ni anar inte hur rätt ni har!
Mitt i prick i flera avseenden. Orkar inte förklara mera just nu, det kommer kanske...
Och, ja, jag är alltid flera steg framåt i tanken. Känner alltid att jag är på fel plats och jobbar, borde vara någon annanstans för att jobba framåt där. Framåt. Fortare.
Tankar etanol för att orka.
Det går inte längre.

Er omtanke värmer verkligen!! Tack igen!

Någonting ÄR fel....
Jag behöver nog kontakta vården. Tack igen, Sisyfos, för din omtänksamma knuff i rätt riktning.

Arbetsdag idag, hade tänkt åka till kontoret för att få lite koll efter jul- och nyårsledighet samt hemmajobb hela december. Hemmajobb i all ära, men man blir lite off.
Men. Trots att jag sovit nästan sex timmar i natt (YES!) så bokstavligen vinglade jag ur sängen i morse, såå trött. Fumlade när jag skulle sätta på kaffe, dimmig och tung i skallen, inte huvudvärk, mer bortdomnad.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Så jag väljer att skratta.
Jag fick tom tanken: Herregud, jag har väl inte varit uppe i sömnen och druckit i natt? (Ja, jag går i sömnen ibland...). Nej, alla Gubbens flaskor är orörda och resten har jag ju hällt ut. Tror nog inte heller att man kan dricka sprit i sömnen utan att vakna.
Åt frukost och tänkte att jag piggnar nog till.
Nej.
Oro. Tänk så många frukostar med den där oron. Är det ok att köra bil? Även om jag aldrig känt mig påverkad eller bakis på morgonen en arbetsdag så har ju oron funnits där, räkna igen hmmm så mycket drack jag igår, normal förbränningstakt plus ett par tre timmars marginal... Jo, jag har alltid bedömt det ok att köra... Alltid klarat poliskontroller helt grön.
Idag, sex dagar nykter på den sjunde, kunde jag bara konstatera att det vore totalt omdömeslöst att köra bil. Jag är helt väck i skallen.
Vilken ironi!

Tanken slog mig i förrgår att Coviddrabbade kan uppleva sjuklig trötthet och huvudvärk. Borde jag testa mig?
Nja, jag griper nog efter halmstrån. Hellre Covid än att jag brakat rakt in i den berömda väggen - igen. Nu är jag rädd på riktigt för det.
Fast, som världen ser ut just nu så måste jag ju ändå testa mig och utesluta Covid innan jag kan/får söka annan vård eftersom symptomen skulle kunna vara Covid.
En liten järnbrist skulle sitta fint när jag tänker efter...
Fortsättning följer...

Så till något bra: Jag har absolut INGEN lust att dricka, NOLL sug. Inte ens igår när jag blev riktigt irriterad och arg över en sak fick jag lust att dricka. Jo, tanken for förbi, men det var ju bara en tanke, inget sug.

Har ni gjort det tankeexperimentet förresten?
En aktiv alkis som får en tanke att den vill dricka gör det. Tanke = handling, i alla fall väldigt ofta.
Men hur är det med alla andra tankar? Jag menar, jag tror de allra flesta får diverse konstiga och knasiga tankar varje dag som man avfärdar lätt och aldrig agerar på, man reflekterar inte ens över dem.
Tänk er att ni var tvungna att agera på alla tankar, hur skulle er dag se ut??
Jag hade hysteriskt roligt när jag gjorde det tankeexperimentet (ja, håll det i ditt eget huvud och agera inte på riktigt om du inte vill bli skickad till någon institution ;-)).

Det har också hjälpt mig att få distans även till tankar om att dricka, misstolkar dem inte längre som ett faktiskt sug, inte heller måste jag agera på dem.

Kram alla!

Tack AH!
Jag var förberedd på en enorm trötthet nu vid alkostoppet, jag har känt den förut, vet att den är normal.
Men, nej, jag har aldrig förut varit så trött att jag vinglar och inte törs köra bil. Måste kolla upp mina värden.

Det blev hemmajobb idag, skönt att det var första dagen efter ledighet, mest rensa mejl och inget som krävde någon större tankeverksamhet. Sov bort lunchen. Erkänner mig också skyldig till att ha lagt lite arbetstid här på forumet.
Som jag behöver er för att inte släppa målet ur sikte!

Mår något bättre nu.

Ska hasa över till soffan och vila framför en film tills det är dags att sova igen. Ja, jag törs sätta på en film även om det brukar vara förknippat med vin. Vill hellre ha te idag.

Se där! Jag väljer te framför vin :-)

Nykter idag, då är "allt" bra!

Tack Torn! Skönt att höra att fler mått såhär vid den här tidpunkten, det dämpar rädslan. Det kommer att gå över.
Inser att jag har månader av sömnbrist i bagaget. Och så tar jag bort alkoholen.
Jag har tänkt att jag har ju faktiskt inte druckit SÅ mycket det sista, har ju druckit betydligt mer förut. Inte borde väl jag få abstinens i upp till en vecka?
Kan det vara så att ... nej, inte jag väl?
Eller jo, jag har ju blivit äldre :-o . Kroppen behöver mer tid.
Många års missbruk dessutom.

Vilken tur ändå att jag hittat hit igen!
Vilken tur att jag inte behövt krascha hela mitt liv innan jag inser att det är dags!

Det slog mig också nyss att jag under helgen som gick var bekymrad över just torsdagskvällen. Den var högrisk för att dricka av olika anledningar.
Så onödigt att bekymra sig. Det löste sig av sig själv. Risken är noll att jag vill ha något ikväll. Jag ska strax sova.
Lördag kväll har också bekymrat mig som en dag jag måste höja garden och ffa våga säga nej till vin vid middagen när gubben tar ett glas.
Jag ska inte ropa hej än. Men det går väl knappast att ifrågasätta att en som mår så dåligt att hon inte tar sig till jobbet inte heller vill ha vin på helgen.

Utan tvekan har jag färre bekymmer idag än vad jag hade för en vecka sedan. Känns bra!

Firar det med en fanfar för mig själv! :-)
Ber om ursäkt om jag råkade väcka någon av er som sov gott.

En gång i tiden tyckte jag att en vecka var fjuttigt...
Det var innan jag visste vad den första veckan innebär, hur man mår.

Så jag tillåter mig att vara löjligt glad över min vecka :-).
Jag mår också mycket bättre idag, bara trött, ingen yrsel och vingel, har inte behövt att kolla flaskorna ifall jag druckit i sömnen för att jag känner mig full.
Ja, jag mår nästan bra!!

Hoppas att ni övriga i 2021-gänget är med mig fortfarande!

Dag 8 börjar fint, jag är nykter :-)

Åh, jag blir rörd över alla som gratulerar och hejjar på!

Mina underbara härliga vänner, TACK!

Det går ju inte!
Att lämna detta härliga gäng.
I helgen blir det fest - med film, godis, saft, ramlösa, te, promenader, träning, podd, vila ... ja, jag kommer inte ihåg allt vad ni tycker om och behöver för att må bra. Vi kör helt enkelt en helg med "extra allt" för att säkerställa att ingen tappar sugen.

Kram till er alla!

Oj, vad jag är trött!
Det är tydligt att jag fortfarande är långt ifrån återställd. Orkar bara en bråkdel av vad jag brukar.
Ska iväg ut strax, har tagit på mig en grej som inte går att avboka för att inte riskera att dricka en fredagskväll.
Tänker nu att det var onödigt, jag är ju inte ett dugg sugen att dricka och har inte varit på hela dagen. Jag vill bara sova.
Men, nej, det var inte onödigt. Hängslen och livrem är det som gäller och kommer att gälla ett bra tag framöver.
Bara att ge sig iväg.
Kommer att stupa i säng sedan. Alla eventuella förslag på sängfösare kommer att mötas med ett trött skratt: Är du inte klok?

Nykter dag 8 :-)

Jag var så frusen när jag kom hem igår kväll, var tvungen att få i mig något värmande och sövande.
-En stor mugg varm O´boy! :-)
Den perfekta sängfösaren! Jag blev varm och kunde somna så skönt.
Tänker att mamma hade fel som sa att O´boy är onyttigt. Det är ju tvärtom det nyttiga alternativet (iaf i vissa lägen)!! Dessutom barnsligt gott :-P

Startar alltså dag 9.
Lördag idag, jag mår bra men känner mig fortfarande långt ifrån utsövd, för att inte säga jättetrött. Ja, jag börjar bli tjatig med min trötthet, men måste ha minnesanteckningar att gå tillbaka och läsa den dagen jag är pigg och får för mig att "jag har inga problem, jag kan dricka lite vin". Jo pyttsan.
Har uteaktiviteter inplanerade både nu tidigt på morgonen och i eftermiddag. S ville väl vara omtänksam och förutseende när hon planerade detta. Motion och friskluft i massor så att jag ska bli trött till i kväll och inte ge A utrymme att ta till ursäkten "behöver vin för att sova"...
Öh, gäsp.. Jag menar: Så bra!!!

Nykter - allt gott!

Full fart i fyra timmar på morgonen, så trött att jag kände mig yr och mådde illa, påklistrat "leende" -"jag mår fint". Nu har jag lyckats sova nästan två timmar (!!). Dags att ge sig ut snart igen....

Sisyfos, Mary: Ja, jag är morgonpigg, men jag har också svåra sömnproblem. Har haft det hela livet och tror att det är en stor orsak till att jag funnit alkohol så fantastiskt.
Uppe tidigt har också med mitt extrema behov av rutiner att göra. Upplever totalt kaos resten av dagen om jag inte får min morgonrutin som tar typ två timmar...
Fara runt som ett torrt skinn... Mmm, sant, jag har alltid för mycket på gång, kan inte bromsa eller ens pausa.
Förra året insåg jag att jag är HSP, högkänslig alltså, efter tips här på forumet att kolla upp. Utan tvekan har jag medicinerat det med alkohol.
Men ibland undrar jag om jag inte har "en släng av" autism och ADHD också. Jag hoppas verkligen inte att någon med en riktig diagnos tar illa upp när jag säger så! Det är diagnoser som kan vara mycket svåra att leva med och jag menar inte att förminska! Man ska heller inte självdiagnostisera.
Det jag menar är att på en skala från 0-10 så har jag nog vissa personlighetsdrag som hamnar ganska nära, om ni fattar?
Ni anar inte hur jag "hållit på" med "allt" 2020...

Nu fick jag nästan lust att skriva min "Life story" för att få se den lite utifrån. Jag får det ibland. Men är rädd att bli identifierad...

Citrus: Sorry! Fast det roar mig lite att du gick på den ;-) ;-)

Vinare: Ja, sömnen ordnar sig. Det är ju det som är mitt delmål 1. Normal sömn. Förra gången tog det 70 dagar....

Hinner tyvärr inte skriva mer nu.
Ikväll kommer gubben så då kommer jag nog inte åt.

Så beslutet får komma nu:
Nykter idag :-)

Dag 10.
Lördagsmiddag igår, bubbelvatten i glaset. Gick lätt att säga nej till vin även om gubben knorrade lite över att "det är tråkigt att dricka vin själv".
Jag sa det inte till honom naturligtvis, men vet ni vad? Jag har kommit fram till att det är helt och hållet hans problem!!
Förut har jag känt ett ansvar för att han inte ska tycka det är tråkigt. Det har fått mig att försöka och försöka igen - ett par glas på helgen kan jag ju ta, det är ju inte farligt. Nej det är det inte... såvida det inte alltid slutar med att jag dricker en hel flaska - varje dag, sju dagar i veckan... Jag tror inte heller på att jag blir ett roligare sällskap när jag dricker. Tvärtom. Jag blir ett roligare sällskap när jag mår bra :-).
Tänker att det verkligen har hjälpt mig att må som en sunkig disktrasa de senaste dagarna. A vågar inte ens visa sig, än mindre locka med ett glas.

Läser mitt inlägg från igår em. Så tydligt att jag var stressad när jag skrev det. "Vill/måste skriva svar och ffa skriva ner mitt beslut att inte dricka under dagen, jag hinner nog även om jag borde åka..."
Sååå jag i ett nötskal. Alltid stressad, alltid på väg någon annanstans, borde alltid göra något annat än vad jag just håller på med.
Alltid en kamp emot den jag är/hur jag funkar.
Jag är inte som alla andra. Nej, VEM är som alla andra??

Dags att prova nytt!
Det är ju enda möjligheten om jag vill få ett annat resultat, om jag inte återigen vill landa i att "det går inte, jag kan inte hantera mig själv nykter, bättre om jag får dricka lite avkoppling "emellanåt"".

Jag är okej som jag är.
Obehagligt ovan mening. 45 år gammal och jag har nog aldrig sagt eller ens tänkt de orden.
Det som upprepas ofta blir till slut en sanning.

Här och nu.
Jag har letat upp Närvaropodden. Ska varva mitt lyssnande på Alkispodden med Närvaropodden. Tror att den kan ge mig en del verktyg, vet ju inte, men värt att prova. Fördel också att "Närvaro" inte känns lika laddat som "Alkis", jag kan alltså lyssna även vid tillfällen när jag inte är helt ensam utan riskerar att "bli avslöjad". Det är bra!

Tar första steget mot mitt mål att lära mig nya sätt att hantera livet så att jag kan må långsiktigt bra.

Nykter. Allt gott!

Era vänliga kommentarer gör mig alldeles varm och glad, tack!

Japp, det är jag som drar upp solen och väcker tuppen varje morgon, spelar ingen roll hur trött jag är ibland, har ingen ro att sova. Skönt att veta att vi är två i alla fall som delar på att starta forumet på morgonen.

Mary, Vinare: Tack! Ja, vi verkar vara ett starkt startfält, glad att ni är med mig :-).

Se klart: Tack, ja, det känns så. Hoppas jag inte tappar vittringen.

Sisyfos: Ja, tänk att det kan vara så svårt... Men om det är nyckeln så är det absolut värt att jobba på.
Jag har aldrig jobbat med affirmationer men två saker du skriver skulle nog vara jättebra affirmationer:
-Jag är okej som jag är.
-Det räcker bra som det är.
Tar dem med mig så får jag se...

Kram

Jajjamen! Jag är har klarat tio dagar, varav två helger, och är på den elfte dagen!!

Igår var en riktigt bra dag :-)
Långfrukost på morgonen tillsammans med min älskade gubbe, uppskattar verkligen våra frukostsamtal.
Jag hade dessutom blivit av med tyngden i huvudet, kände mig inte längre så enormt hålögd och trycket över tinningarna var borta. YES!
Åkte och tränade efter frukost och det gick bra, fick ingen yrsel och behövde inte koncentrera mig och lägga energi på att gå rakt. Vilken skillnad mot dagen innan, vad mycket som kan hända på bara ett dygn! Lyckorus!
Kom hem och såg vad gubben gjort medan jag varit borta, jag blir nästan tårögd bara jag tänker på det - han hjälper mig att göra så fint!
Framåt eftermiddagen/kvällen tände jag en brasa, fixade en stor kanna te, sjönk ner i soffan och lyssnade på de första avsnitten av Närvaropodden. Jo, där finns absolut en del att hämta för mig. Tacksam att jag fick vetskap om den.

Vakna stunder i natt, ja jag har ju alltid avbrott i min nattsömn då jag brukar ligga och vrida på mig - "måste sova...". Nu låg jag mer och bara tänkte, tänkte på att jag mer eller mindre omedvetet har börjat samla ihop mina verktyg igen, jag vet ju faktiskt ganska många saker som hjälper mig att hålla mig nykter, "bara" att börja använda mig av dem igen. Nu tror jag dessutom att jag förstår vikten av "här och nu", förstår varför det är bra och tips på hur man kan komma dit, det kräver jobb men det är jag inte rädd för, "bara" att börja öva.

Arbetsdag idag. Starten på oxveckorna. Andas djupt. Minnen dyker upp. För ganska exakt ett år sedan skrev jag här på forumet något om att "nu startar oxveckorna, jag får se upp" typ. Då hade jag stöd i ryggen av fyra nyktra månader. Oxveckorna fick mig ändå på fall, orkade bara till slutet februari. Nej, mitt sätt att hantera allt som hände, allt jag drog igång fick mig på fall.
Andas.
Lugn.
Lär av erfarenheten.
Håll koll på verktygen och ANVÄND dem.
Minns att jag höll stridsyxan krampaktigt framför mig.
Nu: jag ser till att den är i bra skick, välslipad, och inom räckhåll.
Energin som jag tidigare lagt på att hela tiden tänka på när, var, hur jag kan dricka får inte gå åt till att tänka lika mycket på att inte dricka.
Den energin ska jag istället försöka lägga på att bromsa mig själv när det börja gå för fort samt att lära mig nya sätt att må bra.

Är jag tillräckligt återställd för att orka jobba?
-Jag får göra vad jag kan och orkar. DET RÄCKER BRA! (hua, vilken ovan tanke..)

Jag är okej som jag är.

Jag är nykter - det är "jätteokej"!

Citrus: Tack för en sprudlande energiinjektion, precis vad jag behövde nu!

AH: Tack! Ja, jag var en ganska duktig elev (eller ska jag säga är??). Jag "råkade" bara glömma... Eller var det kanske "Jag ska bara" som kom i vägen. Minns min första chef, hon kallade mig Alfons för mitt ständiga "Jag ska bara (göra allt en gång, typ)". Dags att göra om och göra rätt. Jag KAN ju!

Kram

Jag har varit inne på jobbet idag.
Bara att ta sig dit i morse, över en timma på vintrig och hal landsväg i mörker, tog nästan all min energi.
På jobbet var allt motigt. Har haft den här tjänsten i över ett halvår nu, lyckas inte "komma in" och få flyt på något...
Har flera gånger tänkt att "det kommer" eller "det blir bättre om jag är nykter och kan tänka mer positivt". Jag vet inte jag... Kanske är jag helt enkelt bara för trött...

Nu har jag massor av tankar på att döva frustrationen och tröttheten med whiskey.
Men det är bara tankar. Jag känner inget egentligt sug.
En tanke är bara en tanke och den kan avfärdas som FULLSTÄNDIGT BEFÄNGD OCH KORKAD.

Jag vill må bra.
Alltså är jag nykter idag.
Allt är OK.

...Bara att öva så blir det enkelt....

Sant Citrus, man får utmana sig själv och kämpa.
Men jag känner mig uppgiven. Trött. Golvad. Jag orkar inte kämpa mer...

AH: *Trött skratt* Du anar inte, mitt i prick!
Viktigast först - nykter. Mmmm.

Tog mig igenom kvällen igår med pannbenet, slutade i fosterställning i sängen...
En seger att jag klarade att hålla mig nykter?
???
Sådär kan jag ju inte leva och ha det...

Ska jag åka till jobbet idag eller ska jag jobba hemifrån?
Jag vet inte. Men hög tid att bestämma nu...

Vända på tankar.
Avfärda tankar.
Skilja på tankar och känslor.
Ställa sig "vid sidan" och observera.
-Men, det kan jag ju faktiskt!
När jag gör något dumt, dumt som knasigt korkat alltså, så har jag ju faktiskt förmågan att se mig själv utifrån och skratta åt eländet.

Övning ger färdighet.
Jobbet ger mig just nu många tillfällen till träning.
Hoppas inte "träningsmatchen" idag blir för tuff.

Jag ska åka till jobbet.
Gå vid sidan av mig själv.
Då har jag ju också någon att hålla i handen om det behövs.
Inte ens säkert, inte alls säkert faktiskt, att jobbet är ett problem. Min sömnbrist är ett problem.

Jag är okej som jag är.
Jag är nykter - allt gott.

Du träffar så rätt, Sisyfos!
Precis så där har jag haft det, för mycket på alla kanter, hela tiden otillräcklig, hela tiden på en annan plats i tanken - "där jag borde vara för att hinna ..."
Börja dricka igen för att orka, för att få ro. För att stå ut med att jag är otillräcklig.

"Om jag tänker på vad jag hade behövt då så var det ju att känna mig duktig och tillräcklig någonstans. Och att få tid för reflektion, inte bara ta stridsyxan i handen och köra på som jag gjorde."
Så sant!

Och tack Citrus, din kram värmer :-)

Jag är tydligen aldrig nöjd...
Jag har haft för lite att göra på jobbet idag. Det är nästan ännu mera stressande än att ha för mycket att göra.
Antagligen hänger det ihop med det där att jag måste få känna mig duktig.
Nåväl, jag har tränat efter jobbet, det kändes skönt iaf :-)
När jag åkte från träningen poppade tankar jobbet upp igen. Med dem kom frustrationen och, naturligtvis, dess kompanjon tankar på vin och whiskey. Åh vad gott det vore ikväll!
Nej, det är inte alls lika illa som igår.
Det jag behöver är en stund för mig själv, försöka foga ihop kropp och sinne, bara vara.
Tar nog hjälp av närvaropodden och min numera obligatoriska kanna te.

Nykter dag 12.
God kväll!