av Viol66

Viol66
sön, 2021-01-03 - 18:00

Är ny här...som så många andra vid denna tid på året....inget nyårslöfte bakom...mer en innerlig trötthet på att ägna så mycket energi åt alkohol och rus...
Har ett toppjobb., vuxna barn, bra bostad...är förvisso singel men det gör inte min lycka...möjligen skapar det möjlighet till just...drickande...
Det pratas mycket om att nå botten...menar man då sin personliga botten?

Jag har ingen dålig barndom...möjligen dåliga gener...mina föräldrar insjuknade först på äldre dar i alkoholism...
Så jag har sett dess baksida...och är livrädd för den...

Dricker...eller drack just nu...mellan 8-12 flaskor vin i veckan...men oftast nyktra dagar sön-onsdag...

Har alltid funderat på om suget efter alkohol känns lika för alla?

Mitt sitter som en stressande känsla, en oro, från övre bröstkorgen och uppåt...sticker lite ut i käkbenet för att landa i tungan...antingen levern som skickar ut något...för har en tunga som känns som man tryckt i sig en påse supersurt godis....

Har aldrig fått ångest av mitt drickande..och blir sällan bakis...skickar inga sms eller ringer i telefon på fyllan...utan ingen vet om mitt problem....
Är bara sjukt trött på att planera och upprätthålla den här livsstilen...om det nu kan kallas det...

Planera när man ska dricka, var man ska inhandla vinet (vilken stad), se till att man har så man klarar sig, stödköpa mer om det inte räcker, och se till att ingen stör en...

Går så otroligt mycket tid och ork till det här...

Mest av allt hatar jag suget...att faktiskt känna det konstant...går ju över efter några dagar...men när man bara rullar på vecka efter vecka så blir det något man lever med...

Har inte druckit något sen nyårsafton så är inne på dag 3...
Vet inte vad jag vill med det här...men är verkligen livrädd för att förlora allt jag har...att Monstret verkligen kliver in o tar över...

Så vilar i att jag inte dricker just nu...Vill bli kvitt känslan...suget...

Hur känns det för er?
// Viol66

Kaffetanten88
sön, 2021-01-03 - 18:06

Hmm. Mitt sug är nog som ångest. En känsla av att inte kunna koppla av och ta det lugnt. Inte kunna varva ner. Den känslan har tagit ny fart nu efter 2 veckor nykter.

Vinare
sön, 2021-01-03 - 18:11

Mitt sug känns som en molande oro, eller som att jag är lite nervös men kan inte sätta fingret på vad. Typ som ångest, oro och nervositet blandat. Allt jag vill är att hälla upp ett glas vin och lyssna på lite go musik och liksom vara själv med mina tankar. Längtan efter att få nollställa mig själv. Bli ett.
Tyvärr leder det bara till att suget försvinner några timmar. Kanske dagen efter är utan sig men sen kommer det igen. Jag har svårt att liksom förmå mig att ta tag i nånting. Om jag slutar dricka kommer suget att försvinna och jag behöver inte nollställa mig var fjärde dag

Se klart
sön, 2021-01-03 - 18:20

Mitt sug var till stor del relaterat till ”stress” som jag skriver inom citattecken därför att det visade sig att alkoholen i sig drev stressen.
Sen drack jag för exakt alla anledningar som går att tänka ut. För att livet skulle bli roligare, härligare, skrattigare, mer allvarligt.
Mer liv i livet kände jag nog alltid att jag behövde. Tröst ibland.
Vad klokt av dig att starta en tråd här och fundera över ditt drickande. Att sluta är för de flesta rätt så jobbigt ett tag, men så småningom kommer fördelarna, de är många.
För mig känns inte längre alkohol som ett ”val” för jag drack mig förbi den valmöjligheten och såg endast nykterhet som alternativ. Så jag fortsätter så.
Hoppas du får inspiration och insikter av att läsa här!

Viol66
sön, 2021-01-03 - 18:27

Kan tänka mig att den där krypande känslan av oro jag känner är den samma som din...Tack för ditt/ert svar...

Anna100
sön, 2021-01-03 - 18:33

... för din beskrivning. Känner igen allt! Och det är smärtsamt att läsa. Samtidigt så stärkande att se dina första dagar. Du har gjort det! ⭐️

Jag har tagit mig in här. Bara det har tagit tid och jag är en liten fläck just ikväll. Skam, misslyckande. Att det skulle bli så här...

Så, när jag får läsa det du skriver så känner jag mig plötsligt inte så ensam och tänker att jag kanske kan klara det...

Ingen vet...

Tack Viol66 ??

Andrahalvlek
sön, 2021-01-03 - 19:42

När jag drack var hela livet en transportsträcka till nästa fylla. Att planera inköp och tillfällen att dricka var stundtals min enda drivkraft.

Utan alkohol i mitt liv har jag fått SÅ mycket tid över till att göra roligare saker, eller bara vila.

Jag är mer nöjd och glad, chill helt enkelt. Tar en sak i taget, hinner det jag hinner, allt får bli som det blir. Trivs bättre i mitt eget sällskap, lever mer här och nu. Min ångest och mina sömnstörningar är borta. För gott hoppas jag.

Kram?

VaknaVacker
sön, 2021-01-03 - 20:46

Har varit nykter ett år och suget kommer sällan nu. Hade inte något sug alls de två första veckorna. Sedan kom det allt starkare.
Det kommer från ingenstans... känns det först. Men det finns alltid en trigger. Fredag eftermiddag, på väg hem från jobbet, mår ovanligt bra och är ofta glad över något specifikt. Vackert väder, något att se fram emot. Klarat av något extra viktigt eller svårt.
Då kan det komma även nu.
Känslan är att det saknas något...Längtar då så in i bängen efter känslan av att dricka och slappna av. Inga krav på mig själv.
Känns som sorgen efter vår hund som vi miste för några år sedan. Kanske det blir intensivare för jag verkligen bestämt, aldrig mer alkohol.

Försöker se suget som en knasig, klumpig kompis. "Är du här nu igen". Förpassar ut vänligt men bestämt?

Kan leva med suget om det kommer och hälsar på. Men inte alkoholen. Tanken på att dricka igen kan komma så klart, men får inte bygga bo i min skalle.

Heja dig nu då!
Kram?

Från A till L …
sön, 2021-01-03 - 21:34

I det där planerandet och hemlighetsmakeriet.. Jag blev glad över att oftast behöva visa leg (är 40+) för då kände iaf inte personalen på bolaget igen mig.. ?

Mitt sug brukar vara som värst dag 3-4, så bävar för morgondagen då det blir min dag 3. Det brukar te sig som en stress i kroppen och alla tankar kretsar kring A, tills jag fått i mig det första glaset.. Först då kan jag börja fungera ”normalt” igen och spänningarna släpper..

Personligen tror jag det kan va vanskligt att ”vänta” på sin personliga botten. Jag har varit där flera gånger, men med tiden bleknar det då jag haft turen att inte förlora allt. Men om det blir en nästa gång kanske det är för sent för mig att förändra mitt liv.

Lite tankar från mig. Ta hand om dig ?

Kennie
sön, 2021-01-03 - 23:11

Jag tror att vår instinkt kan rädda oss från att nå den absoluta botten. Ta dina varningssignaler på allvar, rädslan du beskriver över att förlora allt, den finns där av en anledning. Det är därför vi backar när vi kommer till ett stup, våra instinkter talar om för oss att vi riskerar livet om vi faller, vi behöver inte ha ramlat nedför stupet tidigare för att veta det. Man kan sluta innan man slagit i botten. Och det finns så mycket glädje i livet när man väl slutar döva allt med alkohol. Du har mycket gott att se fram emot!

Viol66
mån, 2021-01-04 - 10:26

Har aldrig riktigt fattat det där med att man måste nå botten först för att kunna sluta dricka...men förstår nu att det kanske mer handlar om att ge upp inför alkoholen...inse att den inte är för mig...

Jag är inne på dag 4...känner att stressen och oroskänslorna som suttit i bröstet börjar avklinga...men Monstret är kvar...

Tänker på alla er som försöker ge upp alkoholen men som lever med partners som fortsätter dricka...skulle jag inte klara i början... så starkt av er att låta bli att ta något...

Mitt sug skulle inte fixa att ha alkohol hemma första tiden...

Kram till er alla!

Se klart
mån, 2021-01-04 - 10:38

Nej, även om min partner tar sig ett glas då och då så var just första tiden en sån där jag ställde flaskor långt bak i skåpet och det handlades inte något nytt.
Jag vill flika in vad Kennie beskriver om botten. Det går att förstå ungefär åt vilket håll man ät påväg och agera utifrån det. Kanske har det också inneburit att risken för återfall varit ganska låg (eller jag vet ju de som sitter på händerna tills Systembolaget stänger) just så har det inte varit för mig. Men det går fint att sluta dricka även innan monstret tagit över kontraktet på lägenheten.
Ser fram emot att följa dig!

Ensam1984
mån, 2021-01-04 - 10:45

Mitt sug sitter nog ingen speciell stans, jo kanske hjärtat och hjärnan, då det är medlet som används för att fly - fly undan alla känslor. Vare sig det är känslor som styrs av hjärnan eller hjärtat.

Att nå sin botten tror jag på, men jag ser det mer som att ge upp alkoholen. Att man inte vill mer. Botten är sällan det man föreställer sig. För en del är det att man gjort bort sig på en fest, för andra är det ett besked från läkaren, en partner som lämnar, att sjukskriver sig från jobbet.. listan är oändlig. Ibland har det ju hänt något som skakar om en, men ibland är det bara den gradvisa känslan av att ha tappat kontroll som är vår botten/slutmålet.

För mig, min första gång, så hade tanken berott ganska länge att jag nog hade ett problem. Men jag visste inte hur mycket det påverkade mig, jag hade kanske förväntat mig att det påverkade 10% av min existens, men det var i själva verket 90%.

För mig var det annars ingen händelse, det var ett sökande efter det inre lugnet, att få bli lycklig. Jag ville leva äkta - jag ville inte leva en lögn - en lögn inför mig själv men framförallt andra. Jag förstod snabbt när jag testade att sluta att om jag vill bli lycklig och inte bara känna tillfällig lycka så måste jag ta kontroll över mitt liv och inte tillåta djävulen att ta kontrollen. Sen är det ju enklare sagt än gjort.

Men allt förändras när alkoholen inte finns kvar, de riktiga känslorna letar sig upp igen - och det är så jobbigt. Emotionellt men samtidigt äkta, man börjar leva igen - och hitta saker att leva för!

Jullan65
mån, 2021-01-04 - 11:14

Hej o välkommen, suget ja. För mig yttrade sig suget i tankar. Tankar som uppmanade mig att dricka, även varför jag behövde dricka, som du har ju haft stressigt, de här måste firas, eller lite mys ikväll behöver jag osv. Suget blev fysiskt kännbart i magen och även i munnen ibland. Det goda rödvinet....Sedan oron och ångesten, det labila humöret kopplar jag mer till abstinens, alltså avsaknaden eller efterverkningar från a. Över tid försvinner först abstinensen sedan även tankarna på a, men hos mig dyker de upp då o då. Speciellt om jag inte tar hand om mig och min kropp. Så låt det ta tid och ta en dag i taget. Du har inget att förlora på en a frihet.