Min hjärna vet exakt vad jag ska göra - ändå skriver jag här. Jag säger till mig själv att jag vet precis vad ni kommer att skriva så därför behöver jag inte ens skriva. Men nu är det dags och jag tror jag behöver stöd/motivation/pepp?

Jag lever egentligen ett så bra liv! Säkert som många andra! Tre underbara barn, stort fint hus, en snäll pappa till barnen som verkligen vill vara jämställd. I skrivandets stund har vi lite barnvakt, delat två öl men jag hade ju lite ”eget” undangömt som snart är slut. Han är fortfarande på sitt andra glas...

Såg att jag var inne här och påbörjade något redan för 2,5 år sedan. Långt innan minsta ens föddes!

Det går längre och längre för mig. Snart börjar jag jobba efter sista föräldraledigheten och jag hoppas att det kommer sätta stopp för detta pga att tid inte finns. Mycket av drickandet har varit av tristess, inbillar jag mig i alla fall. Jag blir en lite trevligare, roligare mamma med några öl eller glas vin i mig. När jag skriver detta så SER jag ju. Sånt jag läst i många böcker redan som tonåring och tänkt ”hur svårt ska det vara?” Äldsta är sju så snart märker han väl. Säkert redan gjort. Men det förnekar jag för mig själv.

Hjälp!

Hej och välkommen! Jag är lite som du, tror oftast inte att andra kan lära mig något jag inte redan förstått. Men för mig har forumet varit värdefullt genom att få sätta ord på mina tankar om mitt drickande, och att få svar som bekräftar att sättet jag drack på var problematiskt. Det blir svårare att avfärda behovet av förändring då tycker jag. Min erfarenhet är att den håglöshet och tristess jag upplevde första tiden utan vin ganska snabbt förbyttes i en spirande livsglädje. Har ork och intresse för mina barn när jag inte längre försöker få dem att lägga sig tidigt så jag kan ta ett glas vin... Har skrivit mer om det i min tråd. Läs runt lite här och se om du hittar något som inspirerar. Jag tror att du vänt dig hit av en klok anledning. Många här har beskrivit hur smygdrickande normaliseras, och att det är en gräns man passerar, när man gör alkoholen till sin hemliga kompis.

Jättebra intiativ att du tagit dig hit! Jag har själv försökt börja ta tag i mitt farliga drickande och känner verkligen igen mig i det där med att ha "gömmor" så man låtsas att dricka i samma takt som andra för att slippa att andra ska veta sanningen. Jag har börjat självhjälpsprogrammet här på denna sida. Det kanske kan vara något för dig också!

Catlady

Har också barn, och de växer upp och ställer frågor. Någonstans vet jag, att tar jag inte tag i det, kommer jag vara en sämre förälder. I det läget som du verkar befinna dig så ser du ju problemet och det är ju ett jättestort och jättebra första steg!