surfade jag in på den här sidan och inser att ni är så många som har och har haft liknande problem som jag har. Exakt just nu är klockan innan 11 och jag sitter med ett glas rom...för att hålla ångest borta. Jag har familj, jobb, vänner, hus, intressen...inget lockar just nu. Motivationen till livet är i botten. smådricker dygnet runt för att kunna hålla någon slags fasad uppe. Nu har jag varit hemma från jobbet i två veckor ( skyller på stress och depression, vilket är ju en del av sanningen såklart) men känner att alkoholen styr nu mitt liv. Jag är beroende.
Jag och min man älskar rödvin och har alltid kunna dela på en flaska vin fredag-lördag. Under tiden vi genomgick en jobbig period ( jobb och bostadsproblem) började vi ta ett glas hit och dit på vardagar , men fortfarande väldigt kontrollerat. Men sedan två år tillbaka dricker smyger jag och dricker massor själv...
Jag har utvecklat en tolerans där jag kan få i mig 1-2flaskor vin, utan att bli full eller bakis dagen efter... nu har jag hittat rom och whiskey. Mår skit, har såklart alltid väldigt mycket ångest för hur mycket jag dricker.
Jag har försökt gått en nätbaserad behandling, men det hoppade jag av efter 6 veckor då jag inte kunde eller ville ta till mig något av det som stod.
Mitt drickande har resulterat i väldiga gräl med min man och min tonåring. Jag går ju som på nålar minsta lilla som händer gör att jag exploderar.
Sen blir jag ledsen och lovar att aldrig mer bete mig på det sättet.Min man har varit på väg att lämna mig. Just nu är vi ändå på ett bra ställe, vi pratar om mitt mående, MEN jag utelämnar alltid mitt smygdrickande. Han har hittat flaskor hit och dit som jag gömt, men jag lyckas alltid snacka bort det. vet inte hur mycket han litar på det, tror inte han vill pusha för då kanske vi går tillbaka till hur illa det faktiskt har varit.
Jag har bokat tid hos läkare nästa vecka. Igentligen för att få någon form av ångestdämpade. Men nu inser jag att jag måste prata om det här.
Jag är livrädd att få veta vad alkoholen gjort mot min kropp - men kanske det hjälper till att bryta det här beteendet.
Jag behöver sluta dricka och jag behöver få motivation till ett nyktert liv.
Skulle vilja hamna där jag kan ta ett eller två glas någon gång ibland till middagen ( men inte varje helg).
Tacksam för tankar och tips.

Hej o välkommen, är inte perfekt på rådgivning direkt då jag SAS sitter i skiten själv.... Har precis haft ett återfall på två dgr, efter 25 dgr nykter. Kan iallafall säga att gubben min blev lite mjukare och gladare för var dag . Ta 24 h i stöten och en bra idé att tala med läkaren. Jag tar antabus ibland om suget blir för starkt. Gudskelov minskar suget över tid. Kram

Att kunna ta sig ett glas då och då, det har varit mångas ønskan, som sitter i vår situation. Æven så klart min egen ønskan. Jag upptæckte att hemligheten med førændring som faktiskt var lættare æn jag trodde var att sluta helt med a. Jag behøvde inte længre længta efter att det gått en viss tid før att få a. Jag har førsøkt i flera år att minska drickandet, rækna glas byta till svagare sorter osv. Tills en av mina døttrar informerade min chef om situationen. Både skamligt och skuldbelagt. Men som senare visade sig vara det enda rætta. Jag hoppas din situation snart blir bættre. Det ær jobbigt att leva med skuldkænslor. Kram på dig, och varmt vælkommen hit...

lezj

har jag inte druckit en droppe sedan tisdags. Det är för att jag trodde att jag skulle dö i onsdags. Tisdagen ballade ur totalt, jag gick till läkaren, det skulle bli bra, det är nu det vänder. Jag drack hela dagen, min familj hittade mig redlös mitt på dagen. Vidrigt. Nu är det öppet för alla. Alla vet. Onsdagen tillbringade jag helt själv med ångest och bakfyllan från helvetet. Jag spydde tills magen var tom, sprang skytteltrafik mellan toaletten och sängen under 10 timmar. Jag blev rädd, jävligt rädd. Nu är jag livrädd att jag förlorar allt istället tom mitt förstånd. Har ångest dagarna igenom. Det blir inte bättre av att det är sommar och alla ska vara glada, umgås med vänner, bada och dricka rose. Jag vill bara att dagarna ska gå och har ingen lust med något. Äter ångestdämpande och happypills. Vet att det tar ett tag innan det börja verka. Det är svårt. Det är jobbigt. Men det tog stopp iallafall. Proppen gick och jag måste ta tag i mig själv nu. Det känns som en liten yttepytte ljusglimt. Nu är det botten. Nu ska jag ta mig upp.
Tack Jullan 65 och miss lyckad! Jag hoppas det går bra för er! Kram

Svartvit

Jag följer dig på vägen, vi gör det tillsammans! Jag drack också alldeles för mycket i torsdags men inte så jag kräktes eller däckade men ändå för mycket. Nu är jag nykter och ska fortsätta, det tar tid men det kommer att gå! Kramar

med detta hemska mående. Nu ska det bli bättre. Ta hand om dig sjäv på bästa sätt. Bry dig inte om sommar och sol nu utan se till så du vilar äter och dricker(a-fritt)naturligtvis. Ät sånt som du tycker om, unna din kropp godsaker så du får en fin återhämtning. Hoppas ångesten lägger sig snart. Nu får du ta en stund i taget så blir det bra .Kram

Hva för ditt mående, men nu ska du se att det blir bättre. De heter ju först blir det värre och sedan bättre. Vet hur du känner dig, ta en minut i taget. Jag kämpar vidare, gör de du me. Styrkekram