Hittade denna sida för några timmar sen o läst o läst . Vet knappt om jag vågar skriva här,
Vill sluta dricka fast ändå inte. Men ni är så många modiga där ute så då försöker jag oxå !
Har alltid haft problem med att 'sättagränser' nu är det mycket vindrickande.
Jag tänker varje morgon att nu får det vara slut! Sen fram på kvällen när jag är trött o sliten o kommer hem från jobbet,så vill jag unna mig något ,så jag kan koppla av, då blir det vin eller öl.
Tanken är att det bara ska bli en men det blir i princip alltid mer.
Kollar via en app så att jag kan köra bil dagen efter.
Har gått upp i vikt av allt drickande så jag är ful o plufsig ,svettas mycket men skyller allt på att jag är i övergångsåldern ! Inte hela sanningen...
Det värsta är att jag lurar min sambo ,jag gömmer vinboxen ,ölen ,häller upp i andra flaskor som jag kan ha i väskan ,jag mår så dåligt av att lura honom!! Vill inte göra honom illa !
han själv blir aldrig full . Hans far hade problem med spriten så han avskyr när jag blir full,ändå låter jag inte bli ! Varför ?
Har även haft alkoholproblem i min släkt ,några fastrar. Min pappa är absolutist o mor o bror dricker måttligt. Varför blir då jag sån här? Har alltid varit ' svarta fåret' i familjen.
Alltid jag som gör dumma saker,varit problem med.
Själv är jag en 'Omhändertagare' tänker alltid på alla andra,att de ska ha det bra o sist mig själv .
Vet att jag är en omtyckt vän ,fast inte när jag dricker för mycket men de försöker hjälpa mig,är bara så rädd att de tröttnar!
Min sambo försöker pusha mig att jag ska bry mig om mig själv .
Men nu börjar han tröttna o det gör mig livrädd !! vill inte bli lämnad o ensam !
I perioder har det gått bra men när jag stressar för mycket är jag där igen,usch!!
Så nu sitter jag redan o funderar på hur jag ska lägga upp det ikväll ,är ledig idag så det blir säkert lite vin innan sambon kommer hem från jobbet .
Har läst mycket om Anna här o blir inspirerad att börja våga göra något,men inte idag...

Märtan

Som du läst här vi många, många likar på gott och ont.

Jag och många med dig vet den där känslan av tveksamhet, att vilja förändra men ändå inte, till vad liksom? Men det slutar alltid i samma, det är ohållbart och det vet vi. Sen tror jag att alla måste hitta just sin väg ut ur eländet. Vi må ha många likheter som sagt men vi är individer.

Vi som är "omhändertagare", måste nog börja rikta en del av den omsorgen inåt, mot oss själva. Dela upp energierna, inte lägga allt i en vågskål.

Bestäm en dag när du ska börja ditt nya liv, fokusera fram en plan! Ge dig själv chansen precis som du hade unnat någon annan. Mitt nya liv börjar på söndag, har haft flera vita perioder som sett väldigt olika ut. Jag vill ha alkoholen kvar i mitt liv, men som det ser ut så går det inte alls just nu, det får bli sen... Personligen måste jag hitta en såväl fysisk som psykisk balans. Den fysiska är den lättaste för mig, jag har spelkorten där det gäller bara att använda dem. Psyket är den svåra biten men ska gå att väva ihop med den fysiska. Phuu.

Det går, sluta inte tro på Dig!

Tack Märtan för att du bryr dig ! Jag har bestämt mig för att börja på måndag . Min sambo åker bort i 11 dagar . Innan jag hittade den här sidan så hade jag planerat att små dricka o mysa varje kväll hemma utan att behöva smyga . Nu känner jag att då kan jag testa att klara mig utan alkohol ,kanske mår skit men behöver inte visa upp en glad o lättsam sida mot min sambo.
Jag vet ,känner redan att helgen där emellan kommer jag att dricka vin men jag ska klara mån-torsdag ! Vet inte när jag gjorde det sist . ... Bävar redan för dessa dagar ,men det måste gå !
Idag har jag gått en promenad , älskade att gå förut men nu har jag ont i höfterna så det är bara en plåga men det måste gå ! Ha det gott där ute !