Har läst här ett tag utan att skriva något. Jag har nog alltid varit medveten om att jag har svårt att hantera alkohol samt har alla möjliga slags riskbeteenden. Första gången jag var full var jag 17 år. Fastnade direkt, hade haft en svår uppväxt och det var så härligt att få må bra för en stund. Gömde alkohol hemma och drack i smyg. Drack också när jag var i skolan, hade otrolig tur att jag kom undan med det. Lärde mig tidigt hur man döljer tecknen på olika sätt från omvärlden. Höll på att sabba min skolgång men skärpte till mig och var helt nykter sista halvåret på gymnasiet.

Sen flyttade man hemifrån och drickandet kom och gick i perioder. Ofta vin eller öl, mer sällan starksprit. Ibland kunde jag klara att hålla det till några glas en fredag eller lördagskväll. Andra gånger tappade jag kontrollen och kunde dricka hur mycket som helst. En gång tror jag att jag var nära att dö. Var så berusad att jag började få svårt med andningen och kändes som jag skulle tuppa av. Tvingade mig själv att hålla mig vaken hela natten, der var hemskt men jag tog mig igenom det. Lät bli att dricka ett tag efter det.

I samband med att jag blev arbetslös fick jag väldiga svårigheter med social fobi. Har alltid varit lite obekväm bland folk men det gick så långt att jag inte ens tog mig utanför dörren om jag inte druckit några öl. Så började ännu en period av att dricka mer och oftare än jag borde. Träffade min nuvarande i samma veva och försökte skärpa mig för både hennes och vår del. Ändå blev det en del skåpsupande och det var inte ovanligt att hon var förvånad att jag blev så påverkad av "bara några öl". Fick i samma veva ett bra jobb - bra som i att det var ett stort steg i min karriär. Tyvärr också väldigt stressfyllt och ångestframkallande.

Sen lyckades jag hålla drickandet ganska minimalt under ett par år men sedan cirka 1 år tillbaka så är jag igång igen utifrån gamla rutiner. Håller mig nykter under jobbveckan men på helgerna så spårar det ur. Nu går det åt stora mängder då jag både dragit upp toleransen och lagt på mig en del vikt. Jag kan köpa en BIB på fredag efter jobbet och på lördag natt så är den slut. Dricker jag starköl ska det helst vara minst 7% och det krävs flera långburkar bara för att känna av något överhuvudtaget. Måste hela tiden planera för att ha tillräckligt hemma och får ofta åka till systemet igen på lördag eller i sämre fall, lassa på med folköl på ICA. Dricker mig ofta igenom bakfyllan på lördag och fortsätter vara lite lullig hela dagen. Sen blir söndag riktigt jobbig och känns som jag hela tiden håller på med att avgifta mig själv. Min partner har väl inte sagt så mycket och jag har iallafall slutat upp med att skåpsupa men jag förstår ju att det inte är roligt för henne. Jag blir inte aggressiv eller bråkig när jag är berusad men trött, sover mycket, har mindre sexlust osv.

Mitt problem är att jag gärna tar till alkohol när jag inte mår bra. Vilket jag inte gör just nu pga jobbet och att det varit en del privat också. Då försöker jag döva stressen och ångesten men det blir bara värre i längden. Jag måste verkligen ta tag i detta nu och minska ordentligt på drickandet. För jag kommer ta kål på mig själv i längden, det är inte bra för min kropp. Jag väger alldeles för mycket nu också och är rädd för komplikationer av fetman. Vill inte slösa bort mitt liv på alkoholen. Jag vill få vettiga saker gjorda på helgerna och skapa fina minnen med den jag älskar. Just nu är det bara slummigt och tragiskt här hemma och jag har varit skakig och haft ångest hela morgonen. Det är inte värt det.

Jag vill inte pressa mig själv att avlägga löften jag kanske inte kan hålla. Men jag ska verkligen försöka att dra ner på min konsumtion. Jag måste helt enkelt. Jag behöver inte åka till systemet varje fredag och jag behöver inte välja att alltid knäppa den där första bärsen. Jag kan låta bli och har klarat av det i tidigare perioder av mitt liv. Sen behöver jag göra förändringar och kanske byta jobb samt börja äta bättre och gå ner i vikt. Försöka hitta ett välmående så jag inte har behovet att ta till flaskan. Min pappa har alltid druckit för mycket och flera i min omgivning har supit ihjäl sig. Jag ska inte hamna där jag också. 2024 får bli en nystart för mig. Tack för att du läst.

Glömde tillägga att jag tror att det också handlar om att det ska vara festligt och roligt på helgerna. Jag var rätt ensam i tonåren och aldrig bjuden på fester så när jag upptäckte alkoholen så tyckte jag att jag kunde ha roligt på egen hand. Men det är inte roligt längre. Jag får inte samma effekt som jag fick då vilket förmodligen beror på toleransen och att jag antagligen är deprimerad nu. Jag måste försöka sluta jaga den känslan för den kommer inte hur mycket jag än dricker.

@X-Strong Hej och välkommen hit! Vad bra beslut du tagit för att få ordning på livet och må bra. Du har hittat områden du behöver göra en förändring i och att inte ta till alkohol när du mår dåligt. Ökad tolerans är ju en indikation på hög konsumtion och att du sedan 1 år tillbaka är åter i dåliga alkoholvanor med att döva stress och ångest som blir värre i längden. Att ha en längre nykter period rekommenderas för att få återhämtning i hjärnan och få balans. Det finns ett självhjälpsprogram här på forumet som kan vara en hjälp och ett stöd i hur du ska gå tillväga och att göra en planering. Nykterheten kommer att göra dig mer stabil i tankar och känslor och då kommer du att få bättre förutsättningar att hantera det som du vill få ordning på i ditt liv. Min räddning var nykterheten som gjorde att jag tydligare kunde se vad som skavde och hitta strategier för att hantera det. Nu mår jag riktigt bra och det är så skönt att slippa all ångest och oro som alkoholen orsakade.

Kämpa på och skriv här, det är fint med det stödet som finns på forumet😁

@vår2022 Tack för ditt fina och stöttande inlägg. Jag ska läsa mer på forumet och de resurser som finns här. Absolut är det nog så att jag behöver ett avbrott eller åtminstone dra ner väsentligt på hur mycket jag dricker. Jag förstår att det är hjärnan som inte vill släppa tanken på att ändå kunna få dricka något. Men all förbättring är bra i det här läget. Ja toleransen har stuckit iväg, när jag inte dricker så har jag ångestmedicin jag kan ta och den leder till korstolerans vilket gör att det krävs ännu mer för att känna något. När jag höll upp i några veckor för ett tag sen var det en wow känsla. På slutet där kände jag mig nästan konstant lite påverkad och hög. Då fattade jag att det var min hjärna som började återhämta sig och må bättre på egen hand. Vill gärna nå dit igen.

Fint att du vill förändring. Angående jobbet så vill jag bara nämna att för mig blev jobbet så mycket lättare att hantera när jag slutade dricka. Dels blir hjärnan klarare, och så får man ju också riktig återhämtning och vila på helgen. Och i takt med att alkoholen försvann ur mitt system så försvann också en massa stress och ångest som jag trodde kom av livet, men som till största delen orsakades av alkoholen. Så ge dig själv en chans att bli nykter, jag tror du kommer må mycket bättre.

@Kennie Tack för dina kloka ord. Jag har haft den känslan du beskriver att man aldrig hinner återhämta sig till jobbet för efter helgerna är man inte direkt pigg och utvilad. Kanske är det så att mitt arbete blivit tyngre än vad det från början var pga alkoholen.

Har inte druckit något sen jag skapade tråden i söndags. Trots att jag har både oöppnad vinbox och öl i kylen. Det är iofs ingen större bedrift i sig då jag sällan brukar dricka på veckorna men sista tiden har det ibland varit frestande även efter jobbet. Det som är en skillnad är att ikväll kommer jag inte vara full trots att det är fredag. Jag har gjort upp andra planer och behöver vara nykter för dem. Mycket roligare och meningsfulla planer än att sitta och halsa i sig vin i soffan. Imorgon är en annan dag och kanske blir det några glas - vem vet. Om det är något jag lärt mig med tiden så är det att alltför tvära förändringar sällan fungerar för mig. Då finns risken att jag tappar orken, blir less och bara lägger ner. Jag tror överlag att livsstilsmönster ofta förändras över tid och inte under en natt.

Har tänkt vidare en del på varför jag dricker också under veckan som gått. Jag tror en faktor är att det blivit min trygghet. Det har hänt en del under den tid jag bott här som har skapat viss oro och ångest som lätt sätter igång. Bland annat har jag varit utsatt för inbrottsförsök, det har sprungit missbrukare och hemlösa i trapporna, min granne som var alkoholist hade täta besök av polisen, en annan granne fick jag ringa ambulans åt flera gånger osv. Så varje gång det händer något nu i vår trappuppgång blir jag skakig som ett asplöv. Och måste veta att det finns starksprit eller vin jag kan hälla i mig om det skullle bli nån slags kris eller att jag måste agera på något sätt. För när jag druckit så finns inga bekymmer och jag är världens modigaste. Skulle kunna slita upp dörren och se vem som helst i vitögat utan att backa. Tyvärr leder det här både till att jag gärna har alkohol hemma (vilket i sig är en risk för ökad konsumtion) samt till att jag dricker även fast inget har hänt. För att det är så skönt att kunna slappna av och inte bry sig i något. Jag tror att det skulle vara bra för mig att kunna flytta härifrån och jag och min sambos plan är att så småningom köpa ett hus på landet. Där tror jag att jag skulle må betydligt bättre. Kanske behöver jag också söka hjälp för om jag har någon slags posttraumatisk stressreaktion.

En annan anledning är nog dessvärre att jag har lite svårt att släppa loss nykter och både pratar mindre samt upplever mig själv som betydligt mindre kreativ. Ofta när man tittar på dokumentärer om folk som missbrukar så berättar deras familj och vänner hur underbara, roliga och fantastiska de är när de är nyktra. Medan de blir något helt annat när de dricker eller tar droger. Men för mig så är det nästan tvärtom. Jag har till och med haft vänner som sagt att de gillar de sidorna som kommer fram när jag druckit. Då kan jag vara charmig, fyndig och vågar ta för mig mer samt att kreativiten sprudlar. Medan allt det sitter mycket hårdare inne när jag är nykter.

Man förstår att det är en komplex bild och finns många skäl till att man väljer att pimpla i sig. Men jag inbillar mig att det är bra att känna till dem och förstå varför man reagerar och agerar som man gör. Kanske blir det lättare att med tankens vilja kunna förändra mönster och hitta andra sätt att hantera saker på. Jag känner väl också att för mig som inte är fysiskt beroende av alkohol och som redan begränsar mitt intag till någon dag i veckan så är det största målet att skära ner i antal enheter. Jag skulle säkert kunna dricka hälften av vad jag gör eller ännu mindre och ändå få de positiva effekterna jag kan uppleva av alkohol. Så det behöver inte handla om att helt ge upp den men jag måste lära mig att hantera den och kan inte fortsätta att dricka så här kopiösa mängder. Det är bara dumt och kommer att skada min kropp i längden. Och kan jag inte lära mig detta, ja då kanske jag får landa i att jag inte ska dricka alls. Jag utesluter inte den möjligheten heller.

Hej och välkommen till forumet,
Du skriver att du lärt dig med åren att ”tvära förändringar inte fungerar för dig” men faktum är ju att de milda förändringarna inte heller varit så verksamma sett till att ditt alkoholbruk och smygande startade väldigt tidigt- redan i skolan.
Jag vet av egen erfarenhet att konceptet sluta dricka är mer skrämmande än något annat- grundskälet till det är oftast alkoholism. Alkoholism är progressiv och inte sällan dödlig. Den skadar organ, hjärna, lever, och ökar risken för cancer av flera slag. Då nämner jag inga av de sociala konsekvenserna kring relationer, ekonomi, förspillda dagar och liv.
Det kanske tycker jag låter hård- men om man ska komma till rätta med ett missbruk, riskbruk eller beroende- oavsett genom att dra ner eller sluta för alltid. Så behöver man se sanningen i vitögat. Vi som dricker för mycket har oftast inte övat särskilt mycket på det. Vi räknar slarvigt (enheter).
Alkoholhjälpen har ett bra program, där man loggar sug och förstår lite mer om de egna drivkrafterna- vilket du ju redan har väldigt bra koll på.
Ett annat tips är att läsa och skriva mycket här. Massor av klokskap, en snäll kontext, stöd och råd.
En dag i taget fungerar för många. Bestämma sig på morgonen att ”idag dricker jag inte- allt annat tar jag sen”.
Jag har varit nykter i dryga fyra åt så om det är en enda sak jag faktiskt har lite koll på så är det nykterhet kontra ångest, stress, och mörker som alltid kommer av för mycket alkohol.
Du säger att du gillar dig själv mer när du dricker- men tänk vad mycket du har att upptäcka om dig själv- som nykter.
Heja dig! 😊

@Se klart Tack för ditt inlägg och perspektiv från någon som lagt drickandet bakom sig. Starkt gjort av dig. Du har förstås rätt i att milda förändringar inte heller har fungerat tidigare. Och jag inser att min hjärna helst vill resonera sig fram till att det går att dricka under kontrollerade former. Vilket jag sällan har lyckats med under åren.

Min tanke kring vad som är annorlunda den här gången är väl att jag på allvar insett att jag har ett problem. Jag har förr i tiden ofta tänkt den klassiska tanken att jag kan sluta när jag vill, det är jag som väljer att dricka på det här sättet och jag skiter i om andra skulle se mig som en alkoholist för det. Men jag inser på allvar nu att jag går mot medelåldern och fortsätter jag så här år in och år ut så kanske jag får cancer, hjärt/kärlsjukdom, tidig demens eller något annat.

För ett år sedan skulle jag aldrig ha läst eller skrivit på den här sidan. För när jag drack var det ju bara tillfälliga svackor, det fanns goda anledningar, det var egentligen inte mer än vad många andra dricker under kontrollerade former, det fanns många som dricker mycket mer än vad jag gör. Jag hade egentligen inget större problem tyckte jag. Fast jag samtidigt var medveten om att det inte alls är normalt att gömma starköl i förrådet innan helgen och sen göra sig ursäkter för att gå ner dit och dricka när sambon inte såg. Eller redan så tidigt som när jag började i 17-års åldern så fattade jag förstås att det var skevt att gå runt berusad på lektioner och var rädd för att bli utslängd från skolan. Det är svårt att förklara hur man både kan vara så medveten och omedveten samtidigt men det är väl en del av beroendepersonligheten.

Jag vill helst inte bli totalnykterist och jag har väldiga svårigheter med att följa detaljerade planeringar då det leder till att jag inte kan sluta tänka på det jag inte borde göra. Den här veckan t ex har jag tänkt mycket mer på alkohol än vad jag normalt skulle göra bara för att jag vet att jag skrivit den här tråden och att jag ska försöka skära ner. Därför försöker jag att inte göra en för stor sak av det i mitt huvud och är anledningen till om jag framstår som både väldigt bekymrad och som att jag samtidigt tar lite för lättsinnigt på det hela. Det kan vara helt fel approach och kanske inte alls leder till en förändring. Men jag vill ge det ett försök och se om jag med nyfunnen medvetenhet kan minska på drickandet. Annars är jag som sagt öppen för att jag kan ha lurat mig själv och att det här bara är ännu en av mina perioder av drickande.

Jag vill verkligen förtydliga att det är jättebra att du skriver här, att du inser att det finns ett problem- och det du beskriver som konstigt är helt normalt för de flesta av oss här. Vi blir bra på att nästan leva i två parallella verkligheter.
När jag började skriva här tänkte jag 100% som du. Jag ger detta 100 dagar (en i taget då) för att slippa det värsta scenariot - att tvingas sluta.
Det finns ju gott om människor som lyckas med lagom, och alla vägar för att dricka mindre är bra!
När man landar lite- hjärnan börjar återhämta sig- kroppen får vila på riktigt. Då adderar nykterheten så oväntade saker till våra liv. Ibland blir rädslan för ”aldrig mer” så stor att man glömmer- det som alla nyktra upplever- alla fördelar, glädjeämnen, utveckling, framåtrörelser.
Man stirrar blint på saknaden av sitt ”fredagsglas” (som i själva verket var en halv box) Apropå hur vi är, vi människor.
Bra kämpat av dig!

@Se klart Du har helt rätt i att det blir som två parallella verkligheter. Roligt att du kunde fortsätta efter dessa 3 månader och känna att det var värt det. För mig tror jag en del av problematiken med motivation är att jag levt som nykter i långa perioder emellanåt. Som jag förstår är det rätt vanligt att man antingen dricker varje dag eller är periodare (veckor eller månader emellan). Men jag har i princip haft åratal där jag druckit väldigt lite eller inget alls. Jag kan inte påstå att de nödvändigtvis varit så mycket bättre än de perioder då jag druckit mer. Bortsett från sista året då för som sagt nu har det dragit iväg med fetma, haft ont några gånger åt lever/njurar, känner att mitt humör och mående är betydligt mer ostabilt. Vilket förstås är kopplat till högre alkoholkonsumtion än jag nånsin tidigare haft i mitt liv.

Men jag försöker koppla ihop detta sistnämnda med att jag säkert kan må betydligt bättre än vad jag gör just nu. Dricker jag mindre behöver jag inte oroa mig lika mycket för mina organ och jag går ner i vikt, jag slipper halsbränna och sura uppstöttningar, jag kan sova bättre, jag kan prestera bättre i sängen, ångesten blir nog bättre. Ja det finns helt enkelt mycket att vinna här och nu iallafall.

Dock är det förstås också så att ser man tillbaka på mitt liv så är de enda perioder där jag haft en hälsosam relation till alkohol de perioder där jag inte druckit alls. Med ett fåtal undantag där jag haft någon månad där jag kunnat konsumera normalt. Så det kan förstås innebära att jag i slutändan måste välja den vägen. Jag vet ju att jag klarar av att vara utan alkohol. Det är att inte gå loss som en dammsugare tills alkoholen är slut efter det första glaset jag har problem med. Så jag vet inte. Det får vara lite ologiskt och förvirrande just nu, jag behöver nog tid att landa i detta och håller fast vid min målsättning att dricka mindre och dricka färre gånger. Så får man se hur det artar sig.

Det blev ett och annat glas vin i lördags plus några öl. För första gången på många år drack jag faktiska vinglas (12,5 cl eller vad de nu är). Inser att det är ungefär hälften av vad jag brukar måtta upp i mina vinglas. Så det blev ju mer än ett par glas om man säger så men summerar man helgen så har jag ändå druckit mindre än hälften av vad som brukar gå åt. Och när det började närma sig stängningsdags för systembolaget på lördag så hade jag just öppnat första ölen snarare än att redan ha gått igenom större delen av helgens drycker och vara på väg dit för nya inköp. Det var faktiskt en otroligt skön känsla att inte ha den stressen.

Idag vaknade jag utvilad och utan att vara särskilt bakis. Det blir ju lättare på det viset om man druckit med eftertanke, någon form av reson och utan att hälla i sig allt som man har hemma. Så känner inget behov av att dricka ytterligare. Annars har min vanliga söndagsrutin det senaste året bestått av att starta med en eller ett par starköl innan jag ens ätit något bara för att bli människa igen.

Idag ska jag stöka undan hemma och har tvätten inbokad senare i eftermiddag. Kanske blir att laga något gott till middag också. Det känns som att möjligheten att göra produktiva saker finns när man inte hemsöks av en dunkande huvudvärk eller fruktansvärd ångest. Nu siktar jag vidare på en nykter vecka och nästa helg tror jag inte att jag kommer dricka något då jag har mycket annat inplanerat.

Stryk det där med ingen bakfylla. Den smög sig på senare under dagen och har varit rätt jobbig men börjar lätta nu. Det är lustigt hur olika det kan vara, ibland får jag ingen och ibland är den ohygglig. Trodde att idag var en lättare sådan med tanke på att jag var i princip nykter när jag somnade igår. Men även med måttligare intag kan det tydligen bli för mycket.

@X-Strong Förmodligen är det den ökade toleransen som gör att du upplevde dig som nästan nykter när du somnade igår, mindre än vanligtvis men oavsett ändå ett intag av alkohol som påverkar hjärnan. Tänker att hjärnan går igång och triggas av alkohol oavsett mängd om man har alkoholproblem. Så en längre sammanhållen nykterhet är det som rekommenderas för att få återhämtning i hjärnan och mindre triggande.

Skönt att bakfyllan lättat i alla fall😁. Sköt om dig!

Nu har det gått ett par veckor sen jag senast skrev i tråden. Jag har inte avstått helt från alkohol men det var heller inte syftet när jag började tänka till och skriva här. Däremot har jag hållit nere på konsumtionen och i snitt legat under 0,5l sprit i veckan. Det är mindre än hälften av vad jag haft för vana att dricka senaste året/åren. Till största del har det varit skönt och känts som att jag har bättre kontroll. Förra helgen t ex hade jag med mig en flaska starkt på hotellet men jag lät bli att röra den. Och igår (lördag) tog jag första ölen vid kl 18 istället för 8-9-10 på morgonen. Lät också bli de sena groggarna efter midnatt vilket jag tror bidrar till att jag känner mig bättre idag. Annars har jag varit rätt bra på att dra i mig diverse drinkar innan läggdags. Det intressanta är att när man dricker mindre så svarar kroppen på annorlunda sätt. Jag som brukar vara supertålig och kunna köra igång direkt när jag vaknar om jag är bakis var faktiskt riktigt illamående imorse. Inte alls sugen på alkohol och fick kämpa för att inte kasta upp. Trodde jag aldrig skulle hända då jag inbillat mig att min kropp alltid är sugen på drycker och pallar allting. Toleransen är fortfarande förhöjd märkte jag av igår då jag upplevdes som relativt normal efter ett antal drinkar men det går åt rätt håll och den lär sjunka allt eftersom den med. Vad skönt att inte ha slut på alkohol hemma och inte ha panik för att systemet är stängt idag.

För min del så är det faktiskt stärkande att se att jag kan låta bli alkohol även om jag har den tillgänglig. Det är en trygghet att flaskan finns där och kan räcka i sig för att låta bli att ta den där första groggen. Jag skulle nog må betydligt sämre och nojja över om jag inte hade något drickbart hemma. Nu kan jag välja och låta bli att hälla i mig allting. Jag hoppas att jag ska kunna fortsätta att lära mig bättre impulskontroll och tänka att det inte blir bättre av ytterligare en drink. Jag vet att för många här så är målsättningen att inte dricka idag och det har jag svårt att ta till mig av då jag som sagt haft åratal av nyktra perioder. Jag kan leva utan alkohol men vill tro att jag ska kunna vara nykter största delen av tiden och någon gång ta en dag då jag dricker och kopplar av lite extra. Ja vi får se vart hän det lider. Just nu är det bra att dricka mindre både för kroppen och plånboken. Har gått ner ett par kilo och fortsätter skära ned på sötsaker så kan jag förhoppningsvis komma i bättre form.